Att döda kroppens gärningar

"'Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.' (Rom 8:13).

Här bekänner Paulus att även de kristna har kvar något av köttet, som måste dödas, d.v.s. alla slags frestelser och lustar emot alla Guds bud, som rör sig i naturen och retar till synder, vilka han här kallar för 'köttets gärningar', såsom otrostankar, misstroende, köttslig säkerhet och förmätenhet istället för gudsfruktan, kallsinnighet och tröghet till Guds ord och bönen, otålighet och knot i lidande, vrede och hämndbegär, hat och avund mot nästan, girighetsomsorger, otukt o.s.v. Ty då sådana böjelser ligger i kött och blod, upphör de inte att röra sig i människan och fresta, ja, att i denna mänskliga svaghet stundom överumpla henne, då hon inte tillräckligt flitigt aktar sig utan går obetänksamt fram, och de överväldigar henne om hon inte värjer sig och dödar sådana köttets gärningar. Detta kroppens dödande genom ande går till så, att människan bekänner sina synder, och då hon känner sådana syndiga lustar röra sig, snart besinnar sig, kommer ihåg Guds ord, och genom tron på syndernas förlåtelse stärker sig däremot och sålunda står emot det onda, så att hon inte samtycker till det eller lämnar rum åt det."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

En rätt tro

"'Som ni tror skall det ske med er.' (Matt 9:29).
 
Jag har ofta talat om två slags tro. Det ena då du väl tror, att Kristus är en sådan man, som han beskrivs i evangelium, men du tror inte att är sådan 'för dig', utan tänker: 'Ja, han är väl en frälsare för andra såsom för Petrus, Paulus och de fromma helgonen; men vem vet, om han är det även för mig, och om jag kan tillförse mig och vänta hjälp av honom. Se, denna tro är ingenting, hon undfår inte Kristus, smakar inte hans kärlek och förnimmer inte heller någon kärlek till honom. Det är inte en tro PÅ Kristus utan en tro OM Kristus, såsom djävularna och alla onda människor har. Ty vem tror inte, att Kristus är nådig emot de fromma?

Men detta åter är den rätta kristna tron, när du utan all tvekan tror, att Kristus är en frälsare, inte blott för de heliga utan för DIG, ja för dig mer än för alla andra. Ty din salighet ligger inte i detta, att han är en Kristus för de fromma, utan att han är DIN och för DIG en Kristus. Denna tro gör, att Kristus blir dig dyrbar och kär. På en sådan tro följer helt otvunget kärlek och goda gärningar."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").

Allt är skapat genom Frälsaren Kristus

Tänk, Jesus från Nasaret, Guds Son, (som kallades "timmermannens son" av de som inte trodde Honom), är upphovet till allting du ser omkring dig, allting som finns på jorden och i universum. Det är en oerhörd biblisk sanning! Allting som finns - både synligt och osynligt - är skapat genom Honom, alla osynliga änglar, furstar och makter, alla människor, insekter, djur, växter, hav och berg, planeter, solar och galaxer.

Allt som finns och som någonsin har funnits i skapelsen har sitt ursprung i Honom och har sin fortsatta existens genom Honom. Han bär allt som finns i skapelsen, och utan Honom kan inget i skapelsen existera eller ha liv. 

Skapelsen är bundet till naturlagarna, och allt som finns i skapelsen begränsas till tid och rum (längd, bredd, djup). Tidigare beskrevs universum såsom bestående av materia inom tid och rum. Efter Einsteins formulering av relativitetsteorin sammanslogs rummet och tiden till en enhet som kallas för rumtid.

Gud är bortom "rumtid". Han är Ande (Joh 4:24), Han är transcendent, evig, upphöjd, såsom i en annan dimension. Han är överallt och skapelsen kan inte rymma honom (1 Kung 8:27). Denne Gud, som är helt oberoende av skapelsen, är upphovet till allting du ser omkring dig och allt osynligt.


Den naturalistiska världsbilden och Skaparen

Människor som inte tror på Gud intalar sig att allting som finns i universum har kommit till av sig själv, utan design, plan, vilja eller initiativ. De förnekar Gud och förnekar den naturliga gudskunskapen vi får genom Ordet, skapelsen och samvetet (Ps 19:2; Rom 1:19-21; Rom 2:15).

De tror att skapelsen så att säga "skapar sig själv" och att universum på något sätt uppstod ur ingenting - vilket är en absurd tanke. Det strider mot allt förnuft.

Allting i skapelsen föds och dör, och ingenting finns utan något upphov eller orsak. Allså måste hela skapelsen och det första i skapelsen också komma från något eller någon, och det som finns i skapelsen skapar inte sig själv genom någon slags inbyggd automatik.

"Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt." (Heb 11:3).

De som förnekar att det finns en Skapare kallas i Bibeln för dårar (Ps 14:1). Gud har ju genom sina skapade verk vittnat om att han finns, ja uppenbarat det man kan veta om Gud också för de som inte tror på Honom (Rom 1:19). Ateismen är alltså ingen neutral ståndpunkt eller livsåskådning. Det är ett aktivt undertryckande av sanningen (Rom 1:18). Det är ett uttryck för hjärtats fientliga inställning till den gode helige Guden, och det visar att synd, otro, villfarelse, okunskap eller förnekelse råder i hjärtat.


Skapelsen genom Sonen

Enligt de heliga skrifterna som vi har samlade i Bibeln finns det en evig Gud, som är oberoende av tid och rum. Han varkens föds eller dör. Denne evige Gud har skapat allt som finns inom tid och rum i kraften av sitt allsmakts skaparord, och detta Ord är Gud själv, dvs Guds Son, som också kallas för Ordet. Det står skrivet:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till." (Joh 1:1-3)

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte." (Joh 1:10).

"han har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Heb 1:2).

"Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse..." (Upp 3:14)

Man skall alltså inte föreställa sig att endast Gud Fadern är skaparen och Guds son är bara Frälsaren och har inget med vårt ursprung att göra. Nej, allting som finns kommer från Gud Fadern och genom Sonen.

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är" (1 Kor 8:6).

Sonen är din Frälsare

När du alltså hör att Jesus led och dog på korset för alla syndare och sedan uppstod på den tredje dagen, så minns att det är den evige Guds Son, som aldrig har skapats själv, utan är till av evighet. Han blev människa för att stå under våra förhållanden, under Guds lag, och han dömdes som vore han en syndare. Han var inte människa från begynnelsen, men antog människonatur vid en bestämd historisk tidpunkt, för att bli vår broder och Frälsare. Denne som dömdes och spikades på ett kors är alltså själv Gud, och har därför ingen synd i sig och har makt att bära alla människors synd och ge oss barnaskapet hos Gud.

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud." (Gal 4:4-7). 

En sådan underbar uppenbarelse av Skaparen, Domaren och Frälsaren Gud finns inte i något annat trossystem eller religion. Endast den kristna tron förmedlar denna oerhörda kunskap om Guds helighet, dom, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet. Den kristna tron som uppenbaras i de heliga skrifterna är helt unik.

För de som förkastar den kristna tron är det anstötligt att den helige Guds Son hänger halvnaken, torterad och fastspikad på ett kors, under det att både hedningar och religiösa människor hånar honom och förkastar honom (1 Kor 1). De tycker att det är hädiskt och omöjligt att Gud skulle kunna bli lik oss, besöka syndares hem, låta sig begränsas av tid och rum, bota sjuka, hjälpa människor, bli trött, gråta, vredgas, förkastas, torteras och avrättas. De tror inte att Gud har makt att göra detta. De underskattar Guds makt och underskattar därför sin egen försvarsadvokat i himlens domstol. 

De ser inte vilken oerhörd tröst denna Guds uppenbarade sanning är för våra samveten. Men den som förstår att han är en syndare, den som inte har något gott att uppvisa inför Gud och berömma sig av, för den som plågas av syndamedvetenhet och önskar frid med Gud, så är budskapet om korset en ovärderlig skatt. Det finns en oerhörd tröst i att höra att nådens och förlåtelsens portar är vidöppna hos Gud, att synden är försonad redan innan vi bad om det eller sökte det, att Gud själv har uppsökt och befriat oss, för att vara hjärtats och samvetets ende Gud.


Ånger

Den som vill försvara sin synd och bli kvar i den bör förskräckas inför Guds helighet och stränghet. Lagen vittnar ju emot en sådan människa. I Jesu kors ser vi att Gud inte ser mellan fingrarna när det gäller synden, utan är så god, helig, upphöjd över syndare, att han inte står ut med den onda utan bestraffar synden. Gud gör ju inte heller skillnad på synd såsom människor gör. I världen tänker man sig att endast riktigt grova förbrytelser, såsom mord, tyranni och övergrepp, är brottsliga och förkastliga saker. Men Bibeln tränger beskriver synden mer ingående. Att t.ex. hata eller förtala sin broder, att stjäla eller vara girig är lika brottsligt inför Gud som att leva i otukt, homosexualitet eller fylleri, och det är helt ovärdig det kristna livet eftersom det är ett uttryck för upprorisk köttslighet och oandlighet. "Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. " (1 Kor 5:11).  Sådana synder gör att vi inte kan ärva Guds rike. Det står ju:

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1 Kor 6:9-10).

"Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig." (1 Joh 3:15).

Den som har obekänd synd i sitt hjärta bör alltså inte gå omkring och bära på den, fortsätta med den eller försvara den, utan veta att Guds vrede riktar sig mot syndare. Bekänn därför synden inför Gud!


Nåd

I Jesu kors ser vi att Guds kärlek är utgjuten utan gräns, så att var och en som önskar frid med Gud och bli kvitt sin synd, fritt kan ösa ur nådens källor. Hos Gud finns fri och full förlåtelse. Den förlåtelsen finns i Jesu kors, i hans lidande, död och uppståndelse. Bekänn därför din synd inför Gud och tro att han hör din bön och förlåter dig för Jesus, Guds Sons, skull. Han har ju dött för dig, och med Honom är du förenad genom tron och i dopet (Rom 6). Han som förlät både David och Petrus när de ångrade sin synd, han skall också förlåta dig, när du ångrar dig och återvänder till Guds nåd och kärlek i Kristus.

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Om du plågas av din synd så låt dig tröstas och upprättas av Gud Ord. Tro på Guds löfte om nåd och förlåtelse. Det står ju att Sonen - genom vilket allting är skapat - har tagit din synd på sig själv.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:3).

"Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom" (Kol 1:15).

/Göran

Frälsningens tidpunkt och goda gärningar

En villfarelse som är rätt vanlig i vissa kristna kretsar är att fokus på människans frälsning förflyttas från Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse till det subjektiva/personliga mottagandet av frälsningens budskap vid en given tidpunkt. Inom den här rörelsen betonar man starkt en frälsningsupplevelse, en given tidpuntk i det egna livet då man blev kristen, på bekostnad av att den objektiva och universella frälsningen får träda åt sidan.

Sådana kristna kan säga saker som "Jag blev frälst för 10 år sedan", eller "Jag blev frälst den 10 januari 1992", eller "Har du blivit frälst?", "När blev du frälst?"

Det felaktiga med detta är att frälsningens egentliga tidpunkt och orsak, vilket är Jesu liv och verk, som så tydligt beskrivs i de heliga skrifterna, får träda åt sidan och det väsentliga blir istället en upplevelse, en tidpunkt när man tog emot frälsningen.

Det här stämmer inte med hur Bibeln beskriver frälsningens tidpunkt. Om man läser igenom Gamla eller Nya testamentet noggrant finner man inte den här typen av betoning. Däremot finns det, från de första löftena om Frälsarens ankomst, till och med de slutliga beskrivningarna av hans frälsningsverk och fortsatta verk genom kyrkan, otaliga exempel på att frälsningens tidpunkt hör ihop med Guds historiska verk, vad Gud har gjort för oss genom att sända sin egen Son i döden i vårt ställe. Detta är den objektiva frälsningen.

Den subjektiva sidan av saken är dock lika viktig som den objektiva sidan av frälsningen, hur sekundär den än är. För den som inte personligen tar emot och förtröstar på Guds frälsning, och förblir i den resten av livet, har Guds kärlek i Kristus inte nått sitt mål.

Bibeln beskriver både Jesu objektiva frälsningsverk, och uppmaningar till oss att personligen ta emot det och förbli i det. Vidare beskrivs det kristna livet, hur en kristen skall leva, och vilka frukter tron bär hos en troende. Skriften förmanar vidare frukterna av köttslighet och oandlighet.

Skriften beskriver Guds färdiga frälsningsverk genom Sonen och hur en kristen skall ta emot. förbli i det och svara på det. Skriften talar mycket litet om tidpunkten för mottagandet av frälsningens budskap.

Alla som vet med sig att de haft en frälsningsupplevelse, en tidpunkt i livet då de tog emot frälsningens budskap, bör fråga sig om de också förblir i tron. Mycket av det som är skrivet i Nya Testamentet står där för att uppmuntra den nya människan att förbli i tron. Det är inte nog att ta emot budskapet en gång i tiden. Det är ju möjligt att man faktiskt rätt har tagit emot budskapet en gång i tiden men sedan avfallit.

För att vi inte skall avfalla har Gud givit oss sitt Ord och sin Ande.

Skriftens budskap är ytterst att Gud har förklarat oss förlåtna, såsom i en domstol. Ingenting kan lägga till eller dra ifrån något till frälsningen. Som en respons på detta glada buskap bär en kristen människa god frukt, gör goda gärningar, älskar  Gud och sin nästa, om än så ofullkomligt. Motivet är åtminstone det rätta och giltiga, hos dem som förtröstar på en historiskt förankrad universell frälsning som Gud utfört en gång för alla genom att ta synden på sig själv i vårt ställe. Det naturliga för den som hör detta är att respondera på Guds kärlek, älska Gud och sin nästa, följa och lyda Gud och älska hans ankomst. En kristen är dock inte endast en ny människa genom tron, utan också full av synd och brist, och behöver därför daglig ovändelse och tröst.

Inget av detta är möjligt utan den helige Andes verk i människans hjärta. Frälsningen är uteslutande ett verk av Gud, från början till slut. Från löfte och utförande till mottagande, helgelse och fram till skådandet då Frälsaren kommer tillbaka för att döma världen och frälsa de som väntar på honom.

När alltså någon säger "Jag blev frälst för 10 år sedan" bör man glädja sig och tala om trons innehåll, för det kan ju vara en människa som tagit emot det frälsande budskapet i hjärtat, men man bör också peka på att det är viktigt och avgörande att vi förblir i tron till änden, samt hänvisa till att allt detta hör ihop med Guds verk och handlande. Det är möjligt att avfalla, bli köttslig och somna in i oandlighet. Människan kan inte skapa tron, men hjärtats aktivitet kan leda henne bort från tron. Sådant måste en kristen akta sig för och varna andra för.

Vidare tror jag att man kan ha felaktig uppfattning om var man bör ha fokus vad gäller frälsningens tidpunkt, men ändå ha en sann frälsande tro. Det jag skriver är inte för att ifråga sätta någon eller någras frälsande tro. Jag skriver för att uppmuntra till ett förblivande i tron. Bibeln talar om Guds färdiga gärningar som vi skall ta emot, dvs Jesu död och uppståndelse i vårt ställe. Den talar också om hur vi skall leva som troende. Bibeln talar väldigt lite om upplevelser, personlig tidpuntk för omvändelse, känslor vid omvändelsen osv. Ändå finns det grupper av kristna som tycks lägga den avgörande betoningen på just dessa saker. Det finns kyrkohistoriska orsaker till att dessa läror. Men Skriften lägger betoningen på Guds färdiga frälsning och uppmuntrar oss att personligen ta emot och förtrösta på detta budskap. Som en frukt av tron vill en kristen vidare göra goda gärningar, och lär sig genom Guds ord vilka dessa gärningar är, och om inte hjärtat står emot den helige Andes verkan, så utför en kristen sådana goda gärningar. 

På ett liknande sätt så kom löftet till Abraham före lagen (se Galaterbrevet). På ett likande sätt kom också Guds räddning från slaveriet i Egypten, INNAN lagen gavs. Gud ville inte att Israel skulle hålla lagen av egen kraft. Gud ville att Israels folk skulle förtrösta på Gud och genom lagen förskräckas, förödmjukas och lära sig vilka gärningar som behagar Gud. Israel borde ha förtröstat på den ende sanne Guden som med så mäktig kraft hade räddat dem från slaveriet. Gud vill stå i centrum i hjärtat.  Gud vill vara hjärtats Gud. Tron måste vara personlig. Tron är alltså inte endast en intellektuell formulering. Tron är inte heller endast känslor i hjärtat. Tron håller fast vid och förtröstar på vad Gud har gjort för oss en gång för alla.

Den som har tron drivs av den helige Ande, älskar Gud och sin nästa och bär frukt. När synden känns i hjärtat kan vi ha orsak att bekänna vår synd inför Gud och ta emot förlåtelsen har ger. Vi bör även bekänna synd i allmänhet, även sådana synder vi inte känner till (såsom David gjorde) eftersom det mänskliga hjärtat är ont och syndigt av naturen. Den som rannsaker sig själv måste ju finna att det inte finns någon ände på den egna synden. Den som rannsakar skrifterna finner att Guds nåd övertäckte och tog bort allt synd. Gud ser oss som om vi vore lika fria från synd som Jesus var. Gud såg Jesus som om han vore helt iklädd våra synder. Därför älskar en kristen Gud och tillväxer i tron varje dag, lyder och tjänar Gud och sin nästa av rätta motiv, även om dagarna och livet än vore överhopat av synd och brist. Från denna grund flödar all sann helgelse, och den behagar den ende sanne Guden, som inte tillräknar synd och som verkar helgelse i de troende genom den helige Andes verk.

"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:17-21).

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:8-10).

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15:5).

 /Göran

Om Bibeln (5)

Mer om Bibeln:

• Hela Bibeln, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Det står i Lukasevangeliet att Jesus efter sin uppståndelse "började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna" (Luk 24:27). Gud är huvudpersonen i Bibeln och skall vara huvudpersonen i våra liv. Gud är den som styr och råder över allt och det finns ingen annan Gud än Herren. Bibeln innehåller frälsningshistoria och berättar för dig hur just du blev fri från synden och fördömelsen genom Guds väldiga gärningar genom historien. Du är alltså, tillsammans med alla människor, objektet för Guds outgrundliga och väldiga kärlek, som kommer till uttryck genom Jesus Kristus. Att Jesus blod utgjöts för dig innebär att Guds blod utgjöts för dig.
• Bibeln är den enda boken i historien som lär ut klart och tydligt följande tre saker:
  1. Att Gud är 100 % helig, bestraffar synden och inte överser eller glömmer den.
  2. Att Gud är 100 % kärlek, självuppoffrande, nådig, förlåtande, god och förbarmande och hellre tar synden på sig själv än låter sina skapade varelse som blivit fientliga varelser går förlorade. Evangeliet predikas för vår skull, för att det gäller oss.
  3. Att varje människa som tar emot det som Gud säger oss i sitt ord kan vara 100 % säker på sin frälsning. Detta är möjligt eftersom frälsningen inte beror på oss, utan på Gud och Guds gärningar. Där fattades inget. Jesus är det fullkomliga översteprästen, som det står i Hebreerbrevet.
  Dessa tre saker uppenbaras i Jesu lidande, död och uppståndelse. På Jesus kors bestraffades alla synder. På Jesus kors förläts alla synder. På Jesus kors lades de synder som du annars skulle straffas för på domens dag då Jesus kommer åter och därför kan du vara säker på din frälsning. Alla andra religioner lär att människan måste göra olika saker för att bli frälst. Alla andra religioner innehåller ett tydligt element av osäkerhet kring frälsningen. Muhammed säger de var en förebild och nästan perfekt i sin fromhet, men ändå visste han inte hur det skulle gå för honom på domens dag. I Koranen står det
  

  "Jag är inte den förste av [Guds] sändebud och jag vet inte vad som skall ske med mig och med er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig; jag är ingenting annat än en varnare, [som varnar] klart och entydigt."  (Sura 46:9).

  Och i en högt ansedd Hadith (tradition) säger Muhammed angående en nyligen av sjukdom avliden man (eng övers):
  

  "As to him, by Allah, death has overtaken him, and I hope the best for him. By Allah, though I am the Apostle of Allah, yet I do not know what Allah will do to me" (Sahih al-Bukhari, Volume 5, Book 58, Number 266).

  Kristen tro och Islam skiljer sig också mycket åt vad gäller en enskild människas relation till Gud. Inom Islam finns en viss distans till Gud, och inte samma nära intima relation som inom kristen tro. Det är inte en tillfällighet att Islams Gud, som sägs ha 99 olika namn, inte heter Kärlek eller Fader. Inom kristen tro lyfts vi in i Guds familj och Guds kärlek och får bedja "Abba" ((det familjära ordet för fader) till Gud. 
• Varje människa - kristen, muslim eller av annan religion - kan ju också gå till sig själv och ärligt ställa frågan "Om Gud skulle döma dig efter dina gärningar, skulle du komma till paradiset eller dömas ifrån det?" En kristen kan svara "Ja, jag kommer till himlen, annars säger jag ju att Gud ljuger i Skriften när det står:
  

  'Gud har köpt oss med sitt eget blod' (Apg 20:28)

  och när han säger
  

  'Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. '(2 Kor 5:19)

  och
  

  'Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag." (Apg 13:38-39)

Jesus hade ju 'kommit ner från himlen' (Joh 6:38), han 'visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ' (Joh 13:3). På alla sätt visade han att han var Gud. Han sa 'Allt vad Fadern har är mitt' (Joh 16:15). Han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12), Han tillbeds (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Han är allsmäktig (Matt. 28:18-19; Joh. 13:3). Han skall döma världen (Joh. 5:22; Matt. 25:31-46; Joh. 5:22-23). Han har alltså Guds egenskaper och är sann Gud. Och ändå säger han:.

• 'Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund." (Joh 12:27).

  På grund av att priset är så högt som har betalat för vår frälsning, kan en kristen vara säker på hur det skall gå på domens dag. En kristens frälsningsvisshet handlar i själva verket om att inte underskatta Guds färdiga gåva.
• Tror du detta så är ditt namn skrivet i det som kallas för "Livets Bok" i himlen. Det står skrivet:
  • "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön." (Upp 20:11-15). 
  • "Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades ...I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras." (Dan 7:9-10,13-14). 
  • "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Luk 10:20). 
  • "Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar." (Upp 3:5)

/Göran

Om Bibeln (3)

Ytterligare något om bibelläsning och Bibelns innehåll:

• Det är två budskap från första till sista boken i Bibeln: Lag och Evangelium. Lagen uppenbarar synden och lär oss vad vi skall göra, men den ger ingen kraft att hålla lagen. Det andra budskapet, evangelium, lär oss vad Gud har gjort för oss. Det budskapet gör att vi börjar älska Gud och vill göra hans vilja utan att vara pådrivna av hot eller prestationsångest. Lagen leder oss bara till högmod eller förtvivlan. Antingen får vi för oss att vi kan hålla lagen, och då blir vi stolta och högmodiga. Eller så upplever vi att vi inte kan hålla buden, och då blir vi förtvivlade och upplever att det inte finns något hopp eller någon utväg. Lagen rör sig inom människans område och är som ett fängelse. Evangelium å andra sidan, kommer från himlen och lär oss inte vad vi bör, kan eller skall göra utan vad Gud har gjort för oss, dvs att Gud har sänt sin Son till världen, som har försonat oss med Fadern i himlen genom att lida och dö i vårt ställe. Evangelium lär att frälsningen genom Jesus är helt färdig. Den som tror att frälsningen inte är fullbordad ärar inte Gud och tror inte på vad Gud säger. Alltså är Evangelium ett helt ljuvligt budskap som befriar oss från lagens fängelse och samtidigt avkläder oss all stolthet, högmod, självgodhet, lagiskhet, självrättfärdighet och berömmelse. Evangelium är berättelsen om Guds gärningar, där Gud ensam är huvudpersonen och gör allt. Evangelium berättar för oss om att Gud älskar oss så högt att Hans egen Son ställde sig i vårt ställe, blev vår broder, höll lagen, straffades och dog för våra synder. Enligt evangelium låg alla våra synder på Jesus och hans värdighet gavs åt oss, så att vi nu genom tron och dopet är helt iklädda Jesus rättfärdighet och ärver himmelriket helt fritt och gratis som en gåva. Lagen gör oss hungriga, trasiga, förtvivlade, vilsna och innestängda. Lagen är en spegel som visar vår synd. Evangelium visar hur all den synd som lagen avslöjar nu och för alltid är försonad genom Jesus. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord." (2 Kor 5:19).

Jesus i Getsemane

• Från den första till den sista boken i Bibeln beskrivs tempel och offer som centrala och återkommande teman. Från och med Abels offer och till och med det fullbordade offerlammet i uppenbarelseboken skildras försoningen genom Jesus ställföreträdande offerdöd på korset och hans uppståndelse. I första Mosebok skildras Guds uppenbarelseplatser, och sedan tabernaklet och templet och slutligen det himmelska templet. Även i detta skildras Guds närvaro och försoningen. Jesus Kristus ensam är det sanna offret, den sanna översteprästen som offrar sig själv, det sanna templet, och honom har vi del av, eftersom vi som tror på Jesus är hans kropp, hans tempel, iklädda hans död och uppståndelse genom dopet (Rom 6).
• I Bibeln finner vi två förbund. Lagens förbund och det nya förbundet i Jesu död och uppståndelse. Många ateister som inte tror på Bibeln brukar dra fram gamla bud och regler som gällde endast teokratin Israel, det gamla förbundsfolket, och menar att kristna måste hålla även dessa regler. Detta gör de för att de inte förstår att det finns två förbund och att de har olika syften.
• Bibeln är en bok, men också ett bibliotek av många böcker. Bibeln är en bok därför att den helige Ande är den som har skrivit boken (2 Tim 3:16; 2 Pet 1:19-21), och flera böcker därför att den helige Ande ingav innehållet genom utvalda profeter, evangelister och apostlar. Den kristna tron bygger uteslutande på undervisningen i dessa böcker, som handlar om Jesus (Ef 2:20)..
• Bibeln innehåller 66 böcker som är skrivna av 40 olika författare under en tidsperiod av ca 1500 år. De var av olika klasser och bodde på olika platser. De skrev i olika genrer, såsom poesi, historia, sånger, liknelser, undervisningsbrev, profetior osv. Människor som inte vill omvända sig och tro på Bibelns innehåll brukar ofta blanda ihop dessa genrer eller inte ta hänsyn till dem alls. De kan t.ex. ta några ord från psaltarens sånger och tala om dem som om det vore astronomisk undervisning, eller läsa första mosebok som en symbolisk myt. Det är dock inte svårt att se vilken genre varje bok eller kapitel utgör.  

/Göran

Om Bibeln (2)

Några fler personliga tankar om Bibeln..

När jag vill LYSSNA till Guds ord (ljudfiler) så brukar jag gå till www.audiotreasure.com. Jag gillar att lyssna på t.ex. Word English Bible när han läser Psaltaren, för han låter så andaktsfull, som om han bad eller talade direkt till Gud. Det tycker jag kan vara uppbyggligt. Jag brukar också lyssna till ljudfiler med översättningarna KJV och NIV. Det är också glädjande att Svenska Folkbibeln har lagt ut ljudfiler med hela nya testamentet.

När det gäller bibelprogrammen E-sword och MySword som jag nämnde i mitt förra inlägg så tycker jag att det är lite problematiskt och tråkigt att många av kommentarerna och böckerna i programmen är reformerta och baptistiska. Det skulle vara trevligt med lite fler lutherska kommentarer. Men å andra sidan är bibelkommentarer endast bibelkommentarer, och skall inte läsas som något annat än människors tankar om och förklaringar av Guds ord. Så är det ju också med kyrkofäderna. Jag gillar att läsa kyrkofäder som skrev mellan år 90-300 e.kr. men ingen av den kan ju jämföras med apostlarnas ord, Guds eget ord. Deras ord är troende människors ord. Ibland skriver de väldigt bra. Ibland är de inte alls bra och lär ut obibliska saker.

Johannes Gezelius den äldre (1615-1690), biskop, far till Johannes
Gezelius den yngre, farfar till Johannes Gezelius den yngste.

Det finns några hemsidor med lutherska bibelkommentarer.

• The Popular Commentary of the Bible av Paul E. Kretzmann är en bra luthersk bibelkommentar på engelska. Den är bara lite kortfattad. 
• Peter Fjellstedts bibel med kommentarer är en på många sätt bra. Fjellstedt är särskilt bra på att utlägga Jesus Kristus i Gamla testamentet och han är väldigt evangelisk. Peter Fjellstedt ägnade sig mycket åt den s k inre och den yttre missionen. Han var präst i Svenska kyrkan och levde mellan åren 1802-1881. Han är bra på många sätt, men om jag minns rätt lär han otydligt när han utlägger vad nattvarden är för något, på ett sätt som avviker från vad de lutherska bekännelseskrifterna lär (och därmed vad Svenska kyrkan lärde).
• Gezelius Bibelverk är nog den bästa lutherska bibelkommentar jag läst. Tyvärr är databasen lite svårnavigerad tills man vant sig vid den. Efter en sökning kan man åka ut ur systemet när man skall bläddra vidare, och då måste man gå in databasen igen ifrån hemsidan. Men om vi nu bortser från de tekniska klurigheterna så är det en helt underbar bibelkommentar. Jag har testad att slå upp vad Gezelius bibelverk säger angående många detaljer i Bibeln och det är inte ovanligt att Gezelius vida överträffar andra författare som kommenterat bibeln ifråga om kunskap och insikt. Bibelkommentaren skrevs av tre generationer av biskopar (far, son och sonson) med namnet Johannes Gezelius mellan 1711-28 men den vanligaste utgåvan är från år 1863-66. Språket är förstås gammaldags och ibland lite klurigt att förstå. Man får jämföra med andra översättningar ibland för att förstå vissa ord. I vilket fall som helst är den en verklig guldgruva ifråga om förståelse, insikt och kunskap som jag varmt rekommenderar.

Bäst tycker jag nog att det är att läsa en Bibel som jag håller i handen istället för att läsa en elektronisk bibel. När jag håller i en fysisk bibel och läser så blir det liksom en annan sak än att läsa på mobilen eller på datorn. Det brukar leda till att jag läser mer text och blir mer fokuserad. Jag vet inte varför. Jag har också noterat att om jag har ett litet nya testamente i pocketformat nära till hands, i fickan eller på bordet, istället för att ha en finare Bibel i bokhyllan, så blir det också att jag läser Bibeln mer och oftare.

En del människor tycker att det underlättar bibelstudiet om man följer en tydlig bibelläsningsplan som gör att man läser hela Bibeln på t.ex. ett år. Personligen så blir min andakt och bibelläsning bättre om jag läser en bibelbok i taget. Ibland kanske jag läser en hel bibelbok på en gång. Jag upplever då att jag får en bättre helhetsbild. Andra gånger läser jag saktare och bara något kapitel i taget. I vilket fall som helst så känner jag mig mindre splittrad och tycker mig få en bätte helhetsbild om jag läser en bibelbok i taget. Men sånt där är personligt och människor fungerar olika.

När man läser Bibeln rekommenderar jag att man inleder med att be en kort bön till Gud om att han genom sin Ande skall ge insikt och förståelse i vad Skriften säger. Man kan be Gud om förlåtelse för synd och be honom att öppna hjärtat till att förstå vad Gud vill säga genom sitt Ord. Man bör tänka på att hela Skriften, från första Mosebok till Uppenbarelseboken, handlar om Jesus. Bibeln är frälsningshistoria.

En märklig sak med bibelläsnig är att ju mer man läser desto mer törstar man efter Guds ord och vill ha mer av det, men ju mindre man läser desto mindre törst efter Guds livgivande ord har man. Man kan alltså behöva tvinga sig till att komma igång. Och när man har kommit igång så förändras man så att man bara vill ha mer.

Det kan vara bra att läsa Bibeln sakta och meditera och söka efter innebörden eller själva essensen i varje mening. Det kan ju annars bli så lätt att bibelläsningen blir en rad meningar och kapitel som bara passerar genom intellektet som ord. Men Bibelns ord bör tränga in i, och bevaras i, våra hjärtan. Bibelns ord bör bildlikt talat placera själen inför Gud genom tron, så att vi förstår att vi själva står inför en levande och verklig Gud som dömer och frälser. Men han är endast domare för dem som förkastar hans frälsning. Jesus sa:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

/Göran

Om Bibeln (1)

En del icke-kristna, som t.ex. muslimer, försöker göra en stor sak av det faktum att det finns olika bibelöversättningar. En del muslimer försöker t o m göra en stor sak av att det finns flera ögonvittnen till Jesu liv (dvs att det finns fyra olika evangelier). På den grunden vill de hävda att Bibeln är oklar och otillförlitlig.

Det blir motsägelsefullt eftersom samma muslimer tycks överse det faktum att Muhammed i Koranen t o m trodde att Maria (Jesu mor) var samma person som Mirjam (Moses och Arons syster) vilket jag tog upp i ett tidigare blogginlägg. Mirjam levde ca 1400 år före Maria. En tradition om Muhammed (en Hadith) beskriver hur någon tog upp detta med Muhammed och frågade varför det var så. Muhammed svarade då att Maria kallades för "Arons syster" därför att kvinnor på den tiden enligt en tradition uppkallades efter fromma personer, eller alternativt, att hon kallades så för att hon tillhörde samma stam. Muhammeds försvar går inte att bevisa historiskt.

När det gäller olika bibelöversättningar så bör man inte göra någon stor sak av det. I USA finns det en del fanatiska grupper som driver tanken att endast KJV (King James Version) från år 1611 är Guds ord. Jag håller med en pastor som sa ungefär såhär "Oavsett om en nybliven kristen läser KJV eller NIV, eller Bibel 1917, Folkbibeln eller Bibel 2000 så kommer han inte att finna olika kristendom, olika budskap. Det är samma budskap i alla kristna bibelöversättningar även om en del är bättre och en del är sämre. Så vi bör inte göra en stor sak av det faktum det finns olika översättningar, som om en nybliven kristen inte kan plocka upp vilken bibel som helst och läsa om Jesus och bli stärkt i tron."

Saken är den att även om du skulle hävda att du hade den bästa bibelöversättningen, så är det ännu viktigare hur du BRUKAR Guds ord. Om du inte har personlig omvändelse från synd och tro och inte läser Bibeln, om du inte finner Jesus Kristus i Skriften, och inte upphör att förlita dig på andra saker än Guds nåd i Jesus Kristus, så spelar det ingen roll om så du hade orginaltexten skriven av apostlarna i bokhyllan.

KJV, NIV, ASV, Svenska Folkbibeln, Bibel 2000, Bibel 1917, Reformationsbibeln och David Hedegårds översättning kan alla ge frälsande tro och trons frukter hos den som läser och tror. Själv använder jag ofta bibelprogram (e-sword när jag använder windows, mysword när jag använder android) och jämför olika översättningar på olika språk. Om det uppstår frågor kring enstaka bibelverser eller ord så använder jag hebreiska och grekiska ordböcker. En ganska bra hemsida för att jämföra olika bibelöversättningar är www.biblegateway.com.

Själv har jag kommit fram till att bibelöversättningar som är baserade på Novum Testamentum Graece, (NA28) är att föredra och då framför allt Svenska Folkbibeln (länk till Svenska Folkbibeln online) som gjordes av högutbildade människor som verkligen tror att Bibeln är Guds tillförlitliga och sanna ord.  Samtidigt kan jag tycka att det är intressant att lyssna på debatter mellan dem som tror att KJV är bäst och de som läser andra bibelöversättningar som t.ex. NIV.  Om jag förstått saken rätt har "KJV only" rörelsen även kommit till Sverige, så att det finns enstaka människor som tror att endast vissa bibelöversättningar duger, såsom Karl XII:s Bibel och Reformationsbibeln. Här finns en länk till Wisconsinsynodens essäer som behandlar olika bbielöversättningar.

Den helige Ande som inspirerade Skriften (det hebreiska Gamla Testamentet, och det grekiska Nya Testamentet) lät t o m en grekisk översättning av Gamla Testamentet (Septuaginta eller LXX) citeras i hela Nya Testamentet. Kanske är det en hint från Gud att vi inte skall bli helt förslavade av olika bibelöversättningar och leva i fruktan att vi läser fel, även om ämnet är viktigt och vi alltid bör söka den bästa översättningen - och om vi har möjligthet och kunskap - kolla vad grundtexten säger. Diskussionen är långt ifrån oviktig. Det finns dock människor som kan bli fanatiska i sin kamp för att försvara sin favoritöversättning (t.ex. KJV), till den grad att de kan förvirra nyomvända kristna som läser andra bibelöversättningar.

Jag tror att det är viktigt att vi inte överger det primära i tron (personlig omvändelse och frälsande tro på Jesus Kristus) för ägna oss mer åt sekundära saker som bibelöversättningar. Vad är viktigt? Vad är målet med evangeliet? Jag skulle vilja påstå att en enkel person som inte äger någon bibel och inte får tag på någon, men tittar på filmen "Jesus från Nasaret" (1977) upprepade gånger i praktiken skulle kunna vara närmare Gud än en teolog som kan grekiska och hebreiska utantill och har läst alla bibelöversättningar. Bibelns budskap är inte endast för intellektet. Barn och olärda kan ha mer tro än välutbildade personer. Men i det långa loppet skulle personen som endast ser på filmen "Jesus från Nasaret" kunna få en felaktig tro angående vissa saker medan en lärd teolog som har tillgång till olika ordböcker, konkordanser, kommentarer och översättningar har stor möjlighet att grundligt pröva all undervisning och veta vad som är från Gud, och han har stor möjlighet att gräva i de underbara skatter vi finner i Jesus Kristus, i Guds Ord.. Så låt oss inte glömma Jesus och den helige Ande och låt oss använda Bibeln som vore den vatten i öknen eller ljuset i mörkret. Som aposteln Petrus skriver:

"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:19-21).

/Göran

Faith and Science - part 3

Del 3 av "Faith and Science".

/Göran

Faith and Science - Part 2

Har nu blivit klar med del 2 av min animation "Faith and Science".
Fler delar kommer.

Del 1 ligger här.

/Göran

Faith and Science (min första animationsvideo)

Jag har varit sjuk, och sedan ramlade jag på en osandad isfläck på vägen till affären och bröt handleden. Därför har jag inte skrivit så mycket på bloggen den närmsta tiden. Men däremot har jag klickat en massa, för det är enklare med gipsad handled. Jag klippte ihop en animationsvideo, baserad på en rad inlägg/kommentarer jag skrivit på youtube rätt nyligen.

Videon heter Faith and Science (Tro och Vetenskap). Det är en engelskspråkig video där jag försöker problematisera spänningsförhållandet mellan kristen tro och sekulär vetenskap vad gäller tron på Bibelns underverk, skapelseberättelsen m m. Idén kom bl a av att jag ser hur svårt det är för sekulariserade, ateister, agnostiker m fl att hantera det här med att det finns människor som tror på Bibelns innehåll. Det här är del 1. Jag arbetar på fortsättningen. Jag vet inte hur många delar det blir. Kanske 3 stycken.

Jag gjorde videon med hjälp av animeringsprogrammet PowToon, som är väldigt användarvänligt och lätt att lära sig. Musiken är gjord av en kille som heter Anders Persson och som kallar sig för Boray. Jag hade först kontakt med honom på diskussionsforumet på den kristna sajten 7ehimlen/SolidLove. Anders har gjort all musik själv med hjälp av dator och instrument. En mycket begåvad musiker. Sida på youtube: http://www.youtube.com/user/BorayMusic  Hemsida: http://www.boray.se/  Min hustru Petra har varit ett viktigt och bra bollplank vid skapandet av videon. Ett tack riktar jag också till Gud.

/Göran

Gudsfruktan

Detta klipp som jag hittade handlar om Gudsfruktan. Jag vet inte vilka lärare det är som talar och jag tar inte ställning till om deras förkunnelse i övrigt är bra. Men innehållet i klippet är sant och viktigt. Det handlar om att inte endast evangelium skall förkunnas i den kristna församlingen, utan också lagen. Det handlar om att det skall finnas gudsfruktan tillsammans med gudsförtröstan, och det är en förkunnelse mot antinomismen (laglösheten). Om det uppfattas rätt är det gott. Evangelium är det som för oss till Gud, lär oss hur vi blir frälsta, och helgar oss. Lagen avslöjar synden, visar vad köttet (inte) förmår i förhållande till den levande och helige Guden, samt visar hur vi skall leva vår liv. Lagen ger inte kraft till helgelse. Evangelium ger kraft och helgelse. Lagen skall förkunnas tillsammans med evangelium men inte blandas ihop med evangelium. Det är viktigt att tillägga att Skriften lär att Evangeliujm fostrar oss (Tit 2:12). I Evangelium finns en enorm kraft till att bryta med synden och leva i helgelse. Evangelium omskapar människan. Ändå måste lagen alltid förkunnas. Lag och Evangelium står i relation till varandra och Lagen kan inte avskaffas helt så länge vi lever i köttet.

Få har förkunnat evangelium så klart och tydligt som Luther gjorde det. Ändå är det få som har predikat lagen så klart och tydligt som Luther gjorde det. Samma sak gäller förstås i synnerhet aposteln Paulus. Lag och Evangelium skall alltså predikas och utan att någon del tonas ned eller tas bort.

I de lutherska bekännelseskrifterna står det bl a:

"1. Guds lag brukas icke blott till att gent emot råa och tygellösa människor upprätthålla yttre tukt och ärbarhet;

2. och att föra människorna till kännedom om sin synd, utan även  att lära dessa, då de blivit pånyttfödda genom Guds Ande och omvända till Herren och Moses' täckelse blivit borttaget från dem, att leva och vandra efter lagen.

...vi enhälligt tro, lära och bekänna, att ehuru de rätt troende och i sanning till Gud omvända och rättfärdiggjorda kristna äro frigjorda från lagens förbannelse, de dock dagligen hava att öva sig i Herrens lag, såsom det står skrivet i Psalt. 1 och 119: 'Säll är den, som har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt.' Ty lagen är en spegel, som tydligt avtecknar vad som är Guds vilja och Gud välbehagligt, och den bör ständigt förehållas de troende och utan uppehåll och med flit drivas bland dem.

Ty ehuru 'lagen icke är till för den rättfärdige', såsom aposteln betygar, 'utan för de orättfärdiga', så är detta dock icke att förstå rätt och slätt så, att de rättfärdiga skola leva utan lag. Ty Guds lag är skriven i deras hjärtan, liksom även åt den första människan strax efter hennes skapelse en lag blev given, efter vilken hon skulle leva. Men den helige Paulus' mening är den att lagen icke med sin förbannelse kan tynga dem, som genom Kristus är försonade med Gud, och icke heller förmår med sitt tvång plåga de pånyttfödda, emedan de till sin invärtes människa ha sin lust i Guds lag.

Om de troende och Guds utvalda barn blivit fullkomligt förnyade i detta livet genom den hos dem inneboende Anden, så att de i sin natur och alla dess krafter voro helt fria från synden, så behövde de förvisso icke någon lag eller pådrivare. De skulle då av sig själva och alldeles frivilligt utan varje lagens lära, förmaning, tillhållande eller pådrivande göra, vad de enligt Guds vilja voro pliktiga till, alldeles såsom solen, månen och alla himmelens stjärnor utan förmaning, tillhållande pådrivande, tvång och nödgande av sig själva och fritt fullgöra sitt föreskrivna lopp i enlighet med den ordning, som Gud en gång föreskrivit, ja, såsom de kära änglarna bevisa en helt och hållet frivillig lydnad.

Men då de troende i detta livet icke bliva förnyade completive vel consummative, d.v.s. fullständigt och fullkomligt, så befinnes, att ehuru deras synd genom Kristi fullkomliga lydnad är övertäckt, så att den icke tillräknas dem till fördömelse, och ehuru genom den helige Ande begynnelsen till den gamle Adams dödande och till förnyelsen i Anden av deras sinne skett,den gamle Adam dock sitter kvar i deras natur med dess inre och yttre krafter. ..

Därför behöva Guds rätt troende, utkorade och pånyttfödda barn i detta livet för köttets lustas skull icke blott lagens dagliga undervisning och förmaning, varning och hotelse, utan ofta även dess bestraffning, för att de må eggas till att följa Guds Ande, såsom det står skrivet: "Det är mig gott, Herre, att du tuktar mig, på det att jag må lära mig dina stadgar." Och på ett annat ställe: "Jag tuktar min kropp och kuvar den, så att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta." Och vidare: "Om I bleven utan aga, medan alla andra fingo sin del därav, så voren I oäkta och icke äkta barn." Härom har doktor Luther givit en utförlig förklaring i sommardelen av kyrkopostillan vid behandlingen av episteln på 19:e sönd. e. Tref."

Lagen måste predikas men ger samtidigt bara ramen av allt. Evangelium ger själva kärnan och innehåller, förvandlar människan och ställer henne i barnaskapets förhållande till Gud. Både lag och evangelium kan missbrukas. En människa kan bli fascinerade av lagen och predika den utan att ha kärnan, eller komma bort ifrån kärnan. En människa kan i kärnans namn bli köttslig och laglös. Guds barn måste undfly både antinomismen (laglösheten) och legalismen. Guds barn lever både i gudsfruktan och gudsförtröstan samtidigt. De två hör ihop. Köttet skall leva i fruktan, men den nya människan är fri. Lagen skall styra i lemmarna, men evangelium härska på samvetets tron och göra människan fri.

Ty Jesus Kristus vår Frälsare led och dog under Guds vrede. Han straffades och så förläts synden. Lag och evangelium. I honom sammanstrålar allt, och i Honom finns liv och frälsning. Lagen skall hamra på köttet och får inte upphöra att göra det. Men lagen gör endast det förberedande arbetet. Det är evangelium som ger liv och frälsning. Endast i evangelium lär vi känna Guds hjärta och sinne och endast i evangelium finns biljetten till evigt liv. Lagen skall fostra men inte göra oss till avgudadyrkare, dvs den skall inte få oss att se Guds ansikte eller få oss att känna Gud, för i lagen finns ingen väg till Gud, och ingen kännedom om frälsningen. Lagen kräver men ger inget. Ändå måste lagen alltid predikas, för köttet skull, för den gamla syndanaturens skull. Vi är korsfästa med Jesus Kristus, förenade i hans död och uppståndelse genom dopet. Köttet skall korsfästas. Köttet skall inte leva fritt och laglöst och utan fruktan för Gud. Den som lever i strid med lagen, varnas för straff och dom.

Den gamla syndanaturen är som en drake som dagligen måste dödas med Guds Ord och inte får släppas fri. Ingen kristen får tro att evangeliets syfte är att släppa lös den gamla syndanaturen på grund av att vi inte längre står under lagen. Att vandra i Anden är att vandra i Guds kraft, frid och förlåtelse och i kärlek göra göra det som behagar Gud. Gud vill att vi skall helgas och inte låta oss besegras av synden.  Gud vill att vi skall frukta och älska honom. Gudsfruktan och Gudsförtröstan är inte i strid mot varandra så länge vi har Kristi kors i sikte genom tron. Den som tror på en levande Gud som har sänt sin Son till världen och försonat oss med sig själv fruktar Gud och Guds domar, men älskar också Guds frikännande dom i Kristus.

/Göran

Dagen, Dagen, Dagen

Om Jesu lidande och seger (ett tänkt brev)

Tänkt brev till en vän:

"Hej igen. Du ifrågasätter det som står i Bibeln. Men betänk om det som står i Bibeln är Guds Ord och helt och hållet sant. Gud är helig och vi människor är syndare. Jesus är både sann Gud och sann människa, som det står i Johannes evangelium första kapitlet.

Jesus dog inte som vilken martyr som helst. Han lidande kan inte jämföras med lidandet hos en vanlig människa som utsätts för våld. Det finns människor som utsatts för mer fysiskt våld än Jesus, dvs under en längre tid och med inslag av kränkning, sexuellt våld och tortyr. Jesus lidande består inte endast i det fysiska våldet. Det var av ett helt annat slag.

Jesus valde själv att lida och dö för vår skull. Han är både Gud och människa. Han valde själv att låta sig födas som människa. Han kom inte till världen av en tillfällighet, utan som sänd till världen för att frälsa den. Han var helt och hållet utan synd. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" (Joh 8:46). Han led och dog inte som en förföljd ledare, utan utifrån ett eget beslut. Jesus är allsmäktig och Gud kan göra vad han vill. Guds Son kunde stoppa lidande, piskandet, korsfästandet om han ville. Men med iver gick han korsdöden för vår skull. Strängt avvisade han Satan som genom Petrus ville hindra honom (Matt 16:23). Han gav sitt liv av fri vilja. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh 10:18).Våra hjärtan kan inte vet något om Guds kärlek och frälsniing utan att se den korsfäste Guds Son.

Jesus talade sanning och allt han gjorde var gott. Hans ord skall alltid bestå (Matt 24:35). Han skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Han är Guds Messias, vår Frälsare.

"Jesus ropade: 'Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig." (Joh 10:44-50).

Det finns ingen ursäkt för dem som förkastar sin egen advokat i himlen. Att förkasta Jesus är att förkasta evigt liv. Jesus för ju vår talan inför Fadern i himlen och han är Guds Son och har tagit alla våra synder på sig själv för att frälsa/rädda vår själar från det straff vi förtjänar pga synden.

Jesus har inför hela världen bevisat sig vara Sanningen. Jag talar om vittnesbördet och personen. Det finns ingen annan tro på jorden som öppet och klart demonstrera frälsningen och innehåller frälsningens budskap så att det kan begrundas om omfattas i hjärtat. Inget annat budskap visar Guds rättvisa dom. Ingen annan religion visat att:

a) Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG och kan inte låta synden vara ostraffat. Enligt sin helighet kan han inte heller spendera evigheten tillsammans med syndare, ge dem evig liv och leva tillsammans med dem, eftersom de är syndare. Gud är också helig på det sättat att han ser till alla motiv i alla gärningar. Gud ser till hjärtat. Gud är inte ytlig och ser inte endast handlingen. Gud ser uppsåtet och skälen till våra handlingar. Gud ser om vi hycklar och är rädda istället för att vara tacksamma. Gud ser alla våra brister. Han ser om vi är inställsamma i våra gärningar. Han ser om vi bortser från Guds verk och söker upprätta vår egen rättfärdighet inför honom. Gud dömer hjärtat, det som finns in människans innersta. Andra religioner framställer detta ofullkomligt och stannar vid den okände domaren: De kommer inte längre än att de hävdar att det finns en helig Gud som skall döma världen, och att det finns bud som människan måste hålla.

b) Gud är 100 % KÄRLEK och FÖRLÅTELSE och tvekade inte att bli som en av oss. Han blev en sann och verklig människa, vår broder och räddare. Han sände sin Son som antog vår natur. Han ställde sig under våra förhållanden. Han ställde sig under lagen. Han frestades som vi, men var utan synd. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Heb 4:15). Han ställde sig under lagen "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. " (Gal 4:4-5). Han lät sig frestas av djävulen i öknen. Han stod emot frestelserna och avvisade dem med hjälp av Guds Ord (Matt 4). Han höll lagen i vårt ställe. Han iklädde oss sin egen rättfärdighet och värdighet, som när en god människa ger sin egen mantel till en fattig och smutsig tiggare. Som Paulus skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. " (Gal 2:20). Guds Son led och dog på korset. Han tog alla våra synder på sig själv, all vår fiendeskap, allt som skiljer oss från Gud. Han bad för oss och dog i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han från de döda. Sedan satte han sig på Guds högra sida i himlen och reger än idag. 

Gud har alltså bevisat sig vara helt och hållet helig, och samtidigt helt och hållet god, kärleksfull, nådig, förlåtande, överseende, skänkande, utgivande, självuppffrande, omhändertagande, frälsande.Vid Golgata kors straffades alla synder, och förläts alla synder samtidigt. Jesus tog allt på sig själv. Guds rättfärdighet är bevisad för hela mänskligheten och det finns ingen annat evangelium. Evangelium är från Gud själv och innebär att vi skall berätta för människor att deras syndiga själar är försonade med Gud genom Jesus. Det finns ingen religion eller livsåskådning som visar sådan helighet och nåd. 

c) Genom ovanstående kan varje enskild själ ha 100 % visshet om sin egen frälsning. Den som söker nåd och visshet behöver bara i tron skåda upp vad Gud har gjort för oss alla genom sin enfödde Son. Upp till Honom, den korsfäste och rättfärdige, får våra ögon skåda. Där ser vi Guds helighet och kärlek så fullkomligt som det kan framställas. Ingen annan religion ger oss visshet om frälsning. "Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. " (1 Joh 5:13). Muhammed sade att han inte visste hur det skulle gå för hans själ på domens dag, trots att han enligt dem var frommare och mer gudfruktig än alla. Men den kristna tron viskar inte "försök", "kanske har du en chans", "kanske skall du finna livet", "kanske skall du frikännas på domens dag". Den kristna tron säger "Detta är Gud. Guds nåd och försoning. Detta är Guds Frälsning. Det är fullbordat. Du är helt och fullt förlåten och tillhör nu Gud. Alla andra religioner innehåller ovisshet. Den kristna tron visar vad Gud har gjort för vår frälsning. Goda gärningar är endast frukter av tron. 

d) Jesus lidande var alltså inte vilken martyrdöd som helst. Han bar Guds vrede över synden. "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13). Det gjorde han frivilligt och helt enligt Guds plan och vilja. Han var lydig och utan synd ända in i döden. Han uppenbarade Guds kärlek till oss. Han befriade oss från allt som skiljer oss från Gud. Han förvandlade oss från slavar under synden till fri och förlåtna Guds barn. Genom sin kärlek till oss regerar han över och genom oss. Det står skrivet "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Detta gjorde han inte endast för sina bästa vänner och lärjungar. Han gjorde det för alla, även sina fiender. I sin kärlek inkluderade han alla. Han förbannade inte dem som förföljde och dödade honom. Han bad för sina fiender intill döden. Han vädjade för våra själar "Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör". 

Gud förlät alla synder och bestraffade alla synder samtidigt. Gud har bevisat sig vara helig och kärleksfull. Det finns hopp för dig, liksom det fanns hopp för Paulus, som först förfööljde kyrkan men sedan blev omvänd 180 grader så att han blev en Jesus Kristi tjänare och en lärare för alla kristna.  Paulus står som ett perfekt exempel på Guds nåd och kärlek. Han är ett exempel på förlåtelse och nåd. Paulus skrev: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:15-17). Gud välsigne dig. Må Gud föra dig till omvändelse. Omvänd dig från synd och otro, och tro på Guds kärlek i Jesus Kristus. Gud välsigne dig."

Dead Come Alive - animation

"Dead come alive", väldigt snygg och stark kristen animation/musikvideo jag hittade på Youtube.

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." (Ef 2:1-10).

Handpåläggning

I karesmatiska kyrkor finns en tendens att använda handpåläggning och beröring för att uppleva och se Andens verkan och närvaro hos de troende.

På pingstdagen utgjöts den helige Ande över apostlarna som var judiska kristna. De började tala i tungor och uppvisa Andens påtagliga närvaro. Senare utgjöts Anden på samma sätt över hedningarna, till ett vittnesbörd att också de är inkluderade i det andliga Israel, Guds folk, det sanna olivträdet.

Det finns en levande Gud. Ett problem i vissa kyrkor är en brist på biblisk undervisning om nådemedlen. Allt som finns i nya testamentet hör ihop med Jesus Kristus och hans försoningsverk. Dopet är alltså inte en ny lag, eller en lydnadshandling, bekännelsehandling, ett tillfälle att avgöra sig för Gud, en symbol etc. Dopet är enligt Bibeln ett nådemedel som Gud använder för att skänka allt det goda vi har i Jesus.

Dopet skänker enligt Guds ord frälsningen. När det gäller dessa saker måste vi upphöra att tro på vad människor säger eller tänker ut. Vi måste bara tro på Guds ord, för Gud kan inte ljuga. När Guds Ord predikas och tas emot i tro blir en människa omvänd. Guds ord har den verkan för den som tar emot det att personen blir född på nytt, får den helige Ande om gåva, blir renad från synen och tar emot frälsningen i Jesus. Denna verkan som Ordet har finns också i dopet. För inget i Nya testamentet är "ny lag". Det står tydligt och klart i Guds ord att dopet

1. föder oss på nytt (Joh.3:5, Tit.3:5), 
2. skänker den helige Ande (Apg 2:38),
3. förenar oss med Kristus (Kol 2:12, Gal 3:27, Rom 63-6), 
4. renar oss från synden (Ef.5:25ff., Apg 2:38, 22:16) e) 
5. överräcker frälsningen (1 Pet 3:21).

Vem kan säga något och ha rätt mot Gud? Det spelar ingen roll vad människor tror och tänker. Det spelar ingen roll att några inte tror att något så stort kan skänkas genom dop i vatten i den treenige Gudens namn. Bibeln är tydlig på den här punkten och en människas förnuft får inte sättas över Guds ord. Om vi tror detta ger vi ära åt Gud, för då håller vi oss till Guds nåd och förlitar oss på Gud istället för människor. Gud kan inte ljuga.

Nattvarden är också ett nådemedel. Den är skänkt till den kristna församlingen så att Guds barn skall tröstas angående förlåtelsen, nåden, Guds närvaro, Guds kärlek, Guds Ande, och gemenskapen med Frälsaren, Guds Son. Nattvarden är inte endast en symbol, en åminnelsemåltid. Nattvarden är ett löfte och en verklighet. I nattvarden tar vi emot Jesus sanna kropp och blod på ett sakramentalt sätt baserat endast på Guds instiftelse och löfte. Jesus ljuger inte när han säger "Detta är min kropp" om brödet, och "Detta är mitt blod" om vinet. Alltså är det verkligen detta vi tar emot. Men samtidigt säger han inget om förvandling av bröd och vin. Vi tar alltså emot Jesu kropp och blod i brödet och vinet. Eller som några säger "i, med och under". Vi tar emot både bröd och vin, samt Jesu kropp och blod. Men vi förstår inte hur det går till. Vi bara vet att det är så för att Guds ord säger det. Vi ska avvisa intellektet invändningar. För Gud gör saker som vi inte kan förstå eller veta hur det går till. Alltså måste intellektet stupa och ge upp alla invändningar och hålla sig till Guds löfte.

Guds barn behövet veta att dopet och nattvarden är verkligheter, sanna nådemedel varigenom Gud verkar och är. Den som är döpt är inklädd Jesus Kristus, förenad med hans död och uppståndelse. Läs Romarbrevet kapitel 6!

Men många lär fel om nådemedlen. I dessa kyrkor börjar Guds barn söka tröst och Guds närvaro på annat sätt. Det verkar som om det är därför man i vissa kyrkor vill känna och uppleva Guds nåd i samband med lovsång. Man vill känna sig berörd av Gud. Man vill känna att Gud verkligen är närvarande här och nu, idag. Enskilda kristna i dessa sammanhang kan han en sann tro och den helige Andes verkan inom sig. Men de söker fortfarande Guds närvaro i situationer, förväntningar, stämningar, suggestioner, sensationer och atmosfärer. På detta sätt är det både sann tro (på Bibeln och försoningen) och falsk lära (om nattvard, dop, och Guds Ande) blandat. De kan vara sanna kristna men befinner sig i sammanhang där det finns förvirring, falsk lära, fokus på lärare snarare än Guds Ord osv.

Vad de behöver är en biblisk undervisning om nådemedlen och en biblisk tro om dessa saker. Då kan de uppleva att Gud är med dem och har givit dem den helige Ande genom dopet och tröstar dem i nattvarden. Jesus är nära och konkret. Han vill att vi skall söka Honom där han har lovat att vara. För detta behövs inga upphetsade och extatiska stämningar. Det behövs tro och förtröstan på Guds Ords sanning.

/Göran

Islam och andra religioner

Finns det något enkelt sätt att svara dem som säger: Varför just tro på Jesus och Bibeln? Varför skulle inte Muhammad och Koranen kunna vara sanningen?

Inom den nya vågen av ateism är det mycket vanligt att man smädar den kristna tron och framställer den som en av många likvärdiga alternativ. Richard Dawkins och andra ateister kan säga ungefär: Varför skulle jag tro på Jesus - det är som att tro på jultomen? Eller: Eftersom den kristna tron inte kan bevisas bör den betraktas som lika osannolik som t.ex. tron på Allah, Zeus, Krishna eller Det flygande spagettimonstret. (Förklaring från Wikipedia: "engelska Flying Spaghetti Monster, FSM, är gudomen i en satirisk religion. Den skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skall läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor, ett beslut som sedan upphävdes. Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen."

Sådana ateister framställer i sin ogudaktighet och gudsfrånvändhet den kristna tron som bara ett av många alternativ. Men det är inte konstigt att det blir så. Det handlar inte bara om ett smädande trots bättre vetande. Det kan mycket väl vara så att förnekelsen av Gud, och motståndet mot Guds vittnesbörd om sig själv i våra samveten, i skapelsen, historien och Skriften, har gjort att hjärtat har blivit så förvänt att en avgud synes ha samma värde som den sanne Guden. Guds ord beskriver klart och tydligt att konsekvensen av att medvetet stå emot Guds vittnesbörd om sig själv leder till att människan utlämnas till sin egen vantro och falska religioner. I Romarbrevet beskriver aposteln Paulus detta avfall med följande ord:

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:18-25).

Vidare framställs att människan sedan utlämnas åt onaturliga begär och sexuell omoral, perversioner i form av homosexualitet (Rom 1:26-28). Det finns alltså i Bibeln en koppling mellan att avfalla i från den sanna Gudskunskapen och att hamna sexuell omoral. De två står inte sällan tillsammans. I uppenbarelseboken t.ex. varnas det mycket för både sexuell omoral (otukt) och avgudadyrkan. Man bör alltså inte bli förvånad över att ett folk som tidigare kände till Gud och som sedan avfaller ifrån Gud, börjar acceptera eller uppmuntra till sexuell omoral. Det är ju precis så saken beskrivs i Guds ord!

Man bör inte heller bli förvånad över att ateister inte gör någon åtskillnad mellan den kristna Guden och andra religioner, utan gärna på ett hånfullt sätt jämför dem som likvärdiga alternativ. Men finns det något sakligt sätt att svara dem som hävdar att man lika gärna kan tro att Muhammad hade rätt, eller svara dem som av olika anledningar hamnar i tvivel i sina hjärtan?

För det första så skall sägas att lika länge som det har funnits sanna profeter från Gud så har det funnits falska profeter och falska läror. Redan vid syndafallet valde den första människan falska läror framför Guds ord ("Ni skall visst inte dö", "Skulle då Gud ha sagt att ni inte skall äta av trädet?", "Ni skall bli som Gud!"). Utifrån Bibeln vet vi också att de onda andarna

• kan skapa falska religioner (1 Kor 10:20).
• kan skapa falska läror (1 Tim 4:1).
• genom människor kan ljuga om Gud och det Gud har uppenbarat i sitt Ord (1 Tim 4:1).
• hos människor skapa högmod som leder till att de anser att de är något mer än de är (1 Mos 3:5; Jak 3:14-15)
• förleder människor till spådom och falska religioner (Apg 16:16)
• vet om att det finns en Gud (Jak 2:19)
• vet om att det finns en domedag (Matt 8:29).
• framställer sig själva och sina sändebud som tjänare åt gudsfruktan (2 Kor 11:13-15).
• hatar och strider mot Evangelium, dvs budskapet om att Guds Son har kommit och frälst oss fallna människor, och försöker förhindra honom och hans frälsningsverk (Matt 16:21-23; Ef 6:10-18).
• kan framställa nya bud och regler som tilltalar vår syndiga natur, och som får människan att tro att hon kan medverka till sin frälsning på olika sätt (Gal 1:8-9; Kol 2:16-23).

Det är alltså inte konstigt om en religion som söker konkurrera med den kristna tron om människors själar uppfyller ovanstående. Det är också precis det Islam gör.

Under Jesus och apostlarnas tid så var det vanligt att hedningarna tillbad olika avgudar och att dessa beskrevs i stor mångfald och med stor kreativitet. Det vore svårt för Satan och demonerna att idag t.ex. sprida ut någon motsvarighet till de antika religionerna, såsom de babyloniska, skandinaviska, grekiska eller romerska gudasagorna. Det vore svårt att driva igenom att en uppsjö av gudar är den sanna religionen och att det är fel att tro på en enda Gud. Den kunskapen har ju redan gått ut i västvärlden. Vad gäller områden där den kristna tron inte haft så stor framgång ännu skulle ju ett område med månggudadyrkare rätt snart kunna bli omvänt till tron på en enda Gud.

Ett effektivt alternativ till den kristna tron måste alltså vara en religion som går ut på att det finns en enda Gud, men som samtidigt förnekar att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Det gör både judendomen och Islam. Det är dock inte lika effektivt med att sprida judendomen pga att den ligger så nära den kristna tron och har samma heliga skrifter, att den som kommit till tro på den judiska tron skulle kunna omvändas till den kristna tron vid en insikt om att den utlovade Messias har kommit. Ett hinder är också att judarna varit marginaliserade och förföljda överallt.

Det är alltså inte särskilt konstigt att Islam dyker upp i historien. Den är ett helt rimligt "schackdrag" i världshistorien. I Islam lyfter man fram sådant som människan förstår av naturen, t.ex. att det finns en Gud, en Skapare, och att det finns en domedag, och vissa saker från Guds bud, såsom att familjen är viktigt, att man inte skall begå äktenskapsbrott och stjäla. Den är också till stora delar en slags "copycat religion", som hämtar stora delar av sitt innehåll från Bibeln men samtidigt förnekar själva kärnan i Gamla och Nya testamentet. I detta finns en motsägelse i Koranen, för Muhammed talar stundom om att judarna och de kristna skall hålla sig till sina heliga skrifter, samtidigt som han undervisar i strid mot dessa på flera avgörande punkter.

För alla som kommit till tro på Jesus som sin Frälare, dvs den som "Smakat och fått se att Herren är god" (Ps 34:39; 1 Pet 2:3) framstår Islam inte ens som ett trovärdigt alternativ. Genom tron får en syndare skåda in i Guds godhet, kärlek, helighet, omsorg och frälsning. Endast den kristna tron framställer också Gud som 100 % helig och samtidigt 100 % kärlek. Inom Islam kan en människa komma till paradiset för att Gud förlåter synden, utan att visa på vilken grund Gud förlåter synden. Det är som om Gud skulle säga "Jag väljer att inte döma den och den människan", eller "Jag väljer att inte döma den och den människan för att han eller hon lyder ett antal regler". Detta är att göra avkall på Guds absoluta helighet. Bibeln framställer däremot en Gud som är så helig att han inte tål synden eller kan avstå från en rättvis dom. Syndare kan inte slippa undan genom att delvis göra rätt, och delvis fel, och det är en Gud som ser och väger det som finns inuti människan, "i hjärta och njurar", dvs i människans inre, i hennes avsikter och motiv. Finns det hyckleri, inställsamhet, eller en självgodhet i människans agerande så är den goda gärningen inte god i Guds ögon. Därför är ingen människa god, och endast Gud är god (Mark 10:18). Ja, han är så god och kärleksfull att han sände sin egen Son för att frälsa de största av syndare, ja alla människor (Joh 3:16; Mark 16:15). På den grunden försätts människan i en position där goda gärningar utförs utan att söka någon vinning genom dem. Kärleken blir motivet.

Islam är liksom alla andra religioner - alla utom den kristna tron - en lagreligion, dvs en religion som bygger på gärningsrättfärdighet. Alla lagreligioner framställer vägar som människan skall använda sig av för att försöka bli frälst, såsom lydnad, bud, goda gärningar, uppoffringar, offer, regler, föreskrifter, försakelser, ritualer osv. Alla lagreligioner innehåller också en "osäkerhetsfaktor" vad gäller frälsningen. Människan kan enligt lagreligioner inte vara helt säker på sin frälsning. Men den kristna budskapet är att t.o.m den grövsta av syndare kan vara helt och fullt säker på sin frälsning redan här i livet, ja veta att han eller hon äger evigt liv. Det beror på att den kristna tron inte handlar om vad vi skall göra, utan vad Gud har gjort för oss, för vår frälsnings skull. Muhammed däremot framställer den osäkerhetsfaktor som kännetecknar lagreligioner. Han var inte säker på hur det skulle gå med hans egen själ på domens dag.

Muhammad misslyckades också med att följa upp och förklara sådana centrala saker i det Gamla och Nya testamentet såsom templet och offren. Jesus och hans sändebud apostlarna däremot gör underbara förklaringar av vad templet är och vad offren är, så att de vida överträffar gamla testamentet som har mer förebildande offer och tempel. Muhammad nämner dem knappt. Istället framställer han nya bud och regler som människan skall följa. Det är alltså en tillbakagång till lagens område och en förnekelse av Kristus och hans frälsningsverk genom den utlovade Messias.

Vidare finns många felaktigheter i Koranen. Muhammad trodde t.ex. att Jesu mor Maria var samma person som Moses och Arons syster Mirjam - som levde omkring 1200 år tidigare. Det står på ett par ställen. När detta upptäcktes av någon under Muhammeds livstid och han fick en fråga om det, svarade han något om att fromma kvinnor uppkallades efter fromma personer från historien, och att Maria därför kallades för Arons syster. Det står så i någon Hadith (tradition om Muhammeds liv). Men en sådan tradition om vad människor kallades för finns inte dokumenterad från Jesus och Marias tid eller någonstans i Gamla eller Nya testamentet. Muhammed ger inte heller något skäl till varför Jesus föddes av en jungfru, eller varför Jesus var utan synd. Det finns människor som sökt sig till den kristna tron efter att de först varit muslimer, då de upptäckte att Jesus var född av en jungfru och att han var utan synd: De tänkte att eftersom han var utan synd måste han ju veta mer om frälsningen, och så började de läsa Nya testamentet.

Islam baseras på en enda människas anspråk och undervisning. Den kristna tron baseras på Guds vittnesbörd genom 40 olika författare av olika samhällsstånd och språk, som levde i olika samhällen under en tidsperiod av 1500 år. Deras 66 skrifter pekar tillsammans mot en och samma frälsningsgärning av Guds Son, Jesus Kristus. Vidare förebildas Jesu liv och offer på många olika sätt i Gamla testamentet. Det är en lära som ger all ära åt Gud, visar att Gud är 100 % helig, 100 % kärleksfull, och ger 100 % frälsningsvisshet åt dem som flyr till honom och förtröstar på Guds Son som sin frälsare. Inför Gud kan ingen människa skryta med någonting, vare sig goda gärningar (som är Andens frukter hos den som har frälsande tro), lydnad, efterföljelse eller försakelser. Alltså är den kristna tron en religion som ger äran åt Gud och gör att människan gör goda gärningar av rätta motiv, dvs inte av egennytta (i fruktan för straff, eller för att köpa en plats i paradiset), utan för Guds och andra människors skull. Människan har ju redan frälsningen i Jesu liv och gärning, hans oskyldiga lidande, död och uppståndelse, för vår skull. Hon behöver inte kämpa och skryta, utan kan vända sig till Gud precis sådan hon är. Detta förvandlar människan. Det skänker vidare den helige Ande. Genom tron på Jesus som vår Frälsare behöver vi inte möta domedagen i fruktan och skräck eller med högmod och inställsamhet. Nya testamentet lär istället att vi se fram emot domedagen och säga Marana tha "Vår Herre, kom!" (1 Kor 16:22).

Det kristna trons vittnesbörd i världen hade dock varit större om kyrkan inte ständigt på olika sätt avfallit till gärningsrättfärdighet, falska läror, sammanblandning av stat och kyrka, makt och förtryck osv. Men sådant kommer också från de onda andarna som ställer till oreda och falska läror, som tilltalar syndanaturen hos människor. Ondskan i människan gör att hon kämpar vidare under lagens tunga ok i detta oändliga Sisyfos-arbete som endast tar slut vid Jesu kors och vid den tomma graven, där Guds helighet, rättfärdighet, kärlek, godhet, nåd och frälsning är uppenbarad. "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. " (Rom 10:4).

/Göran

Det föraktade Ordet

"Se, min tjänare skall handla vist. 

Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.

Liksom många häpnade över dig, så skall hans
framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
Han skall bestänka många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.

Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 52:13-53:6).

Guds ord har alltid varit föraktat. I vår tid föraktar man Guds ord genom att t.ex. inom sekulariserade kyrkor inte tro att all Guds ords undervisning gäller idag, samt att inom sekulariserade kyrkor och universitet anamma den moderna bibelkritiken som anser att Bibeln innehåller människoord istället för Guds ord. Bibelläsaren skulle då läsa Paulus brev som hans personliga värderingar och åsikter och inte som ordet från en apostel sänd på uppdrag av Guds Son. Som om Gud inte vore kapabel att bevara den viktigaste undervisningen som någonsin funnits, och som om Jesus ljög när han sa "Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig." (Joh 13:20).

Jesus är Guds evige Son som kom till världen för att frälsa förlorade syndare, dvs hela mänskligheten. Han utförde Guds frälsningsverk enligt Guds egen plan, led och dog för oss alla, uppstod på den tredje dagen och sitter nu på Guds högra sida och manar gott för oss. Han har också sänt sin helige Ande till dem som tror på Honom, lyssnar till Honom och lyder Guds ord. Genom de heliga Skrifterna leder den helige Ande kristenheten in i Guds eviga sanningar. Vid en tidpunkt när människor inte väntar det, dvs när som helst, kommer han tillbaka för att döma levande och döda. Men de som väntar på Honom, de som tror på Honom som sin Frälsare, står inte längre under någon dom, utan har övergått från döden till livet. De är helt och fultl friköpta från allt som heter dom, skuld och helvete. Deras frälsning beror inte på dem själva, utan på Jesu fullkomliga frälsningsverk. De andra måste dömas för sina synder, därför att de förhärdar sig mot Gud och Guds vilja, och håller sig till olika typer av avgudar. De har avsagt sig den "advokat" som för deras talan, genom att inte tro på Honom eller vilja ha honom i sitt liv. Men Gud har redan vittnat om sin existens för dem genom skapelsen, genom samvetet, genom historien och framför allt genom de heliga Skrifterna som vi har i Bibeln.

Men vad säger profeten Jesaja i texten som citeras ovan? Jo, han förutsade att både Jesus och hans budskap skulle komma att föraktas. "Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns", "Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?"

När Jesus var på jorden kallade man honom för "Josefs son" (Luk 4:22), och "snickarens son"."Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?" (Matt 13:55). Se hur felaktigt de bedömde situationen i sin syndiga otro. Istället för att lyssna till honom i tro, så fäste de sig vid det yttre. De tänkte: Honom känner vi väl? Honom har vi väl hört talas om? Är han inte släkt med dessa?

På samma sätt föraktas Guds ord. Många tar anstöt över det enkla Guds ord, därför att de snubblar över stötestenen, Frälsarens uppträdande i enkelhet. De tänker "Men det här är väl Paulus ord? Det här är väl ord av människor? Har inte många professorer redan visat att Bibeln inte stämmer? Vet vi inte bättre idag än man gjorde för 2000 år sedan om hur saker och ting ligger till angående Bibelns innehåll?"  Med sådana tankar förleder människan sig själv och föraktar det yttre skalet och fäster sig endast vid det. Så har man gjort i alla tider på olika sätt.

Om Guds ord står det: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." (Ps 119:105), och "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:19-21).

Men den syndiga människan är förvrängd och oandlig till sin natur. Så länge hon står emot Guds uppenbarelse i Ordet är hon som blind och döv. Det är därför Jesus säger "Hör du som har öron att höra med!" (Mark 4:9). "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna." (Upp 2:7). Det står också: "Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år." (Heb 3:7-8). Även hos en troende människa kan det finnas svag tro och en stor tröghet i att hålla sig flitigt till Guds ord. 

Om du fick en plötslig övernaturlig uppenbarelse av Gud, och hörde en röst från himlen som sa "Gå till den och den lägenheten i staden och sätt dig där varje dag och lyssna, för jag skall där låta en helig ängel från himlen upppenbara sig för dig och undervisa dig i Guds visdom och vägen till frälsning och allt som hör till sanningen. Varje dag vid lunchtid skall en ängel ställa sig där och undervisa dig 15 minuter, och det skall ske under två månaders tid", då skulle du förmodligen med stor flit och iver gå dit och lyssna, inte bara för att det var en befallning utan också därför att du visste vem som gav den.

Varför handlar vi inte så när det gäller Bibeln? När det gäller Bibeln blir vi slöa och tröga, ovilliga, eller rentav föraktande och förnekande i vår inställning till det skrivna Guds ord. I de heliga Skrifterna har vi den levande Gudens ord som talar till oss. Apostlarnas och profeternas ord är Guds eget ord. Den som leds av det som står i Bibeln leds av den helige Ande som undervisar där, och kommer att stärkas i tron och allt tydligare se Guds rike, Guds vilja och Guds frälsning. Men istället förhåller sig människan ofta till Bibeln som om det vore vilken bok som helst och inte till någon nytta. Detta trots att samvetet vittnar om att vi är syndare, att det finns en Gud som skall döma världen och att det som står i Bibeln är sant. Låt oss inte vara som de som sa till sig själva "Är det inte snickarens son?" Och varför skulle vi tro att en människas åsikt om Bibeln är mer sann än Jesu ord? Är inte det en slags avgud i hjärtat?

Bibelns Gud är en god och kärleksfull Gud, heltigenom helig, vis, allsmäktig, kärleksfull, nådig och förlåtande. Han har har redan försonat hela världen med sig själv genom Jesus, som är Guds Son. Han älskar oss som sina egna barn trots våra många synder och trots att han i sig själv är helig och inte tål synden. Han handskas med oss som om det inte fanns någon synd i oss, därför att Jesus redan har tagit all synd på sig själv och försonat oss med Gud.

Fäst alltså din blick på den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Se Guds kärlek i Honom och lär känna Gud. Läs din Bibel. Stå emot de mänskliga och demoniska inbillningarna att Gud skulle ljuga för oss i sitt Ord, eller att Gud inte skulle finnas och inte ha uppenbarat allt som vi behöver till vår frälsning. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, människor som föraktar Guds ord och inte tar emot det. Men Gud ljuger inte, om så hela mänskligheten hade helt fel om allting. Det står skrivet: "Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet." (Tit 1:2). "Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?" (4 Mos 23:19). Och Jesus sa: "Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen." (Joh 12:47-48).

Betrakta Bibeln som Guds sanna ord och som ett botemedel mot synden som ger evigt liv, därför att du finner Frälsaren själv i de heliga Skrifterna. Bibeln är en outtömlig skatt som inget Guds barn borde tröttna på att läsa även om de flesta i den här världen föraktar och förkastar Bibeln utan att ha några goda objektiva skäl att göra det. 

/Göran