Vid en drejskiva

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 'Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.' Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 'Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.'

Därför säger HERREN så: Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
Skall då snön från Libanons höga berg lämna mina åkerfält?
Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna och slå in på obanade vägar och stigar.
Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig och skaka på huvudet.
Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.

Men de sade: 'Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger.'" (Jer 18:1-18).

Martin Luther, Heretic (1983)

Det finns en ovanligt bra Luther film som någon har lagt upp i sin helhet på Youtube. Jag länkar till den här ovan. Filmen heter Martin Luther, Heretic och är från 1983. Några av er har kanske sett filmen Luther från 2003 med Joseph Fiennes i huvudrollen. Jag gillar även den filmen.

Det finns även en äldre svart-vit film från 50-talet om Luther som jag har liggandes någonstans, men den har jag inte sett i sin helhet. Jag har även en dramatisering (mer teaterlik) av Luthers liv från 1973 med Stacy Keach i huvudrollen (han spelade bl a Barabbas i filmen/tv-serien Jesus från Nazareth samt nazi ledare i filmen American History X).

Jag är inte särskilt bra på att känna igen och namnge skådespelare, men huvudrollsinnehavaren i Martin Luther, Heretic (Jonathan Pryce) kände jag igen från bl a TV-filmen David (1997) där han spelade kung Saul. Luthers motståndare Johann Eck spelas av Philip Stone och honom känner jag igen som servitören Delbert Grady i The Shining (1980), samt Moses svärfar Jetro i filmen Moses (1995).

I vilket fall som helst. Jag var lite skeptisk när jag började titta på filmen eftersom jag aldrig hört talas om den, och jag tänkte att det kanske är en dålig B-film. Jag blev dock väldigt positivt överaskad. Martin Luther, Heretic tränger djupare in i Martin Luthers teologi, personliga anfäktelser och frälsningsvisshet än t.ex. Luther från 2003. Det är en mycket uppbygglig och intressant TV-film och ger en rätt god inblick i vad som drev Luther, och den stämmer väl med de biografier som jag läst om hans liv och tro.

Rekommenderas varmt!

/Göran

Vår enda regel och norm

Ur De lutherska bekännelseskrifterna, närmare bestämt inledningen till Konkordieformeln (Epitome)

"1. Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1.

Men andra skrifter av äldre och nyare lärare, vad de än må heta, få icke likställas med den heliga Skrift, utan de måste allesammans underordnas denna och få icke anses vara något annat och mer än vittnen, som betyga, huru och var denna profetiska och apostoliska lära bevarats efter apostlarnas tid.

2. Då strax efter apostlarnas dagar, ja, ännu under deras livstid, villolärare och kättare uppstodo och mot dem i den äldsta kyrkan symbola, d.v.s. korta klara bekännelser, uppställdes, vilka gåvo uttryck åt den rättrogna sanna kyrkans enhällighet och allmänt omfattade kristna tro, nämligen Symbolum Apostolicum, Symbolum Nicaenum och Symbolum Athanasianum, bekänna vi oss till desamma och förkasta härmed alla kätterska läror, som i strid med dessa bekännelser införts i Guds kyrka.

3. Men beträffande den söndring i trosfrågor, som inträffat i vår tid, anse vi den första oförändrade Augsburgska bekännelsen, vilken överlämnades till kejsar Karl V vid den stora riksdagen i Augsburg år 30, såsom vår tids symbolum, då den är yttryck för vår enhälliga övertygelse och förklaring av vår kristna tro särskilt gent emot påvedömet med dess falska gudstjänst, avgudadyrkan och vantro ävensom mot andra sekter. Nära samman med denna bekännelse hör dess Apologi, vartill komma de år 37 uppställda Schmalkaldiska artiklarna, som då underskrevos av de främsta teologerna.

Då dessa trosting angå även lekmannen och hans salighet, bekänna vi oss också till doktor Luthers Lilla och Stora katekes, sådana dessa ingå i Luthers verk, och anse dem såsom lekmannabibel, vari allt finnes sammanfattat, vilket utförligt behandlas i den heliga Skrift och som en kristen människa behöver veta för sin själs salighet.

Efter denna här ovan angivna norm böra alla läror prövas och vad som befinnes strida däremot bör förkastas och fördömas såsom stridande mot vår enhälliga förklaring av vår tro.

På detta sätt fasthålles åtskillnaden mellan å ena sidan Gamla och Nya testamentets heliga Skrift och å andra sidan alla övriga skrifter. Den heliga Skrift ensam förblir den enda domaren, regeln och rättesnöret, varmed alla läror skola såsom med en probersten prövas och bedömas, om de äro goda eller onda, rätta eller orätta.

Men de nämnda symbola och bekännelseskrifterna äro icke domare såsom den heliga Skrift, utan endast trosvittnesbörd och förklaringar, som visa, huru med avseende på omstridda frågor den heliga Skrift tolkats och förklarats i Guds kyrka under olika tider av de då levande och huru mot densamma stridande läror förkastats och fördömts."

Missbrukar Guds namn

SSU gjorde tidigare en kyrkovalsfilm som går ut på att "Jesus är sosse". Nu har de gjort en ny kyrkovalsfilm som är emot "rasister, homofober och antifeminister" som i filmen framställs genom karikatyrer av Jimmie Åkesson, Vladimir Putin och Göran Hägglund. 

Ja, jag förstår att de vill ha uppmärksamhet. Men på vems bekostnad?

Juan-Pablo Roa, kommunikationsstrateg på SSU, förklarar syftet med filmen:

"Karikatyrerna i filmen representerar de värderingar som vi inte vill ska få ta plats i Svenska kyrkan. Filmen är lite spetsig och kan säkert röra om. Men man ska komma ihåg att vår målgrupp är 16–24-åringar i första hand och därför ville vi använda humor och tydliga kontraster." (Tidningen Dagen 2013-09-06).

Återigen frågar jag mig, skall en kyrka, som redan skilts från staten, använda sig av politiska organisationer och politiska kyrkoval? Vad har kyrka och politik med varandra att göra? Visst kan man t.ex. ha ett politiskt parti som framför kristen etik i ett demokratiskt samhälle, men skall kyrkan styras av politiska organisationer? 

Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Han är så mycket mer än politik och ideologier. Politik och ideologier är för övrigt en av vår tids största fiender mot gudsfruktan och gudsförtröstan eftersom de söker sammanblanda sig i vad som skall läras i kyrkor. Inom liberalteologin vill man sätta vår tids ideologier över vad Gud lär i sitt ord. 

När Jesus sa "Jag har inte kommit för att upphäva lagen och profeterna.. utan för att fullborda" (Matt 5:17), och själv räknade upp tio Guds bud (Mark 10:19), så gäller det inte endast för Israels folk, utan också för hedningar. Alltså gäller budet "Du skall inte missbruka Herren din Guds namn" också för hednakristna, ja för alla människor. Det är precis det man gör när man försöker trycka in Frälsaren i ett politiskt fack i striden mot andra ideologier. Orsaken är att Jesus inte skall beskrivas vare sig som sosse, moderat till kristdemokrat. 

Jesus är större än politik. Hans rike är inte av denna värld. När Jesus stod, sönderpiskad inför Pontius Pilatus (som verkligen representerade världslig överhet på den tiden) med en törnekrona på sitt huvud, och fick frågan av Pilatus "Är du judarnas konung?" och "Vad har du gjort?" svarade han:

"Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh 18:33-36).

Av alla olika saker som angriper gudsfruktan och gudsfruktan (och således sann kunskap om vem Jesus är) finns bland annat just ideologier som en av de främsta hoten idag. Utifrån ideologier försöker man, t.ex. inom liberalteologin, göra om Guds ords budskap så att det skall passa den mall man har själv för vad som är rätt och fel. Man gör i princip samma sak som fariseerna gjorde, som satte "de äldstes stadgar" över Guds bud och upphävde det, eller som den Romersk katolska kyrkan sätter sina kyrkotraditioner och egna auktoriteter emot Guds ords undervisning. 

Jesus sa: 

"Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." (Matt 15:3-9).

Guds ord är orubbligt. Hur mycket förvirring det än finns i världen, så finns det en sann och verklig Gud som har givit oss sitt ord. Hur viktigt är det inte för just ungdomar i den målgrupp som Juan-Pablo Roa nämner (16-24 år) att få en klar uppfattning om att Jesus inte är en politiker och inte har ett rike av denna världen. 

Därför: Ut med politiken ur kyrkorna! Ut med ideologier ur teologin! Det enda som består till slut, och som skall döma världen, är vad Gud har sagt i sitt Ord (Joh 12:48). Det är ordet om evangelium, om syndernas förlåtelse. För Jesus Kristus har hållt lagen, eftersom vi inte förmår göra det, i vårt ställe. Han har lidit, dött och återuppstått för vår frälsnings skull. Hans rike är syndaförlåtelsens osynliga rike, och det har inget med ideologier att göra. 

Jesus kan man inte pressa in i sådana fack, för det leder bara till att hans namn missbrukas, och det är allvarligt. Om just budet att inte missbruka Herrens namn står det: "ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn." (2 Mos 20:7). Av kärlek till människor och för Guds namns äras skull borde kyrkor inte släppa in ideologier och politik i kyrkan. Det kristna budskapet ger något helt annat än vad denna världen och vad denna världens ideologier kan erbjuda. Evangelium ger frälsningsvisshet inför döden och domen. Det ger frid med Gud hos de största av syndare. Jesus sa: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger." (Joh 14:27) Och lite längre fram: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen." (Joh 16:33).

/Shadow

En (engelskspråkig) predikan över Jesaja 6:1-8.

En bra engelskspråkig predikan av Pastor James Seiltz
(Wisconsin Evangelical Lutheran Synod) över Jesaja 6:1-8
som jag lyssnade till rätt nyligen.

Vad är en pastor?

I en artikel i tidningen Dagen (12/8) behandlas ämnet pastorer och deras plats i den kristna församlingen.

Erik Lindberg, föreningskonsulent i Spånga Blåband, skriver i ett debattsvar mot Stefan Swärd att

"Kyrkan behöver personer med teologisk utbildning som handlar under särskilt ansvar (pastorer) när det gäller förtroenden mottagna under bikt samt för vigsel, dop och nattvard. Detta står inte i motsats till att alla medlemmar i församlingen bidrar med sina erfarenheter, något som är både nödvändigt och önskvärt."

Jag kan inte annat än instämma i detta. Erik Lindberg skriver flera tänkvärda saker angående detta.

Det är mycket viktigt att Ordets ämbete inte nedtonas och gör om intet i relation till det allmänna prästadömet som alla kristna har. När Ordets ämbete ifrågasätts gör den kristna församlingen samma misstag som de människor under gamla testamentets tid knotade och klagade mot Aron och Mose i avundsjuka (4 Mos 16-17), tills dess Gud gav dem ett tecken genom att låta Arons stav grönska när alla stammars stavar låg tillsammans med den. Arons stav som hade grönskat förvarades sedan i den heliga förbundsarken som ett bestående tecken. Arons stam (leviterna) skulle vara präster.

Ordets ämbete i det nya testamentet är inte detsamma som det gamla prästadömet, men det har sina beröringspunkter. Ordets ämbete framställs i Den Heliga Skrift som en distinkt tjänst, ett avskilt ämbete som står vid sidan av andra tjänster i församlingen. Den ena tjänsten är inte större än den andra. De olika tjänsterna ser inte alla lika ut. De nytestamentliga församlingarna hade särskilt kallade tjänare. De var kallade av den helige Ande genom församlingens kallelse. Alla kristna har kallelsen att tjäna Gud, att sprida evangelium, att bära trons frukter, att förkunna Guds ord och bekänna Kristus i världen. Men inte alla i församlingen skall undervisa i kyrkan. Inte alla har kallelsen och ämbetet att vara Herdar, Ledare och Lärare. Paulus skriver: "Inte är väl alla lärare?" (1 Kor 12:29).

Jag vill rekommendera en mycket klargörande e-bok av teol dr Ingemar Furberg som finns att läsa helt gratis på internet. Den finns också i tryckt form och går att beställa ifrån stiftelsen Biblicum. Skriften heter "Prästämbetet och teologin" och trycktes som en småskrift i tidskriften Biblicum 1978. Där beskrivs bl a förhållandet mellan allmänt prästadöme och offentligt predikoämbete. Här är länken till e-boken. Den rekommenderas varmt till alla som är intresserade av vad Bibeln lär om Ordets tjänst, det offentliga predikoämbetet.

Vad gäller Erik Lindbergs artikel så lever han i en illusion när han säger att "Kyrkan i Sverige är Svenska kyrkan" och "att de protestantiska väckelserörelserna i Sverige aldrig varit några självständiga kyrkor utan komplementkyrkor till Svenska kyrkan". När kristenheten bedöms utifrån en organisatorisk synvinkel missar man helt lärans plats. Svenska kyrkan kan då styra iväg åt vilket håll som helst, bort från den gamla bekännelsen och kanske t o m tillbaka till Rom. De frikyrkor som finns i Sverige och som har uppstått därför att präster och lekmän vill fortsätta bekänna den gamla kristna tron som så tydligt uttrycks i de lutherska bekännelseskrifterna (i bokform utgivna under namnet "Svenska kyrkans bekännelseskrifter") glöms då helt bort. Svenska kyrkan är en heterodox (irrlärig) och avfallen kyrka. Det är en kyrka, och sanna kristna finns inom denna kyrka pga nådemedlems förekomst. Men kyrkan har kommit bort från sin gamla goda och bibliska bekännelse. Men det finns frikyrkor som håller kvar vid tron. Var kristenheten står måste bedömas utifrån bekännelsen.

/Shadow