Om Jesu lidande och seger (ett tänkt brev)

Tänkt brev till en vän:

"Hej igen. Du ifrågasätter det som står i Bibeln. Men betänk om det som står i Bibeln är Guds Ord och helt och hållet sant. Gud är helig och vi människor är syndare. Jesus är både sann Gud och sann människa, som det står i Johannes evangelium första kapitlet.

Jesus dog inte som vilken martyr som helst. Han lidande kan inte jämföras med lidandet hos en vanlig människa som utsätts för våld. Det finns människor som utsatts för mer fysiskt våld än Jesus, dvs under en längre tid och med inslag av kränkning, sexuellt våld och tortyr. Jesus lidande består inte endast i det fysiska våldet. Det var av ett helt annat slag.

Jesus valde själv att lida och dö för vår skull. Han är både Gud och människa. Han valde själv att låta sig födas som människa. Han kom inte till världen av en tillfällighet, utan som sänd till världen för att frälsa den. Han var helt och hållet utan synd. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" (Joh 8:46). Han led och dog inte som en förföljd ledare, utan utifrån ett eget beslut. Jesus är allsmäktig och Gud kan göra vad han vill. Guds Son kunde stoppa lidande, piskandet, korsfästandet om han ville. Men med iver gick han korsdöden för vår skull. Strängt avvisade han Satan som genom Petrus ville hindra honom (Matt 16:23). Han gav sitt liv av fri vilja. "Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." (Joh 10:18).Våra hjärtan kan inte vet något om Guds kärlek och frälsniing utan att se den korsfäste Guds Son.

Jesus talade sanning och allt han gjorde var gott. Hans ord skall alltid bestå (Matt 24:35). Han skall komma tillbaka för att döma levande och döda. Han är Guds Messias, vår Frälsare.

"Jesus ropade: 'Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig." (Joh 10:44-50).

Det finns ingen ursäkt för dem som förkastar sin egen advokat i himlen. Att förkasta Jesus är att förkasta evigt liv. Jesus för ju vår talan inför Fadern i himlen och han är Guds Son och har tagit alla våra synder på sig själv för att frälsa/rädda vår själar från det straff vi förtjänar pga synden.

Jesus har inför hela världen bevisat sig vara Sanningen. Jag talar om vittnesbördet och personen. Det finns ingen annan tro på jorden som öppet och klart demonstrera frälsningen och innehåller frälsningens budskap så att det kan begrundas om omfattas i hjärtat. Inget annat budskap visar Guds rättvisa dom. Ingen annan religion visat att:

a) Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG och kan inte låta synden vara ostraffat. Enligt sin helighet kan han inte heller spendera evigheten tillsammans med syndare, ge dem evig liv och leva tillsammans med dem, eftersom de är syndare. Gud är också helig på det sättat att han ser till alla motiv i alla gärningar. Gud ser till hjärtat. Gud är inte ytlig och ser inte endast handlingen. Gud ser uppsåtet och skälen till våra handlingar. Gud ser om vi hycklar och är rädda istället för att vara tacksamma. Gud ser alla våra brister. Han ser om vi är inställsamma i våra gärningar. Han ser om vi bortser från Guds verk och söker upprätta vår egen rättfärdighet inför honom. Gud dömer hjärtat, det som finns in människans innersta. Andra religioner framställer detta ofullkomligt och stannar vid den okände domaren: De kommer inte längre än att de hävdar att det finns en helig Gud som skall döma världen, och att det finns bud som människan måste hålla.

b) Gud är 100 % KÄRLEK och FÖRLÅTELSE och tvekade inte att bli som en av oss. Han blev en sann och verklig människa, vår broder och räddare. Han sände sin Son som antog vår natur. Han ställde sig under våra förhållanden. Han ställde sig under lagen. Han frestades som vi, men var utan synd. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." (Heb 4:15). Han ställde sig under lagen "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. " (Gal 4:4-5). Han lät sig frestas av djävulen i öknen. Han stod emot frestelserna och avvisade dem med hjälp av Guds Ord (Matt 4). Han höll lagen i vårt ställe. Han iklädde oss sin egen rättfärdighet och värdighet, som när en god människa ger sin egen mantel till en fattig och smutsig tiggare. Som Paulus skriver: "nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. " (Gal 2:20). Guds Son led och dog på korset. Han tog alla våra synder på sig själv, all vår fiendeskap, allt som skiljer oss från Gud. Han bad för oss och dog i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han från de döda. Sedan satte han sig på Guds högra sida i himlen och reger än idag. 

Gud har alltså bevisat sig vara helt och hållet helig, och samtidigt helt och hållet god, kärleksfull, nådig, förlåtande, överseende, skänkande, utgivande, självuppffrande, omhändertagande, frälsande.Vid Golgata kors straffades alla synder, och förläts alla synder samtidigt. Jesus tog allt på sig själv. Guds rättfärdighet är bevisad för hela mänskligheten och det finns ingen annat evangelium. Evangelium är från Gud själv och innebär att vi skall berätta för människor att deras syndiga själar är försonade med Gud genom Jesus. Det finns ingen religion eller livsåskådning som visar sådan helighet och nåd. 

c) Genom ovanstående kan varje enskild själ ha 100 % visshet om sin egen frälsning. Den som söker nåd och visshet behöver bara i tron skåda upp vad Gud har gjort för oss alla genom sin enfödde Son. Upp till Honom, den korsfäste och rättfärdige, får våra ögon skåda. Där ser vi Guds helighet och kärlek så fullkomligt som det kan framställas. Ingen annan religion ger oss visshet om frälsning. "Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. " (1 Joh 5:13). Muhammed sade att han inte visste hur det skulle gå för hans själ på domens dag, trots att han enligt dem var frommare och mer gudfruktig än alla. Men den kristna tron viskar inte "försök", "kanske har du en chans", "kanske skall du finna livet", "kanske skall du frikännas på domens dag". Den kristna tron säger "Detta är Gud. Guds nåd och försoning. Detta är Guds Frälsning. Det är fullbordat. Du är helt och fullt förlåten och tillhör nu Gud. Alla andra religioner innehåller ovisshet. Den kristna tron visar vad Gud har gjort för vår frälsning. Goda gärningar är endast frukter av tron. 

d) Jesus lidande var alltså inte vilken martyrdöd som helst. Han bar Guds vrede över synden. "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13). Det gjorde han frivilligt och helt enligt Guds plan och vilja. Han var lydig och utan synd ända in i döden. Han uppenbarade Guds kärlek till oss. Han befriade oss från allt som skiljer oss från Gud. Han förvandlade oss från slavar under synden till fri och förlåtna Guds barn. Genom sin kärlek till oss regerar han över och genom oss. Det står skrivet "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Detta gjorde han inte endast för sina bästa vänner och lärjungar. Han gjorde det för alla, även sina fiender. I sin kärlek inkluderade han alla. Han förbannade inte dem som förföljde och dödade honom. Han bad för sina fiender intill döden. Han vädjade för våra själar "Fader förlåt dem. De vet inte vad de gör". 

Gud förlät alla synder och bestraffade alla synder samtidigt. Gud har bevisat sig vara helig och kärleksfull. Det finns hopp för dig, liksom det fanns hopp för Paulus, som först förfööljde kyrkan men sedan blev omvänd 180 grader så att han blev en Jesus Kristi tjänare och en lärare för alla kristna.  Paulus står som ett perfekt exempel på Guds nåd och kärlek. Han är ett exempel på förlåtelse och nåd. Paulus skrev: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:15-17). Gud välsigne dig. Må Gud föra dig till omvändelse. Omvänd dig från synd och otro, och tro på Guds kärlek i Jesus Kristus. Gud välsigne dig."

En snabb uppföljning och en blänkare

Jag har lite uppföljningar att göra, bland annat ska jag skriva en avslutande del 2 i mina inlägg om en konsekvens av kristen karismatik, sett ur ett enkelt men nog tydligt perspektiv.

Jag har också lovat att återkomma om mina tankar som följde på den dialog (, Del 1 samt Del 2) jag hade med en ateist. 

Vad gäller den, dialogen, så visste jag så att säga ungefär redan från början hur samtalet skulle avlöpa. Det var ingenting nytt vi diskuterade, även det om det var känsligt.

Den inledande nedlåtande och roande inställning som min nära släkting intog vad gällde både Gud och min tro på Honom, förnbyttes ganska så snabbt i upprördhet och till slut en ovilja att fortsätta samtalet.

Det var som sagt ingenting oväntat för mig. Men det betyder inte att man måste sluta ställa frågor, särskilt när vederbörande ibland själv tar upp ämnet först. Det visar utmärkta dörrar man inte ens behöver "sparka in" eftersom de redan då är öppnade ;)

Hursomhelst, vad jag kan se oerhört tydligt, och säkert de av er som läst dialogen, men förmodligen inte personen ifråga det gäller...är att givetvis finns där en tro på Gud. På en högre makt. På Någon som skapat allt detta, och det är ingenting konstigt.

Ytterst få ateister är "verkliga" ateister, det finns naturligt inbyggt i människan att fundera över livets mening, över högre syften, över just en högre makt.

Vissa blir nästan fanastiska sökare, och somliga hamnar rätt, andra slinker fel. Sedan finns det dem som undrar men inte bryr sig om att söka aktivt, eller acceptera dessa funderingar, kanske till förmån för Vetenskapen som det högsta och sannaste och därmed enda källa till ursprung, nutid och framtid, källa till kunskap om hur livet är uppbyggt, hur allt hänger samman.

I detta fallet dock, finns inget sökande, och ingen tro till någon avgud eller något annat som skulle visa en konsekvens till de naturliga frågor (och den naturliga längtan vi har efter "reconnection" eller tydligt band till den som är ansvarig för vår tillblivelse, hela världens tillblivelse.)

I detta fallet finns en enorm bitterhet och smärta och sorg, och anklagelser. "Var fanns Gud när..!! Varför ingrep inte Gud när..!! HUR kan Gud tillåta ondskan om Han sägs vara god..!!"

I sådana lägen kan man inte tala om en icke-existerane tro, då all logik motsäger att man riktar anklagelser mot tomhet, eller som vuxen gentemot jultomten.

Däremot finns det en mycket stor skillnad i att erkänna sin Gudstro, följa Gud, underkasta sig Hans vilja och göra ärliga försök att lära känna vem Han i sanning är, och att tro men förkasta.

Jag föredrar alla gånger ilska och rentav hat, anklagelser, vrede, än likgiltighet. Ljumhet är förövrigt något Gud inte heller direkt uppskattar eller föredrar, kolla dessa ord från Uppenbarelseboken:

"Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun."

Finns vrede och hetta, finns det i alla fall någonting där, då finns hoppet om en restaurerad relation. 

Apropå detta, ska vi snart beröra en annan person i denna blogg som valde att inte gå tillrätta med utan kämpa upproriskt mot den Gudstro han haft som barn men som under mycket stränga omständigheter fick honom att till slut förakta Gud. (tack vare människobud, det finns få saker som så effektivt kan resa hinder mellan människa och Gud än hennes egna åsikter om hur Han fungerar, vem Han är och vad Han vill, och pådyvla detta till andra)

Hans vrede och besvikelse och hat fick honom att göra "karriär" av sitt trots genom att göra precis tvärtemot vad som är signifikant för kristendomen.

Han är ett psykologiskt skolboksfall.
 

Jag talar om Aleister Crowley, och som sagt, inlägg om honom dyker snart upp i bloggen.

/Nephele

Dialog med en ateist (avslutande del 2)

Nephele: Efter allt vad Gud har gjort..? Vet du vad jag tror, jag tror att problemet ligger i din Gudsbild. Den är säkert påverkad av saker du hört, av andras erfarenheter, av att ingen har talat om för dig vem Gud egentligen är.

Anette: Det spelar ingen roll längre. Men se dig omkring! Titta på all jävelskap som finns! Var fanns Gud när din fasters son dog i cancer, endast ett par år gammal?? Var fanns han då, varför gjorde han inget? Och varför gjorde han inget när den personen du berättade om som varit med om hemska saker innan han blev frälst, var fanns Gud under de år den människan levde som han gjorde? Och vad har Gud nånsin gjort för MIG? I hela mitt liv har jag fått kämpa! Jag kan ge massor av exempel när din Gud inte gjorde ett piss, inte lyfte ett finger!

Nephele: Jag ska säga någonting om allt detta, så fort du är k..."

Anette: (avbryter, är upprörd) Allt det här snacket om Gud är ju bara lögner!! Om han är så god som du påstår, så skulle det inte finnas någon ondska i världen. Antingen är han god och har all makt, eller så väljer han ut vilka han ska hjälpa och vilka han ska skita i. Eller så finns han inte alls, vilket han ju inte gör heller. Och det är allt jag har att säga om saken, det tjänar inget till att diskutera mer.

Nephele: Du fattar inte det mest uppenbara, Anette. Ser du inte? Gör du verkligen inte det? Du har ju just BEVISAT för mig att du tror på Gud, men du är förbannad på honom! Rejält arg! Det är inget farligt eller konstigt, det har jag också varit. Många gånger. Men visst är det så? Du upplever att han har svikit, att han sviker, men om du verkligen hade noll tro så skulle du inte bli såhär upprörd. Inte dra upp min fasters son. Inte en chans.

Anette: Det tjänar ingenting till.

Men jag såg att händerna skakade när hon tände sin cigarett.

--------------

Kommer att skriva en blogg inom kort som tar upp viktiga aspekter ur den här dialogen, en dialog jag alltså har haft i verkligheten. Och flera andra, i liknande stil, med andra människor.

/Nephele

Dialog med en ateist (Del 1)

Dialogen är baserad på verkligheten, mellan mig och en lite äldre kvinna jag har i släkten.

---Dialog mellan mig och en självutnämnd ateist---

Nephele: Kan du inte berätta igen, hur du känner inför Gud? Vad du tänker om Honom?

Anette: (litet hånfullt skratt) Om Gud!? Jag kan väl inte gärna berätta om något som inte finns, nu är du allt bra galen.

Nephele: Det där är väl ändå inte riktigt sant, Anette..?

Anette: Att Gud skulle finnas menar du? Nej, det är inte riktigt sant haha!

Nephele: Men du har ju vid flera tillfällen visat tecken på det motsatta, det vill säga att Han finns.

Anette: Nej du, det har jag inte.

Nephele: Vid minst två tillfällen i ditt liv har du gjort det i alla fall.

Anette: (misstänksam) Vad pratar du om?

Nephele: En gång när du höll på att förlora din son som var med i en allvarlig trafikolycka när han bara var 15 år, där en av hans kamrater dog. Minns du den natten? Du berättade för mig att du hade panik, inte kunde tänka klart, och när taxiföraren såg i vilket tillstånd du befann dig och du berättade att din son just tagits in på sjukhus mycket allvarligt skadad, satte han sitt körkort på spel och kom fram till akuten på nolltid. Vid den tiden vände du dig till Gud, eller hur? Du bad att Gud skulle hjälpa din son, att han skulle göra så att pojken klarade sig.
Och det gjorde han ju också. Klarade sig.

Tystnad.

Sedan, från Anette: Men det var ju annorlunda! Han var ju faktiskt nära att DÖ!

Nephele: Så mycket underligare att du använde dig till just Gud då, som du säger inte finns. Om du var desperat, varför just Gud?

Anette: Du sa "två tillfällen", vilket var det andra.

Nephele: (som inte bryr sig om det uteblivna svaret, än) Den andra gången var när du själv blev sjuk. Minns du gångerna jag hälsade på dig på sjukhuset? Hur förtvivlad och rädd du var? Du sa ofta, ofta: "Gud, varför skulle detta behöva hända", och så grät du. Du grät massor. Vi grät tillsammans. Men på den tiden var jag fortfarande så vilsen i min tro att jag inte kunde hjälpa dig med just den biten. Men jag minns att jag bad för d...

Anette: (avbryter) DIN tro? Tror du verkligen på Gud då? Gör du det?

Nephele: Ja, det gör jag. Fullständigt och en gång för alla.

Anette: Men VAD är det du tror på, egentligen..? Vem är det som har inbillat dig saker, tycker du verkligen att ditt eget liv varit så lätt..?

Nephele: Vi måste ta en sak i taget, inte hoppa såhär för då blir det svårt att förklara. Om vi går tillbaka till dig, jag skulle vilja ställa en fråga.

Anette: Du är hjärntvättad, det är vad du är.

Nephele: Vet du vad det viktigaste i hela kristendomen är?

Anette: (sarkastiskt) Ja det vet jag! Det är en Gud som inte bryr sig, som folk inbillar sig finns.

Nephele: Hur kan något som inte finns, bry sig..? (bägge pratar i munnen på varandra),

Nephele: Okay okay! Vi lämnar den biten så länge, men vet du vad det viktigaste Jesus gjorde, var då? Helt ärligt nu, vare sig du tror eller inte.

Anette: Nej, det vet jag inte.

Nephele: Han dog för alla våra synder, så att vi kan få komma till Gud när vi dör.

Anette: När vi dör? (nedlåtande leende) Alltså, hör på dig själv. Du har blivit hjärntvättad. Och vilka synder? Vad pratar du om?

Nephele: Vi är alla syndare. Du, jag, alla.

Anette: Men du är ju kristen, säger du ju i alla fall.

Tystnad.

Anette: Jag säger som jag alltid har sagt: var och en får tro vad de vill, om det fungerar för dem, om det gör dem lyckligare. Men jag kan inte tro.
Jag kan bara inte. Inte efter allt det Gud har gjort.

Bingo.

Anettes leende nedlåtande min har förbytts till blekt sammanbitet ansikte. Vreden ligger på lur.

/Nephele

Samtal om Knutby (Avslutande del 2)

Roger: Jag tycker ändå att Knutby är ett skrämmande exempel på vad som kan ske 
i religiösa grupper.
Johan: Det tycker jag med, och det är min poäng. Jag håller med dig. Men gör man 
som urkyrkan gjorde, och som reformatorerna gjorde, och som många kristna sam-
fund gör idag, att man använder Bibeln som rättesnöre och inte lyssnar till självut-
nämnda profeter, då kommer man inte gå fel. Då kan inte en människa ställa sig upp 
och säga att han är förmer än andra och att man skall lyssna till honom som om han 
vore Gud själv. 
Roger: Jag förstår din poäng. Men håller du inte med om att Knutby på något sätt ex-
emplifierar religiöst vansinne? Och hur skulle något sådant hemskt kunna ske där 
man inte är vidskeplig eller religiös?
Johan: I Knutby ser jag flera saker. Dels en osund teologi, bl a det jag precis talat 
om. Och dels så verkar där ha funnits en psykiskt sjuk person, kanske med person-
lighetsstörning, jag tänker på Barnflickan, och dels en psykopat, Helge Fossmo. 
Roger: Det är väl för att de var religiösa? I sådana sammanhang samlas det känslo-
människor som drivs av impulser och drifter, även om de menar att det är från Gud.
Johan: Ja, så är det nog. Men sann andlighet, biblisk andlighet, handlar om att hålla 
sig till vad Guds ord har uppenbarat. Den här typen av känslomässig andlighet, där 
man skapar en atmosfär i gudstjänsterna med massuggestion, eller där man i sitt 
högmod menar sig stå i en slags direktkontakt med Gud, utanför Bibeln, tar jag av-
stånd ifrån. 
Roger: Sånt här skulle i alla fall inte kunna hända bland människor som inte tror på 
Gud. Jag tycker att du skyller saken på psykiska sjukdomar fast det nog egentligen 
handlar om religiositet. 
Johan: Menar du på fullt allvar att du tror att ateism skulle vara någon slags garanti 
för att man inte skulle bli våldsam eller mordbenägen? Vad tänker du då om t.ex. 
killarna som sköt ihjäl en massa skolkamrater i Columbine? De gjorde en rätt stor 
poäng av att de inte tror att det finns någon Gud. En av dem satte också sin pistol 
mot en tjej och sa "Tror du på Gud?" Hon svarade "Ja" och då sköt han.
Roger: De där unga killarna var inte friska. De var ju mobbade och mådde inte bra. 
Johan: Nu psykologiserar du ju själv. Har du föressten läst om den svåra förföljelse 
som en del kristna fick utstå i det forna Sovjetunionen? Den underjordiska kyrkan 
har flera berättelser om hur en del som torterade dem kunde plåga dem och hänvisa 
till att "Det finns ju i alla fall ingen Gud, och ingen domedag. Jag gör som jag vill!"
Roger: Du har funnit två exempel. Men jag menar att religion bara leder till konflikter, 
våld och krig, oavsett om det handlar om de irländska konflikterna, Muslimska terror-
ister, George Bush eller korståg. Överallt där kristna tror att de har Gud på sin sida 
där blir det krig och våld. Religion är något ont och primitivt, helt enkelt.
Johan: Tycker du att de samhällen där man försökt leva utan Gud har lyckats bättre?
Roger: Vilka samhällen menar du?
Johan: T.ex. de samhällen som byggdes upp av Stalin, Mao Tse Tung och Pol Pot. 
De hade en ateistisk prägel, och de har begått enorma mängder mord, mer än 
Nazityskland begick, och de har bedrivit hård förföljelse mot andra. 
Roger: Men det var ju utifrån deras politiska agenda som våldet uppstod. Inte på 
grund av att de var ateister.
Johan: Vad spelar det för roll. De är exempel på samhällen med ateistisk prägel. 
Roger: Men du kan ju inte ta dem som exempel. De hade ju inte bara ateism utan 
också en destruktiv politisk ideologi och en dyrkan av vissa personer. Därför är de 
inte representativa.
Johan: Ungefär så ser jag på Knutby. De är inte representativa för de hade inte 
endast kristen tro, de hade också andra inslag, som inte kan stödjas med Bibeln, 
och där finns utan tvivel en slags personkult. Man såg upp till och lydde sina ledare 
på ett osunt sätt. 
Roger: Så vad är din slutsats?
Johan: Att människan är syndig, och därför ser vi att det finns krig, våld, mord och 
övergrepp i världen, både bland ateistiska grupper och bland religiösa grupper. Men 
ingen kan med bibelstöd bedriva inkvisition, korståg och häxbränning, eller begå otukt 
och mord, som i Knutby.
Roger: Men kristna kyrkor har haft sådana inslag. 
Johan: Ja, och det smärtar mig enormt. De har nog gjort mer skada för kristenheten 
och för Jesus än ateister gör. De blir en slags ursäkt för människor att inte lyssna till 
Jesus. Det onda i både Mao's kina, Nazitystkland och i Knutby är ju bristen på kritiskt 
tänkande, brist på moral, och att det förekom massugestion, pga att man lyssnade 
på sina ledare. Men Bibeln uppmuntrar inte till någon slags blind tro på religiösa 
grupper. Tvärtom. Den varnar massor för sådant, och vill att människor endast skall 
lyssna till Bibeln. Vi skall inte tro på kristna, vi skall tro på Kristus.
Roger: Jag tror inte på Kristus. 
Johan: Min önskan är i alla fall att du skall lära känna Jesus, för han är Guds Son och 
din Frälsare. För att göra det behöver du varken tycka om vissa kyrkor elle kristna 
människor. Jesus har inte uppmanat oss att tro på eller försvara kristna människor. 
Han vill att vi skall tro på honom, ta emot förlåtelsen från Gud, och följa honom. 
Knutby äcklar mig, lika mycket som det äcklar dig, skall du veta. 

/Shadow 

Samtal om Knutby (Del 1)

Roger: Du är kristen va?   

Johan: Ja, det stämmer.  

Roger: Jaha, jag tror inte på sånt. Du ser ju hur det gick.. med Knutby.. 

Johan: Hur menar du?

Roger: Ja alltså, morden i Knutby. Kristna människor är tokiga. Religion är
något förlegat. Det är bara okunniga och naiva människor som är religiösa. 

Johan: Men vänta nu. Det där var en rejäl generalisering. Menar du att du tar
avstånd ifrån kristen tro, och andra religioner, pga de hemska morden i Knutby?  

Roger: Ja, faktiskt. Du ser ju hur det gick. Jag menar givetvis inte att alla kristna
eller muslimer är lika galna som Barnflickan eller Helge Fossmo. Men du ser ju
hur det slutade.

Johan: Ja, minns när det stod om det där i Knutby i tidningarna. Det som hände
var både sjukt, skrämmande och sekteristiskt. Den församlingen var och är inte
alls sund.   

Roger: Det är ju så där det blir. Jag menar att när man är religiös och tror att
man står i kontakt med en "gud", så leder det lätt till maktmissbruk, manipulation
och sekter. Människan är lättmanipulerad om hon inte använder sitt förnuft och
tar avstånd ifrån all vidskepelse. Mänskligheten borde vid det här laget ha växt
ifrån sånt där, tycker jag.  

Johan: Du tänker att människan genom någon slags kulturell evolution borde ha
växt ifrån tron på Gud osv? 

Roger: Ja, verkligen. Religionen är, som man sade, "ett opium åt folket". En
modern förnuftig människa - dig inräknad - borde inte klamra sig fast vid tron
på någon slags "Högre makt" och "ett liv efter detta". 

Johan: Jag menar själv att Knutby är en sekt, och att den religiositet de hade
där var osund.

Roger: Men tror man på en Gud så kan samma sak hända praktiskt taget var
som helst inom kristenheten.. eller hur?

Johan: Nej absolut inte. Ett kännetecken för den här typen av grupper är att de
tror att Guds Ande talar direkt till människor, in i deras hjärtan och tankar, och
att kristna skall söka sådana "ingivelser" och ta emot det som Guds eget ord.
De flesta kristna samfund på jorden har inte en sådan syn på Anden. De flesta
tror att Gud en gång för alla har uppenbarat sin vilja och sitt budskap genom de
skrifter som är samlade i Bibeln, och att man inte skall följa självutnämnda
"profeter". 

Roger: Nja, det vet jag inte.. tror inte alla kyrkor att Gud talar direkt med en hörbar
röst till medlemmarna?

Johan: Nej, så är det inte. Det är endast vissa grupper som har mycket betoning
på detta, t.ex.kväkarna, pingstvänner, livets ordare m m. Men en sådan lära och
betoning finns inte i t.ex. Svenska kyrkan, de lutherska frikyrkorna, hos baptister,
metodister, kalvinister, katoliker osv. Det vanligast är att man tar avstånd ifrån
sådan lära och betoning, och sådana självutnämnda profeter. Låt mig läsa ur
"svenska kyrkans bekännelseskrifter" t.ex. 

Roger: Ja?

Johan: I de Schmalkaldiska artiklarna står det: "Därför böra vi ovillkorligen hålla
fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord och
sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det
är av djävulen. " 

Roger: Ok..? Det var skarpa ord. 

Johan: Och på ett annat ställe, i Konkordieformeln närmare bestämt, står det:
"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl
som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets
profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina
fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver:
"Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall
han vara förbannad", Gal. 1."

Roger: Jag förstår. 

Johan: Luther skriver också i Galaterbrevskommentaren om en del människor,
som han kallar för "svärmare", att de "skryta med Anden, med sina syner och
jag vet icke vad. De röra sig med underbara ting, som ligga för högt för dem." 

Roger: Luther skrev ju på 1500-talet. Vad har det med Knutby att göra? 

Johan: Samma fenomen som finns i Knutby, samma lära att människor i för-
samlingen får direkta uppenbarelser vid sidan av Bibeln, som de andra skall
lyssna till, fanns ju också på Luthers tid. De kallades för "svärmare" eller
"svärme-andar". Luther predikade t.ex. emot de s k Zwickauprofeterna i sin
skrift "Mot de himmelska profeterna" och från predikstolen. Och redan på
100-talet e.kr. så fanns det en sådan typ av rörelse, den s k "montanismen",
med Montanus och hans profetissor som ledare. De stod utanför den allmänna
kristna kyrkan, alltså utanför urkyrkan, för de erkändes aldrig som äkta av de
kristna, hur mycket Montanus och hans profetissor än skröt med att ledas direkt
av "parakleten", dvs "Hjälparen", den helige Ande. Man tog avstånd ifrån dem
pga deras anspråk och deras obibliska läror, så som man också gjorde på
Luthers tid, och som många kristna samfund gör än idag. 

Roger: Jag förstår. Ja, det är väl bra kanske. Men vad vill du säga med detta?
Tror du att du kan övertala mig att bli kristen eller vidskeplig genom att säga att
en del kyrkor inte tror att Gud talar direkt till deras medlemmar, utanför Bibeln
så att säga?

Johan: Nej, jag ämnade inte övertala dig att bli kristen genom detta, även om
jag önskar att du omvände dig från din otro och gudsförnekelse och tog emot
Jesus Kristus som din frälsare. Min poäng var endast att nyansera din syn på
kristen tro, för sådana rörelser som Knutby är inte representativa, och den
kristna kyrkan bör endast rätta sig efter Bibeln, Guds ord. Jag tycker att det är
lika sjukt som du, det där som hände i Knutby, och jag är övertygad om att om
man leds av den helige Ande genom Bibeln endast, och inte lyssnar till män-
niskor som i sitt högmod utger sig för att vara något extraordinärt, då kan man
inte gå fel. Guds ord uppmanar aldrig en kristen att lyssna till något annat än
Guds ord. 

Roger: Hm. Jaha. Var står det så?

Johan: Det står t.ex. i Bibeln "Helga dem i sanningen, ditt ORD är sanning"
(Joh. 17:17). "Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord" (Tit. 1:9). "Hela
Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16). "Skriften kan inte göras
om intet" ( Joh.10:35) "lär er den regeln ... att inte gå utöver vad Skriften säger"
(1 Kor 4:6). "Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt
på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas."
(2 Tess 3:14). "Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de
kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen." (1 Joh 4:1).

/Shadow