söndag 13 september 2015

I Jesu gemenskap

Jesus på förklaringsberget
"Herre, här är oss gott att vara." (Matt 17:4). 

Detta är Petri bekännelse på förklaringsberget. Herre här är oss gott att vara. Det var gott, därför att Jesus var där. Hade Jesus varit borta, hade allt även på [berget] Tabor varit tomt, mörkt, fridlöst. 

Herre, här är mig gott att vara. Så kan än i dag en sann kristen bekänna. Så kan han överallt bekänna. Ty han har Jesus med sig alltid och överallt. Då kan det aldrig för honom i något läge bli verkligt illa. Här är mig gott att vara. Så kan han därför bekänna både i livet, i döden och i evigheten. 

Livet, döden och evigheten bedöms av människor så olika. 

Somliga betraktar döden som något ont, något förskräckligt. De vill slippa att dö. De ville gärna leva här för alltid. Andra betraktar livet som ett ont, som en börda. De vill helst slippa ur livet. De vill helst dö. Andra åter anser både livet och döden som onda ting. De önskar, att de hade sluppit både leva och dö. De önskar, att de aldrig varit födda. 

Många människor tänker på evigheten med fasa. De ville helst, att allt var slut med döden. De gör också försök att intala sig själva och andra att så är. De är oomvända, ogudaktiga människor, som så tänker och talar. 

En sann kristen tänker och talar på annat sätt. Han betraktar både livet, döden och evigheten som goda ting, som stora, oändliga förmåner. 

Hur kan en kristen göra det? Jo, därför att han har Jesus med sig: överallt. Och där Jesus är, där är gott att vara.

(L.M. Engström. Ur andaktsboken "Dagligt bröd; Betraktelser ur den lutherska kyrkans skattkammare", Gunnar Juelsson, Kyrkliga förbundets bokförlag, 1982).

Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)
"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).

lördag 12 september 2015

Den gode Herden

Källa till bilden.

"Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. (1 Pet 2:25). 

O, du evige Förbarmare, låt mig aldrig glömma detta: att också jag var ett borttappat får, men att du i din kärlek la mig på dina axlar, ja, med glädje. Hur många tusen har inte gått evigt förlorade! Vilken skara vandrar inte ännu idag vilse! Och jag vilar salig i den gode Herdens famn, jag, den eländigaste av alla! O, varför ligger jag inte alltid på mitt ansikte med ödmjukt tack och lov! Förlåt mig, o Jesus, min stora otacksamhet. Se du till min själ och vaka över varje steg. Lys mig genom mörkret och bär mig över alla djup. Låt mig få vila i din famn, till dess jag är hemma hos dig!"

(Andakt från "Se på Jesus; Dagliga tankar och suckar vid nådastolen", N. Giwerholdt).