måndag 14 september 2015

Samvetet och Lagen


"Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss." (1 Joh. 3:23).

Jag tror på Jesus Kristus, min Herre, som för mig har lidit, dött och uppstått m.m. För honom skall både Mose, kejsarens och Guds lag vika, och jag skall nu friskt slå ifrån mig allt och alla, som vill tvista med mig om synd, rätt eller orätt och allt, vad jag skall göra. Sålunda skall en människa kunna värja sig och bestå inför alla djävulens ingivelser och anfäktelser, om det än gäller begångna eller närvarande synder, ändå så att man skarpt åtskiljer från varandra dessa båda, Moses och Kristus, gärningar och tro, samvete och utvärtes leverne.

När då lagen vill åt mig och förskräcker mitt hjärta, då är det tid, att jag ger den kära lagen avsked, och om den inte vill lämna mig ifred slår jag den med gott mod ifrån mig och säger: jag vill gärna göra och befrämja goda gärningar, var jag kan och när jag kommer ut bland människorna, men här, då mitt samvete står inför Gud, vill jag inte veta något av den. Lämna mig ostörd inför Gud och säg ingenting om mitt görande eller låtande, ty jag hör då varken på Moses eller profeterna, utan Kristus skall här ensam regera och vara mitt allt. Jag vill liksom Maria sitta vid hans fötter och höra hans ord. Marta skall stanna utanför och syssla i köket och göra sitt husliga arbete och låta samvetet vara i ro."

(Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter, 13 juni.).

söndag 13 september 2015

I Jesu gemenskap

Jesus på förklaringsberget
"Herre, här är oss gott att vara." (Matt 17:4). 

Detta är Petri bekännelse på förklaringsberget. Herre här är oss gott att vara. Det var gott, därför att Jesus var där. Hade Jesus varit borta, hade allt även på [berget] Tabor varit tomt, mörkt, fridlöst. 

Herre, här är mig gott att vara. Så kan än i dag en sann kristen bekänna. Så kan han överallt bekänna. Ty han har Jesus med sig alltid och överallt. Då kan det aldrig för honom i något läge bli verkligt illa. Här är mig gott att vara. Så kan han därför bekänna både i livet, i döden och i evigheten. 

Livet, döden och evigheten bedöms av människor så olika. 

Somliga betraktar döden som något ont, något förskräckligt. De vill slippa att dö. De ville gärna leva här för alltid. Andra betraktar livet som ett ont, som en börda. De vill helst slippa ur livet. De vill helst dö. Andra åter anser både livet och döden som onda ting. De önskar, att de hade sluppit både leva och dö. De önskar, att de aldrig varit födda. 

Många människor tänker på evigheten med fasa. De ville helst, att allt var slut med döden. De gör också försök att intala sig själva och andra att så är. De är oomvända, ogudaktiga människor, som så tänker och talar. 

En sann kristen tänker och talar på annat sätt. Han betraktar både livet, döden och evigheten som goda ting, som stora, oändliga förmåner. 

Hur kan en kristen göra det? Jo, därför att han har Jesus med sig: överallt. Och där Jesus är, där är gott att vara.

(L.M. Engström. Ur andaktsboken "Dagligt bröd; Betraktelser ur den lutherska kyrkans skattkammare", Gunnar Juelsson, Kyrkliga förbundets bokförlag, 1982).

Kristus går på sjön

"Kristus går på sjön", av Amédée Varin (1818-1883)
"Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön." (Matt 14:25).