 |
| Sidan 52 av Papyrus 66 (P66), handskrift av Nya Testamentet från ca år 200 e kr som innehåller Johannesevangeliet. |
Bibeln är alltså inte bara en bok skriven av människor, utan Guds eget ord. Bibeln är ett bibliotek bestående av 66 böcker skrivna under en period av omkring 1500 år, av 40 olika författare som kom från olika klasser och hade olika professioner. Den är skriven på 3 olika språk. Alla författare drevs av Guds Ande, så det är Guds eget ord. Alla författare lämnar oss samma budskap om vi ser till boksamlingens helhet. De pekar alla mot Guds Sons frälsningsverk, Guds Sons lidande, död och uppståndelse, att Gud älskar oss så mycket att han sände sin enfödde Son för att frälsa våra själar från evig förtappelse. Skrifterna meddelar oss att Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv, som Paulus skriver (2 Kor 5:19).
I mer detalj berättar boksamlingen om Skaparen och skapelsen, om syndafallet och löftet om frälsning, om de gufruktiga i forna tider, och om de ogudaktiga, hur endast några få höll sig till löftet om frälsning och hur många följde sin syndiga natur, precis som det är i våra dagar. Vidare berättar Skriften hur ondskan växte på jorden, till dess hela jorden var uppfylld av våld, tyranni och ytlighet. Människor levde för det som fanns för ögonen, de gifte sig och blev bortgifta, åt och drack, utövade våld och stod emot Guds Andes vittnesbörd. Ondskan växte tills dess endat en man och hans familj fruktade och älskade Gud. Gud varnade människorna under 120 år för vad som skulle ske med dem om de inte omvände sig. Ändå lyssnade de inte utan drabbades av Guds rättfärdiga straff, och en syndaflod förstörde dem alla och allt skapat, förutom Noa och hans familj.
Vidare förmedlar skrifterna att Gud upprepade löftet om frälsning genom Messias, och hur detta löfte förmedlades från generation till generation, till Abraham, Isak och Jakob. Från dessa fäder kom sedan ett folk som Gud utvalde och välsignade. Han lovade att genom deras avkomma skulle Messias komma. Han befriade dem från deras slaveri i Egypten och förde dem genom öknen. Under 40 år vandrade de i öknen eftersom de var motsträviga och inte trodde. De prövades och fick hjälp av Gud. De klagade och knotade, men mättades med vatten ur klippan och manna och fåglar från himlen. De blev utan mat men led aldrig någon nöd, för Gud var med dem hela tiden trots att de hade svårt att tro och genom sin otro syndade svårt. Gud gav dem vidare Lagen på Sinai berg, och särskilda bud och förordningar som avsåg deras gudstjänst och liv. Han gav dem många bud som rörde deras yttre renhet och helgelse, avseende mat, högtider, strafflagar vid överträdelser, regler för levernet, gudstjänsten osv. Dessa förordningar hörde samman med det förbund som de ingick med Gud då de blev hans särskilt utvalda folk.
De gavs land, prästerskap och tempel. Deras leverne skulle avspegla Guds rike, deras tempel skulle avspegla försoningen genom Messias. Deras förbund innehåll regler och bud kring fysisk mat, fysisk krigsföring, ett fysiskt land, ett fysiskt tempel, fysisk offertjänst, fysisk bestraffning mot falska profeter och syndare osv.. Förbundet skiljer sig avsevärt från det nya förbundet som har andliga motsvarigheter och som får sin uppfyllelse i Jesus försoningsverk för mänskligheten.
Skrifterna ger vidare vittnesbörd om hur olydigt och motsträvigt folket var, hur ofta de avföll till otro och avgudadyrkan. Ja redan efter att de förts ut ur Egypten var de motsträviga, och detta fortsätter under profeternas tid och ända tills Messias ankomst. Deras strävan hade vid den tiden tagit sig nya uttryck. De ville vara trogna Gud och inte ha avgudar, men eftersom de inte hade tron på Gud och kärlek till honom i sina hjärtan glömde de Messias och kände inte igen honom när trädde fram och predikade förlåtelsens budskap för dem, förlåtelsen genom Messias. I sin strävan att inte ha avgudar blev de avgudadyrkare eftersom de lyssnade till utläggningar av Skriften istället för Skriften. De hade satt sina fäder och skriftutläggare över Guds ord. De strävade efter att upprätta sin egen rättfärdighet och underordnade sig inte den rättfärdighet som kommer från Gud.
Därför utlämnade de Messias till hedningarna för att de skulle straffa honom till döden, för vid denna tid hade rätten att ge dödsstraff tagits ifrån dem och landet var ockuperat av det romerska imperiet. I sin fanatism såg de till att Messias dog, och genom detta uppfylldes de heliga Skrifterna om Messias, som hade förutsett att detta skulle ske och att Gud genom detta skulle välsigna hedningarna, dvs alla folkslag. De skulle tillsammans med det utvalda folket bli del av Guds folk och få evigt liv. På detta sätt skulle det sanna Israel utgå ur det jordiska Israel, och både judar och hedningar bli del av Israel under den tid Gud insamlar sina barn från hela världen.
Genom fiendeskapen mot Messias, hans utlämnade och död, vände Gud allt till världens frälsning. Det folk som Gud utvalt strävade av egen kraft att bli rättfärdiga, och deras synd mot Gud visar hur syndiga alla människor är på jorden som strävar av egen kraft att bli rättfärdiga inför Gud. När han led och dog syntes han vara besegrad också av de onda andemakterna som avskydde och fruktade honom, men genom att han dog förläts alla synder på jorden och Satan och andemakterna förlorade sin makt över själarna. Guds Son blev ingen martyr. Han valde att ge sitt liv på detta sätt. Han hade makt att förhindra det, men han hade också makt att ge sitt liv och ta det tillbaka. När detta skedde straffades alla synder, och förläts alla synder. Den avfallne lögnaren och åklagaren Satan, som likt en ondskefull åklagare alltid kunnat hänvisa till människans synd och att Guds lag måste uppfyllas, förlorade all makt och rätt att anklaga. För genom att synden är försonad är Satans hänvisning till Guds lag helt kraftlös. Den som tror sätter sitt hopp till Gud, som försonat hela världen med sig själv. Satan lurades i sin egen ondska, ty hatet hindrade honom att se Guds vishet och kärlek som framträdde i full kraft genom Jesus. Det är Gud som styr och råder över allt. Guds Son bar Guds vrede över synden på korset, för vår skull. Han blev en förbannelse för vår skull. Han dog som en syndare fast han var utan synd. Han gav oss barnaskapet hos Gud och rätten att likt söner ärva Guds rike, för vår synd är hans, och hans rättfärdighet är vår. Vem kan nu anklaga Guds utvalda som tror på Messias, Frälsaren, Guds Lamm som borttar världen synd? Att inte tro är att underskatta och underkänna Guds frälsningsverk, Guds största gärning i historien. Det är att underskatta Guds Sons liv och blod, som är vår tröst, vårt hopp.
Sedan Guds Son försonat hela världen med Gud uppstod han på den tredje dagen och satte sig på Guds högra sida i höjden, dvs han återgick till Guds tron, till allsmakten och härligheten, och han är likt Fadern allstädes närvarande och allvetande. Denne Guds Son, Jesus Kristus, utvalde särskilda sändebud eller apostlar som skulle fortsätta att förkunna Guds rike och nedteckna Guds ord, så att Guds folk skulle ha skrifter som tillsammans med det gamla förbundets skrifter är Guds folk rättesnöre och undervisning, ingivet av Guds Ande.
Därför är Bibeln en boksamling som berättar om Guds kärlek och frälsning som avser dig och mig, ja alla människor: För när Jesus sa "Gå ut och predika evangelium för hela skapelsen" då menade han att evangelium omfattar och är ämnat åt hela skapelsen, dvs dig, mig och alla människor. De har rätt att höra evangelium eftersom Guds Son har lidit och dött för oss och dem. Gud förklarar den rättfärdig som tror på vad Gud har gjort, och vars hjärtan genom tron klamrar sig fast vid det mot alla anklagelser. Nu när frälsningsverket är färdig är alla anklagelser falska, ja lögn och påhitt, hur sanna de än tycks vara för samvetet. De största av synder är redan försonade.
Bibeln lär klart och tydligt på hundratals ställen att Bibeln är Guds ord och inte människors ord. Så alla som säger att Bibeln bara innehåller ord av människor ljuger och talar i otro. De heliga Skrifterna som är samlade i Bibeln vittnar om Jesus, från första Mosebok till Uppenbarelseboken. Bibeln är boken om Guds väldiga gärningar, boken om Guds Son, Jesus. Bibeln skall inte behandlas som andra böcker. Den Gud som Bibeln talar om är Undrens Gud, allsmäktig, helig, kärleksfull, nådig. Bibeln är Guds bok.
Ingen annan bok har blivit så angripen och attackerad på otaliga sätt. Så är det också med Guds Son. Inget annat budskap har förvrängts så mycket. Det står det också i Jesajas bok i slutet av det 52:a kapitlet och i början av det 53:e kapitlet. Om du själv ogillar Bibeln så hör det förmodligen ihop med att Lögnens fader har ljugit för dig genom människor och genom din egen syndiga natur. För om du läste och trodde på det som står i Bibeln skulle du jubla och förkunna för alla människor att Gud är god. Skriften står i övrigt för sig själv: Gud behöver inte svara för dem som förvrider och förvänder Guds ord, lika lite nu som förr. Det var inte Guds fel att det fanns fariseer på Jesu tid, och det är inte Guds fel att det under hela den kristna kyrkans tid har funntis falska kristna och människor som på olika sätt missbrukar Guds namn. Att det t.ex. har funnits människor som bränner oskyldiga människor på bål, blir härskare i makt och rikedom, strider i korståg, bedriver otukt med barn och lär ut alla möjliga lögner i Guds namn, är frukter av Satans verk, för det är tydligt i strid mot Guds Andes vittnesbörd i de heliga skrifterna. Satan har outtröttligen angripen Skriften och den kristna kyrkan för genom Skriften och kyrkan förkunnas hans nederlag. Således hatar han Skriften och kyrkan över allt annat på jorden och angriper dem på alla sätt som finns - utifrån genom förföljelser och inifrån genom falska läror och ogudaktighet.
Men detta är ett tecken som ingen kan motsäga: Ingen annanstans, i ingen annan religion eller trosbekännelse, får du klart framställt dessa 3 tecken som gör Skriftens budskap helt unikt gentemot alla andra religioner och livsåskådningar:
1. Att Gud är 100 % HELIG och RÄTTFÄRDIG i sina domar, så att att han utifrån lagen dömer syndare och inte överser någon synd, inte heller synder i människans hjärtan. Gud dömer syndare för deras synd och låter ingen syndare komma undan, dvs inte någon människa alls, för vi är alla syndare. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. Deras Gud eller gudar framställs som överseende vissa syndare. Som om Gud skulle ge evigt liv åt människor utan att någon försoning har skett.
2. Att Gud är 100 % KÄRLEK, NÅD och FÖRLÅTELSE och fritt och helt gratis förlåter synder hos de största av syndare på grund av det återlösningsverk som Gud själv har åstadkommit genom sin Son, genom hans ställföreträdande lidande död och uppståndelse. Ja, han förlåter stora berg av synder som om de aldrig hade funnits, även hos dem som är Guds och kyrkans största motståndare, som t.ex. Paulus. Frälsningen är inte ett skeende i dig. Det är inte först och främst en förvandlingsprocess. Frälsningen är redan färdig, på Golgata kors och i den tomma graven. Den är ett verk av Guds Son, och beror inte till någon del på oss. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De lär alla att människan måste göra någonting, eller göra allting, trots att människan är en skapad varelse och syndig. De lär något som inte är möjligt, för ingen skapad varelse kan åstadkomma att synden tas bort eller att det finns anledning för Gud att förlåta.
3. Att syndare som tror detta kan ha 100 % FRÄLSNINGSVISSHET, och inte behöver leva i osäkerhet rörande sin framtida boning efter döden eller vid Jesu återkomst. De kan veta hur det skall gå på domedagen, för frälsningen är helt färdig. Jesus glömde inte någon synd när han tog den på sig och försonade den på korset. Frälsningen åstadkoms vid en utvald historisk tidpunkt, då profetiorna om Messias blev uppfyllda. Frälsningen beror till 100 % på Guds Son, och därför kan var och en som tror på detta ha 100 % frälsningsvisshet. Detta finner du inte i någon annan religion, inte i hedendom, polyteistiska religioner, judendom eller islam. De förmedlar alla ovisshet kring frälsningen och hur det skall gå på domedagen. Ingen av dem kan säga till dig det löftet "Om du dör inatt kommer du till himlen", men en kristen kan lova med absolut säkerhet "Om du dör inatt i tron på Guds Son som har försonat dig med Fadern så har du evigt liv och kommer inte under någon dom". En kristen har en sådan visshet angående domedagen att han eller hon likt de nytestamentliga kristna kan ropa och vädja "Marana Ta!" (det betyder "Vår Herre, kom!"). Guds Sons återkomst är en glädjedag. Domen har redan fallit. Guds Sons blod ropar för oss inför Gud, och gör oss helt fria, och därför ropar vi efter honom. Bruden längtar efter sin brudgum. Den kristna församlingen väntar på att bli förhärligad, och lik sin Frälsare. Men i alla andra religioner och livsåskådningar så söker människan själv komma in i ett rätt förhållande med sin skapare, genom gärningar, helgelse, lydnad, offer, ritualer, regler, uppoffringar, fastor, bud. Därför måste de alla vara osäkra. För så snart Frälsningen till någon del beror på människan upppstår osäkerhet. Ingen ärlig självrannsakande själ kan bestå provet när frälsningen beror på oss. Muhammed, Islams grundare, som enligt dem var nära perfektion i sin fromhet och gudsfruktan sade om domedagen att han inte vet hur det skall gå med hans själ. Och varje själ som inte sätter sitt hopp uteslutande till Guds ord och löfte, så finns osäkerheten och ovissheten om hur det skall gå på domedagen. Det som synes bara vara en liten spricka av osäkerhet mellan människan och Gud, blir vid närmare betraktande en stor och omöjlig avgrund, ett brinnande helvete mellan jord och himmel, och dörren till paradiset synes lika fjärran som månens sakta roterande omkring jorden. Dörren bara står där och säger att den finns, men kan inte nås av dig.
Läs de heliga Skrifterna. Läs din Bibel. I dem finner du Guds Son och hans försoningsverk. Skrifterna pekar alla mot honom och han finns överallt i dem, från första till sista sidan. Han finns avbilder i patriarkerna och fädernas liv. Han finns i templet och offren, i löftena och profetiorna, i uppfyllelsen och förkunnelsen. De heliga skrifterna som är samlade i Bibeln innehåller liv, och ger liv, eftersom Kristus finns i dem. Må det livet pulsera genom dig och det eviga livet som är utlovat i dem bli ditt.
/Göran
Dagen, Dagen, Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar