Vad är mörker

Låt mig tala öppet och kortfattat. Jag vet att det finns fördomar om kristna, och att flera av dem faktiskt har reella grunder. Att vara kristen betyder ju inte att man automatiskt (eller huvud taget) blir helt igenom glad, positiv och framåt. Det finns t.o.m. (sjukt nog) en bok som heter ”Deprimerade kristna – finns vi?”

Vilken sjuk frågeställning egentligen? Boken är säkert bra (jag har inte ens läst den). Men jag tänker genast: Varför behöver en sådan bok ens skrivas? Är inte det självklart? Kristna är lika mycket människor som alla andra. Vi kan inte placeras i något fack.

Jag får en känsla av att den problematik som boken tar upp hör ihop med frikyrklighet eller väckelsekristendom, typ de tendenser som finns inom t.ex. Livets Ord eller Pingströrelsen. Jag växte personligen upp inom pingströrelsen, men lämnade kristendomen under många år, och kom sedan tillbaka, och tror nu på allt som står i Guds ord (Bibeln).

Men min återkomst till Bibeln innebar inte alls att jag ändrade på min syn på människor, utanförskap, ljus och mörker, psykologi osv. Under mina år bortanför Gud hade jag läst väldigt mycket om psykologi, psykiatri, psykiska sjukdomar, depressioner, beroendeproblematik, ångest osv. Och det finns ingen anledning för mig att ändra det minsta när det gäller hur jag ser på mänskliga processer och mänsklig problematik. Dessutom så har jag ju själv gått igenom ångest, mörker, depression, anfäktelser och annat.

När jag blev kristen AVSKYDDE jag tanken på – som jag kallade det - ”HELTÄCKNINGSMATTE-KRISTENDOM”. För mig betyder heltäckningsmattekristendom, en typ av andlighet där det finns en scen, med uppträdanden, mikrofoner och effekter, stiliga kostymer, präktfulla kristna, perfekta frisyrer, glada miner, glada miner, glada miner... Usch vad jag avskydde det, och usch vad jag avskyr sådant än idag.

Det handlar ju om en sjuk och perverterad konformitet. Man blir ju inte automatiskt lycklig, fullt fungerande och rik bara för att man är kristen. Ett sådant budskap är snarare helt tvärt emot Bibelns beskrivning av gudfruktiga och heliga människor. Vi kan t.ex. läsa psaltaren där David och många andra psalmister gång på gång klagar över sin ångest, sin medvetenhet över synden.

Eller vi kan läsa om Paulus som med smärta konstaterar i Romarbrevet att han är köttslig och fruktar att han är förlorad, såvida det inte finns en Jesus Kristus som upprättar och förlåter honom. Och Martin Luther skriver på 1500-talet i otaliga predikningar, bibelutläggningar, andakter etc om hur han inom sig är djupt nedsänkt av anfäktelser, att han plågas av djävulen som vill anklaga honom, att han är medveten om sina synder, men att han till slut segrar genom att hålla sig till löftet om syndernas förlåtelse genom Jesus.

Att vara kristen är inte att glida på en räkmacka genom livet.

                                               Bild gjord av Nephele

Att vara kristen är att få djup frid i sitt hjärta eftersom Jesus har tagit våra synder på dig. Att vara kristen är att ta korset och följa honom, och den vägen är inte alltid lätt. Det kan vara en väg genom stor ångest, fattigdom, anfäktelser, svårigheter, depression, frestelser, lidanden. Men inget sådant är ett hinder. För segern är redan vunnen. Jesus har dött och uppstått för alla.

Gud, låt mig aldrig bli en sådan kristen som skrämmer bort sökande människor ifrån Gud genom att jag framställer dig eller livet på jorden som en räkmacka. Jag vet mycket väl att din Son, min Frälsare, fick gå den tyngsta vägen man kan föreställa sig, och att profeterna, från Abel till Johannes Döparen, och apostlarna, inte hade ett liv som är 100 % lycka, rikedom och ljus.

Men när skapelsen återupprättas en gång, när Jesus kommer tillbaka, då skall både Job, Jeremia, Johannes Döparen, Paulus, Luther och alla andra troende få se en värld där det finns all anledning att glädja sig.


/Shadow