Herrens bön
"Fader vår, som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn;
tillkomme ditt rike;
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;
vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten,
i evighet. Amen."
(Matt 6:9-13)
Syndabekännelse
"Till dig, HERRE, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig. Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. Alla HERRENS vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor. Den som fruktar HERREN får undervisning av honom om den väg han skall välja. Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet. HERREN umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem.
Mina ögon ser alltid upp till HERREN, ty han drar mina fötter ur nätet. Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt. Mitt hjärtas ångest är stor, för mig ut ur min nöd! Se till mitt lidande och min möda, förlåt mig alla mina synder."
(ur Psaltarpsalm 25).
Herren är min herde
"Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen."
(Psaltarpsalm 23).
Syndabekännelse (2)
"Gud var mig nådig, enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer. Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv. Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup. Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig så att jag blir vitare än snö. Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande."
(Ur Psaltarpsalm 51)
Bön om hjälp och beskydd
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid."
(Psaltarpsalm 121).
Från Jesu bön i Getsemane
"Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din."
(Luk 22:42).
Trygghet i nöden. Aftonbön.
"Svara mig när jag ropar, du min rättfärdighets Gud. När jag är trängd, ger du mig utrymme. Var mig nådig och hör min bön.
Ni barn till höga herrar, hur länge skall ni kränka min heder? Hur länge skall ni älska tomhet och fara efter lögn? Ni skall veta hur förunderligt Herren tar sig an den fromme. Herren hör när jag ropar till honom. Grips ni av vrede, så synda inte! Tänk efter i era hjärtan under nattens vila och var stilla. Bär fram rätta offer och förtrösta på Herren.
Många säger: ”Vem kan låta oss se det goda?” Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss! Du har skänkt mitt hjärta glädje, mer än då man får säd och vin i mängd. I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet."
(Ur Psaltarpsalm 4).
Bön om förlåtelse
"Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig. Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd, full lösepenning finns hos honom. Det är han som skall friköpa Israel från alla dess missgärningar."
(Psaltarpsalm 130).
onsdag 7 augusti 2013
tisdag 6 augusti 2013
Gäller Jesu försoningsverk verkligen mig?
Gäller Jesu försoningsverk verkligen mig? I anfäktelsens stund kan man få för sig att det som Jesus gjorde på Golgata och genom sin uppståndelse endast gäller vissa andra människor.
Man kan komma i svåra grubblerier och tro att det som Jesus gjorde nog gäller andra människor, sådana människor som har avgjort sig för Gud, som lyder Gud, som går i kyrkan, som lever ett gudfruktigt liv, som har haft starka upplevelser av Guds kärlek, som har gjort goda gärningar, som inte har syndat svårt osv.
Sådana tankar är obibliska. Det vi bör göra när vi funderar och grubblar är att vända oss till Guds ord där svaret på våra frågor finns. Sanningen är att Jesu försoningsverk omfattar hela mänskligheten. Om du är en människa av kött och blod, en syndare, då har Jesus försonat dig med Gud en gång för alla, för att du skall tro på detta, finna frid i detta, och tacka Gud för detta.
Några bibelord:
"Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 53:6).
"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad." (Rom 5:18-19).
"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1 joh 2:1-2).
"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe." (1 Tim 2:5-6).
"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem (...) Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar." (Rom 3:23-28).
"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda." (Joh 3:16-19).
"Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe." (Hebr 2:9).
"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. " (Mark 16:15).
Vår frälsning är inte något ovisst eller osäkert, utan lika säkert som det faktum att Gud har sänt sin Son till världen för att uppfylla lagen i vårt ställe och lida och dö i vårt ställe. Om vi kommer i anfäktelse och Djävulen säger "Det gäller inte dig" så kan vi hänvisa honom till ett historiskt faktum: Jesu försoningsverk. Enligt Romarbrevet kapitel 6 är vi också förenade med Jesu död och uppståndelse genom dopet.
Vi har inget att berömma oss av inför Gud. Gud sände sin Son att frälsa syndare. Jesus sa: "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat" (Luk 19:10). Paulus skriver: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste." (1 Tim 1:15).
Det är inget som skiljer Guds barn ifrån världens barn när det gäller deras ursprunliga tillstånd, deras natur. Av naturen var vi alla vredens barn (Ef 2:3) och "vi gick alla vilse som får" (Jes 53:6). Jesus frälste oss inte för att vi är bättre, för att vi blev förändrade, pånyttfödda, lärjungar osv utan pånyttfödelsen är en förvandling som sker i syndaren eftersom den allmänna nåden appliceras på henne och tas emot. Föremålet för Guds kärlek i Kristus Jesus är den förlorade onda världen, och vi räknas alla till den, av naturen. Ingen har något annat att berömma sig av än Guds godhet och kärlek genom Jesus.
För den som brottas med sin synd och sitt samvete är det en stor tröst att veta att frälsningen gäller inte endast de som tagit emot den rätt, endast de som har en "levande tro", endast de som är utvalda, endast de som kallar sig för kristna osv. När det gäller den objektiva fasta grunden för frälsningsvissheten så får vi inte förtiga att Skriften lär att Kristus är hela världens och allas frälsare.
Förvisso går somliga förlorade, men INTE pga att något skulle fattas dem från Guds sida. Gud har inte hoppat över några eller missat några, när han led och dog på korset. Budskapet om förlåtelse, nåd och frälsning är inte riktat till endast de troende. Nej Skriften lär att Gud är vår frälsare "som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (1 tim 2:4). Vilken sanning? Jo, evangeliets sanning som gäller dem.
Tänk då så, när du brottas med dina känslor och med din synd och inte känner dig säker om din frälsning, att lika fast och visst som att Kristus spikades fast vid korset och uppstod på den tredje dagen för alla människor, en gång för alla - lika fast och visst är dina synder försonade och all din skuld borttagen. Det är detta som evangeliet handlar om och som Gud vill att du skall tro på och hålla dig till.
"Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. " (2 Kor 5:18-20). ·
"Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött." (2 Kor 5:14).
Relaterande material på nätet
Den allmänna rättfärdiggörelsen av Dr G. Stöckhardt, Tidskriften Biblicum nr 1-2, 1980 sid. 37.
Den allmänna rättfärdiggörelsen av Håkan Bäck. Tidskriften Biblicum nr 3, 1974 sid. 61.
Den objektiva rättfärdiggörelsen av Siegbert W Becker. Tidskriften Biblicum nr 3, 1983 sid. 109.
Man kan komma i svåra grubblerier och tro att det som Jesus gjorde nog gäller andra människor, sådana människor som har avgjort sig för Gud, som lyder Gud, som går i kyrkan, som lever ett gudfruktigt liv, som har haft starka upplevelser av Guds kärlek, som har gjort goda gärningar, som inte har syndat svårt osv.
Sådana tankar är obibliska. Det vi bör göra när vi funderar och grubblar är att vända oss till Guds ord där svaret på våra frågor finns. Sanningen är att Jesu försoningsverk omfattar hela mänskligheten. Om du är en människa av kött och blod, en syndare, då har Jesus försonat dig med Gud en gång för alla, för att du skall tro på detta, finna frid i detta, och tacka Gud för detta.
Några bibelord:
"Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 53:6).
"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad." (Rom 5:18-19).
"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1 joh 2:1-2).
"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe." (1 Tim 2:5-6).
"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem (...) Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar." (Rom 3:23-28).
"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda." (Joh 3:16-19).
"Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe." (Hebr 2:9).
"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. " (Mark 16:15).
Vår frälsning är inte något ovisst eller osäkert, utan lika säkert som det faktum att Gud har sänt sin Son till världen för att uppfylla lagen i vårt ställe och lida och dö i vårt ställe. Om vi kommer i anfäktelse och Djävulen säger "Det gäller inte dig" så kan vi hänvisa honom till ett historiskt faktum: Jesu försoningsverk. Enligt Romarbrevet kapitel 6 är vi också förenade med Jesu död och uppståndelse genom dopet.
Vi har inget att berömma oss av inför Gud. Gud sände sin Son att frälsa syndare. Jesus sa: "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat" (Luk 19:10). Paulus skriver: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste." (1 Tim 1:15).
Det är inget som skiljer Guds barn ifrån världens barn när det gäller deras ursprunliga tillstånd, deras natur. Av naturen var vi alla vredens barn (Ef 2:3) och "vi gick alla vilse som får" (Jes 53:6). Jesus frälste oss inte för att vi är bättre, för att vi blev förändrade, pånyttfödda, lärjungar osv utan pånyttfödelsen är en förvandling som sker i syndaren eftersom den allmänna nåden appliceras på henne och tas emot. Föremålet för Guds kärlek i Kristus Jesus är den förlorade onda världen, och vi räknas alla till den, av naturen. Ingen har något annat att berömma sig av än Guds godhet och kärlek genom Jesus.
För den som brottas med sin synd och sitt samvete är det en stor tröst att veta att frälsningen gäller inte endast de som tagit emot den rätt, endast de som har en "levande tro", endast de som är utvalda, endast de som kallar sig för kristna osv. När det gäller den objektiva fasta grunden för frälsningsvissheten så får vi inte förtiga att Skriften lär att Kristus är hela världens och allas frälsare.
Förvisso går somliga förlorade, men INTE pga att något skulle fattas dem från Guds sida. Gud har inte hoppat över några eller missat några, när han led och dog på korset. Budskapet om förlåtelse, nåd och frälsning är inte riktat till endast de troende. Nej Skriften lär att Gud är vår frälsare "som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (1 tim 2:4). Vilken sanning? Jo, evangeliets sanning som gäller dem.
Tänk då så, när du brottas med dina känslor och med din synd och inte känner dig säker om din frälsning, att lika fast och visst som att Kristus spikades fast vid korset och uppstod på den tredje dagen för alla människor, en gång för alla - lika fast och visst är dina synder försonade och all din skuld borttagen. Det är detta som evangeliet handlar om och som Gud vill att du skall tro på och hålla dig till.
"Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. " (2 Kor 5:18-20). ·
"Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött." (2 Kor 5:14).
Relaterande material på nätet
Den allmänna rättfärdiggörelsen av Dr G. Stöckhardt, Tidskriften Biblicum nr 1-2, 1980 sid. 37.
Den allmänna rättfärdiggörelsen av Håkan Bäck. Tidskriften Biblicum nr 3, 1974 sid. 61.
Den objektiva rättfärdiggörelsen av Siegbert W Becker. Tidskriften Biblicum nr 3, 1983 sid. 109.
måndag 5 augusti 2013
Brinnande hjärtan
"Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.
Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Han frågade dem:
"Vad är det ni samtalar om?"
Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom:
"Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?"
Han frågade dem:
"Vad då?"
De svarade:
"Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte."
Han sade till dem:
"Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?"
Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt:
"Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."
Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra:
"Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"
De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade:
"Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet." (Luk 24:13-35).
Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Han frågade dem:
"Vad är det ni samtalar om?"
Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom:
"Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?"
Han frågade dem:
"Vad då?"
De svarade:
"Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte."
Han sade till dem:
"Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?"
Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt:
"Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."
Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra:
"Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"
De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade:
"Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet." (Luk 24:13-35).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

