Vad en kristen förtröstar på

"Rättfärdiggörelsen genom tron eller den subjektiva rättfärdiggörelsen har som förutsättning den s. k. objektiva rättfärdiggörelsen eller försoningen. Man kunde inte tala om någon rättfärdiggörelse genom tron allena utan laggärningar, om inte rättfärdiggörelsen av hela människosläktet p. g. a. Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse redan var förhanden i Guds hjärta och uppenbarades i evangelium.

Alla som förnekar den objektiva rättfärdiggörelsen eller, vilket är samma sak, den objektiva försoningen, måste också, om de är konsekventa, förneka att den subjektiva rättfärdiggörelsen sker genom tron allena. Ty om förlåtelsen inte är en objektiv verklighet genom Kristi satisfactio vicaria (Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse), så blir tron på något sätt en komplettering av Kristi förtjänst, d. v. s. en mänsklig motprestation, en gärning.

För många är tron inte endast ett mottagande av den rättfärdiggörelse som redan är förhanden som en färdig gåva, utan tron blir en gärning, en inre förvandling eller en lydnadsakt, som lägges till grund för rättfärdiggörelsen. Men det är det som tron tar emot som är grunden för rättfärdiggörelsen, inte själva mottagandets akt. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål. Hela trons styrka har sin grund i det som mottages. Rättfärdiggörelsens visshet har inte sin grund i människans förvandling utan i att det som mottages är sant och visst.

Rättfärdiggörelsen är inte en fysisk eller medicinsk akt, genom vilken människan genomgår en inre omvandling, utan en rättslig akt i himmelen (actus forensis sive iudicialis), d. v. s. att en i sig orättfärdig människa förklaras för rättfärdig (Rom. 4:5). Någon sedlig kvalitet hos människan är inte till någon del avgörande för detta domsutslag.

Grunden för rättfärdiggörelsen är uteslutande Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse, hans lidande och görande lydnad (Rom. 5:9, 19). Objektet för den rättfärdiggörande tron kan benämnas olika: Kristus (Rom. 3:22), Gud (Rom. 4:3), Kristi rättfärdighet (Rom. 5:18; 1 Joh. 2:1), Kristi blod och död (1 Kor. 2:2; Rom. 5:9), Kristi uppväckelse från de döda (Rom. 10:9; 4:24), Kristi namn (1 Joh. 5:13), Guds vittnesbörd om sin Son (1 Joh. 5:10), evangelium (Rom. 1:16) etc. Härmed menas alltid den Kristus, som genom sin ställföreträdande tillfyllestgörelse har förvärvat åt människorna syndernas förlåtelse, den Gud, som för Kristi skull är människan nådig, det evangelium, som är to evangelion täs cha'ritos tou theou "evangelium om Guds nåd" (Apg. 20:24), eller to evange'lion täs eirä'näs "evangelium om friden" (Ef. 6:15). Alltid menas den nådiga syndaförlåtelsen för Kristi skull.

På frågan: "På vilken grund kan jag få mina synders förlåtelse?" är svaret inte: "På grundvalen av en levande tro", utan: "På grund av förlossningen i Kristus Jesus" (dia täs apolytrå'seås täs en Christå' Iäsou, Rom. 3:24), "på grund av en endas (nämligen Kristi) rättfärdiga handlande" ( di' henos dikaiå'matos. Rom. 5:18), "på grund av en endas lydnad" ( dia täs hypakoä's tou henos, Rom. 5:19)."

(Ur boken Rättfärdiggörelsen, Seth Erlandsson, 1974).