Publicerad i tidskriften Biblicum nr 2, 1993- nr 1, 1994.
"Petrus betygar att Noa själv skall räknas bland profeterna. I 2 Petr brev kallar Petrus Noa för »rättfärdighetens förkunnare». Under den tid arken byggdes förkunnade Noa med såg och hammare att Gud aldrig hade skapat människan att leva utan Honom. Och att Han inte kan och inte vill acceptera en andraplats i någon människas liv. Även om Noas samtida före floden hånade arkbygget och förkastade Noas lagförkunnelse, så hörde de profetian att Gud menade allvar när Han säger att Han inte skall ge upp sin härlighet.
Noa predikade lag och evangelium inte bara med sina händer utan också med munnen. Främsta exemplet på detta får vi vid tiden efter floden. När Noa hade förnedrat sig själv och förnedrats av Ham, sin son, så uttalade han en av de märkligaste profetiorna i hela Gamla testamentet. Han förutsade den moraliska och andliga historien för det folk som skulle komma av hans tre söner (1 Mos 9:25). Kana var en av Hams söner. Hos denne yngling hade Noa märkt en förvänd sensualitet som bådade illa för framtiden. Det omoraliska drag som hans far Ham hade visat skulle utvecklas fullt hos Kana och visa sig i hans barns liv, de som ockuperade det förlovade landet vid tiden för israeliternas intåg och seger. Gud skulle komma att ta ifrån dem sin helige Andes återhållande kraft så att Kanas omoral fick utvecklas okontrollerat och resultera i den smutsigaste och lägsta form av avguderi.
Noas profetia lär oss att Guds dom över Kana utformades annorlunda. »Förbannad vare Kana!» Han skulle bli den ringaste slaven hos sina bröder. Gud tillät i sin dom över Kanas synd att också hans söner skulle få säljas som slavar till broderfolken hamiterna, shamiterna och jafetiterna.
Noa bevisade sig som en sann profet inte bara genom att förutsäga den förskräckliga framtiden för kainiterna, utan också genom att samtycka till Guds domar. När den helige författaren skriver ner Noas profetia, använder han sig av hebreiskans imperfektum, som återger en handling som ännu inte är avslutad: »...han skall, vara den ringaste bland slavar...». Det är inte bara en förutsägelse om vad som skulle komma att hända. Det är samtycke till Guds beslut. Som en sann profet instämmer Noa i Guds dom över kainiternas synd. De troendes vilja överensstämmer med Guds vilja, även när Gud avkunnar domen. När Noa avslutat den skrämmande delen av profetian, brister han ut i en lovsång till Herren, Sems Gud. Genom gudomlig uppenbarelse visste Noa att Sems avkomma skulle bli Frälsarens vagga. Och han prisade Gud för att Han skulle uppfylla sitt löfte till Sem.
Den tredje delen av Noas profetia kom med goda nyheter till jafetiterna, hednafolket i norra och västra delen av det heliga landet. Enligt Noa skulle jafetiterna få »leva i tält med Sem». De skulle få dela det välsignade arv Gud skulle ge Sem - Guds sanning som vi fått i evangeliet om Jesus Kristus.
Under profetians långa utveckling intar Noa en framskjuten plats. Han predikade lag och evangelium som skar och smärtade. Det får oss att tänka på Walthers ord: »Vi måste predika människor till helvetet innan vi kan predika dem in i himmelen.» Och Noa predikade evangelium - inte bara oförvanskat och för alla, utan i dess klarhet och tydlighet."
--------
Några bibelord:
"Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. HERREN sade: 'Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.' Men Noa hade funnit nåd inför HERRENS ögon." (1 Mos 6:5-8).
--------
"Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud." (1 Mos 6:9-12).
--------
"Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. " (1 Mos 9:18-19).
--------
"När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
'Förbannad vare Kanaan,Han sade vidare:
en slavars slav skall han vara åt sina bröder!'
'Välsignad vare HERREN, Sems Gud,
och Kanaan skall vara hans slav!
Gud skall utvidga Jafet, han skall bo i Sems tält,
och Kanaan skall vara deras slav.'" (1 Mos 9:24-27).
--------
"Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, HERREN. " (Hes 14:14).
--------
"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara" (Matt 24:37-39).
--------
"Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld." (2 Pet 2:5).
--------
"Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden." (1 Mos 9:11).
--------
"Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: 'Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.' De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda." (2 Pet 3:3-7).
--------
"Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom." (1 Pet 3:18-22).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar