Guds frälsande nåd

Artikel ur Tidskriften Biblicum, nr 1, 1979.

Nådens nödvändighet

Alla människor har syndat (Rom. 3:23) och står därför med skuld inför Gud (Rom. 3:19), är under lagens förbannelse (Gal. 3:10) och förtjänar döden (Rom 6:23). Om människan lämnas åt sig själv är det absolut omöjligt för henne att åstadkomma sin frälsning, »ty av laggärningar blir intet kött rättfärdigt inför honom» (Rom. 3 :20). Frälsning som förtjänas genom våra gärningar är en omöjlighet. Därför är den gudomliga nåden nödvändig för vår frälsning.

Den gudomliga nådens visshet

Guds nåd är inte en tanke eller en möjlighet utan ett gudomligt uppenbarat faktum. Rörd av sin kärlek till människan beslöt Gud att frälsa henne genom sin Sons död (Joh. 3:16, Rom. 5:8, 10). Guds kärlek är sålunda den drivande orsaken och återlösningen genom Kristus den förtjänstfulla orsaken till vår frälsning. »Av nåden är ni frälsta genom tro - och det inte av er själva, Guds gåva är det - inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig - (Ef. 2:8-9). Frälsning genom gärningar är en omöjlighet, genom nåden är den en visshet.

Denna lära om frälsning av nåd skiljer kristendomen från alla andra religioner i världen. Alla andra lär att eftersom människan har syndat, måste hon själv ställa till rätta och själv söka blidka Guds vrede. De skiljer sig visserligen åt när det gäller sätt och medel för hur detta skall gå till, men de är i princip överens om att människan måste åstadkomma sin frälsning, genom egna ansträngningar och gärningar. 

Bibeln däremot lär att människans frälsning åstadkommes uteslutande av Guds nåd. Mänsklig tanke kunde aldrig tänka ut den frälsningsplan som är uppenbarad i Bibeln (1 Kor. 2:6-10). Den går tvärs emot vårt sätt att tänka. Den är »dårskap» för oss (1 Kor. 2:14). Denna lära, som är vår tros huvudlära, visar att kristendomen är av gudomligt ursprung, medan alla andra religioner är mänskliga påfund.

Vad menas med nåden?

När vi definierar vad vi menar med »nåd», innefattar vi inte den godhet, som Gud visar mot alla sina skapade varelser (Ps. 145:9). Vi begränsar oss till den nåd, genom vilken Gud frälsar syndare.

Ordet »nåd» brukas ibland om en gåva, kvalitet, förmåga eller kraft, som Gud ger människan gratis (Rom. 15:15, 1 Petr. 4:10). Men när vi talar om »frälsande nåd», menar vi inte någonting av detta, inte heller menar vi en »ingjuten» eller en »förekommande» nåd, med vars hjälp människan anses kunna åstadkomma sin omvändelse, om hon använder den rätt (katolsk och pietistisk lära). Den nåd, genom vilken Gud frälsar oss, är en personlig egenskap och kvalitet hos Gud, som visar sig i hans hållning gentemot människan och i hans löften och gåvor. Enligt katolsk lära är »nåden» inte en kvalitet hos Gud utan en ingjuten »kvalitet inneboende i människans själ», med vars hjälp hon kan göra gott och erhålla förlåtelse. När den katolska kyrkan säger att vi blir frälsta »av nåd», menar den något helt annat än vad vi menar, när vi säger att vi blir frälsta av nåd. Den Guds nåd, genom vilken vi frälses, är favor Dei, d.v.s. den barmhärtiga hållning, enligt vilken han förlåter syndare som är värdiga en evig förtappelse.

"Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio
i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?" (Luk 15:4-7).

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. " (Joh 10:11).

Guds nåd är inte på minsta sätt orsakad eller påverkad av någon förtjänst hos människan, någon värdighet hos oss. I själva verket är det så, att så snart man blandar in något litet av människans förtjänst och värdighet, gör man helt och hållet Guds nåd om intet. »Är det av nåd, så är det inte på grund av gärningar; annars vore nåd inte mer nåd» (Rom. 11:6) Guds nåd och människans förtjänst utesluter varandra. Människan kan inte frälsas till en del av Guds nåd och till en del av sin egen förtjänst.

Guds frälsande nåd är en nåd i Kristus Jesus. När människans förtjänst är helt utesluten från nådesbegreppet, så måste Kristi förtjänst med nödvändighet inneslutas. Människan »förklaras rättfärdig utan förskyllan, av hans nåd, genom återlösningen i Kristus Jesus» (Rom. 3:24). Det kunde inte finnas någon nåd hos Gud för syndare, om inte Guds heliga och rättfärdiga krav till fullo hade uppfyllts genom vår Återlösares aktiva och passiva lydnad. Med den aktiva lydnaden menas laguppfyllelsen i vårt ställe, med den passiva lydnaden strafflidandet i vårt ställe. Sålunda får vi inte tänka oss Guds nåd skild från återlösningen genom Kristus. Gud är nådig mot syndare endast i Kristus och för Kristi skull. De som förtröstar på Guds nåd men förkastar Kristi ställföreträdande försoning, förtröstar på något som inte finns, och de skall en dag finna att Gud är en förtärande eld (Hebr. 12:29). Guds nåd är oss given genom Jesus Kristus (1 Kor. 1:4)