Hur närmar man sig bäst en satanist, en häxa eller en "lite-av-varje-på-New Age-smörgåsbordet", eller en muslim eller buddhist..?
Jag har kommit fram till ett möjligt svar.
Inte med förväntningar. Gärna med förhoppningar, men förväntningar..? Det skulle innebära för mycket slöseri av investerade resurser om man inte får respons, dvs en diskussions/argumentationspart eller en lyssnande dito. (Särskilt om risken är överhängande att man till slut bara upprepar sig och börjar känna av ett behov att ifrågasätta sin EGEN tro.)
Det är ungefär som att baka en kaka eller suffle enligt ett specifikt recept; i med alla de angivna ingredienserna, in i ugnen och så hoppas på det bästa.
Det kan bli kolbrikettslämningar. Eller ett riktigt bra resultat, när kakanwhatever fått gräddas i alla sina faser i ugnen.
Detta är en ganska grov men inte så tokig slutsats.
Låt mig ta satanismen som exempel, som jag snart tänker skriva ett längre inlägg om.
I den mån en satanist alls lyssnar på en kristen människa, finns ofta ett njutningslystet sätt att argumentera på. För satanisten. Nu vet jag att detta område täcker många olika grenar, minst två tydligt urskiljbara och en tredje av mer vag och okänd art.
Tro mig, det finns ingen så övertygad som en satanist. SÄRSKILT i mötet med en kristen. Det behöver inte ens uppstå någon friktion eller provokation, för den trovärdiga satanisten (vad jag menar med trovärdig och icke trovärdig ska jag ta upp längre fram) är i sig själv så inympad i sin ideologi att det överlägsna vetandet och det ickeexisterande behovet att statuera detta, gör honom/henne till en synnerligen svår "kaka" att manipulera receptet på.
Inte en chans att det går att slänga in i micron inte, på fem minuter blankt.
Och den kristen som försöker med detta, i regel "hotvägen": "om du inte omvänder dig så hamnar du i helvetet, punkt slut hejdå lycka till", förtjänar knappt att ha någon ugn och "bakredskap".
I alla fall inte om vederbörande tänkt sig något ätligt resultat.
Vad menar jag då, i min förmodligen haltande liknelse med att göra efter receptet..?
Det skulle nästan vara ännu bättre att likna det vid ett medicinalrecept. Den rätta medicinen. Den ges inte ensidigt, utan alla verksamma ingredienser måste finnas för att någon effekt ska ha en sportslig chans att visa sig.
Att diskutera med en satanist kan vara oerhört intressant, men det är sällan jag fått gå på djupet med någon, därför att många av de jag mött (inklusive en grundare av en satanistisk "kyrka"), helt enkelt har så vagt underlag. Jag är själv ingen expert i ämnet, men många av argumenten jag hört är så uppenbart "innantillästa" och levererade med den typen av teatralisk ton, att man måste misstänka att en regissör tränat personen i hur han/hon bäst ska uttrycka sig för att nå mest maximala effekt.
Jag har kommit fram till ett möjligt svar.
Inte med förväntningar. Gärna med förhoppningar, men förväntningar..? Det skulle innebära för mycket slöseri av investerade resurser om man inte får respons, dvs en diskussions/argumentationspart eller en lyssnande dito. (Särskilt om risken är överhängande att man till slut bara upprepar sig och börjar känna av ett behov att ifrågasätta sin EGEN tro.)
Det är ungefär som att baka en kaka eller suffle enligt ett specifikt recept; i med alla de angivna ingredienserna, in i ugnen och så hoppas på det bästa.
Det kan bli kolbrikettslämningar. Eller ett riktigt bra resultat, när kakanwhatever fått gräddas i alla sina faser i ugnen.
Detta är en ganska grov men inte så tokig slutsats.
Låt mig ta satanismen som exempel, som jag snart tänker skriva ett längre inlägg om.
I den mån en satanist alls lyssnar på en kristen människa, finns ofta ett njutningslystet sätt att argumentera på. För satanisten. Nu vet jag att detta område täcker många olika grenar, minst två tydligt urskiljbara och en tredje av mer vag och okänd art.
Tro mig, det finns ingen så övertygad som en satanist. SÄRSKILT i mötet med en kristen. Det behöver inte ens uppstå någon friktion eller provokation, för den trovärdiga satanisten (vad jag menar med trovärdig och icke trovärdig ska jag ta upp längre fram) är i sig själv så inympad i sin ideologi att det överlägsna vetandet och det ickeexisterande behovet att statuera detta, gör honom/henne till en synnerligen svår "kaka" att manipulera receptet på.
Inte en chans att det går att slänga in i micron inte, på fem minuter blankt.
Och den kristen som försöker med detta, i regel "hotvägen": "om du inte omvänder dig så hamnar du i helvetet, punkt slut hejdå lycka till", förtjänar knappt att ha någon ugn och "bakredskap".
I alla fall inte om vederbörande tänkt sig något ätligt resultat.
Vad menar jag då, i min förmodligen haltande liknelse med att göra efter receptet..?
Det skulle nästan vara ännu bättre att likna det vid ett medicinalrecept. Den rätta medicinen. Den ges inte ensidigt, utan alla verksamma ingredienser måste finnas för att någon effekt ska ha en sportslig chans att visa sig.
Att diskutera med en satanist kan vara oerhört intressant, men det är sällan jag fått gå på djupet med någon, därför att många av de jag mött (inklusive en grundare av en satanistisk "kyrka"), helt enkelt har så vagt underlag. Jag är själv ingen expert i ämnet, men många av argumenten jag hört är så uppenbart "innantillästa" och levererade med den typen av teatralisk ton, att man måste misstänka att en regissör tränat personen i hur han/hon bäst ska uttrycka sig för att nå mest maximala effekt.
"PUNCH"-effekten.
"Gör vad du vill,är den enda lagen", är den beröringspunkt de flesta satanister dock brukar ha gemensamt, och att sätta den egna njutningen och de egna behoven i centrum, också på bekostnad av andra människors känslor och behov.
Det är alltså ett gravt egocentrerat universum, där planeter, solar och stjärnor rör sig runt den egna existensen och människosynen delas upp i slavar/herrar, fria och ofria.
Som namnet på denna ideologi antyder, ägnas naturligtvis merparten av aktiviteterna, sådana de nu alls bedrivs, åt att kränka kristendomen. Ungefär enligt den enkla regeln: "göra tvärtom".
Detta ska jag också beröra längre fram.
Det här är bara ett litet reflektionsinlägg, och jag undrar, som slutpunkt.... Varför liera sig med en förlorare..?
Jag vet att många satanister inte tror på något gudomligt väsen, men vissa gör ju det. Och de ambitiösa studerar böcker av Crowley och LaVey och försöker sig t om på att utföra de många och oerhört krångliga och energikostande svartritualer som skildras.
Naturligtvis kan man komma i kontakt med ondskans väsen i någon form av manifestation på både dessa och enklare vis, men jag skulle tippa på att satanisten har andra namn för dessa väsen än Gud har.
Tillbaka till min slutfundering i detta inlägg.
Varför hänga med en förlorare, en loser..?
Det finns INGEN som tror mer övertygande på Gud än satan själv, han har mycket bittra erfarenheter och hans hat är mäktigt. Han är också mycket medveten om att han redan är besegrad, och att hans tid är kort och dessutom kämpar han med försvagad kraft.
Han vet exakt vilket öde som kommer att drabba honom efter slutstriden, och därför gör han vad han kan för att åsamka Gud och Hans Skapelse, oss, så mycket skada som möjligt.
I vetskapen just att hans tid är kort.
Han och Gud går långt tillbaka, är mycket gamla "bekanta".
De satanister som kallar sig satanister men inte har detta klart för sig, borde läsa på. Ingenstans förnekar satan Gud. INGENSTANS i Den Heliga Skrift.
Tvärtom.
Varför inte kalla sig bara det vanliga "ego-ist", istället, om en ID-stämpel måste finnas..? För dessa som tror att satan skulle ha någon som helst sorts avgörande segermakt?
Säg att ni tror på Egoismen, och är hängivna Egoister.
Det skulle vara sannare, och jag är inte ens förolämpande nu.
"Gör vad du vill,är den enda lagen", är den beröringspunkt de flesta satanister dock brukar ha gemensamt, och att sätta den egna njutningen och de egna behoven i centrum, också på bekostnad av andra människors känslor och behov.
Det är alltså ett gravt egocentrerat universum, där planeter, solar och stjärnor rör sig runt den egna existensen och människosynen delas upp i slavar/herrar, fria och ofria.
Som namnet på denna ideologi antyder, ägnas naturligtvis merparten av aktiviteterna, sådana de nu alls bedrivs, åt att kränka kristendomen. Ungefär enligt den enkla regeln: "göra tvärtom".
Detta ska jag också beröra längre fram.
Det här är bara ett litet reflektionsinlägg, och jag undrar, som slutpunkt.... Varför liera sig med en förlorare..?
Jag vet att många satanister inte tror på något gudomligt väsen, men vissa gör ju det. Och de ambitiösa studerar böcker av Crowley och LaVey och försöker sig t om på att utföra de många och oerhört krångliga och energikostande svartritualer som skildras.
Naturligtvis kan man komma i kontakt med ondskans väsen i någon form av manifestation på både dessa och enklare vis, men jag skulle tippa på att satanisten har andra namn för dessa väsen än Gud har.
Tillbaka till min slutfundering i detta inlägg.
Varför hänga med en förlorare, en loser..?
Det finns INGEN som tror mer övertygande på Gud än satan själv, han har mycket bittra erfarenheter och hans hat är mäktigt. Han är också mycket medveten om att han redan är besegrad, och att hans tid är kort och dessutom kämpar han med försvagad kraft.
Han vet exakt vilket öde som kommer att drabba honom efter slutstriden, och därför gör han vad han kan för att åsamka Gud och Hans Skapelse, oss, så mycket skada som möjligt.
I vetskapen just att hans tid är kort.
Han och Gud går långt tillbaka, är mycket gamla "bekanta".
De satanister som kallar sig satanister men inte har detta klart för sig, borde läsa på. Ingenstans förnekar satan Gud. INGENSTANS i Den Heliga Skrift.
Tvärtom.
Varför inte kalla sig bara det vanliga "ego-ist", istället, om en ID-stämpel måste finnas..? För dessa som tror att satan skulle ha någon som helst sorts avgörande segermakt?
Säg att ni tror på Egoismen, och är hängivna Egoister.
Det skulle vara sannare, och jag är inte ens förolämpande nu.
Det kommer förhoppningsvis klarna mer framöver. Jag lovar att inte dunka Bibeln i skallen på någon liksom jag lovar att inte väja undan för Sanningen heller, och kanske blir inlägget inte vad man skulle kunna förvänta sig *L*
Jag har bara en aning om hur det kommer att bli, det är rätt spännande också.
Nästan som att baka kaka på "frihand" ;)
/Nephele
i "B-laget"? Att tillfredsställa
våra egna behov, som vi önskar,
eller gå till oss själva som enda "högre makt",
är så enkelt att en
två-åring klarar det. Vi föds helt enkelt
sådana, så "no need for extra prop" (rekvisita).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar