"Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand." (Ps 73:23).
Om svårigheter, lidande och förföljelse påkommer för ordets skull, som det måste ske, då det heliga korset har detta med sig, skall med all rätt följande skäl, med Guds hjälp, trösta oss och förmå oss att i sådana fall vara frimodiga, oförfärade och vid gott mod och att begära och överlåta saken åt Guds nådiga och faderliga vilja. Först det skälet, att saken står i Hans hand, som så uttryckligen vågar försäkra: "Ingen kan rycka dem ur min hand." Det skulle inte heller vara gott eller rådligt, att saken skulle ligga i vår egen hand, ty vi kunde och vi skulle jämmerligen förlora den.
Så är ju alla trösteord sanna och bedrager oss inte. "Gud är vår tillflykt och starkhet." Vem har någonsin kommit på skam, som hoppats på Gud? Alla som litar på Gud blir bevarade. Det heter också: "Herre, du överger inte dem, som söker dig." Så är det också sant, att Gud har utgivit sin ende Son för oss alla. Är nu detta sant, vad uträttar vi då med vårt eländiga tvivlande, med vår sorg och vår grämelse? Har Gud utgivit sin ende Son för oss alla, huru skulle han då kunna förmå sig till att överge oss i ringare ting?
Dessutom är ju Gud mycket starkare och mäktigare än djävulen och förmår mycket mer än han. Så säger Johannes: Ty han som är i er är större än den som är i världen.
Går vi till grunden, så finner vi, att Kristus, världens allsmäktige konung, själv lider med oss, och om hans sak gick under, så skall vi ändå mycket hellre gå under med Kristus än med stor makt råda på jorden."
(Martin Luther. Ur "Resekost", 20 maj).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar