Varför förnekelse av trosläror är synd

Tidningen Dagen har skickat en frågeenkät via mail till 312 präster och pastorer inom olika samfund. 156 personer (50 procent) svarade. En fråga som ställdes var "Kan man vara kristen och inte tro på helvetet?" 81 procent av de svarande pingstpastorerna menar att man kan vara kristen utan att tro på helvetet. 100 procent av pastorerna inom frälsningsarmén svarade att man inte kan vara kristen utan att tro på helvetet. 


Några spontana tankar om detta. 

• Som en kristen bör man göra en uppdelning mellan fundementala och icke-fundamentala läror, eller annorlunda uttryckt, veta att inte alla läror är frälsningsavgörande.
• Till de frälsningsavgörande frågorna hör frågor om vem Gud är, dvs att det finns en treenig Gud, och att Fadern har sänt sin Son till världen och försonat hela mänskligheten med Gud. Att Jesus är både sann Gud och sann människa måste också erkännas, liksom att Frälsningen som han har åstadkommit är en gåva från Gud, av nåd, att den tas emot genom tron, och att den är universell eller innefattar hela mänskligheten, dvs alla syndare, alla människor, och inte förutsätter en motprestation ifrån människans sida, såsom laglydnad, eller trons frukter. Att det sistnämnda är oerhört viktigt hör ihop med att, om frälsningen genom Jesus framställs såsom villkorlig utifrån motprestation så kan i slutändan ingen människa vara säker på att hon är frälst, eftersom hon inte vet med säkerhet att hon uppfyllt kraven. I synnerhet kan inte de mest värdiga syndare, dvs de syndamedvetna ångerfulla, djupt förkrossade själarna, veta att de är frälsta, om de får höra att frälsningen beror på lydnad eller kärlek. Det leder också till att de som intalar sig att de är frälsta utgörs av människor som har en ytlig syn på syndens djuphet och allvar.
• Att tron på de frälsningsavgörande sanningarna är den enda förutsättningen till frälsning innebär i praktiken att en människa faktiskt kan ha fel om mindre viktiga läror, och ändå bli frälst.
• Att tron på de frälsningsavgörande sanningarna är den enda förutsättningen till frälsning innebär inte att de övriga frågorna eller lärorna är oviktiga.
• Varje förnekelse av en i Skriften tydligt uttryckt lära är synd, för det är inte människor som avgör vad som är rätt och fel, sant och falskt, utan Gud.
• En människa kan teoretiskt sätt bli fördömd genom att förneka en icke-fundamental sanning, en icke frälsningsavgörande lärofråga. Varför? Därför att Skriften lär att synden leder till döden, och att Kristus har frälst oss från synden och syndens konsekvenser. Således: Den som förhärdar sig och fortsätter i synd, försvarar den, trots förmaning, riskerar sin egen frälsning. Det är nämligen ett uttryck för förhärdelse när man trots varning ihärdar sig i synd, oavsett om det gäller liv eller lära. 
• Den dubbla utgången (att en människa kan bli evigt frälst eller evigt straffad och fördömd) är en sanning i Skriften.
• Den sanningen har, tror jag, haft en otillbörlig betoning i en del äldre generationers förkunnelse. Man har ibland haft för utförliga beskrivningar av helvetets plågor, eller, varit för dåliga på att predika hur fullkomlig, fast och tillförlitlig frälsningen är för den mest ovärdige syndare på jorden. 
• En sak som gör att det är särskilt allvarligt att förneka helvetets existens är att det är en fasansfull destinationsort som de heliga skrifterna beskriver som verklig, och inte hypotetisk.
• En annan sak som gör att det är allvarligt att förneka helvetets existens är att det kan vara ett uttryck för brist på syndamedvetenhet. Den som tror att människan "duger som hon är", är väldigt främmande för vad Anden säger i Skriften.
• Samtidigt är det så att alla människor har både köttet och anden, den gamle adam och den nya människan, och att den gamla människan alltid kommer att ta anstöt över Skriftens lära om salighet och fördömelse. Den gamle Adam är en laglös vilde som tror att det inte finns någon rättvis dom i slutändan, som tror att synd kan betalas med goda gärningar eller lydnad, som inte tror på Gud och Guds lags absoluta helighet, och inte heller mäter rättvisan utifrån andliga ögon.
• Den som förnekar helvetet har inte perspektiv på vad Kristus gjorde. 
• Teoretiskt sett kan man bli frälst utan att tro på helvetet, eftersom den frälsande tron handlar om Kristus och frälsningen, men det vore synd att utlova frälsning till dem som förnekar helvetet, för det vore detsamma som att utlova att människor som förnekar andra sanningar i Skriften blir frälsta ändå. Som om det vore oviktigt eller ofarligt att synda, eller förneka och förvränga det Gud säger i sitt Ord. Det är det inte.
• Om en människa inte tror att helvetet existerar, hur skall hon då tänka om den eviga saligheten. Om hon tror att alla människor blir frälsta, oavsett tro, så tror hon obibliskt och förnekar även Jesu försoningsverk. Om hon tror att många blir frälsta genom tron, och att de andra raderas bort och bara försvinner, så förnekar hon både syndens konsekvenser, själens odödlighet och vad Skriften har uppenbarat om de yttersta tingen.
• Det förvånar mig inte, egentligen, att den teoretiska frågan "Kan man vara kristen och inte tro på helvetet?" fick många svar där man säger att detta är möjligt, eftersom frälsning hör samman med tro på Kristus och vad han har gjort. Det är egentligen naturligt att svara så. Men det förvånar mig att inte massor av pastorer har förklarat mer utförligt vad de menar i en så viktigt fråga, för enligt Dagen så gav de utrymme för förklaringar till varje svar. 
• Det är naturligt att bäva och förskräckas över det faktum att det finns ett helvete. Ingen bör likgiltigt tänka på helvetets existens. Det är en fasansfull slutdestination för själen. Detta bör dock inte leda till att vi förnekar dess existens, utan snarare till att vi förskräcks över synden och flyr till lösningen (dvs till den bibliska sanningen att Jesus har lidit, dött och uppstått för vår frälsnings skull).
• Läs gärna mitt tidigare blogginlägg Bibeln lär att det finns ett helvete

/Shadow

Dagen, Dagen