Johannes skrev inte "poesi". Han fick profetiska syner.

Robert Eriksson skriver i tidningen Dagen (2/11) om Uppenbarelseboken. Han skriver bl a: 

"Pastorn och författaren Eugene Peterson hävdar att Uppenbarelseboken främst skildrar hur Johannes använder sina gåvor som teolog, poet och pastor." 

"Alla tveksamma tolkningar av Uppenbarelseboken, kan härledas till att man inte förstått att Johannes är teolog, poet och pastor. Ordet "poet" betyder "skapare" och antyder att poeten inte skriver för att objektivt förklara, utan för att väcka läsarens kreativitet och fantasi. En dikt ger inte information, utan erfarenhet. Om Uppenbarelseboken är skriven av en teolog som också är poet, kan man inte läsa boken som en exakt tidslinje för tidens slut."

"Johannes är främst pastor för sju församlingar och han skriver sin teologi och poesi till dem."

"När vi kan se att Johannes är teolog, poet och pastor, kan vi också förstå Uppenbarelsebokens ärende."

Ett problem med att beskriva Johannes som poet och Uppenbarelsebokens innehåll som poesi är det förknippas med påhitt, dikt, fantasi, kreativitet, skapande. Som om aposteln Johannes satt och tänkte ut saker. Men läser vi Uppenbarelseboken på detta sätt så frångår vi den "naturliga läsningen" av Bibeln och dess genrer. Det finns andra böcker i Bibeln som innehåller poesi eller har poetisk form, som t.ex. psaltaren. I psaltaren finns sånger som skrivits av heliga människor och som handlar om specifika händelser i deras liv (såsom t.ex. Davids olika förehavanden) men som samtidigt innehåller profetior om Messias, därför att de drevs av Anden (se 2 Sam 23:1-2; Mark 12:36; Matt 22:43; Apg 1:16) vilket också var fallet med Bibelns övriga författare (2 Pet 1:19-21; 2 Tim 3:16). 


Det är viktigt att särskilja Bibelns olika genrer. Och detta är inte särskilt svårt. Det framgår ju av texten, kontexten och karaktären huruvida vi läser historia, poesi, undervisningsbrev, ordspråk, liknelser, syner osv. 


Vad gäller just Uppenbarelseboken så är det inte så att Johannes sitter och diktar. Han "tänkte inte ut" det som nedtecknades. Om det är någon som "diktar" så är det Gud isåfall. För Gud uppmanade aposteln Johannes att skriva precis det han skrev. Han skrev alltså under en annans diktamen. Exempel: 

• "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna..." (Upp 1:11).
• "Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter." (Upp 1:19).
• "Skriv till församlingens ängel i Efesus..." (Upp 2:1).
• "Skriv till församlingens ängel i Smyrna..." (Upp 2:8).
• "När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." (Upp 10:4).
• "Och jag hörde en röst från himlen säga: "Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren." (Upp 14:13).
• "Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."" (Upp 19:9).
• "Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." (Upp 21:5).

Uppenbarelseboken är alltså nedtecknad under direkt ledning av Gud. Uppenbarelseboken beskrivs också som en uppenbarelse (Upp 1:1), en profetia (Upp 1:3), ja, en profetia vars ord är så fast och orubbliga Guds ord, att den som tar bort eller lägger till något riskerar straff och förlust av det eviga livet (Upp 22:18-19). 


Det är alltså frågan om diktamen. Det är inte fråga om att Johannes likt en poet sitter och tänker ut finurliga och vackra formuleringar. Han skriver helt enkelt det han ser. Alltså är det Gud som är "poeten" i detta fall, om man nu skall kalla det för poesi. 


Innehållet i texten är dessutom baserat på syner. Detta får vi inte förneka eller glömma bort. Orden baseras på syner. Det är inte tvärtom. Johannes hittar inte på något, utan skriver det han får se. Några exempel:

• "Och när jag vände mig om, såg jag..." (Upp 1:12).
• "När jag såg honom föll jag ner..." (Upp 1:17).
• "Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen..." (Upp 4:1).
• "Och han som satt på den såg ut som..." (Upp 4:3).
• "Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst..." (Upp 5:2).
• "Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet." (Upp 6:12).
• "Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud..." (Upp 8:2).
• "Gräshopporna såg ut som hästar..." (Upp 9:7).
• "Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet." (Upp 13:1).
• "Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk." (Upp 17:15).
• "Och jag såg en ny himmel och en ny jord." (Upp 211).

Vidare beskrivs förflyttningar. Johannes berörs av Guds Ande, får sina ögon öppnade, och ser vad andra inte kan se. Exempel:

• "jag befann mig på den ö som kallas Patmos... På Herrens dag kom jag i Anden... Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld" (Upp 1:9-12).
• "Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen." (Upp 4:1-2).
• "I anden förde han mig då bort till en öken." (Upp 17:3).
• "Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg..." (Upp 21:10).

Alltså. På massor av ställen i Uppenbarelseboken används uttryck som "Jag såg", "Jag fördes", "Skriv..." och "Han sade...". Uppenbarelseboken är en profetisk syn som Johannes tecknat ned. Dess genre påminner om vissa partier i Daniels och Hesekiels bok. Man skall inte läsa Uppenbarelseboken som Johannes egen diktning eller poesi, eftersom den inte beskrivs så. 


Uppenbarelseboken är inte lätt att tolka och förstå. Läs gärna vad jag tidigare skrivit om Uppenbarelseboken genom att klicka här. Uppenbarelseboken är också en mycket missbrukad bok. Det beror på att människor inte tagit hänsyn till dess särskilda genre. Många har läst för bokstavligt sådant som är andlig syn, talsymbolik och profetiska uppenbarelser av apokalyptisk särart. Många har skrämt upp sig själv och andra genom att läsa in bokstavliga tatueringar ("666") och annat. De har alltså inte tagit hänsyn till bokens genre. Men man löser inte detta genom att placera boken i genren "poesi". Också detta är en felaktig kategori. Det framgår tydligt att Johannes faktiskt såg dessa saker, som Gud förmedlade till honom. Dessa ting skådas "i Anden" och har därför andlig karaktär. Det framgår också att Gud sa till Johannes vad han skulle skriva.


Vad gäller det här med tidens ände och falska profetior om vilken dag den nuvarande världen går under: läs gärna detta inlägg. 


/Shadow


Dagen