Det högsta av berg

Bild komponerad av Shadow

"Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:

Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HERRENS hus är 

skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, 

upphöjt över höjderna. 

Alla hednafolk skall strömma dit. 

Ja, många folk skall gå i väg och säga: 

'Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg, 

till Jakobs Guds hus.
Han skall undervisa oss om sina vägar, 

så att vi kan vandra på hans stigar.' 

Ty undervisning skall gå ut från Sion, 

HERRENS ord från Jerusalem. 

Han skall döma mellan hednafolken 

och skipa rätt åt många folk.

Då skall de smida sina svärd till plogbillar 

och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra 

och inte mer träna sig för krig. 

Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i HERRENS ljus."

(Jes 2:1-5).

I denna messianska profetia av Jesaja används ett mäktigt bildspråk. Profetian återges också ordagrant av en annan profet (Mika 4:1-4). Berget där Herrens hus är (dvs Sions berg, där templet fanns) beskrivs som fast grundat och som det högsta av berg. Profetian tycks beskriva topografiska förändringar, land och jordhöjningar. Men det är ett bildspråk, ett andligt tal. Det är en profetia om det kommande gudsriket och Messias tid. 

Det för tankarna till det stycke hos Jesaja där Johannes Döparens tid beskrivs. Han skulle predika så: "Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark." (Jes 40:4). Varför skulle dalar höjas och höjder sänkas? Därför att Gud skulle komma, och han skulle - bildlikt talat - skådas av alla. Inget fick stå ivägen för honom. "HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den." (Jes 40:5). För att Gud skall skådas på Sion av alla folk måste således övriga höjder jämnas ut och försvinna, under det att Sion upphöjs. Så profeterade även Sakarja: "Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats," (Sak 14:10).

Det väsentliga i texten är i själva verket varken staden, berget eller templet. Det är Guds egen närvaro, och Guds ord, som gör att staden måste bli synlig. Gud själv skulle komma till världen, genom att den evige Sonen antog kött och blev människa. Hans återlösningsverk skulle ske på Sion, Andens utgjutelse skulle ske där, och Guds ord skulle börja predikas i staden. Staden var därför endast som en tron, en plats där konungen, Gud, kan skådas av alla folk, genom evangeliets förkunnelse. Jeremia förkunnar: "På den tiden skall man kalla Jerusalem 'HERRENS tron', och alla hednafolk skall samlas där för att ära HERRENS namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan." (Jer 3:17).

Frälsningen ord, evangelium, skulle utgå från Jerusalem. "Ty undervisning skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem. " (Jes 2:3). Att hednafolken vänder sig mot Jerusalem för att skåda frälsningen är en metafor. Frälsningen ord kommer från judarna som också anförtrotts lagen. Hednafolken måste alltså få kunskapen om frälsningen från den förkunnelse som utgår från Jerusalem. Det är som Jesus säger till en samarit: "Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna" (Joh 4:22). Efter sin uppståndelse hänvisar Jesus till profeternas utsagor och förkunnar: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem." (Jes 24:46-47). 

Detta "synliggörande" av frälsningen, i Sion, inför alla hedningar, beskrivs också på detta sätt hos Jesaja: "Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett banér för folken, och hans boning skall vara härlig" (Jes 11:10). Ett "banér" var en slags fana som man höll högt uppe i samband med krigsföring, och det fungerade som en samlingspunkt. Israels olika stammar hade utmärkande banér uppresta över lägren (4 Mos 2). Profetian säger vidare att man på den dagen skall prisa Gud som Frälsare och göra hans gärningar kända över hela jorden, och att Isaels Gud skall prisas för att han är mitt ibland dem (Jes 12). Guds frälsning skulle skådas. Den frälsningen är lokaliserad i Messias person och verk. Och så fullbordades detta, först genom att den evige Gudasonen, Ordet, antog kött och blev människa. "Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning." (Joh 1:14). Så förkunnade också den gamle Simeon som säger, då han får se Jesusbarnet: "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel" (Luk 2:29-32).

Sakarja profeterar också om en sådan tid, då Gud skall bo i Jerusalem, som genom detta blir den synliggjorda scen som frälsningen presenteras på inför hednafolken. "Så säger HERREN: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas 'sanningens stad' och HERREN Sebaots berg 'det heliga berget'". (Sak 8:3). "Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare." (Sak 8:20) "Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla HERREN." (Sak 8:22).

Vi måste åtskilja det jordiska Jerusalem från vad det representerar, nämligen det himmelska Jerusalem, himmelriket och Guds folk (Gal 4:26; Heb 12:22). Det jordiska Jerusalem med dess tempel var liksom en spegelbild av en himmelsk verklighet.

De många kraftfulla uttrycken för förändringar i topografin, berg som höjs, dalar som sänks, källor som springer fram, hednafolk som vänder sig till Jerusalem osv talar för att det är något nytt och stort som kommer. Något som tidigare inte har skådats och som har en helt ny karaktär än det gamla. Det är det nya förbundet. Det är inte en ny lag, med nya bud, som presenteras. Det är istället hela mänsklighetens frälsning som kommer, genom ett nytt förbund. Det gamla förbundet hade två parter, Gud och människan. Det nya förbundet upprättas av Gud ensam, genom Hans verk, men omfattar alla människor, både judar och hedningar. Jeremia profeterar om denna tid, att ett nytt förbund skall upprättas (Jer 31:31), och han anger också på vilken grundval förbundet skall upprättas, nämligen syndernas förlåtelse (Jer 31:34). Vi ser också av den messianska profetian i psaltaren kap 22, om den korsfäste Frälsaren, att efter hans verk är färdigt, skall Ordet om frälsningen nå ut till hednafolken. "Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig." (Ps 22:28). "De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighetför det folk som skall födas, att han har gjort det." (vers 32). Det nya förbundet är alltså ett Guds verk, att Jesus har upphöjts på korset, lidit och dött i syndares ställe och sedan uppstått, så att var och en som hör detta, och tror på det, får del av det. Det skall synliggöras, inte bara för det jordiska Israel, utan också för alla hednafolk. Därför säger också Jesus "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." (Joh 12:32).

Det nya förbundets Israel är inte detsamma som det jordiska Israel som fick lagen. Profeterna talar på många ställen om "en rest", "en kvarleva", som skall hålla sig till den frälsning som överräcks till hela mänskligheten. Det nya förbundets folk är inte, liksom det gamla förbundets folk, en blandning av både troende och icke-troende. Det nya förbundets folk är det himmelska Jerusalems invånare, de pånyttfödda, de troende, de vilkas hjärtan är omskurna genom förlåtelsens budskap som de håller sig till. Det nya förbundets folk utgörs av både hedningar och judar, som har det gemensamt att de förtröstar på Israels Frälsning, Messias, och hans återlösningsverk. De hednakristna inympas i detta olivträd, genom tron, under det att de som inte tror, bryts bort genom sin otro (Rom 11). 

Det gamla förbundet, lagens förbund, hade genom otron förvrängts till gärningsläror och högmod. Människor trodde att de kunde berömma sig av något inför Gud, istället för att fly till Guds löften om frälsning av nåd. Men genom det nya förbundet, som kommer till stånd genom Guds verk ensamt, och utan någon mänsklig inblandning, så bryts detta högmod ned. Endast Gud får äran i det nya förbundet. "Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen." (Jes 2:11). 

Det gamla förbundet skiljer sig också från det nya genom dess yttre karaktär. Det gamla förbundet innebar ju ett avgränsat landområde, ett jordiskt folkslag, och krigsföring medelst jordiska vapen. Men det nya förbundet utgörs inte av ett specifikt etniskt folkslag, eller ett avgränsat landområde, och inte heller av krig och landerövring. För "då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig." (Jes 2:4). Jämför Paulus ord: "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt" (2 Kor 10:3). Den egentliga kyrkan, det sanna Israel, är osynligt för ögonen, och är inte detsamma som något särskilt folkslag eller något särskilt samfund. 

Jerusalem och dess tempel, som avbildade himmelska verkligheter, förstördes år 70 e.kr. Först därefter fick evangeliet en större spridning i hednavärlden, och profetian om hednafolken som vänder sig till Jerusalem fick sin uppfyllelse. Evangeliets spridning till hednavärlden inleddes med Andens utgjutelse på pingstdagen, men först senare nådde evangeliet ut till många länder, och det är fortfarande en pågående process, till dess hela det sanna Israel är insamlat (Rom 11). Detta var känt och predikat redan av gamla testamentets profeter. För de gudfruktiga och troende i det gamla förbundet längtade "till ett bättre land, det himmelska." (Heb 11:16). Det jordiska Jerusalem har spelat ut sin roll. Paulus skriver att det jordiska Jerusalem "lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." (Gal 4:25-26). 

/Shadow