Jesus på förklaringsberget

"Jesus på förklaringsberget", Carl Bloch (1834-1890)

Berättelsen om hur Jesus blev förhärligad på berget inför några av sina lärjungar skildras såhär i Lukasevangeliet: 

"Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike." Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett." (Luk 9:27-36).

Det finns människor som tror att man under NT:s tid trodde att Jesus skulle komma tillbaka för att döma levande och döda redan under deras livstid. Enligt dem så trodde apostlarna (och Jesus) på något som inte gick i uppfyllelse. De baserar detta på Jesu ord "Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike". 


Men vilket missförstånd är inte detta av texten! Direkt efteråt står det ju "Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta..." och därefter berättas det hur Jesus visade sin gudomliga härlighet på berget i närvaro av Mose och Elia och med Faderns ord "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!"


Tre evangelister, Matteus, Markus och Lukas, berättar samma händelseförlopp: Jesus utlovar att de skall få se Guds rike, ett antal dagar går, och några lärjungar får se denna händelse där Jesus förhärligas inför dem. Matteus skriver att några av lärjungarna skulle få se "Människosonen komma i sitt rike" (16:28). Markus skriver att de skulle få se "att Guds rike har kommit i makt" (9:1). Lukas skriver att de skulle få "se Guds rike" (9:27). Dessa tre formuleringar betyder precis samma sak, för Människosonens rike är Guds rike (Matt. 4:17; Mark. 1:15; Dan. 7:14; Joh. 18:36; Luk.1:33). Det står ingenting om domedag i texten. Uttrycket "Guds rike" syftar inte endast på rikets fulländning vid tidens slut då Herren kommer åter, utan det syftar även på Hans nådesrike här i tiden. Där tron på Kristus finns, där är också Guds rike. Där Herren Jesus är, där är Guds rike (Matt 10:1-8; 12:28; Matt. 4:17; Mark. 1:15; Luk 10:9).


I den gamla kända psalmen, Bereden väg för Herran, sjöng man om Jesu eviga rike som redan har kommit, och som uppenbarar och sprider sig alltmer:

Jerusalem är öde
Dess tempel fallit ner,
Dess präster äro döde,
Dess spira är ej mer;
Men Kristi rike varar
Och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn!

När det gäller tidpunkten för Jesu slutliga återkomst på domens dag, säger Jesus: "om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." (Matt 24:36). Före Hans återkomst skall evangeliet predikas för hela skapelsen. Jesus säger efter sin uppståndelse: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Mark 16:15), och på ett annat ställe säger Han: "detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma." (Matt 24:14).


Ingenstans i apostlarnas skrifter finner man några spår av att de skulle ha trott att Jesus absolut måste komma tillbaka under deras livstid.. De skriver bara "Men Herrens dag kommer som en tjuv" (2 Pet 3:10) och på ett annat ställe "Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. " (1 Tess 5:1-4). Dessutom förutsade apostlarna att innan Jesu återkomst kommer så måste först Antikrist träda fram, och ett stort avfall från den rätta evangeliska tron måste komma (2 Tess 2:1-8), vilket jag tillsammans med många är övertygade om att det åsyftar påvedömet och dess stora avfall från evangelium. 


Vad Jesu förutsägelse handlade om var alltså att några lärjungar skulle få se hans gudomliga härlighet redan här i tiden. De skulle få se något av hans gudomliga strålglans, de skulle få Faderns vittnesbörd om Kristus, och Elia och Moses skulle tala med honom om hans lidande för vår frälsnings skull. Han kom ju till världen för att frälsa oss, och det var inte för sin egen äras skull han visade sin gudomliga strålglans, utan för att stärka tron hos alla dem som sätter sin förtröstan till honom som sin Frälsare. Hade han gjort det för sin egen skull, så hade  han kunnat visa denna strålglans inför kejsaren i Rom och allt folk. Nej, han valde istället ut några ögonvittnen och gick upp med dem enskilt på ett berg.  


En av ögonvittnena till händelsen på berget var Petrus, som skriver om detta senare, och anknyter till Skriftens trovärdighet och orubbliga grund:

"Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:16-21). 

Man brukar predika över händelse på Kristi Förklarings Dag. I den här bloggen följer vi dock inte kyrkoåret.

/Shadow