Järn slipar järn

"Järn skärper järn, den ena människan den andra." (Ords 27:17).

Liksom man vässar ett vapen eller ett redskap med hjälp av en fil av järn, så vässar den ena människan den andre. Båda är av järn. Det är två som står på Ordets grund. En dåre, en ovis, otroende eller köttslig människa kan inte vässa en vis människa. Men när två människor som står på Guds ords grund, umgås eller samtalar, så påverkar och inspirerar de varandra till det goda.

När ett vapen eller ett redskap av järn vässas, så avlägsnas det ojämna och dåliga och redskapet blir vassare. Det dugliga blir ännu dugligare. Det dåliga avläsnas. Detta sker ömsesidigt. Den ena vässar den andre, och blir själv vässad, duglare, skarpare, ännu mer redo till det goda, och visare i sin kunskap i enlighet med Guds ord.

När jag samtalar med min hustru om Guds ord, då blir jag inspirerad. De mindre bra tankarna blir avslöjade och avlägsnas. De goda och bibliska tankarna blir uppmuntrade och belysta. Vi utbyter kunskap. Vi kan känna igen oss i varandra. Jag hör trons ord och bekännelse och blir styrkt i min egen tro, och jag hoppas att jag på samma sätt stärker henne.

Likdom de oandliga och värdsliga människorna påverkar varandra i ondska och otro och liksom sluter förbund med varandra i synden, kommer överens med varandra om att förneka Guds bud, så kommer trons människor att vara varandras hjälp i det goda, det som överensstämmer med Guds vilja. Det är som det står skrivet på ett annat ställe: "Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans." (Ps 133:2).

Här handlar det främst om den goda och uppbyggliga gemenskap som står på Ordets grund, dvs där Guds ande skapar goda frukter, insikter, trons och lärans tillväxt, ett gott leverne, inspiration och fromhet. Det är en ljuvlig enhet som har ett värde i Guds rike, men som inte ses eller uppskattas av denna världens barn, som ser och bedömer allt med oandliga ögon. Det är behagligt för Gud och människor. I den ljuvliga gemenskap finns även tuktan, tillrättavisning i kärlek, mild förmaning, kärleksfull korrigering.

Järn slipar järn. En kristen skall, liksom Paulus, förmana sin nästa "vid Guds barmhärtighet" (Rom 12:1), det betyder utifrån evangelium, Guds kärlek i Kristus, syndernas förlåtelse. I tron på syndernas förlåtelse genom Jesus finns kraften till ett rätt och gott liv, och gärningar som behagar Gud. Sådana gärningar sker inte med ovilja eller av felaktiga motiv, i någon slags strävan att behaga eller kohandla med Gud. Sådana gärningar sker av kärlek och i sanning, utifrån ett hjärtat som är nyskapat av Gud, ett hjärta som förtröstar på att frälsningen redan är färdig genom Jesu ställföreträdande lidande, död och uppståndelse. Genom dopet är den gåvan överräckt, och ett sådant hjärta är omskuret av Guds Ande och vill av fri vilja tjäna Gud.

Den ena vill hjälpa den andre. Paulus skriver: "När det gäller er, mina bröder, är jag för min del övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra." (Rom 15:14). Där slipas järn mot järn. Förmaning tas emot. Det ena järnet känner igen det andra järnet, dvs känner igen att det är Guds barn och Guds vilja.

Detta slipande kan även ske i mer jordiska sammanhang, där den enes skicklighet och insikt blir till nytta för den andre, och ömsesidig nytta och förbättring sker.

/Shadow