Nehushtan, kopparormen

Okej. Back to the basic. Nehushtan, kopparormen.. vad var det för något?

Det berättas i 4:e Mosebok, i det 21:a kapitlet, att Israels folk i öknen klagade till Mose över att de inte hade mat och vatten. De var otåliga och tycktes glömma bort att Herren var med dem. Han hade ju gjort 10 mäktiga underverk i Egypten. Han hade också delat havet så att de kunde gå vidare när de var förföljda. Han hade dränkt faraos armé i havet och även gett folket vatten ur en klippa, manna och vaktlar från himlen att äta. Men ändå hade de så svag tro och de klagade och misströstade. Då straffade Gud dem för deras otro och sände giftiga ormar bland dem, som bet dem. Denna tuktan från Gud ledde till att folket erkände att de syndat, och de bad att Mose skulle be till Gud för dem.

Gud besvarade bönen. Han sa till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en orm av koppar som han hängde upp på en påle. Och det står "Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."

Detta åskådande av en upphängd orm som ledde till att de blev helade använder Jesus senare som en bild av frälsningen för hela mänskligheten som skulle komma genom hans eget ställföreträdande lidande för syndare.

"Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." (Joh 3:13-18).

Vad gäller kopparormen som Mose hade gjort så brukade man den rätt och i enlighet med Guds befallning. Men det medel varigenom människor blivit botade av Gud blev för många av dem sedan en avgud. Det står såhär om konung Hiskia:

"Han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan." (2 Kung 18:3-4).

Det som först var en läkedom och frälsning (räddning) för folket missbrukades alltså. Människorna bedrog sig själva och trodde att det var själva ormen som sådan som var ond. Men kung Hiskia förstörde denna avgudadyrkan. Han gjorde som det står skrivet:

"Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han." (2 Mos 34:11-14).

När Israels folk fick sitt land fördrev Gud sju olika folkslag som bodde i området. Israel fick instruktioner att inte sluta förbund med dem eller ingå äktenskap med dem. De skulle ta sig till vara för deras avgudar:

"Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta." (5 Mos 7:5).

Nehushtan, kopparormen, använder vi som en symbol för de avgudar och förvrängningar som människor kan göra inom kristendomen. Den moderna bibelkritiken, liberalteologin, försvaret av synd inom kyrkor, framgångsteologin, förnekelsen av nattvardens realpresens, förnekelsen av dopets frälsande kraft, synergismen, svärmandet för den romerska katolska kyrkan, den falska ekumeniken där kyrkor går samman fast de har olika läror och obibliska läror, schismatisk och sekteristiskt nitälskan, välsignandet av homosexuella par, otron mot Guds ord, upphävandet av Guds ord, förnekandet av Jesu död och uppståndelse, Mariadyrkan osv. Allt sådant är "Nehushtan". Det är avgudadyrkan. Avfall ifrån den ursprungliga läran och undervisningen. Det har ett sken av att vara det ursprungliga. Men det är falskt och en förvrängning av Guds ords undervisning. Sådant vill vi avslöja och bryta ned.

En kristen bör inte bli förvånad över att nya "kopparormar" växer upp över allt och att människor kommer bort ifrån Guds ord. Det står ju skrivet:

"Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar." (Matt 7:15). 

Dvs de ser ut precis som Guds barn, sanna kristna, som följer den store Herden, men de är i själva verket falska profeter. Det står också:

"De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom." (Tit 1:16).

Och på ett annat stället är det förutsagt:

"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (2 Tim 3:1-5).

Ingen bör tänka att alla som gör anspråk på det kristna namnet måste vara sanna kristna.  Vi bör inte på något sätt bli förvånade över att det finns många som bär det kristna namnet men uppför sig som om de snarare vore hedningar. Vi bör inte ha gemenskap med dem (Matt 7:15: Rom 16:17: Tit 3:10: Upp 18:4). Vi bör istället i gudsfruktan och gudsförtröstan glädja oss över att Gud har sänt sin Son till världen för att frälsare syndare, också outsägligt stora syndare som oss. Den som förnekar att han är stor syndare har inte den rätta syndamedvetandet som den helige Ande ger genom Ordet, och den som försvarar sin synd och vill få den accepterad leds inte av Anden utan av köttet. Vi bör omvända oss från våra synder. Vi bör "lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss." (Heb 12:1).

/Shadow