1994 ledde jag ett wiccanskt bröllop. På grund av vädret firades högtiden hemma hos mig, alltså drog jag Cirkeln där med min Attamé (*se ordförklaringar längst ner), och inom denna (cirkeln), vigde jag två vänner tillsammans. En man och en kvinna. Själva ceremonin var lång, med vissa traditionsenliga innehåll, samt andra som tillägg då det gällde ett bröllop.
I mina uppgifter som ÖP, ingick detta, bl a. Det var något jag med glädje gjorde.
Det är inte juridiskt bindande, liksom inga frikyrkor har vigselrätt. Det är endast en ceremoni, men viktig för den som tror.
Dock finns det en mycket väsentlig skillnad mellan wiccanska vigsellöften och de man avger inom kyrkan och borgerligt, (för att en vigsel ska räknas som juridiskt giltig i detta land måste man gifta sig borgerligt eller i Svenska Kyrkan, men många som tillhör t ex en frikyrka har ett "dubbelt bröllop". Detta för att de i regel vill visa upp sin kärlek och sitt val inför Gud och församlingen).
Den mest markanta skillnaden är att inom Wicca, är bröllopet giltigt så LÄNGE BÅDA ÄLSKAR VARANDRA.
Så länge man älskar sin partner, är man gift.
Mot slutet av ceremonin, knöt jag ceremoniellt och symboliskt ett sidenband om brudens och brudgummens handleder, knöt ihop dem försiktigt, samtidigt som jag ställde mina frågor och de gav sina svar. Sedan gav jag dem min "blessing" med Attamén och den femfaldiga kyssen. Och..förstås...förklarade dem gifta.
Ett stort bett av 90-talet var jag alltså wiccan, vad som i vardagslag kallas "häxa".
Jag var strax efter 20 när jag initerades, tillsammans med en annan novis, på ett högt berg, av en häxa. Någon gång längre fram, när jag skriver mer om det ockulta, så ska jag beskriva vad som skedde senare under den kvällen. Den var minnesrik, kan jag säga.
Som wiccan hade jag en egen Cirkel, dvs var solitär, samtidigt som jag hade en coven med min bästa vän och en större med både män och kvinnor och jag gick så helhjärtat jag kunde in för min uppgift. I början var jag både livrädd och skuldtyngd, men med tiden kom jag att förneka skulden och intensivt ägna mig åt min tro.
Eftersom andekontakter var en naturlig del av vår vardag, hade jag ett eget "Ouidja-board" och ett som vi använde tillsammans. Men "bordet" som vi kallade det, brukade föredra att jag ensam ställde frågor och var den enda som hade fingret på markören, på så sätt kom jag att fungera som språkrör för de andra, levererade medelanden, fick många egna, och vi återknöt till kontakter från tidigare liv. Ofta efter dessa sessioner, var vi trötta och brukade somna efter en stund om det var natt.
Vi var ofta hemma hos min häxsyster, som både varit den som vigt in mig och uppgraderat mig till ÖP.
När jag tänker på det...var som en liten vattenvirvel. Det började med mig och min syster, där fanns centrum. Sedan spred sig ringarna sakta utåt, men totalt sett var vi sex stycken i vår lilla lokala umgängeskrets, där vi bevarade våra hemligheter utåt.
Av dessa sex fanns en man som var helt jordbunden, dvs helt opåverkad av andliga aktiviteter, och en lite yngre kvinna, som var synsk. Ingen av dessa två var medlemmar i någon Coven.
Kvinnan var till stor hjälp för mig, när jag började kunna förmedla budskap, utan att behöva "andebrädet" . Jag växte också hela tiden i min mediala känslighet, snabbare än jag hann med mentalt utan att "crack".
Jag arbetade flitigt med Book of Shadows,och med att vidareutveckla både mina magiska färdigheter samt ta hand om mina verktyg.
Väl i minnet hade jag ord som yttrats under min häxinitiering: "Lovar du att aldrig missbruka Kraften eller föra hemligheter vidare, må dina magiska verktyg isåfall vändas till vapen mot dig?"
Det var aldrig meningen att jag skulle bli en en solitär häxa, utan bara medlem av en större coven.
Men det blev tre varianter, tack vare de budskap jag mottog från den andliga sidan.
Det var också så jag fick mina andliga namn.
Jag dyrkade Gudinnan med de tiotusen namnen, men aspekten Aradia kom att bli den jag fokuserade på.
Hon dök ytterst sällan upp under de ockulta andliga sessionerna, och när hon väl gjorde det blev det en nästan vördnadsfull stämning bland oss.
Hon gav mig namnet "Isis Aradia".
"Åå, du fick HENNE som tilläggsnamn!!", sa min vän förvånat. Jag var inte ens ÖP än, och då var det tydligen ovanligt med mer än ett magiskt namn. Det skulle dock visa sig bli ännu "bättre".
Eftersom jag hade rötter som gick låååångt tillbaka, bestämde jag själv att mitt magiska häxnamn skulle vara Öktu, eftersom jag varit henne tidigare.
Det var jag.
För att jag skulle minnas mitt förflutna, bokstaverade bordet tydligare än någonsin:
"Ympa bolmört med blod, gnid in, minns"
Jag förstod inte, och min vän blev helt stel.
Hon förklarade denna örts egenskaper och hur den typen av örter använts av häxor tidigare, men att hon aldrig hört talas om att det skulle blandas med BLOD.
Hursomhelt, jag var alltså en mycket aktiv häxa, och vi hade kontakt med andra covens och vår nyfikenhet och oräddhet gjorde att vi sökte oss till många olika slags människor.
/Nephele
-------------------------------------------------------------
Ordförklaringar
ÖP=Översteprästinna
Coven=häxgemenskap, grupp
Attamé=magisk dolk, med "avslipad spets", dvs den får inte vara vass
Solitär=häxa som arbetar ensam
Book of Shadows=den hemliga bok där häxan skriver ner formler, recept, allt som har med hennes magiska arbete att göra samt sabbaternas och esbaternas olika fokus mm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar