Det här är ett klockrent exempel på vad det leder till när man gör en åtskillnad mellan Anden och Ordet, och när man inte "prövar andarna om de kommer från Gud." (1 Joh 4:1). Det bibelordet förutsätter för övrigt att det finns ett rättesnöre, en "prövosten", en mall som säger vad som faktiskt är rätt och fel.
Den mallen har vi, i Guds Ord.
Apostlarna lärde att vi inte ska gå utöver vad Skriften säger (1 Kor 4:6), och profeternas och apostlarnas ord (Bibeln) framställs som den kristna trons grund (Ef 2:20). Jesus bad "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning." (Joh 17:17).
Den romersk katolska kyrkan har inte samma lära om rättfärdiggörelsen (frälsningen) som Bibeln har. Det var därför reformationen kom, och protestantiska kyrkor uppstod. Ingen uppenbarelse, ingen röst, inget tilltal, får ställas över eller vid sidan om Skriften som grund för hur vi skall tro och agera. Paulus, som var utvald av Jesus själv (Apg 9,22; Gal 1:11-12) för att vara hedningarnas apostel och lärare i tron (Rom 11:13; 1 Tim 2:7), och som tydligt beskriver vilken insikt han och de övriga apostlarna hade fått (Ef. 3:4-5) uttalar en förbannelse över vem som än lär något annat än dem (apostlarna), ja även om det vore en ängel från himlen:
"Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare." (Gal 1:6-10).Det är så många människor som missuppfattat vad både Bibeln och den tidiga kyrkan lär om kristen enhet. Många tror att Bibeln förespråkar i synnerhet en "yttre enhet", och att man därför inte skall vara så noga med läran utan istället sträva efter samarbete och gemensam bön m m. Men Bibeln beskriver på så många ställen istället en inre enhet, trons och lärans enhet (Fil 1:27; Ef 4::3-6; 1 Kor 1:10). När denna enhet på grund av människobud och falska läror inte kommer till stånd, så måste den yttre enheten också upphöra, tills dess bekännelsen, tron och läran är densamma, om det vore möjligt. Bibeln och urkyrkan förespråkade inte envist en yttre enhet, utan baserade den yttre enheten på trons och lärans enhet. Det var därför man var så noga med att ta avstånd ifrån dem som lär falskt, i enlighet med Jesu ord "akta er för de falska profeterna". Vi bör komma ihåg att Jesus inte sa att de falska profeterna kommer till oss som ulvar i ulvakläder. Utan de kommer klädda som får (Matt 7:15). Och vilka är fåren? De är kristna.
Och de falska apostlarna under den nytestamentliga tiden kom ju också under skenet av att tjäna rättfärdigheten, som Paulus skriver (2 kor 11: 13-15).
Att ta avstånd ifrån obiblisk lära handlar inte om att sätta sig till doms över hjärtat hos människor. Eftersom tron i hjärtat inte kan ses hos andra människor utan endast av Gud (1 Kung 8:39; 2 Tim 2:19) så måste vi, liksom den nytestamentliga kyrkan, gå på det uppenbara: vad man tror, lär, bekänner och hur man omsätter det i praktiken. Domen över människan överlämnas åt Gud, som skall uppenbara allt på den yttersta dagen, då vars och ens verk skall prövas, om det består provet och om det finns något att få berömmelse för, eller om vi måste stå där med skam därför att vi inte noga tänkt på vad vi bekänner (1 Kor 3:10-15).
Artikel visar också hur otroligt fel och obibliskt det blir när man följer "tilltal" utan att bygga på Skriften. Gud vill inte uppmana någon att gå med i en kyrka som lär i strid mot hans ord, som romersk katolska kyrkan gör. Det här fenomenet med att karismatism kan leda till obiblisk ekumenik får mig att tänka på ett par gamla Biblicum artiklar där just detta fenomen belystes: [länk] [länk].
Företeelsen får mig också att tänka på ett bibelord ur Gamla testamentet:
"Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm." Hur länge? Vad finns det i hjärtat hos profeterna, lögnprofeterna, de som profeterar sina egna hjärtans svek? De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN. Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan? Se, därför är jag emot profeterna, säger HERREN, dessa som stjäl mina ord från varandra. Jag är emot profeterna, säger HERREN, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: "Så säger HERREN." Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger HERREN. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger HERREN." (Jer 23:25-32)./Shadow
