När de kristna inte förföljs har nog saltet förlorat sin sälta

I en artikel i tidningen Dagen, "Hat mot religiösa ökar på internet" (Dagen 24/8), behandlas ämnet näthat. Emanuel Karlsten, som tidigare varit redaktör för Dagen.se, arbetat för Expressen.se, är konsult och sociala-medier expert. Han uppger att judar och muslimer är den vanligaste grupperna som attackeras i det stigande näthatet. På frågan om de kristna behandlas på samma sätt svarar han:

"Nej, det kan man inte säga. Det är nog snarare en axelryckning inför det kristna, vilket kanske är mer besvärande - att det berör så lite".

Om detta stämmer - och det gör det nog - så bör det av kristna uppfattas som en allvarlig varningsklocka. Har kristna, som verkligen tror att Jesus är deras Frälsare och att Bibeln är Guds ord, blivit för anpassade gentemot världen? Vågar moderna kristna inte stå för sin tro? Eller står det inte rätt till med mångas personliga tro?

Jesus sa: "Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor." (Matt 5:13). Och Jakob skriver: "Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende." (Jak 4:4).

Evangelium om Kristus är en oerhörd kraft från Gud. Evangeliets ord pånyttföder den människa som tar emot det i tro. Den som lever i förtröstan på evangeliets Löfte får den helige Ande och vandrar i Anden. Det är genom evangelium om syndernas förlåtelse som feghet övervinns och frimodighet inför människor uppstår. Samtidigt är det just evangelium som skapar förföljelse. Budskapet om den korsfäste Frälsaren bär med sig ett underförstått budskap som skulle kunna sammanfattas såhär: "Om Guds egen Son måste dö för mänsklighetens synder, hur stora är då inte våra synder inför Gud? Om priset var så högt, hur ovärdiga är vi inte himmelriket i oss själva? Om Jesus Kristus var tvungen att göra allt för oss, ja ge oss sitt eget liv, hur oduglig är då inte våra egna krafter, vår egen gudstjänst, vår egen andlighet, våra egna gärningar och vår egen strävan? Om människor historiskt sätt inte gör annat än att korsfäster Kristus eller flyr till avgudar så snart de skall försöka hålla lagen av egen kraft, hur ond är då inte människan?" Jesus säger: "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda." (Joh 7:7).

Alltså, samma budskap som säger att alla synder är helt försonade, så att den mest ovärdige och kristusfientliga person kan få del av nåden (typ Paulus, 1 Tim 1:12-16), uttalar också en dom över mänsklig visdom, mänsklig helighet, mänskliga gärningar, mänsklig kraft, och förargar världen. Den fråntar mänskligheten all berömelse, så att Guds barn måste instämma med psalmisten då han säger: "Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran,för din nåds och din sannings skull." (Ps 115:1).

Och detta är inte en tung bekännelse för en själ som är medveten om sin synd och ovärdighet, utan det är glädjande och tröstande att veta att Guds nåd övertäcker allt på ett överflödande sätt. Det står: "Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer" (Rom 5:20). Alltså är det den köttsliga, religiösa, självrättfärdiga människan som känner sig hotad av evangeliet och hatar de kristna på grund av detta, inte den förkrossade, självmedvetne, bedrövade syndaren, som liksom den förlorade Sonen tas emot med öppna armar av Gud.

Skriften talar mycket om att förföljelsen hör ihop med att predika Kristi kors.

Men mycket av det som står i Bibeln i övrigt ifrågasätts av den moderna människan. Man kan förföljas eller föraktas för att man håller sig till den heliga Skrifts lärdomar och ifrågasätter denna världens visdom, moral och definitioner. Man kan förföljas för att man håller fast vid Guds bud och den kristna moralen i en laglös "hednisk" tid. I ett brev från ca 100-talet e kr beskrivs förföljelsens orsak på två sätt: "Av judarna bekämpas de kristna som främlingar och av hellenerna förföljas de, och de som hatar dem kan inte ange orsaken till fiendskapen." och "Världen hatar de kristna utan att vara förorättad, därför att dessa står emot dess lustar" (Brevet till Diognetus).

Om de kristna själva inte är så noga med att hålla sig till Bibelns undervisning, och lära andra det som står i Bibeln, så är det inte så konstigt om de inte förföljs. Det finns ju inget som stör. Budskapet är då urvattnat, och saltet har förlorat sin sälta.

Utebliven förföljese bör sporra kristna till eftertanke. Förföljelsen behöver ju inte pressas fram. Den kommer av sig självt, därför att Anden då strider mot köttet, inte bara inom den kristne, utan också mot omvärlden. Det köttet kan vara både laglöshet och självrättfärdighet/religiositet.

Tips på en artikel om förföljelsens orsak: [länk]

/Shadow