Petrus korsfästelse

"Petrus korsfästelse", Caravaggio

Tavlan är målad omkring år 1600 av Michelangelo Merisi da Caravaggio (1571-1610. Inte att förväxla med konstnären Michelangelo). Tavlan beställdes av Tiberio Cerasi till att utsmycka det som nu är känt som Cerasikapellet i kyrkan Santa Maria del Popolo i Rom. Cerasi beställde samtidigt en annan tavla av Caravaggio: "Paulus omvändelse". 

En av syftena med att man beställde tavlor föreställande Petrus och Paulus var att de skulle representera den katolska kyrkans grundval. De pilgrimer som kom norrifrån mötte tidigt dessa bilder när de anlände till staden, och ett syfte var också att från mot-reformationens sida propagera för den romersk-katolska kyrkan gentemot dem som riskerade att omvända sig till protestantism. 

Tavlan föreställer aposteln Petrus martyrdöd. Petrus hade bett om att få korsfästas upp och ned, för att han inte skulle likna sin frälsare Jesus. Han ansåg sig inte värdig att dö på samma sätt som Kristus. I tavlan ser vi de romerska bödlarna som kämpar med att resa korset med den åldrade Petrus. Jag tycker att Caravaggio hade en enastående förmåga att skildra bibliska motiv väldigt uttrycksfullt med anatomisk realism och intressant ljussättning. 

Bakgrunden till Petrus martyrdöd är den förföljelse som utbröt efter det att stora delar av Rom brann ned år 64 e kr. Det finns misstankar om att kejsar Nero själv var ansvarig för bränderna. De ledde i alla fall till att de kristna anklagades och förföljdes. Detta var den första stora förföljelsen av de kristna. Deras bekännelse "Kristus är Herre" uppfattades som ett hot eftersom endast kejsaren ansågs vara herre. 

Det finns en kyrklig tradition som säger att Petrus blev martyr under den förföljelsen, och att han korsfästes upp och ned. Det enda Bibeln säger om Petrus martyrdöd är Jesu ord till Petrus:

"Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud." (Joh 21:18-19).

Och hans egna ord:

"Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält. Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta." (2 Pet 1:13-15).

Den apokryfiska skriften "Petrusakterna" från ca år 190 e.kr beskriver att Petrus blev korsfäst i Rom. Skriftens historiska betydelse kan dock ifrågasättas. Första Clemensbrevet, författat av biskopen Clemens till församlingen i Korint ca år 95 e.kr omnämner Petrus martyrdöd utan att beskriva den närmare: "Lås oss ställa de goda apostlarna för våra ögon: Petrus som på grund av orättfärdig nitälskan utstod inte blott en eller två utan många lidanden, och så, när han avlagt vittnesbörd, vandrade till den härlighetens plats som tillkom honom." I Eusebius Kyrkohistoria från 300-talet, som innehåller många citat från tidigare kyrkofäder, står det att Petrus "kom slutligen till Rom, där han blev korsfäst med huvudet ned så som han själv ville." Ett upp-och-nedvänt kors tillsammans med två nycklar symboliserar i kyrkliga sammanhang aposteln Petrus. 

Aposteln Petrus två brev i Nya testamentet är mycket uppbyggliga att läsa på många sätt. Petrus avfärdar tanken att den kristna tron skulle röra sig om myter och understryker att det är gudomlig uppenbarelse, där han själv har varit en av ögonvittnena. Sådana ord kan man hänvisa människor till som också idag tror att Bibeln är full av uppdiktade myter eller människors åsikter:

"Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Pet 1:16-21). 

Och inför lidanden och förföljelser ställer Petrus fram Jesu korsdöd, som kraft, tröst och förebild. Det är rörande att läsa detta inte minst för att han själv fick möta martyrdöden när han bekände sin tro. 

"Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare." (1 Pet 2:19-25). 

/Shadow