Kolla upp martyrer eller träffa kyrkan som mördat martyrer?

Ett gäng pastorer från Livets Ord planerar att åka till Rom. Det är den tredje resan de gör till staden Rom, och man skall träffa katoliker. Ulf Ekman tycker inte att det är kontroversiellt. Han har ju tidigare inbjudit katoliker att tala i Livets Ord, och han har själv talat i katolska kyrkan. Han motiverar resorna på detta sätt: "Vi vill fördjupa vår kunskap om den kristna trons ursprung och koppla den till de tidiga kristna martyrerna. Och var kan man göra det bättre än i Rom?" Han säger vidare: "Vi lever i en komplicerad värld där vi som kristna kommer att bli mer och mer ifrågasatta från alla håll i samhället. Och då är det värdefullt att vi lär känna varandra lite bättre." 


Notera glidningen mellan att besöka staden Rom av intresse för kyrkohistoria och att studera martyrerna till att åka dit för att träffa katoliker, att "lära känna varandra lite bättre". 


Det är sant att en hel del kristna har dött i Rom under den första århundradena efter Kristus. Enligt traditionen led både Paulus och Petrus martyrdöden i Rom. Ignatios av Antiochia (30-107 e.Kr.) vittnade om Kristus, men tillfångatogs och fördes till Rom för att möta martyrdöden på Colosseum. Under färden författade han flera brev. Många av dem finns bevarade än idag och kan läsas i "De apostoliska fäderna". Under färden dit uppmuntrade han de kristna, och han såg fram emot att få möta martyrdöden, därför att de skedde för Kristi namns skull. 


Polykarpos (ca 69-155 e.kr) var kyrkoledare i Smyrna, och lärjunge till aposteln Johannes. Han led martyrdöden för att han vägrade att offra till den romerska kejsaren. Det finns ett brev bevarat av honom, och ett brev till honom, samt en uppteckning (en ögonvittnesskildring) av hans martyrdöd. När han befalldes att förneka Kristus svarade han: "Jag har i åttiosex år tjänat Kristus, och Han har inte gjort mig någon orätt, så varför skulle jag nu häda min Konung, som har frälst mig?". När man hotade att bränna honom svarade han: "Du hotar med den eld som brinner en tid och snart slocknar, för du känner inte till den eld som är förvarad åt de gudlösa till den kommande domen och den eviga pinan." Polykarpos skriver om frälsningens orsak i sitt brev till Filipperna: "Låt oss alltså oavlåtligt hålla fast vid vårt hopp och vår rättfärdighets underpant, Jesus Kristus, som bar våra synder i sin kropp upp på (korsets) trä [1 Pet 2:24], som inte hade begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun [1 Pet 2:22; Jes 53:9]. Men för vår skull uthärdade han allt, för att vi skall leva i honom." och han skriver om förföljelsen "Och om vi får lida för hans namns skull, så må vi prisa honom" (Polykarpos brev till Filipperna).  


Justinus Martyren (ca 100-165 e.kr) var en hedning som blev kristen. Han studerade och bemötte filosofiska invändningar och gick även klädd som en filosof. Han led martyrdöden i Rom genom halshuggning tillsammans med sex av sina trognaste elever. Många andra skildringar av den unga kyrkans förföljelser och martyrer går att läsa om i Eusebius Kyrkohistoria från 300-talet. 


Det är intressant och lärorikt att studera de tidiga kyrkofäderna. Deras uthållighet och tro mitt under svår förföljelse inspirerar och ger perspektiv.


Men vad finns det för koppling mellan dessa och "katoliker"? Dessa kristna från 100-200 talet hade inte de grova villfarelser som den romersk katolska kyrkan har om rättfärdiggörelsen, Maria obefläckade avelse, Marias himmelsfärd, Maria som förebedjare och himladrottning, helgonkulten, likställandet av Skriftens auktoritet och kyrkomöten och traditioner, om den romerske biskopen (påvens) överhöghet och ofelbarhet, om skärselden, om mässoffret, prästers celibat, avlaten, det orätta bruket av reliker osv. Den romerska kyrkan har inte ärvt apostlarnas och de tidiga fädernas teologi, utan de har övergivit och förvrängt den till förmån för egna obibliska läror. 


De tidiga kyrkofäderna vederlade ofta falska läror och tog avstånd ifrån dem som lärde obibliskt på olika punkter. Om Polykarpos står det att "han vederlade grundligt varje villolära" (Pol Mart 22). När Polykarpos mötte en grupp heretiker som sa "Erkänn oss, Polykarpos!" svarade han deras ledare: "Jag erkänner, jag erkänner dig som Satans förstfödde." (Ibid). Ignatius skrev i sitt brev till Polykarpos: "Undvik de onda konsterna och predika i stället mot dem." (Ign Pol 5:1).


Den unga kyrkan förföljde och mördade heller inte kristna. Men det har den romersk katolska kyrkan gjort. John Wycliffe (1328-1384) angrep påven och den kyrkliga hierarkin för deras samlande av rikedom. Wycliffes lärde att Gud inte har delegerat någon makt till påven eller kyrkan, varav följer att påven inte kan betraktas som Kristi ställföreträdare. Wycliffe hävdade också att Bibeln är fullt begriplig för vem som helst och inte behöver någon kyrkan särskilda uttolkning. Efter sin (naturliga) död, dömdes han för kätteri. År 1415 grävde man upp hans kvarlevor i England och brände dem.


Jan hus (1371-1415 e.kr) avrättades genom att brännas på bål för sin evangeliska tro och sin kritik av den romerska kyrkans olika missbruk. 


Heinrich Voes och Johann Esch var tidigare munkar, som konverterat till den evangelisk-lutherska tron, och fick möta martyrdöden år 1523 genom att brännas på bål. De mördades för att de bekände sig till det rena evangeliet, Skriftens ord, och tog avstånd från ett antal villoläror i den romersk-katolska kyrkan som rörde deras absoluta makt och gärningsrättfärdighet. Klicka här för att läsa mina två blogginlägg som återger en ögonvittnesskildring av deras bekännelse och martyrdöd. 


Många andra har fått sätta livet till pga den romersk katolska kyrkan, eller fått utstå förföljelse på olika sätt. 


Oskyldigt blod vittnar emot den romersk katolska kyrkan, inte endast av heretiker av olika slag, utan också av många som endast vill tro det som Paulus och Petrus trodde på, det som den unga kyrkan och de tidiga martyrerna trodde på, människor som vågade sina liv för att de satte sin förtröstan till Guds nåd i Kristus och inte lät sig tystas av den romersk-katolska kyrkans makt och hot. De ville hellre dela öde med Kristus och martyrerna än att förneka sanningen. 


Det är osmakligt att uppsöka Rom för att både studera martyrer och för att samtala med katoliker för att "lära känna varandra". Den romersk katolska kyrkan samlar på sig många berättelser om martyrer och många reliker. Men det är också en kyrka som i strid mot Bibelns undervisning har utsatt människor för förföljelser och martyrskap. Katolikers fascination av martyrer är osmaklig eftersom de själva skapat martyrer. Är det inte påvekyrkan Johannes förutsade när skriver: "Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad." (Upp 17:6). 


Och påminner inte detta om hur Jesu samtida å ena sidan byggde gravar åt profeterna, samtidigt som de själva utsatte dem för förföljelser: "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fyll då också ni era fäders mått! Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna? Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad." (Matt 23:29-34). 


Relaterade blogginlägg:
Petrus korsfästelse
Vissheten om att Gud dog för oss gör oss till villiga martyrer
När de kristna inte förföljs har nog saltet förlorat sin sälta
Be för kristna i länder där det finns förföljelse
Brända på bål, del 1
Ogudaktig tillbedjan
Påvedömets mirakler kan läsas om i 2 Tess 2:9
Efter andedopet sa Gud: "Jag vill ha dig i Katolska kyrkan"?
Nog tillbeds Maria och helgonen i den Romersk Katolska kyrkan
Vad skiljer de olika kristna samfunden åt?
Katolska kyrkans katekes upprepar gamla villfarelser


/Shadow


Dagen