I en debattartikel i tidningen Dagen 3/8, "Gud måste få rätt plats i livet", skriver Olof Edsinger, teolog och författare: "Vi behöver hitta tillbaka till tron på en Gud som både är värd att dö för och som kan uppväcka döda. Kraften och lidandet i tron går hand i hand." och "Själv har jag den senaste tiden gått och smakat lite extra på två för mig väldigt rannsakande frågor. Nämligen: Tror jag på en Gud som är värd att dö för? Och: Tror jag på en Gud som kan uppväcka döda?". Edsinger poängterar i sin artikel att Sveriges kristenhet har en "kris" och att "Gud har blivit alltför hanterbar." Han gör vidare jämförelser med kyrkor i andra delar av världen, såsom i Kina och Etiopien, "där lidandet och kraften vandrar hand i hand."
Det är en intressant debattartikel på många sätt. Men den ger mig också en del frågor. Vilka syftar Edsinger på när han talar om "vi" och "oss"? Vilka kristna sammanhang rör han sig i? Är det inte svårt att göra generaliseringar över "Sveriges kristenhet" när det innefattar ett så brett spektrum, alltifrån extremt liberal och bibelkritisk teologi, till den bibeltrogna teologi som finns i en del mindre kyrkor, och alltifrån karismatism och framgångsteologi till luthersk ortodoxi? Men om man nu skall göra en generalisering så kanske det är så att många kyrkor predikar ett rätt lamt budskap och att troende människor lever väldigt bekväma liv och inte är beredda att lida och dö för sin tro om det skulle krävas, ja kanske inte ens att utsättas för minsta påtryckning.
Edsinger ställer fram Guds kraft och makt såsom det inspirerande till martyrskapet. Han skriver "för att människor ska komma till tro måste vi som kristna bära vittnesbörd om en Gud som verkligen är Gud. En Gud som utmanar oss både som den korsfäste och den uppståndne. Som försätter oss i ett totalt och provocerande beroende av honom själv. Som tillåts spränga det rationellas gräns. Som helt enkelt är den han säger sig vara, kungars Kung och herrars Herre."
Det som jag tycker avsaknas i debattartikeln är själva kärnan i budskapet (evangelium, vad Jesus har gjort för oss) och vilken kraft som finns i det. Jag skall därför skriva lite mer om det. Evangelium, budskapet om att Jesus har lidit, dött och uppstått i ditt och mitt ställe, gör själen viss om sin frälsning, glad och frimodig, villig att lida allt. Evangelium måste predikas rent och klart, precis som det står i Bibeln, utan inskränkningar. Det får inte reduceras till ett "Gud har gjort det mesta, men nu måste du göra din del", eller "om du bara gör goda gärningar, blir helgad, så blir du frälst till slut" eller "eftersom jag har öppnat mitt hjärta för Kristus för 10 år sedan, så är jag frälst". Evangelium är en orubblig sanning. Evangelium handlar inte alls om vad vi gör eller vad vi ska göra. Evangelium är en 100 % fri och gratis gåva som grundar sig i vad Gud har gjort en gång för alla vid en historisk tidpunkt. Evangelium säger inte något om vad vi ska göra, utan vad vi har fått helt gratis. Tron är som en tiggares hand som tar emot en enorm gåva. Evangelium tröstar oss varje dag och upprättar oss varje dag. Evangelium gör att vi älskar Gud helhjärtat och inte på ett hycklande inställsamt sätt för att köpa eller muta oss in i himmelriket. När vi hör det rena evangeliet såsom det framställs i de heliga Skrifterna, så förstår vi att vi inte kan lägga till eller dra ifrån något, och att allt verkligen är färdigt och gäller varje dag i livet. Hur syndiga vi än är, så har Jesus redan tagit på sig alla våra synder.
Det budskapet gör att våra hjärtans ögon riktar sig bort från denna världen och till Gud och Hans godhet. Vi vågar då riskera allt för honom. Såsom Skriften säger:
"Vi älskar därför att han först har älskat oss." (1 Joh 4:19).
"Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem." (2 Kor 5:15).
"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste" (Heb 10:19).
"Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter." (1 Joh 2:28).
"Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet." (Heb 12:2-3).
"om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade." (1 Pet 2:20-24).Evangelium är inte en kraftlöst lära, utan det är Ande och kraft. Men många kyrkor har inte ett rent evangelium och inte heller tron på allt Guds ord. Stefanus (bilden överst) fick genom Anden det mod och den frimodighet han hade in i det sista, för han höll sig orubbligt till evangelium. Det är viktigt att tro på allt som står i Bibeln, också Guds makt att uppväcka från de döda. Annars tror man ju på en annan Gud än Bibelns Gud.
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar