 |
| Heliga Thérèse av Lisieux |
Nyss läste jag i en blogg, där en total och gripande kärleksförklaring ägnas åt den helgonförklarade "Heliga Thérèse av Lisieux", (Född 1873, död 1897), också känd som "Thérèse av Jesusbarnet".
Människan som uttrycker sin kärlek i bloggen, skriver bland annat följande:
"Älskade lilla Thérèse, i dag vill jag tacka dig för att du ber för mig."
Jag har läst om Thérèses öde HÄR.
Och visst är det ett rörande livsöde!
Detta unga flickebarn, som levde endast för Kristus.
Redan som 9 år gammal ville hon gå med Lisieux karmelitkloster, men nekades pga att hon var för ung.
Först när hon var 15 år gammal, hade hon tillåtelsen.
Det som slår mig när jag läser om henne, är hennes fullständiga hängivenhet men också på vilket sätt hon tyckte sig kunna älska Kristus bäst.
I sin insikt att hon inte hade de stora gärningarna i att uttrycka sin kärlek till Gud, valde hon att begrunda de lidanden som följde "Jesu Heliga Anlete".
Vad jag önskar att hon själv insett i sin hängivna tro och kärlek till Kristus, och i medvetenhet om att hon "inga stora gärningar hade att bära fram" bar det största av ALLT...att bära fram inför Gud.
Vad jag önskar att hon förstått att klostret förhindrade snarare än underlättade hennes möjligheter att göra det Jesus helst av ALLT ville att vi alla skall göra; föra budskapet om Honom vidare till andra människor, föra kunskapen om Frälsningens väg vidare till de människor som behövde och behöver höra och kunde få en chans att likt henne, Thérèse, finna full frid.
Hon valde alltså att studera och kontemplera över Jesu lidande, för att komma närmre Honom.
"Gör så att jag blir lik dig Jesus!", skrev hon på en liten lapp som hon fäste vid ett litet kort och fäste det på sin klädnad med en enkel nål, då det sk "Heliga Anletets medaljong" inte fanns ännu.
Hon skrev 1895 en sång till "Det heliga anletet"
"Jesus, Din obeskrivliga bild är stjärnan som leder mina steg. Ah, Du vet, Ditt Anlete är för mig Himmelriket på jorden. Min kärlek upptäcker Ditt Anletes charm smyckad med tårar. Jag ler genom mina egna tårar när jag begrundar dina sorger."
Innan Thérèse dog vid endast 24 års ålder, av tuberkulos, ska hon i slutet ha sagt på sin dödsbädd:
"Jag har nått punkten där jag inte kan lida mer, eftersom allt lidande är ljuvt för mig."
Under sin levnadstid skrev hon bland annat två andliga memoarer, på befallning av två andra priorinnor på klostret.
Hon saligförklarades i april 1923 och helgonförklarades i maj 1925.
Thérèse av Lisieux är skyddshelgon för människor med AIDS, flygkaptener, florister, sjukdom och missioner. Hon anses även av katoliker vara skyddshelgon för Ryssland, även om den rysk-ortodoxa kyrkan vare sig erkänner hennes kanonisering eller hennes beskydd.
Jag ser inget ont i denna flickas levnadsgärning, hon tycks ha ägt en mycket stark tro och vittnesmålen om hennes liv gör gällande att hon ville leva enbart för Herren. Därmed inte alls sagt att hon hade den evangeliska frälsande tron, den kunskapen är endast förbehållen Gud.
Tyvärr tyder en del tecken på att hon, från mitt ytliga perspektiv baserat på vad jag läst ikväll om hennes liv på olika ställen, levde på ett sådant sätt att hennes självutplånande utgivande kärlek ägde en osund plattform. Men man får vara källkritisk.
Om hennes längtan uttrycktes i en sådan ivran att studera Jesu lidande och se något upphöjt i detta för egen del, nästan söka sig dit...då talar vi inte om evangelisk tro.
Då talar vi om ett påbörjat självpåtaget martyrskap.
Men frågan endast inställer sig, inga fakta i den vägen vill jag presentera.
Men skulle Herren vilja att hon levde sitt liv så?
Att hon visade sin kärlek till Honom, genom att välja klostret, vilket betyder att välja bort människor och gå in i en sorts bubbla av isolerad förening med Gud. Hon valde på sätt och vis att göra Hans lidande till sitt, hon ville uppgå i det, det var hennes ultimata sätt att visa den kärlek hon bar.
Att hon salig och helgonförklarades av RKK, har för katoliker inneburit ännu ett helgon att dyrka (katoliker väljer ordet "beundra och vörda") och be böner till (katoliker säger att de ber om beskydd och förböner).
Då kan man anta att AIDS-sjuka människor, florister, flygkaptener och ryssar bland annat, kan förvänta sig extra skydd och bönesvar..?
Vad jag vill komma till i detta blogginlägg, är att många många oerhört Gudfruktiga människor har levt och dött, ibland på fruktansvärda vis då förföljelser och tortyr av kristna föregick den sk martyrdöden.
Många många Gudfruktiga människor finns idag.
Men ingen, vare sig de som dött eller de som lever, har varit eller är utan synd i jordelivet.
Ingen var eller är alltigenom God, även om många offer var för Guds skull, offer av personlig säkerhet och liv, offer av familj och vänner och trygga hemvister. Och är offer så än idag, då alla kristna i världen inte åtnjuter den trygghet vi har i Sverige att stå för vår kristna tro utan att behöva riskera dödsstraff.
Liksom Romerska kyrkan gör fel som räknar Maria som medåterlösare, gör den fel i att upphöja helgonen, tilldela dem särskilda grupper "under sina beskydd", ge dem en lön som ingen annan än Gud ska ge.
GUD själv kommer löna var och av historiens kristna som hör till Honom, och de som ännu skall komma till Honom, och Han lönar rikligt och rättvist och efter eget mått.
VI ska inte gå utöver Skriften, som tydligt via Herren Jesus undervisar oss hur vi ska be:
Matt 6:5-15
När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.
Herrens bön
Så skall ni be:
Fader vår, som är i himlen.
Helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
Ske din vilja på jorden
liksom den sker i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom också vi förlåter dem
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse
utan fräls oss från den onde.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."
När en människa väl har lämnat detta jordeliv, är hennes öde i Guds händer.
Vi är avskilda från den döde, den döde är avskild från oss som ännu lever.Varnar inte Bibeln oss för att vända oss till de döda?
Jo, mycket klart:
”När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.” (5 Mos 18:9-13)
Se hur Jesus svara den lärjunge som vill följa Honom, men som först ber att få begrava sina föräldrar:
Luk 9:57-62
Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
/Nephele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar