Om Bibelns inspiration, ofelbarhet, klarhet och bruk (del 2 av 2)

Här fortsätter artikeln. Klicka här för att läsa del 1

Skriftens klarhet

Bibeln är skriven på mänskligt språk för att vi skall förstå dess undervisning. I sig själv är den klar och tydlig. Guds ord »är mina fötters lykta och ett ljus på min stig (Ps 119:675). »Det är ett ljus som lyser i en dyster vildmark» (2 Petr 1:19). Ja, Bibeln är så klar och tydlig att den gör den enfaldige vis» (Ps 19:8). Till och med barn kan lära sig förstå Skriften. »Du känner från barndomen de Heliga skrifterna som kan ge dig visdom som leder till frälsning», skriver Paulus i 2 Tim 3:15.

Orsaken till att mycket i Bibeln är dunkelt och oklart för oss, beror inte på Bibeln utan på oss. Det är omöjligt för det mänskliga förnuftet att förklara många av de bibliska berättelserna. För den som vill lita på sitt förnuft, är det klart att vinundret i Kana är oacceptabelt, liksom många andra underberättelser. Också många av Bibelns läror är oacceptabla för det mänskliga förnuftet. Vem kan fatta Guds natur (treenigheten), världens skapelse, mysteriet med Kristi person, Kristi lekamens och blods närvaro i nattvardens bröd och vin, alla människors kroppsliga uppståndelse på den yttersta dagen o.s.v.?

Men för den troende är detta inget problem. Han »tar varje tanke till fånga under Kristi lydnad» (2 Kor 10:5). Han vet att den naturliga människan inte kan ta emot det som hör Guds Ande till, att det är »en dårskap för henne och att hon inte kan förstå det» (1 Kor 2:14). Han bekänner med Paulus. »O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, och hur outrannsakliga han vägar! Vem har lärt känna Herrens sinne och vem har varit hans rådgivare? Vem har först givit honom något som han alltså bör betala igen?» (Rom 11:33-35). 


Bibeln är alltså i sig själv tydlig och klar. Vi behöver inte komplettera den med t.ex. muntliga traditioner... uttalanden av påven, kyrkorådsbeslut, s.k. nya uppenbarelser och så vidare. Med våra lutherska fäder bekänner vi att »den enda regel och norm, varefter alla läror och lärare bör prövas och bedömas, är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter.» 

Skriftens avsikt

Skriften är Guds ord och vi har fått den i en alldeles bestämd avsikt. Det är inte en tillfällighet att vi fått Skriften. Gud handlade inte utan avsikt när han drev inspirerade apostlar och profeter att skriva ner sina Ord. Då han drev profeterna till att tala och skriva: »Så säger Herren» och då han drev evangelister och apostlar att skriva ner vad de hade hört och sett (1 Joh 1:3), gjorde han det med ett bestämt mål för ögonen.

Bibeln är oss given till frälsning. Gud beslutade i sin oändliga kärlek och nåd att frälsa det fallna människosläktet från dess djupa syndafall. Han sände sin egen enfödde Son Jesus Kristus till jorden för att han med sitt ställföreträdande lidande och död skulle återlösa människorna. Men vilken nytta har vi människor av detta fullbordade verk, som Kristus utfört i vårt ställe, om vi inte får höra om det? Därför har Gud gett oss Bibeln. Den kan ge oss »vishet som leder till frälsning genom tron på Jesus Kristus» (2 Tim 3:15). Bibeln berättar för oss om Guds kärlek och nåd. Den visar oss Jesus Kristus vår Frälsare, vem han är, sann Gud och sann människa, och vad han har gjort för oss. Därför säger också Jesus till judarna: »Ni rannsakar Skrifterna därför att ni menar er i dem ha evigt liv - och det är dessa som vittnar om mig» (Joh 5:39). Och Johannes avslutar sitt evangelium med att skriva ner att avsikten med evangeliet är »att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son och att ni skall ha liv i hans namn (Joh 20:31). Så sammanfattar Johannes avsikten med Bibeln: För att vi skall tro och ha liv.

Vi har också fått Bibeln för att den skall undervisa oss och för att vi skall öva oss att tjäna Gud i våra liv. Ty även om en människa har kommit till tro på Jesus Kristus och blivit en kristen, så är hon därmed inte fri synden. Så länge vi lever här på jorden är vi på en gång rättfärdiga och syndare. Rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus, och syndare på grund av vår gamla natur, som dagligen frestar oss till synd. Gud har gett oss Bibeln som hjälp i vår dagliga kamp mot synden. Den vill leda oss till att leva ett liv som är honom till behag. Guds ord kallas »mina fötters lykta och ett ljus på min stig» (Ps 119:105). Bibeln lyser upp vägen för oss så att vi kan se vart vi skall gå. Psalmisten frågar: »Hur skall en yngling bevara sin väg obesmittad» Och han svarar själv: »När han håller sig till ditt ord» (Ps 119:9). Av de kända verserna i 2 Tim 3:16f ser vi vad Bibelns stora mål är: »Hela Skriften är ingiven av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska skall bli fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.» För att hjälpa oss i det dagliga livet, för att visa oss vilken väg vi skall gå, för att hjälpa oss mot frestelserna, har vi fått Bibeln. Den är vår bruksanvisning för livet. 

Skriftens bruk

Bibelns viktiga avsikt - att göra oss visa till frälsning och ge oss vägledning för livet - blir bara förverkligad om Bibeln blir använd. Om den står orörd i bokhyllan eller gömd i garderoben kan den inte nå detta mål. Hur vi skall bruka Bibeln lär vi oss bäst av Mästaren själv. Han använde Bibeln i sitt dagliga liv. Redan som tolvåring hade han lärt sig de heliga Skrifterna och han använde dem för att bemöta Satans frestelser i öknen. På korset citerar han Bibeln (Mark 27:46, Joh 19:30).

Men också när han utförde sitt profetiska ämbete, använde han Bibeln. Han använde den i sin förkunnelse (Luk 4:16:32) och i sin undervisning(Joh3:1-16,Matt21:15-16). Han använde den för att styrka och bevara sina lärjungar i tron (Luk 24:25-27, 24:32, 24:44-46) och för att undervisa om sig själv (Matt 22:41-46).

Liksom Kristus skall också vi lära allt vad Bibeln lär och hålla fram det som står skrivet (Luk 18:31, Mark 11:17, Joh 15:25). Vi skall inte utelämna något. Missionsbefallningen gäller för alla kristna i alla tider: »Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, i det ni döper dem... och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er» (Matt 28:19-20). Framför allt skall vi lägga vikten vid förkunnelsen av evangelium, så som Jesus befallde oss: »Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för alla människor!» (Mark 16:15). Ty så gjorde han själv (Luk 4:18f).

Kristus betraktade Skriften som absolut auktoritet i allt. »Skriften kan inte göras om intet» sade han med hänvisning till ett enda ord. Därmed uppfyllde han den viktiga principen att inte lägga något till eller dra något ifrån det som står skrivet (5 Mos 4:2, Ordspr 30:6, Upp 21:18f). Att lära något annat än vid Bibeln lär är att förkunna människobud (Matt 15:1-9).

»Ni rannsakar Skrifterna därför att ni menar er ha liv i dem - och det är dessa som vittnar om mig» (Joh 5:39). När Jesus säger detta till judarna har han därmed sagt något om Bibelns bruk till alla människor, nämligen att Skrifterna skall rannsakas, ty där finner vi honom. Vi finner honom inte ute i naturen. Vi finner honom inte inom oss själva. Bara i Skriften finner vi honom. Därför gäller det för alla: Rannsaka Skrifterna! Studera Bibeln! Bruka Guds ord!