Några anmärkningar på en märklig artikel om bibelsyn

Frilansjournalisten Gabriella Mellergårdh har i tidningen Dagen (14/10) skrivit om olika bibelsynener. Hon referar också till en del utsagor av Torsten Åhman, pastor inom Svenska Missionskyrkan. Ämnet är viktigt och intressant att ta upp, men när jag läste artikeln så såg jag en hel del uttryck och generaliseringar som jag reagerade på och som jag tänkte ta upp här.


För det första ogillar uppdelningen i tre bibelsyner: fundamentalistisk, evangelikal och liberal. Orsaken till min kritik av denna uppdelning är flera. Te.x.

• Överhuvudtaget bruket av ordet "fundamentalist" vid beskrivningen av en bibelsyn där Bibeln räknas som helt igenom tillförlitlig och sann i varje detalj, och att Bibeln är Guds eget sanna och tillförlitliga ord. Det problematiska i detta är att den här bibelsynen överensstämmer bäst med hur Jesus och apostlarna läste sin Bibel, hur reformationens fäder såg på Bibeln och hur väckelsetidens kristna såg på Bibeln. Den bör alltså inte framställas om särskilt extraordinär eller konstig ur historisk och biblisk synpunkt. Det vore åtminstone mer korrekt att kalla det för en klassisk bibelsyn. 
• "Fundamentalism" är ett värdeladdat ord. Artikeln framhåller t.o.m att "Den som har denna bibelsyn kan kallas bokstavstroende." Även bokstavstroende är ett värdeladdat ord. Det är ett polemiskt ord. 
• "Fundamentalism" är ett ord som åsyftar en hel del olika saker. Det förknippas t.ex. med den muslimska fundamentalismen, som har sin egen historik och som har fått en hel del våldsamma uttryck i militära och religiösa sammanhang. Det kan också förknippas med en rörelse från tidigt 1900-tal och en grupp människor som reagerade mot den nya liberalteologin, bibelkritiken, upplysningstidens teologi. katolicismen m m, och som i en rad essäer samlade i boken The Fundamentals: A Testimony To The Truth försvarade grundläggande (fundamentala) trosartiklar väl grundade i den heliga Skrift, såsom Jesu jungfrufödelse, Jesu gudom, Jesu uppståndelse, Den helige Andes person, rättfärdiggörelsen genom tron, Bibelns gudomliga inspiration m m. "Fundamentalism" förknippas också med vissa grupper av kristna som läser Bibeln på ett konstigt sätt, som förvisso starkt betonar bibelordet, men brister i att lyfta fram allt vad Bibeln lär, och brister på att läsa texten i dess närliggande kontext och i ljuset av andra bibelord. Denna typ av "fundamentalism" skiljer sig avsevärt ifrån andra kyrkor som betonar Bibelns verbalinspiration, trons på en skapelse under sex dagar, realpresensen i nattvarden, Jesu underverk, person, jungfrufödelse, uppståndelse osv. De skiljer sig ifrån dessa grupper genom att de använder Bibeln fel och inte försöker förstå texternas sammanhang, utan hakar fast vid enskilda läror som de fanatiskt driver, ofta på ett lagiskt sätt, och i strid mot klassisk och biblisk tro. 
• I begreppet "fundamentalism", eller i de övriga nämnda kategorierna, blir det omöjligt att få in t.ex. de små och halvstora lutherska frikyrkor, eller reformerta kyrkor också för den delen, där man tror på verbalinspirationen, skapelseveckan m m, men samtidigt läser Bibelns på ett nyanserat sätt och tar hänsyn till hur Bibeln framställer sig själv i olika sammanhang och genrer. 
• Den "evangelikala" bibelsynen framstår kanske av artikelläsarna som den bästa och sundaste bibelsynen (för vem vill dra på sig öknamn som fundamentalist, bokstavstroende, eller förknippas med en bibelsyn som "inte tar hänsyn till poetiska omskrivningar, metaforer och symbolik i texten."). Detta är förrädiskt. Man framställer den evangelikala synen som den vettigaste, i relation mot den liberala synen och den skruvade "fundamentalistiska" bibelsynen. Samtidigt lämnas här öppet för att människan själv till sist måste avgöra vad som är sant i Bibeln och vad som inte är det. Att vissa ord är färgade av den "mänskliga sidan" av Skriften, och andra ord är Guds eget ord. Ordet "evangelikal" för tankarna till evangelium och evangelisk. Också det blir missvisande, eftersom de mest evangeliska förkunnarna som historien har haft, knappast har haft denna "evangelikala" bibelsyn där man räknar med felaktigheter och mänskliga inslag i texten. Luther, Kalvin och Zwingli hade nog klassifierats som fundementalister antar jag. 
• Den "evangelikala" bibelsynen beskrivs såhär: "Mittfåran, där många frikyrkliga befinner sig, är den evangelikala bibelsynen som menar att Bibeln är en skrift inspirerad av Gud, en helig skrift och rättesnöre, men skriven av människor." Detta är en märklig beskrivning. Och varför tillägs ett "men"? De kyrkor som t.ex. tror på en sex dagars skapelsevecka tror också att Bibeln är skriven av människor, men de tror samtidigt  att Gud inspirerade Bibelns författare till att tala och skriva det som Gud ville. Det är kyrkor som helt enkelt tar sådana här ord i Bibeln på allvar: "Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd. Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare: HERRENS Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga." (2 Sam. 23:1-2). Eller Jesu ord: "David har själv sagt genom den helige Ande..." (Mark. 12:36) "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga..." (Matt. 22:43). Eller Petrus ord: "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt..." (Apg 1:16). Eller Paulus ord: "Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått från Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.." (1 Kor. 2:12-13). "Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är." (1 Tess. 2:13)."Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." (2 Petr 1:19-21). "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim. 3:16)
• Artikeln framställer å ena sidan följande påstående: "Fundamentalist är ett skällsord i dag. Ingen vill bli stämplad som fanatisk. Och kanske är det därför som allt färre tror på Bibeln som bokstavligt sann", men å andra sidan så väljer artikelförfattaren att använda just fundementalism som alternativ till evangelikal och liberal, där man uppenbarligen inte tror att allt är bokstavligt sant och att det finns felaktigheter. 
• Artikeln gör sammanfattning av den liberala bibelsynen "Så finns också den liberala bibelsynen som utgår från empiri och vetenskap, alltså att bara det som bevisats erfarenhetsmässigt kan anses vara tillförlitligt." Empiri och vetenskap är positiva saker. Men det är inte så att den liberala bibelsynen har mer vetenskapliga eller empiriska stöd för sin bibelsyn. Det är inte heller en förutsättningslös bibelforskning. Den är i stället vinklad på det sättet att man tvingar textstycken som framställer profetior och övernaturliga inslag till att ha inomvärldsliga (naturliga) förklaringar. Man har därför väldigt svårt att förstå att Daniel kan profetera om riken som ännu inte kommit på hans tid, utan söker då antingen läsa in att texten handlar om andra saker, eller att Daniel måste ha levt betydligt senare än man tidigare trott (utan att lägga fram hållbar evidens för detta). Man har också väldigt svårt för messianska profetior. Man tror ju inte att Messias var förutsagd. Därför söker man många gånger göra konstruktioner som förklarar hur övernaturliga inslag och förutsägelser kan finnas. Ibland blir dessa konstruktioner både ovetenskapliga och pinsamma, t.ex. genom att beskriva tronbeskrivningsritualer pga texten talar om den smorde konungen, och man inte vill att de skall handla om Messias. Detta trots att det inte finns några kända tronsbeskrivningsritualer i Israel från den tiden. Vidare gör man många underliga kopplingar till främmande religioner, såsom den babylonska, och tror att mycket stoff i Bibeln är hämtat därifrån, utan att det egentligen finns några som helst bevis för detta. Man ger alltså väldigt ofta uttryck för en personlig åsikt om den heliga Skrift, dess tillkomst och innehåll, som är starkt färgat av ett inomvärldsligt tänkande. Detta är inte särskilt vetenskaplig eller empiriskt i egentlig mening. Det mest neutrala och vetenskapliga borde vara bara låta texterna stå där, istället för att ständigt försöka "förklara" allt. Det är alltså inte en förutsättningslöst bibelforskning, utan en forsknings som är starkt färgad av vissa utgångspunkter. Man tar inte hänsyn till Bibelns egna anspråk utan spekulerar vilt och fritt för att ge naturliga förklaringar åt det övernaturliga.
• Artikel beskriver att fundementalismen "inte tar hänsyn till poetiska omskrivningar, metaforer och symbolik i texten." Denna generlisering är märklig. Det finns kristna samfund som tror på vartenda ord i Bibeln, inklusive skapelseberättelsen och syndafloden, men likväl förstår att läsa Bibeln som den framställer sig själv, dvs att läsa historia som historia, liknelse som liknelse, uppenbarelse som uppenbarelse, syn som syn, poesi som poesi, ordspråk som ordspråk. Dvs att läsa Bibeln "naturligt", så som den framställer sig själv. Den som läser Bibeln som den framställer sig själv behöver inte undra särskilt länge över hur varje parti i skriften skall uppfattas, för det är inte otydligt. Och man läser egentligen första mosebok på precis samma sätt som man läser Uppenbarelseboken. Dvs när det står i texten att det fanns människor som hette Adam, Eva, Josef, Noa eller Johannes på ön patmos, då tror man att detta är sant, att det är verkliga människor som har verkliga erfarenheter. Och när det i texten står att Josef hade drömmar eller att Johannes hade en syn, då läser man det som just drömmar och syner. Inte konstigare än så. 
• Artikeln framställer att de "evangelikala" beskriver sig som "bibeltroende", men att de också tror att det finns "felaktigheter" i Bibeln. Av de olika kategorierna som beskrivs tycker jag inte att den klassisk kristna bibelsynen, där man litar på allt som står i Bibeln, finns med. Alternativet till att ha Åhmans bibelsyn tycks vara att vara att man är ett nutcase som inte kan skilja liknelser från historia, eller att vara liberalteologisk och bibelkritisk. Det är alldeles för kategoriskt, snävt, och det utlämnar en lång rad teologer och förkunnare, och även större namn som Luther, Kalvin och Zwingli. 

Om Torsten Åhman står det: "Själv ställer han sig bakom den evangelikala, eller som han hellre uttrycker det - kristocentriska - bibelsynen som tar vetenskaplig forskning på allvar, men inte ser den metoden som tillräcklig för att bedöma Bibelns budskap." Jag förstår inte vad "kristocentrisk" har med detta att göra. Många av de som betonar underverkens verklighet, Bibelns verbalinspiration, skapelseberättelsens och syndaflodens sanning, är oerhört kristocentriska, i den bemärkelsen att de framställer Kristus som centrum och förtröstan på frälsningens budskap som hjärtat och kärnan, t.ex. de lutherska frikyrkorna världen över, eller många av de reformerta också för den delen. Många av dessa avvisar inte "vetenskaplig forskning" som sådan, men tar däremot avstånd ifrån ovannämnda bibelkritiska forskning som försöker "förklara" allting i Bibeln inomvärldsligt istället för att bara låta texten stå som den är. Med den formulering som Åhman använder lämnar dörren öppet för en slags kompromiss av Ordets sanning. "Kristocentriskt" tycks närmast vara ett ord som skall visa att man fokuserar på Bibelns budskap om frälsningen, under det att man kan ta avstånd från en hel del annat i Bibeln, typ? Det är ett förrädiskt uttryckssätt det där. 

Åhman säger vidare: "- Jag tror att Bibeln är skriven under gudomlig inspiration och ledning, men inte på ett mekaniskt sätt." Även detta är märkliga ordval. De kyrkor som håller fast vid den bibelsyn som t.ex. Luther eller Rosenius hade, kyrkor som tror på allting i Bibeln så som man gjort i alla tider (innan Upplysningens färgade teologi började färga de teologiska fakulteterna) tror inte heller att Bibeln är inspirerad på "ett mekaniskt sätt". Många tycks behöva sätta sig in i vad verbalinspirationen innebär. Gud använde sig av människor, deras naturliga språk etc utan att på ett mekaniskt sätt tvinga deras händer att skriva. Inte heller slängde Gud ned en färdig bok från himlen, såsom man tror inom Islam t.ex. De som tror på verbalinspirationen betonar att "Hela Skriften är utandad av Gud" (2 Tim 3:16) och att människor som drevs av Guds Ande skrev ned det som Gud ville att de skulle skriva ned (2 Petr 1:19-21). Därför kan de också instämma med Paulus som säger: "Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna" (Apg 24:14). De kan instämma med Jesus som säger:"Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning." (Joh 17:17) och de kan bruka Skriften på samma sätt som Jesus, han som använde ett enda ord ur GT ("gudar"), motbevisade sina motståndare med det, och tillade "och Skriften kan inte göras om intet" (Joh 10:35). Jesus som t.o.m sa att inte det minsta tecken i Skriften skall förgå. Sådana kyrkor tror inte på en "mekanisk" inspiration, men de tror på vartenda ord i Skrfiten, att det är sant och tillförlitligt i alla sina uppgifter, trots att skrifterna har tecknats ned av människor. 

Åhman säger vidare: "Bibeln är Guds ord, men Guds ord har kommit till oss med människors ord. Minst ett 50-tal författare har varit involverade i Bibelns tillkomst, och de har levt under en tidsperiod av nästan 2000 år." Jag förstår inte varför detta "men" läggs in. Kristna i alla tider har trott precis det Jesus och apostlarna säger om Skriften, att det är Guds ord genom människor, att det är sant och tillförlitligt. Det är som om man med ordet "men" lägger in en reservation av att det skulle förekomma fel eller mänskliga brister i Skriften. Men den bibelsynen är inte den klassiska eller bibliska. Vi bör istället ha tillförlit till Gud, att han, som ju ändå har hela historien i sin hand, och som genom dessa skrifter presenterar och förmedlar något så viktigt som människans frälsning, också framför sanning i det han säger genom människor. Och det bör väl vara rätt uppenbart att Guds och människans motståndare, Satan, alltid på olika sätt, från urtiden och till idag, ständigt kommer med sitt "Skulle då Gud hava sagt...?" (1 Mos 3:1). 


För övrigt är väl Bibeln inte skriven av "minst ett 50-tal författare" utan snarare 40, och inte under en period av 2000-år, under snarare under en period av ca 1500 år (från 1400-talet f.kr till 100-talet e.kr). Just det faktum att det är Gud som står bakom "hela Skriften" (2 Tim 3:16) gör att det inte påverkar sanningshalten att de heliga apostlarna och profeterna har levt i olika länder, i olika tider, haft olika yrken osv. Vi kan precis som Jesus (han som själv är Gud) förlita oss på att Gud inte ljuger i sitt ord, eller misstar sig så att en människan kan tro "för mycket" på Bibeln. Jesus polemiserade aldrig mot något sådant, inte heller Paulus, de tidiga kyrkofäderna eller reformatorerna. Det Jesus och dessa övriga polemiserade mot var att man inte trodde på det som Gud uttryckligen säger. Jesus förmanar vid flera tillfällen sina samtida för att inte tro på Skriftens ord. Fariséerna och de Skriftlärda på Jesu tid var inte särskilt "bibeltrogna". De visar gång på gång att de upphävde Guds ords sanningar genom att förlita sig på människors omdöme om Guds ord, dvs Fädernas stadgar, människors bud, rabbiners utsagor osv.

Åhman: "- Alla har varit präglade av sin tid och sin kultur. Alla är vi fångade i vår tids tänkesätt, språkbruk, vanor och beteenden. Det finns inga människor som lever i ett kulturellt vakuum. När Gud skulle tala till oss tvingades han göra det i vissa kulturer. Hur skulle han annars ha gjort?" Instämmer fullt. Och med detta instämmer också de som enligt Åhman förmodligen skulle klassifieras som fundamentalister, människor som tror på allting i Bibeln, från skapelseberättelsen till uppenbarelseboken, att Jesus gick på vattnet osv, människor som inte tror att det finns en rad felaktigheter i Guds ord. 

De sex punkter som artikeln tar upp "att tänka på" vid bibelläsningen, är väldigt bra. 

/Shadow

Dagen