Gud och Hans folk

Min vän är min, och jag är hans. - Höga Visan 2:16 Som en brudgum älskar sin brud, så älskar även Kristus oss. Och vi älskar även honom, om vi annars lever i tro och är hans rätta brud. Är jag hans och han är min, så har jag evigt liv, rättfärdighet och allt vad han äger. Därför är jag rättfärdig och salig, så att varken synd, död, helvete eller djävul kan skada mig. Om jag nu såsom brud säger: "Jag är hans", så måste han såsom min brudgum då även ta på sig allt det onda, som jag har att kämpa med. Så går då mina synder upp i den eviga rättfärdigheten, min död i det eviga livet, mitt helvete i himlen. Ty dessa två, synd och rättfärdighet, kan inte stå tillsammans, inte heller himmel och helvete. Skall vi nu komma tillsammans, så måste det ena uppsluka och förtära det andra, om en sådan försoning skall äga rum. Nu är hans rättfärdighet oändligt mycket större än min synd, och hans liv outsägligt mycket kraftigare än min död. Han är livet självt, ur vilket allt liv har sitt ursprung. Därför försvinner min död i hans liv, min synd i hans rättfärdighet min fördömelse i hans salighet. Vi, som berömmer oss av Kristus, av syndernas förlåtelse och Guds nåd, vi bör också se till så att vi förblir vid detta och inte åter förlorar, vad vi har fått. Ty vi är ännu inte helt igenom alla vedervärdigheter och inte heller framme vid målet, utan vi går ännu på vägen,där vi alltid måste fortsätta den påbörjade striden mot alla de faror och hinder, som möter oss. (Martin Luther. Ur "Resekost", 2 mars)