Att profana tidningar sprider sådana här nyheter vidare, och ger pastorn dåligt rykte efter hans död, kan jag förstå. Tidningar gillar ju att frossa i skvaller och rykten och bryr sig inte mycket om konsekvenserna eller en människas goda namn och rykte. Men jag har svårare att förstå att en "kristen" tidning skriver om det här. Vi vet ju inte vad han dog av, och även om han skulle ha dött av drogproblem, så är det väl onödigt att föra den informationen vidare.
Man vet nämligen inte hur mycket personen ifråga har kämpat och brottats med sin drogproblematik. Han kanske inte förlorade tron på syndernas förlåtelse för egen del. Han kanske dagligen ångrade sin synd, så som många människor brottas med personliga frestelser och synder, men till slut föll han, dvs tog droger på nytt och tog för mycket därför att striden mot kroppen blev för svår. Vad vet vi? Det finns människor som syndar så att man ser det i det personliga mötet. Det kan vara saker som dåligt temperament, sexuella frestelser av olika slag, otillbörlig nyfikenhet, feghet, svaghet, dåliga karaktärsdrag, eller andra saker. Men vi vet inte om de dagligen begråter sin synd och vänder sig till Gud och tar emot förlåtelsen genom att förlita sig på den nåd som ges genom Jesus. Den helige Ande gör inte att man blir nyfiken av, eller benägen att framhålla, sin nästas synder. Den helige Ande gör att vi blir medvetna om våra egna synder och överser med vår nästas synd, i enlighet med ordet "kärleken överskyler många synder" (1 Pet 4:8).
Luthers lilla katekes utlägger det åttonde budet om att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa såhär: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.". Så borde kristna agera! Tyda allt till det bästa och inte föra saker vidare innan man har all information. Vad har vi för uppgift att överhuvudtaget att föra vidare vår nästas synder, brister och svagheter, om det inte handlar om en förmaning för att hjälpa personen eller att skydda andra?
I det aktuella fallet hade till och med anhöriga bett om att dödsorsaken inte skulle offentliggöras. Sådant bör man också respektera som kristen. Det är en helt annan sak om en församlingsmedlem eller pastor lever ut sin synd offentligt, öppet bryter mot Guds bud, inte ångrar sig, utan försvarar det han gör fast det strider mot Guds vilja. Han blir då till offentlig anstöt och bör också förmanas offentligt enligt bibelordet "Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning." (1 Tim 5:20).
När vi lär känna att en person syndat, har vi tydliga instruktioner i Skriften i vilken ordning förmaning skall ske: först enskilt, sedan med en eller två vittnen, sedan inför hela församlingen (Matt 18). Jag rekommenderar intresserade att läsa Martin Luthers kommentar till det åttonde budet i hans stora katekes [länk]. Där skriver han bl a:
"Därför vill Gud förbjuda var och en att tala illa om en annan, även om denne är skyldig och man väl vet det; men ännu mera om man icke vet det, utan blott bygger på andras utsagor. "Skall jag då", genmäler du kanske, "icke säga det, om det är rena sanningen?" Jag svarar: "Varför bringar du det icke inför behöriga domare?" "Nej, jag kan icke offentligen styrka det, och då skulle man kanske bara snäsa och skändligen avvisa mig." "Min vän, förstår du nu, var skon klämmer! Tilltror du dig icke att stå för saken och svara för den inför behöriga personer, så håll också munnen! Vet du det åter, så vet det för dig själv och icke för en annan! Ty om du för det vidare, så står du som en lögnare, även om det är sant, alldenstund du icke kan bevisa det, och du handlar dessutom som en usling, ty man skall icke taga ifrån någon hans goda namn och rykte, om han icke redan förlorat det genom laga dom."
Falskt vittnesbörd kallas sålunda allt, som man icke vederbörligen kan bestyrka. Vad som därför icke genom tillräcklig bevisning är bekant skall ingen yppa eller utgiva för sanning. Korteligen, vad som är hemligt skall man låta förbliva hemligt eller och i hemlighet bestraffa, såsom vi skola höra. Om du därför träffar på en skvallrare, som utskriker och förtalar en annan, så sjung ut ordentligt för honom, så att han rodnar av blygsel. På så sätt skall mången veta hålla munnen, som eljest skulle bringa en stackars människa i ett vanrykte, varifrån hon svårligen åter kan befria sig. Ty heder och ära är lätt att förlora, men icke lätt att återvinna."/Shadow
Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar