Jag tänker: Alla ord kan missbrukas. Jag tycker inte att man behöver byta ut ord när de används fel eller missbrukas. Men man kan vara tydligare vid beskrivningen av sig själv, och säga t.ex.
- "Jag är kristen, dvs jag har en personlig evangelisk tro, och jag tror att Bibeln är Guds ord",
- "Jag är kristen, pånyttfödd genom dopet, frälst av nåd",
- "Jag förtröstar på Jesus Kristus som min personliga Frälsare och kallar mig därför för kristen",
- "Jag är kristen och tillhör den och den kyrkan",
- "Jag är kristen och ansluter mig till den och den bekännelsen",
- "Jag är kristen, inte bara till namnet, utan också i hjärtats djupaste övertygelse. Det viktigaste jag funnit, som är dyrbarare än allt annat på jorden, är Jesus, som korsfästes för mina och allas synders skull, och uppväcktes för vår rättfärdigörelses skull",
- "Jag är kristen, inte bara namnkristen, utan jag har en personlig tro. Den har jag fått av Gud genom Ordet",
- "Jag är kristen och därmed också lärjunge till Jesus. Jag vill lyssna till allt han sagt och allt som han lärt genom sina utvalda profeter och apostlar, och jag vill vandra i hans efterföljelse",
- "Jag är kristen, dvs jag är en stor syndare som fått full förlåtelse. Jag är benådad",
- "Eftersom jag är kristen tror jag på allt som står i den heliga Skrift" osv
/Shadow
Helt rätt tänkt, Shadow. Vi kan inte avskaffa bibliska begrepp bara för att människor missförstått eller missbrukat dem. Ett annat aktuellt exempel är ordet "frälst" eller att någon idrottsman "frälste" sitt lag. Detta är naturligtvis en mycket ytlig användning av dessa ord, som inte återspeglar den bibliska betydelsen. Ytterligare ett är "orättfärdigt", något som brukar användas i olika debatter kring felaktiga företeelser i samhället, helt utan koppling till Guds rättfärdighet.
SvaraRaderaDet enda vettiga botemedlet är mer tydlighet.
Håller också med, helt rätt tänkt! Det är bara en liten detalj som jag grubblat en del över och kommit fram till följande:
SvaraRaderaDet måste föreligga någon skillnad mellan att vara kristen och att vara lärjunge. Jag menar: Antingen tror vi på att det är Joh 3:16 som gäller som grund för frälsningen: "var och en som tror..." eller så bygger vi på med lärjungaskapets alla krav om att lämna allt och hata sin far och sin mor och sitt eget liv och allt vad där står. Då har vi, enligt den lärjungadefinitionen, inte många kristna kvar i Sverige, västvärlden eller ens hela världen för den delen. Då kommer nästan alla - inte minst jag själv! - att brinna på den eviga bbq:n.
Själv är jag glad om jag blir räddad som ur en storbrand med endast min själ i behåll. Så tolkar jag frälsningens "fasta del" som Jesus förvärvat åt oss. Ovanpå den kommer det man eventuellt byggt på den med ädlare material; helgelse, lärjungaskap, andens frukter - inte för att blidka Gud och kanske bli frälst utan i glädje och tacksamhet för att man redan blivit frälst.
Tore "SimLego" Eriksson
(kommenterar "Anonymt", bara för att det är så bökigt att logga in...)