Jeremia sörjer Jerusalems förstörelse

"Jeremia sörjer Jerusalems förstörelse", Rembrandt

Tavlan är målad år 1630 av Rembrandt (1606-1669) och finns på Riksmuseet i Amsterdam. Profeten Jeremia hade under lång tid profeterat och varnat folket för vad som skulle drabba staden pga deras synder, men varken landets ledare eller folket tog till sig hans undervisning, utan de lyssnade istället till falska profeter som uppträdde och sa att allt var lugnt. Boken Klagovisorna innehåller Jeremias ord efter Jerusalems förstörelse. Där står bl a:

Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna.
Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. 

Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra.
Ty HERREN har bedrövat henne för hennes många synders skull.
Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden. 

Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i HERRENS hus som på en högtidsdag. 

Dina profeters syner var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
De budskap de förkunnade för digvar falska och förförande. 

Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:
HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
HERREN är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom. 

HERREN är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN.
Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom. 

Må han sitta ensam och tyst, när han lägger bördor på honom.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanske finns det ännu hopp.
Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek. 

Ty Herren förkastar inte för evigt.
Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd.
Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn. 

Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
att man förnekar en man hans rätt inför den Högstes ansikte,
att man handlar orätt mot någon i hans sak, skulle Herren inte se det?

(Klagovisorna 1:4-5, 2:7, 14; 3:21-36).

/Shadow