Paulus

"Paulus", Giuseppe Ribera

Den spansk-italienske konstnären Giuseppe Ribera (1591-1662) som målat den här tavlan är också känd under det spanska namnet José de Ribera (Giuseppe är italienska). Ribera föddes i Spanien. Hans föräldrar ville att han skulle utbilda sig inom andra områden, men Ribera reste till Rom för att studera konst. Han inspirerades av konstnären Caravaggios stil (som jag lagt upp flera bilder av i den här bloggen). Ribera har målat en rad bibliska motiv, men också bilder på romersk katolska helgon. 

Den här tavlan föreställer aposteln Paulus. Vi vet inte hur Paulus såg ut i verkligheten. Den tidigaste bilden av Paulus är från 300-talet och togs fram ur Roms katakomber med hjälp av laserteknik. 

Den äldsta kända bilden av Paulus

Paulus levnadsålder sträcker sig från ca 3-65 e. kr. Han föddes i Tarsus i södra Turkiet under det hebreiska namnet Saul eller Saulus. Han hade romersk medborgarskap (Apg 16:37-38). var av judisk börd och tillhörde Benjamins stam (Fil 3:5).  Han tillhörde det fariséiska partiet och var utbildad i lagen av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg 5:34; 22:3). Hans bildning och kunskap om lagen var stor. Själv säger han  "Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag" (Apg 22:3). En kritiker till Paulus sade i samband med hans försvarstal: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!" (Apg 26:24). Paulus lärare, Gamaliel, var enligt judiska källor sonson till den store rabbinen Hillel. Den judiska skriftsamlingen Talmud säger om Gamaliel: "Då Gamalile dog, upphörde vördnaden för lagen, renhet och avsöndring (från synd och syndare)"

Paulus romerska medborgarskap kommer av att hans far, som också var farisé (Apg 23:6) hade romerskt medborgskap. Detta kan tyda på att familjen var relativt välbärgad, för det romerska medborgarskapet brukade endast tilldelas familjer med någon social status. Saulus hade redan från början namnet Saulus och Paulus. Det är alltså inte sant att han skulle ha fått namnet Paulus vid sin omvändelse. NT beskriver honom som "Saulus som även kallades Paulus" (Apg 13:9). Judar som levde utanför Israel gav sina barn både hebreiska och grekiska eller latinska namn. Paulus är alltså en latnisk anpassning av hans namn. Att han i de tidigare kapitlen av apostlagärningarna beskrivs under namnet Saulus, men under de senare kapitlen benämns Paulus, hör nog ihop med i vilka sammanhang han vistades och vilket namn han själv valde att använda. Under den tid han förföljde de kristna var han känd som Saulus, eftersom det var bland judar. Men efter sin omvändelse och under hans evangelisation i hednavärlden benämns han Paulus. Kanske också för att han inte skulle skrämma dem som fruktade honom pga den tidigare förföljelsen (Apg 9:13, 21-22).

Lika nitisk som Paulus hade varit före sin omvändelse i fråga om att förfölja de kristna, blev han efter sin omvändelse i fråga om att frimodigt predika Guds rike bland människor, trots hot, misshandel och förföljelse. Paulus beskriver sin verksamhet under mödor och förföljelser på detta sätt:

"jag har suttit i fängelse... fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna." (2 Kor 11:23-28).

Sin omvändelse beskriver han som ett exempel på nåd, ett stort exempel för alla troende vad det innebär att bli och vara en kristen. Där finns inget att berömma sig av, annat än att Gud benådar och frälser syndare:

"Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen." (1 Tim 1:12-17).

Bibelns berättelser om Paulus liv och gärning sträcker sig fram till att han kommer till Rom och stannar där en tid. Efter den tiden skrev han ett par brev, under fångenskap. Senare skall han enligt traditionen och vissa antydningar i breven ha gjort en sista missionsresa innan han återvände till Rom där han led martyrdöden. Paulus hade sett fram emot att få komma hem till Gud efter att ha fullgjort sin uppgift på jorden (Fil 1:20-24).

Paulus var lika mycket utvald och insatt till apostel som de övriga tolv, för Jesus hade själv kallat och sänt honom (Apg 9,22; Gal 1:11-12). Han insattes till att vara hedningarnas apostel och lärare i tron (Rom 11:13; 1 Tim 2:7). Han inleder flera av sina brev med att tydligt förklara vem som sänt honom och vilken uppgift han fått som apostel (Gal 1:1; Tit 1:1; Rom 1:1). Man skall därför inte betrakta Paulus ord som mindre Guds ord än Jesus eller profeternas ord. Att lyssna till Paulus ord i Nya testamentet är att lyssna till den som sänt Paulus och ledde honom genom sin Ande (Luk 10:16; 2 Kor 5:20; 1 Tess 2:13; 1 Kor 2:12-13; Ef 3:4-5; 1 Tess 4:8).

/Shadow