När jag själv omvände mig till Gud, visste jag ännu inte vilken värld av Gudskunskap som väntade mig.
Jag hade aldrig gått på djupet med det faktum att det fanns så många olika kyrkor, till exempel. Ordet "lära" var mig främmande i teologiska sammanhang. Om jag reflekterat över det, vilket jag någon gång måste ha gjort, så tänkte jag nog bara att alla dessa kyrkor och samfund har samma Gud och talar om samma saker, men i olika miljöer. De kristna kunde själva välja vilken kyrka de ville gå till, budskapet var ändå detsamma.
Den som var kristen, var kristen. Frälst. Målet var detsamma för alla, men det fanns olika vägar dit.
Det finns inte olika vägar till en frälsande tro.
Alla kyrkor lär inte samma sak.
Och den kyrka jag om någon förlitat mig mest på, sedan uppväxten tack vare att min far och hans familj tillhörde den, var den romersk-katolska.
Jag hade ingen aning om vad som väntade mig, men kan säga såhär: resan har varit oerhört spännande och den är inte slut än.
Vad innebär det då, att introduceras till en hel värld av Gudskunskap, efter sin egen omvändelse?
För en som nyss klivit ur ett helt annat mer eller mindre andligt sammanhang, för att finna Gud, förstår jag att det förefaller skrämmande.
Alla dessa begrepp, termer, uttryck, alla dessa "bibliska gubbar", alla dessa olika böcker i Bibeln, det är ju så mycket!! Måste man kunna allt det!? Måste man vara teolog för att vara kristen..?!
Och hur ska man någonsin kunna veta vem som företräder sanningen om Gud, när det börjar gå upp för en att många kristna strider inbördes om just olika sanningar..?
Det finns ingen anledning till oro. När Gud väl har kallat någon, dragit någon till tro genom sitt levande Ord, då är vi på rätt väg. Och Gud ger oss själv nyckeln till att förstå vad som krävs, och det är inte alls att kunna citera Bibeln utantill, gå i kyrkan varje söndag eller göra en massa goda gärningar för att vara lydig och därigenom få lov att komma till Honom. För att vi varit goda och lydiga och gjort allt rätt.
I Hebreerbrevet (som återfinns i Nya Testamentet) står det såhär:
Heb 5:12
"Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont."
Aposteln Paulus skriver såhär i 1 Kor 2:
"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet* för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft."
Det är ju det viktigaste, själva fundamentet! Att veta att vi alla är förlorade utan Jesus Kristus, att Hans korsfästelse är en historiskt avgörande händelse för människan, som skulle komma att rädda henne från den eviga skilsmässan från Gud på grund av att vi alla är syndare.
När Jesus dog på korset, så återlöste Han ALLA människosjälar, så att vi får lov att komma till Gud om vi vill. Att tro på det Kristus gjorde, är i sanning en frälsande tro, för så lär Bibeln.
Detta är grunden. Här börjar vi, som Guds barn. Den nyomvände skall undervisas med mjölk, inte fast föda. Den kommer senare, ju mer vi växer i tro och därmed helgelse.
Jag hade aldrig gått på djupet med det faktum att det fanns så många olika kyrkor, till exempel. Ordet "lära" var mig främmande i teologiska sammanhang. Om jag reflekterat över det, vilket jag någon gång måste ha gjort, så tänkte jag nog bara att alla dessa kyrkor och samfund har samma Gud och talar om samma saker, men i olika miljöer. De kristna kunde själva välja vilken kyrka de ville gå till, budskapet var ändå detsamma.
Den som var kristen, var kristen. Frälst. Målet var detsamma för alla, men det fanns olika vägar dit.
Det finns inte olika vägar till en frälsande tro.
Alla kyrkor lär inte samma sak.
Och den kyrka jag om någon förlitat mig mest på, sedan uppväxten tack vare att min far och hans familj tillhörde den, var den romersk-katolska.
Jag hade ingen aning om vad som väntade mig, men kan säga såhär: resan har varit oerhört spännande och den är inte slut än.
Vad innebär det då, att introduceras till en hel värld av Gudskunskap, efter sin egen omvändelse?
För en som nyss klivit ur ett helt annat mer eller mindre andligt sammanhang, för att finna Gud, förstår jag att det förefaller skrämmande.
Alla dessa begrepp, termer, uttryck, alla dessa "bibliska gubbar", alla dessa olika böcker i Bibeln, det är ju så mycket!! Måste man kunna allt det!? Måste man vara teolog för att vara kristen..?!
Och hur ska man någonsin kunna veta vem som företräder sanningen om Gud, när det börjar gå upp för en att många kristna strider inbördes om just olika sanningar..?
Det finns ingen anledning till oro. När Gud väl har kallat någon, dragit någon till tro genom sitt levande Ord, då är vi på rätt väg. Och Gud ger oss själv nyckeln till att förstå vad som krävs, och det är inte alls att kunna citera Bibeln utantill, gå i kyrkan varje söndag eller göra en massa goda gärningar för att vara lydig och därigenom få lov att komma till Honom. För att vi varit goda och lydiga och gjort allt rätt.
I Hebreerbrevet (som återfinns i Nya Testamentet) står det såhär:
Heb 5:12
"Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont."
Aposteln Paulus skriver såhär i 1 Kor 2:
"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet* för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft."
Det är ju det viktigaste, själva fundamentet! Att veta att vi alla är förlorade utan Jesus Kristus, att Hans korsfästelse är en historiskt avgörande händelse för människan, som skulle komma att rädda henne från den eviga skilsmässan från Gud på grund av att vi alla är syndare.
När Jesus dog på korset, så återlöste Han ALLA människosjälar, så att vi får lov att komma till Gud om vi vill. Att tro på det Kristus gjorde, är i sanning en frälsande tro, för så lär Bibeln.
Detta är grunden. Här börjar vi, som Guds barn. Den nyomvände skall undervisas med mjölk, inte fast föda. Den kommer senare, ju mer vi växer i tro och därmed helgelse.
/Nephele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar