Återkomsten från Golgata

"Återkomsten från Golgata", Herbert Schmalz

Det här är en av de vackraste bilderna jag sett med temat Golgata. På bilden ses lärljungen Johannes tillsammans med Maria, Jesu mor, och några andra, som vandrar hemåt efter att ha bevittnat Jesu korsfästelse på Golgata. Till höger, vid horisonten, skymtar de tre korsen vid Golgata. Klicka på bilden för att se en uppförstoring. 

Jag tycker att stämningen är väldigt speciell. Vittnena från Golgata är rörda, berörda, medtagna av att ha bevittnat det lidande och den död som Jesus utstod. Deras förståelse för dess innebörd var kanske grumlig. Trots att Jesus undervisat dem så mycket om att han måste lida och dö för världens synder, och att han efter tre dagar skall uppstå, så var deras tro svag och vacklande. Stämningen förstärks av orosmolnen som vilar över staden. Det är efterdyningarna av det oväder, den förmörkelse och de jordbävningar som skedde i samband med försoningen. 

Vittnena synes ha vandrat en lång väg, genom Jerusalem, innan de stannar till, vänder sig om och ser tillbaka. Vilket ovanligt ögonblick att gestalta i en tavla!

Tavlan är målad av Herbert Schmalz (1856-1935), som föddes i England och var son till en tysk. Konstnären är mest känd under namnet Herbert Schmalz, men han ändrade sitt namn till Carmichael 1918. Schmalz var bekant med konstnären Lord Frederic Leighton (bl a känd för sin tavla Flaming June), och gifte sig med tiden med systern till en av Leightons favoritmodeller. 

År 1890 reste Schmalz till Jerusalem. De teckningar han gjorde där publicerades i tidskriften Art Journal under rubriken "A Painters pilgramage". Samma år målades denna tavla.

Eftersom lärjungarna hade flytt efter händelsen vid Getsemane trädgård utanför Jerusalem, då Jesus greps, var det inte många som närvarade vid kostfästelsen. Men Johannes och Jesu mor var där. Det står:

"När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig." (Joh 19:26-27).

I dessa ord ser vi att Jesus, t o m mitt under sitt lidande, brydde sig om människor och hur det gick för dem, också i det jordiska. Han ville att Johannes och Maria skulle ta hand om varandra, stötta varandra. Den son som Maria förlorade genom att Jesus lämnade världen efter sin uppståndelse, skulle ersättas i det praktiska livet och såsom roll i familjelivet, med Johannes. Och Johannes skulle få Maria att ta hand om, som en mor. Det står att Johannes "tog henne hem till sig". Hon fick bo hos honom framöver. 

Johannes var också den som först kom till graven, när Petrus och Johannes fick meddelandet av Maria från Magdala att stenen var borttagen. Han sprang fortare än Petrus. Han var yngre. Han var också den som avled sist av apostlarna. Johannes var också den lärjunge och apostel som fortsatte att undervisa andra mycket om kärlek.  På flera ställen i sina brev uppmanar han de kristna: "Älska varandra". 

"Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss." (1 Joh 3:23).  

"Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra." (1 Joh 4:10-11).

De övriga som närvarade vid korsfästelsen beskrivs så:

"På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom." (Mark 15:40-41). 

Kanske är det några av dem vi ser på bilden. Tavlan skildrar som sagt tiden efter hans död på korset och före hans uppståndelse. Gravläggningen av Jesu kropp hade ännu inte skett, för han dog vid sjätte timmen (vid lunchtid) och man lade honom i en grav framåt kvällen. 


I samband med Jesu död uppstod kraftiga jordbävningar:

"Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade" (Matt 27:50-51).

I Lukasevangeliet beskrivs det så:

"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan." (Luk 23:44-46).

Nu var verket färdig. Jesus hade bekräftat det med orden "Det är fullbordat" (Joh 19:30). Och kvittot på dess giltighet visade sig genom att Jesus uppstod från de döda. Allt detta skedde för vår skull, för att synden skulle försonas och vi få evigt liv, gratis, av nåd. Vi har samma rätt att räknas som Guds barn, som Jesus har, eftersom han dött i vårt ställe och givit sitt eget liv för oss. Det är därför som NT på flera ställen talar om "barnskapet" hos Gud, och att vi ska "ärva Guds rike". Ingen kan köpa sig denna rättighet genom egna gärningar, genom att vara helig osv. Jesus har sagt "Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria." (Joh 8:36).


/Shadow