Föreställningen om att ju mer bildad man är, desto mindre religiös, är nog populär, inte minst i det sekulariserade Sverige. Många idag verkar tänka att religiös övertygelse hör ihop med en slags oupplyst medeltida mörker med vidskepelser, blind tro och brist på mer kunskap. De som tänker så synes måla upp bilder för sig av naiva, tjoande fanatiker som föraktar skolning, och som nog skulle besinna sig om de bara fick lära sig lite mer. Har ni inte stött på den inställningen?
Men kyrkohistorien har massor av belästa och lärda människor, som resonerade och argumenterade oerhört skickligt. För att ta några exempel. Paulus var mycket lärd, även om hans brev, som ju var riktade till vanligt folk, inte innehåller så många exempel på hans bildning. (Läs f ö gärna mitt nya blogginlägg om Paulus). Justinus Martyren, Augustinus, Eusebius, Melanchton, Johann Wilhelm Baier, Martin Chemnitz, Paul Gerhardt, C F W Walther och många andra teologer har bevisat sig vara väldigt belästa, språkkunniga, skickliga att framställa, systematisera och försvara tron gentemot filosofer, ateister, sekter, katoliker osv. De lade ner enormt mycket arbete på att resonera och bemöta olika argument mot tron.
Sen har väl kyrkohistorien en del sorgliga exempel på antiintellektualism också. Var inte pingströrelsens grundare, Lewi Petrus, sådan att han talade nedlåtande om universiteten och utbildning, och sade att det räcker med att man läser sin bibel? I vilket fall som helst så tror jag att många av de som talar föraktfullt om troende människor och deras lärdom och kunskap, inte har läst mycket av ovan nämnda författare. Det finns också många moderna teologer världen över, inom olika samfund, som är mycket bildade och belästa. Teologer som studerat mycket på universitet, och själva varit både lärare och professorer. Det är skillnad på att lyssna på Benny Hinn och att läsa Martin Chemnitz Loci Theologici, eller Pieper-Mueller's Christian Dogmatics!
Antiintellektualism är inte bra. Samtidigt bygger inte tron på intellektuell förmåga som förutsättning. Det är lättare för ett barn att komma in i Guds rike än för en vuxen (Mark 10:15). Och teologisk insikt kommer av gudsfruktan och tro snarare än intellektuell kapacitet. Jämför Skriftens ord: "inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud." (2 Kor 3:5). "vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått från Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.." (1 Kor. 2:12-13).
Paulus gör en skillnad mellan "mänsklig visdom" och det "som Anden lär". Detta stämmer med andra bibelord, som inte upphöjer människans inneboende förmåga när det gäller andliga insikter. Guds rike måste tydas med andliga ögon. "Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?" (Rom 11:33-34). "Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar." (Jes 55:8-9).
Andlig insikt och kunskap är inte något som man förvärvar genom filosofisk eller annan bildning. Andlig insikt och kunskap får man av Gud själv (2 Tim 2:7; 1 kor 12:8; Ef 1:17) genom Guds ord (Ords 2:6). Vi uppmuntras också att be om vishet (Jak 1:5), men själva kunskapskällan att ösa ur är Guds ord.
All rätt andlig kunskap och insikt växer ur tron på evangelium om den korsfäste Frälsaren och Hans återlösningsverk (1 Kor 1:4-6; Ef 1:7-8; Kol 2:2-3; 1 kor 2:2; Gal 3:1; 1 Kor 15:3). Trons centrala budskap, kommer inte ifrån människor utan ifrån Gud själv, något som ofta understryks i Skriften (1 Kor. 2:12-13; 1 Tess. 2:13; Gal 1:11-12). Tron på evangelium om syndernas förlåtelse för Kristi skull är en förutsättning för en rätt förståelse av vad Skriften lär överhuvudtaget (jfr 2 Kor 3:15-16).
Mänskligt förnuft och mänsklig bildning är inte förkastligt utan mycket gott. Mänsklig vishet och insikt är enligt Skriften en Guds gåva till människorna (Job 35:11). Ökad kunskap och utbildning är - i sig själv - inte något ont. Det mänskliga förnuftet, och mänsklig lärdom, kan också stå i Guds tjänst och tjäna Guds rike, då det underordnar sig Guds ord och blir upplyst av det. Jesus säger vid ett tillfälle:
"Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad." (Matt 23:34).När vi håller oss till Guds ord och bevarar det så blir vi, ifråga om andliga ting, visare än "de gamla", "lärarna" och de som står emot Gud (Ps 119:98-100). Genom att vi forskar i Skriften och tar emot Guds ord i tro tillväxer vår kunskap (jfr Dan 12:4). Skriften uppmuntrar oss att växa till i kunskap, inte minst för att "inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse." (Ef 4:14). Vi skulle också kunna uttrycka det så: Hur skall man kunna akta sig för de falska profeterna (Matt 7:15) om man inte känner till vad som är falsk profetia och vad som inte är det, i synnerhet med tanke på att de är "klädda som får", dvs som Guds barn och lärjungar?
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar