Tidningen Dagen (12/8) tar i två artiklar upp fenomenet att en del svenska kristna familjer firar Sabbat. Det beskrivs som en "växande trend". En pastor som kommenterar det hela säger "Det finns inget uppseendeväckande i det. Vill man hellre läsa Bibeln på fredagskvällen i stället för att se Skavlan är det inte mig emot." Det kan låta som betydelselöst adiafora (adiafora = sådant som är fritt för en kristen att göra eller inte göra, därför att Bibeln varken påbjuder eller förbjuder det). Och det vore inte ett problem ifall man gör det bara för att man vill göra det - egentligen. Men problemet, den falska läran, uppstår när människor börjar tro att en kristen måste göra det, eller att Gud skulle kräva det. Och frågan är om det inte är så det är. En person som intervjuas av tidningen Dagen säger "Det är kyrkan som gjort söndagen till vilodag, men Gud har bestämt lördagen till det. Så ser jag det." och "De har felaktigt kallats judiska högtider. Det står ingenstans att vi ska sluta fira dem."
Detta är falsk lära.
När Jesus räknar upp buden låter det såhär: ""Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt 19:18-19).
Det är ingen tillfällighet att sabbatsbudet inte tas upp. Samma sak står i Markus- och Lukasevangeliet (Mark 10:19; Luk 18:20), och när Paulus räknar upp buden i Romarbrevet (Rom 13:9) så utlämnas på samma sätt sabbatsbudet. Budet tas inte med eftersom det inte gäller i nya förbundet.
Paulus visar i denna vers att varken matreglerna, högtiderna eller sabbaten är bindande på något sätt i det nya förbundet: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16).
Att tro att en kristen bör eller måste fira sabbat, och att sabbatsbudet gäller också i det nya förbundet, det är att helt missuppfatta det nya förbundets karaktär. I strikt mening är det att återvända till lagens förbund. När Hebreerbrevets författare, som ju så tydligt förklarar skillnaden mellan det nya och gamla förbundet, kommer in på sabbaten så används istället sabbaten som bild för "vilan från laggärningar". Sabbat betyder ju vila. "Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina." (Heb 9:10).
Här följer ett antal bibelord som visar förhållandet till det gamla förbundet, och att vi är fria ifrån lagens förbund.
"Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid." (Ef 2:14-15)
"Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror." (Rom 10:4)
"I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus." (Kol 2:12-17).
"Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt." (Heb 10:1).
"Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar ... Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder ... Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun" (Gal 4).
"Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus." (Joh 1:17).
Paulus, som före sin omvändelse var ytterst nitisk i sin strävan att hålla lagen, förkastar allt detta och säger ”genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig … Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som överträdare. Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:16-21).
Den som tror att sabbatsbudet måste hållas är inkonsekvent. För isåfall måste man även omskära alla pojkar. Det argument som används mot omskärelsen i hela Galaterbrevet kan användas på samma sätt mot sabbatsfirandet som krav/bud. Att läsa igenom Galaterbrevet är för övrigt den bästa medicinen mot sådana föreställningar.
Det är för övrigt lite typiskt för vissa moderna kristna att de tror sig kläcka något viktigt och väsentligt och inte tar hänsyn till hur de kristna har talat och skrivit om sabbaten under hela kyrkohistorien, från 100-talet och fram till idag. Man bortser ifrån den samlade kunskap, baserad på Bibeln, som finns, och tror sig nu på 2000-talet komma fram till "hur det egentligen bör vara".
Ignatius skriver i sitt brev till Magnesierna (ca år 110 e.kr): "Far inte vilse genom främmande läror eller de gamla fablerna, som är onyttiga. Ty om vi fortfarande lever efter judisk lag, så erkänner vi, att vi inte mottagit nåden." och längre fram "Skaffa alltså bort den dåliga surdegen, den föråldrade och surnade, och byt ut den mot en ny surdeg, som är Jesus Kristus ... Det är orimligt att nämna Jesus Kristus och samtidigt judaisera. Ty kristendomen kom inte till tro på judendomen utan judendomen på kristendomen, med vilken varje tunga som tror på Gud förenats."
I Barnabasbrevet (från ca år 130 e.kr): "Till sist säger han: Era nymånader och era sabbater står jag inte ut med. Se efter vad han menar: Inte de nuvarande sabbaterna är mig behagliga, utan den som jag har bestämt för att på den göra en ände på allt och börja en åttonde dag, som är gryningen till en ny värld. Därför firar vi också den åttonde dagen med fröjd, på vilken Jesus uppstod från de döda".
De kristna började, redan under NT:s tid, samlas på söndagen, "Herrens dag". Aposteln Johannes nämner söndagen, "Herrens dag", i Uppenbarelseboken, då han säger att det var på den dagen han fick sina syner från Gud. "På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun..." (Upp 1:10). I Didaché, också kallad "De tolv apostlarnas lära" (från ca 70-90 e.kr) står det: "På Herrens dag skall ni samlas för att bryta bröd och fira nattvard, sedan ni bekänt era synder".
De kristna utvalde söndagen, inte som ett bud eller tvång, utan tvärtom, som ett exempel på kristen frihet, friheten från lagens förbund.
/Shadow
Dagen, Dagen
