fredag 12 augusti 2011

Det är falsk lära att tro att kristna måste hålla sabbatsbudet

Tidningen Dagen (12/8) tar i två artiklar upp fenomenet att en del svenska kristna familjer firar Sabbat. Det beskrivs som en "växande trend". En pastor som kommenterar det hela säger "Det finns inget uppseendeväckande i det. Vill man hellre läsa Bibeln på fredagskvällen i stället för att se Skavlan är det inte mig emot." Det kan låta som betydelselöst adiafora (adiafora = sådant som är fritt för en kristen att göra eller inte göra, därför att Bibeln varken påbjuder eller förbjuder det). Och det vore inte ett problem ifall man gör det bara för att man vill göra det - egentligen. Men problemet, den falska läran, uppstår när människor börjar tro att en kristen måste göra det, eller att Gud skulle kräva det. Och frågan är om det inte är så det är. En person som intervjuas av tidningen Dagen säger "Det är kyrkan som gjort söndagen till vilodag, men Gud har bestämt lördagen till det. Så ser jag det." och "De har felaktigt kallats judiska högtider. Det står ingenstans att vi ska sluta fira dem."


Detta är falsk lära. 


När Jesus räknar upp buden låter det såhär: ""Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt 19:18-19).


Det är ingen tillfällighet att sabbatsbudet inte tas upp. Samma sak står i Markus- och Lukasevangeliet (Mark 10:19; Luk 18:20), och när Paulus räknar upp buden i Romarbrevet (Rom 13:9) så utlämnas på samma sätt sabbatsbudet. Budet tas inte med eftersom det inte gäller i nya förbundet. 


Paulus visar i denna vers att varken matreglerna, högtiderna eller sabbaten är bindande på något sätt i det nya förbundet: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16). 


Att tro att en kristen bör eller måste fira sabbat, och att sabbatsbudet gäller också i det nya förbundet, det är att helt missuppfatta det nya förbundets karaktär. I strikt mening är det att återvända till lagens förbund. När Hebreerbrevets författare, som ju så tydligt förklarar skillnaden mellan det nya och gamla förbundet, kommer in på sabbaten så används istället sabbaten som bild för "vilan från laggärningar". Sabbat betyder ju vila. "Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina." (Heb 9:10).


Här följer ett antal bibelord som visar förhållandet till det gamla förbundet, och att vi är fria ifrån lagens förbund.


"Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid." (Ef 2:14-15)


"Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror." (Rom 10:4)


"I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus." (Kol 2:12-17). 


"Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt." (Heb 10:1).


"Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar ... Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder ... Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun" (Gal 4).


"Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus." (Joh 1:17).


Paulus, som före sin omvändelse var ytterst nitisk i sin strävan att hålla lagen, förkastar allt detta och säger ”genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig … Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som överträdare. Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:16-21).


Den som tror att sabbatsbudet måste hållas är inkonsekvent. För isåfall måste man även omskära alla pojkar. Det argument som används mot omskärelsen i hela Galaterbrevet kan användas på samma sätt mot sabbatsfirandet som krav/bud. Att läsa igenom Galaterbrevet är för övrigt den bästa medicinen mot sådana föreställningar. 


Det är för övrigt lite typiskt för vissa moderna kristna att de tror sig kläcka något viktigt och väsentligt och inte tar hänsyn till hur de kristna har talat och skrivit om sabbaten under hela kyrkohistorien, från 100-talet och fram till idag. Man bortser ifrån den samlade kunskap, baserad på Bibeln, som finns, och tror sig nu på 2000-talet komma fram till "hur det egentligen bör vara". 


Ignatius skriver i sitt brev till Magnesierna (ca år 110 e.kr): "Far inte vilse genom främmande läror eller de gamla fablerna, som är onyttiga. Ty om vi fortfarande lever efter judisk lag, så erkänner vi, att vi inte mottagit nåden." och längre fram "Skaffa alltså bort den dåliga surdegen, den föråldrade och surnade, och byt ut den mot en ny surdeg, som är Jesus Kristus ... Det är orimligt att nämna Jesus Kristus och samtidigt judaisera. Ty kristendomen kom inte till tro på judendomen utan judendomen på kristendomen, med vilken varje tunga som tror på Gud förenats."


I Barnabasbrevet (från ca år 130 e.kr): "Till sist säger han: Era nymånader och era sabbater står jag inte ut med. Se efter vad han menar: Inte de nuvarande sabbaterna är mig behagliga, utan den som jag har bestämt för att på den göra en ände på allt och börja en åttonde dag, som är gryningen till en ny värld. Därför firar vi också den åttonde dagen med fröjd, på vilken Jesus uppstod från de döda".


De kristna började, redan under NT:s tid, samlas på söndagen, "Herrens dag". Aposteln Johannes nämner söndagen, "Herrens dag", i Uppenbarelseboken, då han säger att det var på den dagen han fick sina syner från Gud. "På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun..." (Upp 1:10). I Didaché, också kallad "De tolv apostlarnas lära" (från ca 70-90 e.kr) står det: "På Herrens dag skall ni samlas för att bryta bröd och fira nattvard, sedan ni bekänt era synder". 


De kristna utvalde söndagen, inte som ett bud eller tvång, utan tvärtom, som ett exempel på kristen frihet, friheten från lagens förbund. 


/Shadow


Dagen, Dagen

39 kommentarer:

  1. Om det är som du säger så är det märkligt att Jesus, när han varnar om Jerusalems förstörelse 70 år senare, själv säger: "Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten." Mat 24:20

    Samtidigt är det underligt att sabbaten skall firas på den nya jorden "Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN" Jes 66:23

    Paulus verkar varit en trogen sabbatsfirare: "Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker." Apg 18:4

    Jesus verkade fira sabbaten: "På sabbaten gick han till synagogan som han brukade." Luk 4:16

    Jesus upphöjer lagen starkt: "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen* förgå, förrän allt har skett." Mat 5:18

    Han fortsätter i nästa vers och varnar människor från att lära folk att bryta mot Guds bud. "
    Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket." Mat 5:19


    Gör ett bibelstudium om lagen och ha följande i baktanke. Det finns två olika lagar som bibeln talar om. De brukar kallas för Guds lag och Mose lag.

    Guds lag brukar refereras till som de tio buden, eller morallagen. De skrevs av Gud, med Guds eget finger och lades i arken i det allra heligaste.

    Mose lag skrevs av Moses i en bokrulle som lades utanför arken. Denna innehåll lagar om ceremonier, högtider (häribland även andra sabbater än 7:e dags sabbaten), omskärelse, offer osv.

    Om du studerar de texter där det talas om lagen kommer du upptäcka att det ibland talas om en lag som inte gäller längre och ibland om en lag som vi kommer bli dömda efter, som verkar vara evig, en beskrivning av Gud själv. Kärlekens principer.

    Ex. 1 Kor 7:19, Jak 2:10-12 vs Gal 5:1-3

    Tänk efter i varje text som handlar om lagen, vilken lag talas det om i sammanhanget? Läs igenom de tio buden. Vilka bud tycker du vi kan vara utan?

    Till sist. Nej, vi blir inte frälsta av att hålla lagen. Vi kan av egen kraft inte ens hålla lagen även om vi försöker. Men om vi har kärlek till Jesus så kommer kärleken att driva oss till att hålla alla hans bud, och han har lovat att sända oss hjälparen så att vi kan det genom andens kraft.

    Joh 14:15

    Även sabbatsbudet som funnits från skapelsens början och som är Herrens dag. (Mat 12:8)

    Frid och Guds välsignelse!

    SvaraRadera
  2. Hvorfor skulle det være greit å bryte sabbatsbudet som er det fjerde budet i dekalogen (som forresten ble skrevet på stein med Guds egen finger), dersom det IKKE er greit å lyve, stjele, bryte ekteskapet, misbruke Guds navn, ha andre guder osv.? Disse er alle bud fra den samme dekalogen! Det gir ingen mening at Gud skulle være så feilbarlig at Han skulle måtte stryke ut et av budene som Han selv hadde innrisset i stein...

    Den ukentlige sabbaten var dessuten ikke den eneste sabbaten som jødene hadde. Moseloven påbød også å overholde høytidssabbater som hadde å gjøre med de forskjellige høytidene som jødene feiret. Leser du Kolosserne 2 ser du at sammenhengen hvor Paulus omtaler sabbaten ikke dreier seg om de ti bud, men om Moseloven med dens høytidssabbater og ritualer som f.eks. omskjæring som han nevner og fokuserer på.

    Har du lest 1 Korinterne 7,19? Der står det: "Det som betyr noe, er ikke om en er omskåret eller uomskåret, men at en holder Guds bud." Guds bud er de ti bud, og summen av dem er kjærlighetsbudet: Kjærlighet til Gud og kjærlighet til medmennesker. Om man har dette, vil en holde de ti bud.

    SvaraRadera
  3. David-Kingsley. Jag tycker att mitt blogginlägg är tydligt nog i frågan om sabbatsbudet. Det finns inte så mycket att tillägga.

    SvaraRadera
  4. Anonym. Hej, roligt att du skriver i bloggen. Jag tror att det är viktigt för dig att göra ett grundligt studium i ämnet skillnaden mellan lag och evangelium. I detta ämne finns två böcker jag varmt kan rekommendera. Den första heter "Stora Galaterbrevskommentaren" och är skriven av Luther. Det finns en länk till en onlineversion nere till höger på vår blogg. Den andra boken heter "The proper distinction between law and gospel" och är skriven av den underbart evangeliska och bibliska teologen C.F.W. Walther. Här är en länk till en onlineversion
    http://www.lutherantheology.com/uploads/works/walther/LG/
    Samma bok översattes under titeln "Guds nej och Guds ja" till norska, och en del ur denna bok finns på svenska på nätet:
    http://gammal.lbk.cc/biblicum/19791104.HTM
    Andra böcker som jag rekommenderar starkt är Pieper-Mueller's "Kristen dogmatik" samt Koeler's "En sammanfattning av den kristna läran". Jag fann nyligen att den svenska översättningen finns på nätet:
    http://www.esnips.com/doc/91dedffc-74d9-43a8-a764-26aabde7be4f/Khoelers-dogmatik

    Det finns ingen uppmaning i NT att hålla sabbatsbudet, och inte heller några textbevis på att de kristna var noga med att hålla sabbatsbudet. Hade det varit så att sabbaten skulle hållas så hade det framgått. De texter du nämner är alldeles för otydliga för att bygga en lära på. Men det avgörande är gamla och nya förbundets karaktär. Det gamla förbundet innehöll många avbildande/förebildande moment och skiljer sig väldigt mycket från det nya förbundet. I det gamla förbundet fanns det ett fysiskt folkslag, ett fysiskt land, ett fysiskt tempel, fysiska bestraffningar för lagöverträdelser, fysiska offer, fysisk krigsföring, fysiska renhetslagar, fysiska lagar kring föda osv. Mycket av detta avbildar andliga verkligheter som kom genom Kristus i det nya förbundet. Att hålla buden på gammaltestamentligt sätt är ett mycket allvarligt avsteg från det nya förbundets karaktär och innebörd. Endast enskilda personer och sekter har propagerat för att sabbaten skall hållas, och det finns inga exempel på detta i den tidiga kyrkohistorien (de första århundradena e kr).

    (fortsättning följer)

    SvaraRadera
  5. Flera av de bibelord du hänvisar till utspelar sig under den tid då det nya förbundet ännu inte kommit ut i sin fulla kraft och förklaring. Den första tiden, då Jesus fortfarande vandrade på jorden, innebar en övergångsperiod så att säga, då kristendomens budskap först riktades endast till Israels barn och inom dess ramar.

    Vad gäller citatet från Jesaja så är det en messiansk profetia, som snarare bildligt talar om det nya förbundets härlighet och spridning bland hedningar, och skall läsas med det typ av bildspråk som är vanligt i messianska profetior.

    Vad gäller Paulus (men även andra apostlars) tendens att besöka synagogor i sabbaten så är det den mest naturliga tiden och platsen för mission till det egna folket. Det var i synagogan, på sabbaterna, som man samlades för att lyssna till Guds ord. Evangelium är i synnerhet Guds ord, så apostlarna gjorde helt rätt att använda denna plattform för att hjälpa sina landsmän.

    Lagen måste i det nya förbundet ses i ljuset av evangelium. Dess betydelse, plats och funktion missuppfattas om man inte betänker den frihet som Kristus har friköpt oss till. Den som propagerar för att lagen måste hållas för att de kristna skall bli rättfärdiga inför Gud bör läsa Galaterbrevets förklaring över lagen, och även betänka att det vilar en förbannelse över den som bryter lagens bud. Vi kan endast befrias från den förbannelsen genom att stå i nådens och syndaförlåtelsens fria rike.

    "Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden." (Gal 3:10-14).

    /Shadow

    SvaraRadera
  6. Jesus talar ofta om den nya vilan, jag har skrivit en predikan om det en gång. Där får vi vila ut från Lagens förbannelse..
    "Och jag svor i min vred, aldrig ska de få komma in i min Vila".

    Människo sonen är Herre över Sabbathen, alltså vilan.

    SvaraRadera
  7. Intressanta bloggartiklar.

    Håller med om att vi aldrig kan bli frälsta genom att hålla lagen. Det är enbart Jesu död på korset och genom hans rättfärdighet.

    Men

    Om inte lagen var/är bindande - varför behövde Jesus dö för oss?

    Varför har Guds folk i den sista tiden karaktärsdraget att de håller Guds bud?
    (Upp 12:17; 14:12)

    Paulus skriver till de kristna i Korint att "...vad som betyder något är att man håller Guds bud." (1Kor 7:19)

    Hur kan Gud vara rättfärdig och rättvis om han har avskaffat lagen - som - är en avbild/reflektion av hans karaktär?

    SvaraRadera
  8. Keith. Tack.

    Lagens förbund var inte på något sätt icke-bindnande, icke giltigt. Men lagen hade ett syfte. Det förklaras på flera ställen i NT, bl a i Romarbrevet och Galaterbrevet. Lagen kom för att avslöja vår synd och att hela mänskligheten synd skulle bli uppenbar. Den var en förberedelse för nåden. Människan kan inte hålla den, ja människan blir liksom värre när hon försöker hålla den, eftersom lagen tränger in och avslöjar oss som syndare, den blottar människans syndiga natur. Men Jesus höll den i vårt ställe.

    "Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer," (Rom 5:20).

    "Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv" (Rom 7:20).

    "Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen." (1 Kor 15:56).

    "Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen." (Gal 3:21).

    "Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras." (Gal 3:23).

    "Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden." (GAl 5:4).

    Jag "vill bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron" (Fil 3:9).

    "Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud." (Heb 7:19).

    "Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt." (GAl 4:4-5)

    Att Uppenbarelseboken talar om att det kännetecknar Guds barn att de håller fast vid evangelium och håller Guds bud, handlar om vad evangelium gör med en människas hjärta. En som inte lever av evangeliet, kanske kan försöka hålla lagen i yttre mening, men endast till en viss del. Och Gud ser hjärtat. Han ser att hos alla dem, som inte lever av evangelium, så finns det ständigt ett hyckleri i hjärtat. Det uppstår därför att människan, som inte håller sig till evangelium, ständigt drivs av antingen fruktan för Guds straff, eller inställningen att hon kan "muta" Gud för att få Guds gåvor och det eviga livet. Men den som är förlåten och lever av "nåd allena", och inte förlitar sig på sina gärningar, en förkrossad men benådad syndare som tacksamt tar emot Guds Frälsning, en sådan människa börjar älska Gud och sin nästa helhjärtat. Hur bristfälliga sådana gärningar än är hos personen, så sker de i alla fall av de rätta motiven. EN sådan person håller ju inte lagen för att han/hon måste, känner sig hotad, eller för att försöka köpa sig en plats i himmelriket. Utan av fri kärlek till Gud som varit så god mot honom/henne. Det finns en djup uppriktighet, trots att även en sådan människa är befläckad med synd pga syndanaturen. Evangelium förvandlar människans hjärta så att det påbörjas en ren kärlek till Gud och nästan, och därför så är det så att Gud, som ser människans hjärta, i synnerhet kan säga om dessa att de håller hans bud. Profeten Jeremia profeterade om detta i Jer 31:31-34.

    SvaraRadera
  9. Intressant svar!

    Det finns ett problem - som jag ser det - med uttrycket att "vi är fria från lagen".

    Om du håller trafikreglerna kan inte lagens arm röra dej. Men om du väljer att köra mot rött och polisen stoppar dej och utmäter straffet är du inte längre fri och obunden. Så är det med Guds lag. Lever vi i harmoni med Gud och hans vilja är vi fria - men om vi väljer att bryta mot den är vi lagens slav: den dömer oss. Gud har genom Jesus Kristus tagit på sej vårt rättmätiga straff och det är en Guds nåd - men har inte Gud genom sin helige Ande gett oss kraften att stå emot synd? (Helgelse)

    Om inte - är satan starkare än Gud och därmed är Gud inte längre rättfärdig och både hans ord och lag orättfärdigt och det är en hemsk tanke.

    SvaraRadera
  10. Keith, det är helt riktigt. Syndaförlåtelsen gör inte att människan skall fortsätta i synd. "Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus," (Gal 2:19). "Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst." (Rom 7:6). "Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?" (Rom 6:1-2). Romarbrevet 6 handlar mycket om detta. Den helige Ande ger genom evangelium i Ordet och dopet kraft till helgelse. Helgelse är något naturligt hos dem som kommit till tro på evangelium. Det handlar då inte om att "försöka hålla lagen", utan det är då "trons frukter", som består i kärlek till Gud och nästa, en ny vilja att göra det som är rätt, att motstå synden, att döda sitt kött, att vandra i Anden.

    Det står på ett par ställen att Kristus kommer tillbaka för att döma var och en efter hans gärningar. Men när vi undersöker HUR han gör detta, i berättelsen om fåren och getterna som skiljs åt, så finner vi att han inte plockar upp vare sig cermoniallagen, sabbaterna eller tio Guds bud. Utan han bedömer dem utifrån trons frukter. "Vad ni gjort mot en av dessa mina minsta". Den som inte är evangelisk, den som inte tror, kan inte ens urskilja "mina minsta" på rätt sätt, än mindre älska dem, utan har snarare en tendens att förakta dem, betrakta dem som laglösa, förfölja dem, håna deras tro, förtala dem osv. Men Guds barn älskar andra Guds barn som lever av samma nåd, och hjälper dem därför.

    Summa summarum. I ljuset av evangelium är dessa två bibelord inte motsägelsefulla: 1) "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16). 2) "Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte." (1 Joh 3:4-6). Orsak: "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. " (Rom 10:4). "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh 4:10). Och vidare: "Vi älskar därför att han först har älskat oss." (1 Joh 4:19).

    "Vi är fria ifrån lagen" betyder vi är fria från lagens förbund och vi skall inte tro att vi kan vinna rättfärdighet genom några som helst laggärningar, bud och regler. Inte ens genom att hedra far och mor, eller hjälpa de fattiga. Det innebär i synnerhet att vi är fria från den förbannelse som vilar över dem som bryter lagen. Den friheten gör inte att människan blir "laglös" och vill synda, utan tvärtom, att hon älskar Gud och vill hålla hans bud. Och de buden som skall hållas är de som Jesus och apostlarna talar om, mot Gud och nästan, inte det sabbatsbud som Gud gav till sitt förbundsfolk Israel, tillsammans med många andra yttre regler och bud.

    SvaraRadera
  11. När det gäller vad som är rätt och gott inför Gud måste vi undersöka vad Jesus och apostlarna lär. Och här talar jag ändå om dem som är fria från lagens förbannelse. Jag talar om dem som lever i tron på en fullständig frälsning, av nåd allena, och som helgas och vandrar i Anden. De uppmanar inte de hednakristna någonstans att hålla yttre levnadsregler av typen: viss föda, vissa högtider, viss offertjänst, vissa sabbater etc. Tvärtom finns det massor av bibelbelägg för att dessa saker är avskaffade. Det finns dock ibland ett visst behov av anpassning, t.ex. att inte bli till anstöt för de människor som ännu inte förstått och tagit emot evangelium (israeliterna).. Paulus kunde omskära en kristen vän. De kunde besöka tempel och synagogor. De kunde undvika att äta kött som offrats till avgudar (vilket betraktades som orent av judarna) osv. I den nytestamentliga församlingen uppstod lärosamtal kring hur de hednakristna skulle leva angående vissa yttre bud, och man enades under den helige Andes ledning till detta: "de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod." (Apg 15:20). Här finns alltså vissa föreskrifter om yttre ting. Men förklaringen kommer direkt efteråt: "Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat." Orsaken var alltså den anstöt som de skulle bli för judarna och för de hedningar som höll sig till den judiska tron. Här nämns för övrigt inte ens sabbaten.

    Men att sabbaten och andra yttre bud inte är bindande i den nya ordning som kom genom evangelium, innebär inte att människan är fri att t.ex. inte älska Gud, förakta Guds ords undervisning, bedriva otukt, strunta i fattiga, inte underordna sig myndigheter, förakta föräldrar osv. Evangelium kan inte tas som försvar till otukt av olika slag, eller likgiltighet för fattiga och plågade människor, eller förakt för Guds ords undervisning, eller fylleri och våld. För alla sådana saker varnar både Jesus och apostlarna för mycket, och säger att de som lever så inte vandrar i Anden utan i köttet. Friheten från lagen är inte frihet för köttet (den gamla syndanaturen), utan tvärtom, ett dödande av köttet, en korsfästelse med Kristus, ett nytt liv med kärlek till allt det som Gud älskar och vill.

    SvaraRadera
  12. "Och de buden som skall hållas är de som Jesus och apostlarna talar om, mot Gud och nästan, inte det sabbatsbud som Gud gav till sitt förbundsfolk Israel, tillsammans med många andra yttre regler och bud."

    Om lagen är:
    god
    helig
    rättvis
    fullkomlig
    kärlek
    rättfärdig
    sanning
    ren
    andlig
    oföränderlig
    och evig -(samma kännetecken som Gud har)- hur kan delar av den vara ogiltig för oss idag?

    Det hade inte varit nödvändigt för Jesus att dö på korset om Guds lag kunde ha ändrats. Det faktum att Jesus betalade syndens straff genom att dö visar att lagen är oföränderlig. Det betyder att även sabbatsbudet som är i mitten av Guds tio bud också är giltigt?

    Salomo skriver i Predikaren 12:13 att den gäller ALLA människor - inte bara judarna.

    SvaraRadera
  13. Keith, mina svar i kommentarstrådarna tror jag ger ett visst svar. Vi måste ta hänsyn till lagens karaktär, syfte och förhållande till trons rättfärdighet (evangelium, det nya förbundet i Jesu blod). Läs gärna Galaterbrevet. Paulus talar mycket om att trons rättfärdighet fanns 400 år innan lagen, därför att Abraham förklarades rättfärdig genom tro, och han säger att de kristna blir rättfärdiga genom tron på samma sätt. Sedan gör han också en mycket stor poäng av att man måste välja: antingen förlita sig på laggärningar, eller leva av tron på Kristus allena. Antingen tro att människan blir frälst genom att hålla bud, eller tro att människan blir frälst av nåd, därför att Jesus hållt buden och dött i vårt ställe. Man kan inte göra båda. Den som försöker vinna rättfärdighet genom att göra båda, förlorar evangeliet. För evangeliet säger "Detta har Kristus gjort för dig, allt är klart" medan lagen säger "detta skall du göra." Att leva av evangelium är att leva som i en ny värld där lagen inte gäller. Därför att hjärtats förtröstan är Jesus Kristus endast och inga bud. Men den som på detta sätt vandrar i Anden vill inte synda mot Gud och nästan.

    Abraham, Noa, Abel m fl blev rättfärdiga genom tron, och utan lagen. Kom inte tio Guds bud genom Mose? Och är inte sabbaten första gången nämnt i GT tillsammans med Mose? Jo. Och det står: "Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus." (Joh 1:17).

    Det är mot dem som är liberala och laglösa som Jesu ord om att inget av HANS minsta bud skall upphävas riktas, sådana människor som inte tror att det är viktigt att döda köttet och vandra i Anden, sådana människor som tror att man inte måste hedra sina föräldrar, hjälpa sin nästa osv. Jesu poäng är givetvis inte "ni måste fira sabbat". För tänker man så, så förlorar man synen på det nya förbundets karaktär, som inte är yttre bud av typen: vissa högtider, vissa sabbater, viss föda, viss omskärelse, viss nymånader etc

    SvaraRadera
  14. Men kan lagen på något sätt upphöra? Några punkter om detta:

    1) NT säger att lagens bud kan upphävas. Men det är Gud som gör det och det sker genom att evangelium träder fram som den alternativa vägen. "Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud." (Herb 7:18-19).

    2) NT lär att lagen i ljuset av evangelium kan betraktas som gammal, föråldrad, på väg att upphöra, bleknad. När Paulus talar om de två förbunden så säger han att det gamla bleknar och tynar bort under det att det nya består för evigt: "Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet." (2 Kor 3:11). Det som bleknar och tynar bort är inte längre giltigt inför Gud, inte nu när Frälsaren har kommit. "När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna." (Hebr 8:13). När Jesus återlöste världen så försvann det gamla förbundet. Det blev fullbordat i honom. Han blev ställd under lagen, och höll lagen, i vårt ställe, för att vi skulle bli rättfärdiga genom Honom. Därför måste alla Guds bud ses och läsas i ljuset av evangelium. Dess nytta och funktion måste betraktas i ljuset av den nya rättfärdigheten genom tron.

    3) NT säger t o m att lagen har ett slut: "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror." (Rom 10:4).

    4) NT beskriver återvändandet till laggärningar av olika slag som ett avfall ifrån evangelium. "Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden." (Gal 5:4) Paulus som före sin omvändelse var ytterst nitisk i sin strävan att hålla lagen, förkastar allt detta och säger ”genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig … Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som överträdare. Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:16-21). De falska lärare som kom till Galatien som Paulus predikade emot lärde inte såhär "Äh, tro inte på Kristus, håll lagen istället", utan de lärde snarare såhär "Jesus Kristus är Messias, han är vår frälsare och har gjort allt för oss. Man måste tro på honom, men man måste också omskäras, för lagens förskrifter får vi inte upphäva".

    SvaraRadera
  15. Hej igen och tack för svar. Har läst igenom en del av den fortsatta diskussionen också och jag har fortfarande en känsla av att det finns en brist på förståelse för de olika lagar som bibeln talar om. Samtidigt håller jag med om mycket.

    Men om vi backar i tiden till skapelsen så kan vi redan i 1 Mos kap 2 i de första verserna läsa att "Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort."

    Detta är långt före lagen gavs som de tio buden till folket Israel. Detta är före syndens inträde i denna värld. Varför gav Gud sabbaten redan i skapelsens början? Jesus sa "Sabbaten blev gjord för människan" Mark 2:27.

    Gud som skapat oss såg det som bäst att vi behöver en dag för vila. En dag för gemenskap med vår Skapare, varandra och att upptäcka skapelsen. En dag att vila från världens bestyr.

    Efter synden har detta även blivit en dag att minnas vart vi som människor fallit ifrån, vad vi blivit befriade ifrån och vad som är vårt mål.

    Kärlekens principer, uttryckta i de tio buden, har alltid existerat och är grunden för liv och orsaken till all existens. De tio buden är endast en förklaring av hur vi i kärlek bör förhålla oss till varandra och Gud. Det är samma principer som satan bröt mot i en perfekt miljö när synd började växa fram i honom.

    Gud vet att hur mycket vi än försöker kan vi i vår fallna natur inte leva i kärlek till Honom eller varandra. Inte av egen kraft. Därför har han sänt oss en hjälpare, Anden, som ska skriva lagen i våra hjärtan. Han ska omvända vårt själviska hjärta och lära oss älska. Lära oss att hålla kärlekens lag, livets lag.

    Om vi verkligen älskar någon är det nämligen inte svårt att låta bli att göra det som skadar denne. Vare sig det är Gud eller människor. Det är inte svårt för en mamma att låta bli att hata sitt barn. Det är inte svårt för en man att låta bli att mörda sin fru. Det är inte svårt för ett barn som innerligt älskar sina föräldrar att hedra dem, eller inte stjäla från dem.

    Om vi älskar vår Skapare är det inte så svårt att hålla oss från att dyrka andra Gudar. Det är inte svårt att tillbringa en dag i veckan tillsammans med Honom. Det är ingen uppoffring, ingen börda. Vi är kallade att vila en dag i veckan. Inte att utföra någon gärning, bara vila! Vila från allt, vila i Jesus och med Jesus.

    Denna vila har inget som helst med Israel att göra, den existerade före Guds förbund med Israel. Den existerade före Guds nya förbund och före den kristna kyrkan. Före varken GT eller NT skrevs. Dess ursprung har satt grunden för vår 7 dagarsvecka och kan spåras globalt i både språk och religioner världen över.

    I Heb kap 4 står det att det fortfarande finns en sabbatsvila kvar för Guds folk att se fram emot. Vi har inte ännu nåt dit fullt ut. Vi är inte hemma ännu.

    Sabbaten är en försmak av vad Gud skapade oss till och en pant på att vi ska få det som ännu väntar oss. (Hes 20)

    Guds frid!

    SvaraRadera
  16. Det är talande att, som jag redan visat, varken Jesus eller apostlarna uppmanar de kristna att hålla sabbatsbudet. När man söker i NT finner man istället det motsatta, att det ställs sida vid sida vid de judiska högtiderna och lagarna kring föda: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16).

    Den helige Ande har ju på ett så underbart sätt gjort att NT:s böcker, skrivna av olika personer vid olika tidpunkter, och med olika adressater, ändå får med allt som vi behöver veta. Det som Jesus utlovade innan sitt lidande har alltså besannats. Han utlovade "Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen." (Joh 16:13). Han skulle också påminna dem om vad Jesus lärt och lära dem allt: "Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." (Joh 14:26). Detta sade Jesus till de utvalda apostlar som skulle komma med all Guds undervisning, och vars ord skulle ligga till grund för kristenheten: "Men inte bara för dem [apostlarna] ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig." (Joh 17:20). Att deras ord, tillsammans med profeternas ord, skulle ligga till grund för den kristna tron framgår också av denna vers: "Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Ef 2:20). Alltså har vi fått veta, genom GT och NT, allt som vi behöver veta. Men NT lär inte ut sabbaten som ett bud.

    Och egentligen är det ju inte konstigt. När det gäller den sjunde dagen så kom ju Guds handling först, och helgelsen av den sjunde dagen efter. Den blev en sabbat, därför Gud hade vilat. Men vi finner inga spår alls av något sabbatshållande under Adams, Abels, Noas, Abrahams, Isaks, Jakobs och Josefs tid. Det är först i 2:a mosebok, när lagen ges till förbundsfolket, som sabbaten tas upp.

    Och när det tas upp så riktas det till Israeliterna, och hör ihop med det förbundet, som hade så många yttre och förebildande bud: "Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er." (2 Mos 31:13). "Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund." (2 Mos 31:16). "Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt HERREN." (3 Mos 25:2).

    SvaraRadera
  17. Sabbaten var för dem både vila och påminnelse om den Gud som var teokratin Israels herre och konung. Det var en dag då man avstod från arbete, men också en dag för "helig sammankomst". "Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst." (3 Mos 23:3).

    Det finns en hel del saker i GT:s förbund som har ett förebildande syfte. Offren är Kristus. Templet är Guds närvaro hos sitt folk, och offerplatsen. Översteprästen är Kristus. Offerlammet är Kristus. Renhetslagarna, som är så ytliga till sin karaktär egentligen, avspeglar säkert också andliga verkligheter. Lagen är en skugga av fullheten som är Kristus. Det gamla bar med sig skuggor av det verkligheten som nu har trätt fram genom att Jesus har kommit till jorden och utfört frälsningsverket. I NT används sabbaten, vilan på den sjunde dagen, som andlig bild för evangeliets vila. Vilan från gärningar. Friheten i Kristus.

    Det är därför inte konstigt att de kristna slutade fira sabbat och valde att samlas på "Herrens dag" (söndagen). För de ville markera mot dem som höll sabbaten på judiskt vis och lagiskt. De gjorde det i kraft av den kristna friheten och inte som ett tvång. De insåg att människan bör vila en dag och samlas för att höra Guds ord. De höll sig sabbatens funktion av vila och uppbyggelse, helig sammankomst, utan att göra det på ett yttre mekaniskt sätt på lördagen.

    Det är inte konstigt att de kristna under 100-300 talet inte firade sabbat. Att man inte firade sabbat under medeltiden, reformationstiden, eller väckelsetiden. Det är inte konstigt att i stort sätt inget samfund betonar sabbatsbudet, förutom ett enda, "sjundedagsadventisterna" och enskilda kristna. De flesta kristna har helt enkelt inte funnit några stöd för att sabbaten skall firas i det nya förbundet.

    Jag rekommenderar att du läser t.ex. vad Luther skriver om tredje budet i Stora katekesen. Länk:

    http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk_del1.html#bud3

    SvaraRadera
  18. "Men kan lagen på något sätt upphöra? Några punkter om detta:..."

    Några reflektioner ang dina 4 punkter:

    1)Talar inte Paulus om det gamla prästedömet där det jordiska överstepräst-ämbetet var utarbetat för att på ett speciellt sätt representera Kristus som enligt Bibeln blev/är vår överstepräst för evigt? Dessa lagar(ceremoniella) som reglerade detta i och kring tjänsten i den jordiska helgedomen var de lagar som inte längre behövdes. Paulus skriver till de kristna församlingarna i Galatien som tydligen var kvar i den gamla vanföreställningen att man blir frälst genom att hålla lagen/lagarna utan att sträva att komma in i ett rätt förhållande till Gud - total överlåtelse och kärlek till Gud för hans godhet(korset) emot oss.

    2)Jag tror att djävulen hatar lagen för att den gör oss medvetna om att vi behöver en frälsare som kan rädda oss från synd. Lagen kan inte frälsa oss - men den visar oss Guds fullkomlighet och vår ofullkomlighet.

    Både det gamla och det nya förbundet grundar sej på Guds lag. Problemet eller bristerna i det gamla förbundet berodde inte på Gud eller hans lag - utan på människorna.

    De två förbunden var ju en överenskommelse mellan Gud och hans folk. Gamla förbundet falerade därför att det var baserat på människans bristfälliga löften och gärningar.
    Det nya förbundet däremot lyckas därför att Guds lag skrivs in i våra hjärtan och är baserade på Jesu löften och hans förvandlande kraft.

    Alltså - det nya förbundet är baserat/byggt på samma lag - men skriven i hjärtat istället för på lagtavlor och bygger på bättre löften - Guds.

    3/4) Det är inte helt lätt att förstå sej på Paulus - ibland kan han tyckas vara motsägelsefull - men man kan tydligt se hur de kristna i Rom brottades med den vanligaste fallgropen för oss kristna - självrättfärdighet = hur man kämpar för att förtjäna frälsningen genom egna gärningar.

    I Rom 10 kan jag inte utläsa att Paulus förminskar eller avskaffar lagen. Att tala om lagen utan att tala om Jesus Kristus - eller tvärtom - gör evangeliet omöjligt att förstå -
    det är vad Paulus försöker poängtera i den 4:e versen.

    SvaraRadera
  19. Det är sant att den helige Ande hjälper människan i helgelsen. Det finns även ett samspel med "den nya människan" (vår natur efter påmyttfödelsen) med den helige Ande. Dock framställer NT på flera ställen kampen mellan köttet och Anden hos de troende. Paulus talar om den hos sig själv. Han undervisar mycket om den kampen hos de kristna. Och breven överhuvudtaget visar att Anden inte alltid var styrande hos de kristna i församlingarna. Många brev innehåller ju förmaningar mot köttslighet hos de troende.

    Jag skriver detta därför att det i ditt inlägg lät som om det är lätt att hålla Guds bud, att vara helig. Det vore lätt om den pånyttfödda människan fullständigt förlorade sin gamla natur och ingen inre kamp fanns. Men istället är det en pågående kamp, ända till vi dör och uppstår.Helgelsen påbörjas i livet, men blir inte fullkomlig här. När du räknar upp handlingar, så tar du mest upp förbud, och inte påbud. Lagen säger inte endast att vi skall avhålla oss från det onda, utan också att vi skall göra det goda. Man håller inte lagen endast genom att inte hata sitt barn, sin nästa osv. Man måste också göra det goda. Älska Gud helhjärtat och ständigt ha hans vägar i åtanke. Älska sina fiender. Vara frimodig i alla situationer. etc etc. Det finns ingen kristen som är syndfri. Vi har alla kommit olika långt i helgelse och vi är alla långt ifrån målet. Men Gud älskar oss inte för det vi presterar, utan för vad Kristus presterat. När vi vet detta så helgas vi i djupet genom Andens verk. Vi får då kraft att kämpa emot syndanaturen, köttet. Evangelium är en kraft till helgelse. För genom evangelium tar man emot den helige Ande (Ef 1:13). Det är viktigt att poängtera att ingen kristen som någonsin levat, har varit syndfri. Helgelsen blir aldrig fullkomlig i detta livet. För om den kunde bli det, då vore det som om vi redan vore förhärligade.

    I den kristna frihetens namn är det bästa sättet att helga sabbaten, vilodagen, att avsätta tid för Gud. Att höra predikan. Att läsa Guds ord. Att inte glömma Frälsningens Gud och vad han gjort, utan regelbundet påminna oss om det. Det är inget ok. Det är ett ljuvligt serum mot plågsam medvetenhet om den egna synden och svagheten som finns hos alla som helgas. Desto mer helgad man blir, desto mer medveten blir man också om sin egen synd och svaghet.

    SvaraRadera
  20. Det är en märklig slutsats att säga att eftersom NT inte säger nåt om sabbaten (vilken den gör: "Låt därför ingen döma er .. ifråga om.. sabbat" (Kol 2:16) så är det självklart att de kristna firade sabbat. Det finns ju inget bibelbevis eller något exempel från tidig kyrkohistoria som visar att de kristna var noga med sabbaten. Har du läst de apostoliska fäderna, skrifterna från ca 70-150 e.kr? Eller har du läst Eusebios Kyrkohistoria (från 300-talet som citerar mängder av skrifter från 100-200 talet)? Där finns ingen som förespråkar sabbaten men flera citat att man istället firade söndagen, Herrens dag. Och är det inte märkligt att när Jesus och apostlarna räknar upp buden.. inte döda, inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott, hedra din far och din mor etc, så räknar de inte upp sabbatsbudet? Om det vore viktigt att hålla sabbaten skulle de ha nämnt det. Är det inte så att du är sjundedagsadventist?

    Att Jesus talade till sina samtida judar om att de skulle be att förföljelsen inte utbröt under sabbaten, innan försoningen skett och innan evangeliet öppet predikades för hedningarna, är ju inte konstigt. Det var rätt sagt vid den tidpunkten och till det folket. På samma sätt säger Jesus på ett ställe att man skall försona sig med sin broder innan man offrar vid altaret. Du drar väl knappast slutsatsen av de orden att de kristna bör offra vid templet, eller hur? "Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva." (Matt 5:23-25).

    Det är självklart att apostlarna besökte synagogorna när de missionerade. Och de samlades där på sabbaten. Det var en missionsplats. Evangeliet skulle först predikas för judarna, sedan hedningarna. När en hednisk kvinna sökte Jesu hjälp svarade han t o m "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." (Matt 15:24). Och när Jesus sände lärljungar att predika evangelium säger han "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus." (Matt 10:5-6).

    SvaraRadera
  21. Väl argumenterat Nehushtan, du har verkligen undervisningens gåva!
    Måste säga att det är chockerande hur en del som kallar sig kristna tror sig veta bättre än kyrkofäderna och nästan alla kristna genom tiderna i en så central fråga som denna.

    SvaraRadera
  22. Kol 2:13-14 "..Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset."

    Reformationsbibeln översätter mer ordagrant v.14 till: "utplånat den handskrift, som
    genom sina stadgar vittnade emot oss."

    Vilken handskrift kan det handla om? Vilken skrift är det som vittnar emot oss? Bibeln ger svaret:

    "Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok, befallde han leviterna som bar HERRENS förbundsark och sade: "Tag denna lagbok och lägg den vid sidan av HERRENS, er Guds, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig." 5 Mos 31:24-26

    Vad innehöll denna lagbok? Jo just föreskrifter om offer av mat, dryck, högtider, nymånader och sabbater.

    Hes 45:16-17 ger större insikt eftersom kol 2 i stort sett är ett direktcitat.

    "Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel. Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och drickoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han skall skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus."

    Vem är detta en förebild på? Självklart Jesus!
    Matoffer, dryckoffer, nymånader, högtider och ceremoniella sabbater är en förebild på det som skulle komma.
    Och det är precis det som är poängen i kol 2. "Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus"

    I Kristus mötte högtiderna sin verklighet. Jesus var offret som bilderna pekade fram emot.

    Som det står i Heb 9:9-10 "Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning."

    Det talas alltså inte om de tio buden, inte om sabbaten som funnnits före skapelsen.

    Vore det inte väldigt motsägelsefullt att tro att de tio buden skulle vara spikade på korset? Man skulle få problem med stora delar av bibeln, både NT och GT.

    Jag är medveten om att det finns många skrifter om hur tidiga kristna började fira söndagen, men om vi sätter Guds Ord som högsta auktoritet kan vi ingenstans, endast baserat på bibeln, finna en anledning till att tro att sabbatsvilan någonsin förändrats sedan Gud i skapelsen vilade på den dagen.

    Frid!

    SvaraRadera
  23. Det är ett lagiskt sätt att tänka. Att tänka lagiskt behöver inte nödvändigtvis innebära "strängt och tungt". Fariseerna talade, enligt utombibliska judiska källor, om lagen som ett "himmelens ok" som juden bör axla. Ett relativt hanterbart ok. Jag tycker att jag har varit tillräckligt tydlig i kommentatorsfälten här angående de grundläggande skillnaderna mellan gamla och nya förbundet. Du är förstås fri att fira sabbaten om du vill det. Lika mycket som den kristna friheten från lagen gör att en kristen kan fira Herrens dag, Söndagen, så ger den kristna friheten dig möjligheten att fira sabbaten. Men man är farligt ute om man börjar tro att Gud förväntar sig detta, att man skall hålla sabbat, för att vara ett rätt Guds barn. Evangelium handlar inte om något sådant alls. Jag hör på ditt resonemang att du söker väva in det i en slags evangelisk ram, en vila. Så gör också (andra?) sjundedagsadventister. Men det kan bli lagiskt när det finns den här typen av tanke: kristna borde nog fira sabbat. Läs vad apostlarna kom fram till angående vad de hednakristna skulle tänka på, i Apg 15. Där finns en anpassning efter judisk tro pga synagogorna. Och inte ens där, i ett så viktigt kyrkomöte där apostlarna samlades kring viktiga frågor, så nämner de sabbaten.

    SvaraRadera
  24. Var Jesus en legalist för att han höll lagen?

    I vårt samhälle finns det massor av regler och lagar som är till för samhället skall fungera. I dess djupaste mening vakar de över samhällsmedborgarna och skyddar samhället från våld - korruption - olyckor och allmän anarki. Inte många opponerar sej emot dem när de lever i harmoni med lagen - men när de bryter mot dem försöker de hitta på olika ursäkter för att komma undan straff.

    En del kristna fungerar märkvärdigt nog tvärtom. De svär sej fria från Guds lag(som ännu märkvärdigare ligger till grund för våra statliga lagar - och då är de bindande och ok - fast då står ju inte det 4:e budet med, förstås och "det är ju tur det") - som är en påminnelse om Guds karaktärsegenskaper och rättvisa - den Gud som de säger sej tillbe.

    Jesus levde i harmoni med Guds lag därför att han älskade sin Far. För honom var det inte lagen ett tungt ok att bära - för han hatade all sorts synd - han ville inte skiljas från Gud vars karaktär han älskade.

    Tänk om vi vore lika angelägna att älska Gud som Jesus var. Vi kan väl knappast kallas för legalister för att vi vill lyda Gud som en respons till vår kärlek till honom? Jag tror att de som med rätta kan kallas för legalister är de som inte älskar/känner Gud men ändå försöker hålla lagen i egen kraft.

    Med detta skrivet påminns jag av vad Paulus skrev i sitt brev till Titus (3:9):
    "Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa."

    SvaraRadera
  25. Vilket år tror du att de kristna började bryta mot "lagen" (sabbatsbudet)? År 30? för att det sedan togs i rätt bruk av sjundedagsadventisterna i mitten av 1800-talet typ? Är det så du ser på historien? Tänk att något så "viktigt" bara försvann och att det inte ens uppstod någon offentlig debatt om ämnet, vilket det ju gjorde om allting annat som kyrkan fått strida om, eller diskuterat över. De diskuterade både stort och smått. Bibliska läror men även detaljer kring påskfirandet. Du tänker att det bara rann ut i sanden sådär spontant utan att någon tänkte på det, eller skrev ned något om det? Var finns det några belägg överhuvud taget på att det skett en förändring hos de kristna på denna punkt? Det krävs lite tunnelseende för att kunna upprättahålla den bilden.

    Dock tar jag endast upp kyrkohistorien som vittnande exempel på detta. Grunden för all tro är endast Guds ord. Om sabbaten vittnar om evangeliets vila från laggräningar blir det fel att säga att de kristna som en frukt av tron skall hålla sabbaten som lag/bud.

    Jag tror på Skriftens klarhet. Jag tror också att läror endast skall byggas på klara bibelord. Utan uppmaningar till de hednakristna att de måste hålla sabbaten, så finns det ingen anledning att göra en sak av detta. Skriftens tydlighet innebär också att OM Kol 2:16 ("Låt därför ingen döma er .. ifråga om.. sabbat") endast gäller vissa sabbater och inte alla sabbater, så borde rimligtvis den helige Ande ha varit tydligare. Nej, han slarvade inte.

    Galaterbrevet rekommenderar jag. Det finns en mycket avgörande skillnad mellan de två förbunden, och därför kan yttre bud kring sabbaten inte framställas som bud som hednakristna måste hålla. Annars gör vi i princip samma sak som de som ville att de hednakristna skulle omskäras.

    För min del känner jag att ämnet är ganska färdigdiskuterat här. Jag är tacksam för samtalet och hoppas att ni förstår att jag inte har något emot er som personer. Det är bra att vi fått skriva om detta, och det har varit intressant.

    Allt gott.

    /Shadow

    SvaraRadera
  26. Tack för många intressanta synpunkter! Lagen och sabbaten verkar vara två outtömliga ämnen...

    1)Funderar lite över vilken dag som är "Herrens dag" som det står om i Upp 1:10 - eftersom uttrycket har dykt upp i samband med söndagen.

    I Mark 2:28 står det skrivet: "Så är Människosonen Herre över sabbaten."

    I Jes 58:13 står det: "...min heliga dag..."

    I 2Mos 20:10: "Men den sjunde dagen är Herren, din Guds, sabbat. Det verkar som att både gamla och nya testamentet kallar sabbaten för "Herrens dag".

    2)Jag tror att det finns bevis i Bibeln för att sabbaten inte enbart skapades/gällde för judarna - t.ex:

    Sabbaten instiftades i Eden vid skapelseveckans slut. Adam och Eva var de första människorna som helighöll sabbaten som ett minne på skapelsen och ärade och tänkte därmed på Skaparen. De var inte judar. (1Mos 2:1,3)

    Jesus säger i Mark 2:27 att "Sabbaten blev gjord för människans skull och inte människan för sabbaten." Här talar Jesus till judar om att sabbaten är till för alla människor.

    3)Bibeln talar om att frälsta i alla åldrar kommer att fira sabbat tillsammans på den nya jorden.(Jes 66:22,23)

    4)Det finns inga bevis i Bibeln på att Gud skulle förändrat sabbatsdagen eller att de första kristna helighöll söndagen.

    5)Jesus är enligt Bibeln vårt exempel i allting och Jesus vill att vi skall följa honom. Jesus hade som sed att gå i "kyrkan" på sabbaten. Sed = regelbunden vana. Vi kristna är pliktiga att leva som Jesus levde.(1Pet 2:21; 1Joh 2:6)
    (Paulus hade också till vana att helighålla sabbaten Apg 18:4; 17:29)

    6)När Jesus föutsäger Jesusalems fall 70år e.Kr. c:a 40 år senare - ger han dem rådet att be till Gud att de inte skulle behöva fly från den anfallande fiendearmén på sabbaten. Jesus förväntade sej att hans efterföljare skulle hålla hans lag långt efter hans död.(Matt 24:20)

    7)Draken(djävulen) är enligt Bibeln speciellt vred på dem som håller Guds bud i den sista tiden.(Upp 12:17; 14:12)Han verkar hata Guds lag och sabbaten för att den påminner om Guds karaktär - rättvisa och skaparmakt. Djävulen vill ha den tilbedjan som enbart tillkommer Gud.

    8)Enligt Daniel ska Antikrist(mot Kristus eller istället för)"sätta sej i sinnet att förändra heliga tider och lagar".(Dan 7:25)

    Det finns speciellt ett bud som är förändrat av Antikrist -
    "Fråga:Vilken är sabbatsdagen?
    Svar:Lördagen är sabbatsdagen.
    Fråga:Varför håller vi söndagen istället för lördagen?
    Svar:Vi håller söndagen istället för lördagen för att den katolska kyrkan överförde högtidligheten från lördag till söndag."
    (The Convert´s Catechism of Catholic Doctrine, 1977 edition p.50. Peter Geiermann)

    SvaraRadera
  27. 9)vad säger kyrkorna om sabbaten och söndagen?

    Lutherska kyrkan:
    "Söndagens firande var liksom andra högtiders firande en mänsklig förordning.
    (Den kristna religionens och kyrkans allmänna historia. del 1 band 2 sid 80. August Neander)

    Baptisterna:
    "Det fanns och finns ännu en befallning att hålla sabbatsdagen helig, men denna sabbatsdag är inte söndagen. Likväl är man färdig att påstå, och det med en triumferande min, att sabbaten med alla dess skyldigheter och privilegier och dess gudomliga stadfästelse blivit förändrad från den sjunde till den första dagen i veckan...Det finns inte något bevis i Bibeln för att sabbatens helgd överflyttats från den sjunde veckodagen till den första."
    (The Baptist Manual. Dr E.T.Hiscox)

    Metodisterna:
    "Det är sant, att det inte finns någon skriftlig befallning att döpa små barn; och att det inte heller finns någon sådan att hålla den första dagen i veckan helig."
    (Theological Compend, sid 180,181)

    "Orsaken till att vi iakttar den första dagen istället för den sjunde grundar sej ej på något bestämt bud. Man söker förgäves i Skriften efter rätt och makt att övergå från den sjunde till den första dagen. De kristna begynte tidigt att iaktta veckans första dag. Så småningom gjordes denna gudstjänstdag till en vilodag, en laglig helgdag. Detta skedde år 321."
    (Then Rules for Living, sid 61, Clovis G. Chappell)

    Svenska kyrkan:
    "Dock firades i början den judiska sabbaten (Bibeln kallar den Herrens sabbat) såsom vilodag jämte söndagen som glädjedag. Endast småningom överflyttades på den senare även sabbatens karaktär, så att denna inte mer firades."
    (Vilodagen, Natanael Beskow enligt en broschyr)

    Anglikanska kyrkan:
    "Budet säger att den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Ingen aritmetik eller almanacka kan få sju lika med ett, inte heller få den sjunde att betyda den första, eller lördag att bli söndag...Faktum är att varenda en av oss är sabbatsbrytare."
    (Kyrkoherde G. Hodges)

    Katolska kyrkan:
    "Kyrkan har ändrat sabbatsfirandet till söndagsfirande genom sin egen, och inte genom Skriftens auktoritet."
    (Dr Eck - skarpsinnig advokat och förkämpe för katolska kyrkan i striden med Martin Luther)

    "Man kan läsa Bibeln från första Mosebok till Uppenbarelseboken utan att finna en enda rad som bevisar söndagsfirandet. Bibeln påbjuder lördagens helighållande, den dag som vi aldrig helgar."
    (Kardinal Gibbon talar rent ut - Faith of Our Father)


    10)Vad säger historikerna?

    "Hedningarna var ett avgudadyrkande folk som tillbad solen, och söndagen(solens dag)var deras heligaste dag. För att nå folket på detta nya fält tycks det inte vara naturligt utan nödvändigt att göra söndagen till kyrkans vilodag. Kyrkan kunde naturligtvis nå dem lättare genom att fira deras dag."
    (William Fredrick - historiker)

    "Allt det som var vår plikt att göra sabbaten(den sjunde dagen i veckan)har vi(Konstantin, Eusebius m.fl.)överfört till Herrens dag(den första dagen i veckan), såsom egentligen tillhörande den."
    (Eusebius, biskop vid Konstantins hov(338))

    Artikeln "söndag" i Pears Encyclopaedia:
    "Den första dagen i veckan. I antiken var det den dag på vilken solen tillbads. I kyrkans tidiga dagar började kristna att helighålla den första dagen i veckan, för att fira uppståndelsen och dessutom även iaktta dekalogens sjundedagssabbat. Gradvis övergavs sjundedagssabbaten och den första dagen infördes såsom den kristna vilodagen, trots att den saknade bibliskt stöd. Den första söndagslagen stiftades av Konstantin den Store 321 e.Kr, i vilken det påbjöds att alla skulle vila från sina sysslor under denna "solens vördnadsvärda dag"."
    etc. etc. etc.

    Har vi rätt att förändra Bibeln och införa mänskliga traditioner?

    Guds frid

    SvaraRadera
  28. Tyvärr glömde jag tillägga i de senaste två inläggen att jag inte dömer några människor. Det är systemfelen som jag vill åt och inte människorna. Gud älskar alla människor oavsett vilken religion eller samfund vi tillhör. Därmed inte sagt att vi inte skall försöka förstå mer av Bibelns sanningar. :-)

    SvaraRadera
  29. Keith.

    1) Herrens dag är inte sabbaten utan söndagen. Det finns flera tidiga kyrkohistoriska belägg för det. Se t.ex. citaten jag tog upp i det ursprungliga inlägget ovan. Det finns fler belägg.

    2) De där orden är inte ett belägg för att de hednakristna skall hålla sabbaten. Man måste ju se till vem han talar, i vilken tid och i vilken kontext. Som jag redan nämnt talar Jesus också om att man skall försona sig med sin broder innan man offrar vid altaret, och i Johannes evangelium kapitel 7 säger Jesus att "ni omskär en människa även på en sabbat". Du gör väl knappast en lära om att man skall omskära människor i allmänhet bara för att Jesus säger "en människa"? Nej, då svarar du nog "Andra bibelställen säger att man inte skall omskära de hednakristna". PÅ samma sätt svarar jag "Andra bibelställen säger Låt ingen döma er ifråga om sabbat"

    3) Jesaja profetia om den messianska tiden har jag redan berörd i kommenterarna. Man måste ta hänsyn till det typ av bildspråk som används i messianska profetior. Tänk på bildspråken med barn som sträcker sina händer till ormar, vargar och lamm tillsammans, svärd som smids om till plogbillar, Sion som det högsta berget på jorden, en väg som syndare vandrar på som leder till frälsning, frälsningens källor som man öser ur osv. Och just de där verserna talar ju också om "nymånad efter nymånad", och i NT står nymånad tillsammans med sabbat som exempel på saker som man inte skall låta sig dömas över.

    4) Det ingår ju i det nya förbundets karaktär att det inte finns några yttre ytliga bud. Kristi rike består av syndernas förlåtelse, kärlek till Gud och nästan. Den som tror att Kristi rike består av yttre bud har missuppfattat skillndane mellan lag och evangelium och det är allvarligt. Och det mycket viktiga kyrkomötet i Apg 15 säger inget om sabbaten, trots att den behandlar frågan om vad de hednakristna måste iaktta.

    5) Jesus gick till sin tids kyrka på de dagar de höll sammankomst. Men hans plats för att förkunna GUds rike, som först skulle predikas för judarna, av både Jesus och apostlarna, har inget med vart du skall gå och på vilken dag. Gamla kloka teologer har poängterar detta, att falsk lära uppstår inte sällan då människor bygger en lära på ett exempel. Det är dålig bibelexegetik. För om du riktigt noga finkammar hela NT så ser du flera saker som Jesus och apostlarna gjorde som du inte gör. Du är inte omskuren (antar jag), du uppväcker inte döda, du avlägger inte nasirlöften, du renar dig inte på judiskt vis, du går inte till templet osv. Bara för att viktiga personer GÖR saker så betyder inte det att det är en lära att alla skall göra det.

    SvaraRadera
  30. 6) Se punkt 2. Man måste ta hänsyn till vilka som tilltalas. Inte hednakristna. Evangeliet hade inte ens börjat förkunnats för hedningarna (förutom de enskilda hedningar som kom i Jesu väg och fick del av Guds rike redan innan förkunnelsen började riktas mot hednavärlden). Under en tid fanns det en kristen församling i Jerusalem, men innan den fruktansvärda belägringen (då mängder av judar dog av både svält och krig) så drog sig många av dem undan, eftersom Jesus varnat dem. Jerusalems kristna bestod av judar. Man ser detta även i de apostoliska breven, att i synnerhet Jerusalems kristna tenderade att förfalla till lagrättfärdighet och omskärelse, för de var judar och flera av dem var besmittade av fariseernas surdeg. Apostlarna anpassade sig i viss utsträckning efter dessa, för att inte bli till onödig anstöt för dem.

    7) Uppenbarelseboken säger inte ett ord om att djävulen hatar dem pga sabbatsfirande.

    8) Daniels bok har liknande symbolik som finns i Hesekiel och Uppenbarelseboken, och det går inte att läsa in sabbaten i det där. Det står i samma vers "de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid." Det är rätt uppenbart att det är ett andligt och symboliskt tal. Det sägs inget om sabbaten. Om det vore ett bokstavligt tal borde det stå något om sabbaten. Du nämner också katolska kyrkan. Jag tror själv att påvestolen är antikrist. Men påvedömet var inte etablerat så tidigt som när man började fira Herrens dag, söndagen. Det växte fram med tiden. Biskopen i Rom hade inte mer inflytande än andra i början. Du citerar inte en kyrkofader utan en modern katolsk bok som försöker förklara något om söndagen. De har inte rätt att tro att alla kyrkofäderna 70-300 e kr är "katoliker". Jag är mycket noga med läran, och när jag läser skrifter från den perioden finner jag inte mycket som är obibliskt. Men läser jag vad katoliker under senare kyrkomöten har slagit fast så finns det massor av falsk lära, om maria, om kyrkan, om mässoffer, om avlat, om påvens auktoritet, om skärselden, om präster celibat osv osv.

    9-10. Söndagen valdes i kristen frihet, för att fira Jesu uppståndelse. Det var så man motiverade söndagssammankomsterna, inte att det var "solens dag". Se citatet från Barnabasbrevet i blogginlägget (100-130 e kr). Justinus Martyren (150 e kr) motiverar också söndagsfirandet med att det är Jesu uppståndelses dag. Och Eusebius (tidigt 300-tal) som hade tillgång till bibliotek och skriftsamlingar och citerar så många kristna som levt under 100-200 talet skriver om de kristna som levt innan honom: "De frågade lika litet som vi efter kroppslig omskärelse, sabbatsfirande, iakttagande av viss föda eller avvisande av annan. Mosee var den förste som lärde de efterkommande att iaktta sådant som sinnebilder men de bruken finns inte bland de kristna." (Eus Eccl 4).

    Jag vill f ö påminna bloggens läsare att denna iver för sabbatsfirande återfinns endast i små sammanhang, t.ex. hos sjudedagsadventister. De flesta kristna på jorden har inte den läran, oavsett om man är katolik eller protestant, baptist, pingstvän, lutheran eller metodist. Det är villfarelse att kräva att kristna skall fira något, som de nytestamentliga författarna inte uppmanat någon hednakristen att fira.

    mvh Shadow

    SvaraRadera
  31. Angående det här med att avsluta debatten, som någon var inne på tidigare. Jag vill själv dra ett streck för debatten. Orsaken är inte minst att bloggen kan ha flera nyomvända kristna och sökare (vilket är en primär målgrupp för bloggen). Människor som behöver lära sig om lag och evangelium, och som bör slippa få höra felaktiga läror om sabbaten som framförs av sjundedagsadventister. Med tanke på deras kunskapsnivå, och med tanke på att det är uppenbart att vi alla nu börjar upprepa oss mycket, så att alla argument redan har lagts fram, så vill jag att debatten avslutas här. Jag välkomnar dock i fortsättningen samtal om de olika saker som skrivs i bloggen. Man får vara hur kritisk som helst till det vi skriver, eller ställa hur många frågor som helst.

    "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." (Ps 119:105).

    mvh Shadow

    SvaraRadera
  32. Med all respekt men med en dåres envishet - har jag en fråga:

    Hur ser ni på Jakob 2:10?
    "Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt."

    SvaraRadera
  33. Texten skall läsas i sin kontext, annars blir hela Bibeln en bok som kan försvara vilken obiblisk lära som helst. Sammanhanget (Jak 2:8-13) handlar om kärleken till Gud och nästan (inte sabbatsbudet). Församlingen hade problem med att man särbehandlade de fattiga m m. Det framgår av kapitlet och av boken som helhet. Dessutom talar Jakob om evangelium, och inte en lagisk kristendom. "Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag." (Jak 2:12). Och NT genomsyras av detta budskap: "Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar" (Rom 4:4-6). När vi rätt åtskiljer lag och evangelium kommer vi fram till att människan inte kan berömma sig av något annat än Guds godhet. För lagen vittnar om vår synd. "Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd." (Rom 3:20). En evangelisk kristen berömmer sig inte av lagen eller av att hålla buden. För även om buden också lär oss vad som är rätt inför Gud, att hedra föräldrar, förtrösta på Gud, fly otukt, våld, lögn etc, så blir slutsatsen hos en syndamedveten människa att lagen vittnar emot oss, inte för oss, och att Kristus är det enda föremålet för vår berömmelse och frid inför Gud, INGENTING annat. Den tron skulle kunna summeras i orden: ""Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran,för din nåds och din sannings skull." (Ps 115:1). och "Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." (1 Kor 1:31; 2 Kor 10:17). Alla borde noga läsa vad Paulus säger i Fil 3, om sin egen fullkomlighet när det gäller att ivra för lagen i dess yttre form, hur han räknar upp sitt sätt att hålla lagen, men ändå till slut säger: "Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron." (Fil 3:7-9).

    Med dessa ord sätter jag punkt för debatten eftersom det mest blir upprepningar nu.

    mvh Shadow

    SvaraRadera
  34. Jag tror att alla inläggsinlämnare på den här bloggen har den tron att bara Jesus och hans rättfärdighet kan frälsa oss.

    Det som jag känner oro för är att vi av brist på kunskap sprider Nikolaiternas lära/gärningar; att evangeliet har avskaffat lagen.(Upp 2:6)

    I verkligheten säger dom att Kristus vid sin död frälser människan I sin synd - och inte FRÅN sin synd som Bibeln lär.

    Att leva i lydnad för Guds ord – är den högsta formen av tillbedjan.

    SvaraRadera
  35. Det är fel att främja en obiblisk ytterlighet (att hednakristna måste fira den judiska sabbatsdagen) för att den finns en annan obiblisk ytterlighet (laglöshet).

    Augustinus, Luther, Rosenius och många andra var utmärkta predikanter, som predikade nåd, syndernas förlåtelse, men även varnade för och förmanade synd, utan att för den skulle gå utöver Skriften och bli sjundedagsadventister eller nikoaliter.

    mvh Shadow

    SvaraRadera
  36. Enligt min åsikt verkar sjundedagsadventisterna ta Bibeln på stort allvar. Om andra samfund hade levt i samma lydnad för Guds ord som dem, hade Jesus kommit för länge sedan.

    SvaraRadera
  37. "Nehushtan sa...
    Keith.

    1) Herrens dag är inte sabbaten utan söndagen. Det finns flera tidiga kyrkohistoriska belägg för det. Se t.ex. citaten jag tog upp i det ursprungliga inlägget ovan. Det finns fler belägg."

    Är det inte lite väl långsökt när resten av Bibeln inte ger några belägg för att Gud har förändrat sin heliga lag? Om Johannes hade börjat helighålla
    söndagen istället för sabbaten - varför nämner han inte detta i sitt författarskap - med tanke på att resten av Bibelns författare talar emot en sådan tanke att Gud förändras eller förändrar sitt ord/lag?

    SvaraRadera
  38. Man "helighöll" den inte på samma sätt som gamla förbundets folk helighöll sabbatsdagan. Det var helt enkelt en dag man i den kristna frihetens namn valde att samlas för att predika Ordet och fira brödsbrytelsen. Här har vi hela det kyrkohistoriska vittnesbördet på vår sida. För det är ju så att det hos de tidiga kyrkofäderna, som har bevarat massor av lärodiskussioner och praktiska frågor kring påskfirandet m m, inte finns bevarat diskussioner kring att man slutar att fira lördagen och börjar att fira söndagen. Man gjorde det nämligen redan från början. Precis som några, helt i strid mot det kyrkohistoriska vittnesbördet, idag tror att NT:s församling tillät homosexualitet, utan att kunna visa ett enda historiskt belägg för en "övergångsfas" då kyrkan diskuterade dettas vara eller icke vara, så finns det inte heller något kyrkohistoriskt vittnesbörd kring att man övergår från lördag till söndag. Om du tror att NT:s församling på ett lagiskt sätt firade sabbatsdagen, så får du gärna lägga fram något belägg för när detta skulle ha upphört. Nej, det finns inte. Vad vi vet är att Jesus och apostlarna i sin judiska kontext ibland valde att möta människor på de platser (synagogor, templet, böneplatser) och vid de tillfällen (sabbater, större högtider) då folk var samlade för att höra Guds ord. Men de kristna gjorde inte sabbaten till ett bud. De visste ju att lagen hade fått sitt slut och att Kristus hade kommit i det ställe, med den sanna sabbatsvilan från gärningar. De visste den avgörande skillnaden mellan det gamla och nya förbudnets karaktär, vilket inte sjundedagsadventister tycks göra om de trycker så hårt på att hednakristna skall hålla sabbaten. Det är inte alls "långsökt".

    Läs om "Herrens dag" som söndagen på t.ex. Wikipedia, där även kyrkohistoriska citat tas upp.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Lord's_Day

    SvaraRadera