Det är sant!
Även jag hade problem med den biten, stora problem.
Enklast kan jag förklara vad det innebär, som det var för mig och säkert är för många andra, såhär: när man väl har träffats i hjärtat...av Guds uppenbarelse som verklig, när tron väl har upptänts och man har gjorts medveten om exakt vad man har frälsts=räddats ifrån, och hur man helt oförtjänt har fått ta emot denna gåva, då är det ohyggligt svårt att inte åtminstone någon gång drabbas av skuldkänslor och en föreställning att man själv måste göra en massa goda gärningar för att visa Gud hur högt man prisar Honom, för att gottgöra sitt tidigare liv, för att försäkra sig om att Gud ser hur villig man är, hur Gud ser ens rädsla för att missa Honom. Att Gud inte ångrar sig, eller finner en ovärdig att få komma till Honom.
Nu vet jag att många kristna kanske skulle protestera, och säga: "men det är ju ett glädjebudskap! I det finns ingen rädsla, det är ju en enorm kärleksgåva man får, hur kan det leda till ångest!?"
Det ligger något i det, å andra sidan skulle jag bli lite misstänksam om en kristen aldrig någon gång har drabbats av anfäktelser (ett ord i sammanhanget använt som en sorts "andlig nöd") vad gäller detta, aldrig har känt sig för ovärdig att fritt ta emot gåvan som den evangeliska och sanna tron innebär.
Min misstanke skulle måhända vara orättvis, men grundad på detta: har Lagen verkligen träffat denne persons hjärta på djupet..?
Det är nämligen först när detta sker, som man inser hur förlorad man är utan Gud. Hur förlorad man är i sig själv. När samvetet träffas rätt av Guds ord, kommer en förkrosselse som helt naturligt sammanfaller med insikten att man är en ohjälplig syndare, bortvänd från Gud.
Inom kristendomen finns det några grundfundament, närmare bestämt tre, som skulle jag vilja påstå, är direkt avgörande för hur ens kristna liv kommer löpa.
De saker jag tänker på är dessa:
1) Rättfärdiggörelsen. Att veta att Jesus på korset åstadkom en fullkomlig rättfärdiggörelse för alla människor är det mest centrala av allt.
2) Lagen. Den kunde människan inte hålla, och kan inte hålla, därför sände Gud sin son för att göra det vi inte kunde göra: uppfylla HELA Lagen
3) Evangelium. Detta är glädjebudskapet; vetskapen att vi alla har räddats i och med Jesu offer, det är en orubblig och oföränderlig sanning som vi alla får lov att tro på.
Jesus har dött för vår skull, för all vår synd, och vi får lov att tro detta och hysa förtröstan på detta och lita till att Gud räknar oss som rättfärdiga för Kristi skull och därför kommer att ta emot oss den dag vi lämnar detta liv.
Jag har i mina tidigare ABC-inlägg berört vad som hände med människosläktet när vi orsakade splittringen mellan Gud och Hans Skapelse, oss, och vem som var den ende som kunde återupprätta detta förbund.
Nu ska jag i några inlägg tala lite om de två delar på vilken all sund biblisk undervisning måste vara byggd, och det är förövrigt kyrkor som inte har denna utgångspunkt som lättast faller ifrån den bibliska läran: den rätta förståelsen och åstskilladen av Lag och Evangelium.
/Nephele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar