"Bebådelsen", Henry Ossawa Tanner |
Bibeltexten återfinns i Lukas evangelium och lyder:
"I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. Ty för Gud är ingenting omöjligt." Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne." (Luk 1:26-38).
Några förklaringar och kommentarer till texten:
Med uttrycket "I sjätte månaden" menas tidsförhållandet till det som skildras av Lukas strax innan, nämligen att det gamla paret Sakarias och Elisabeth av Gud fick löftet att de skulle föda en son (Johannes döparen).
Att hon var "trolovad" innebar inte samma sak som dagens "förlovning" som föregår äktenskapet. Hos judarna var trolovningen en större förpliktelse, och var likvärdig med ett äktenskaps ingående. Den enda skillnaden var att det äktenskapliga samlivet började först efter bröllopet. De löften man gav vid trolovningen var så bindande att den endast kunde upplösas genom skilsmässa. En trolovad judisk kvinna kallades för hustru, även om hon var jungfru.
Vid ängelns hälsning blev Maria förskräckt, men ärkeängeln tröstade henne med orden. "Du har funnit nåd hos Gud". Hon var alltså inte helig i sig själv, utan hon var syndare som alla andra människor, men hon var benådad. Hon var innesluten i Guds förlåtelse, som hon höll sig till genom de löften som finns i de heliga Skrifterna. Redan i samband med hälsningen lyfter ängeln fram Guds nåd: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig". När Maria senare mötte sin släkting Elisabeth och hon sjöng sin lovprisning tar hon också upp denna nåd som hon fått från Gud. Hon kallar Gud för "Gud, min Frälsare" (Luk 1:47), och erkänner sig därmed vara i behov av frälsning. Hon upphöjer inte sig själv, utan säger: "Han har sett till sin tjänarinnas ringhet" (Luk 1:48). Och hon prisar Guds barmhärtighet: "Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom" (Luk 1:50). Den överhöga position som den romersk katolska kyrkan har givit Maria har inga vettiga bibelstöd. Bibeln säger inget om hennes "obefläckade avelse" (att hon själv inte skulle fötts med arvssynd), inte något om någon himmelsfärd, att hon skulle vara en himladrottning, medåterlöserska, att hon skall tillbedjas eller vara vår särskilda förebedjare.
De beskrivningar som ängeln ger över barnet stämmer exakt med vad profeterna hade skrivit om den kommande Messias: "han skall kallas det högstes son" "Gud skall ge honom hans fader Davids tron" "han skall vara konung över Jakobs hus för evigt" "hans rike skall aldrig få något slut". När ängeln alltså säger dessa saker är det beskrivningar som Maria känner till från Skrifterna som förelästes varje sabbat i synagogorna. Hon får kortfattat veta att den Messias som Skrifterna utlovar skall hon föda. Vilket oerhört stort budskap. Vilken nåd att få en sådan uppgift!
Att Maria såg kopplingen till de messianska profetiorna hos Mose och profeterna framgår av hennes lovsång, då hon säger om Gud: "Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder." (Luk 1:54-55). Med dessa ord "efter sitt löfte till våra fäder" visar att hon anknyter till det som redan utlovats Abraham, Isak, Jakob osv. Redan Abraham, Isak och Jakob fick veta, att genom deras avkomling (messias) skulle jordens alla folk få Guds välsignelse.
En bra, lärorik och evangelisk bok om Marias lovsång är för övrigt Marias lovsång. Martin Luthers tolkning av "Magnifikat" som utgivits av Proprius förlag med inledning och översättning av Inge Löfström. Boken beskrivs såhär på förlagets hemsida: "En bok präglad av värme och kärlek - en hyllning till Jesu moder. Luther ser henne som ett föredöme för tron, men också som ett exempel på hur Gud utväljer det som i världens ögon är ringa." Boken finns att köpa på adlibris m m till en mycket ringa summa: 59 kr. Det finns också en engelsk översättning på internet att läsa här.
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar