Lasarus uppväcks från de döda

"Lasarus uppväcks från de döda", Henry Ossawa Tanner.

Tavlan är målad av Henry Ossawa Tanner (1859-1937), en afro-amerikansk konstnär. Han var den förste afro-amerikanske konstnären att bli erkänd internationellt. Tanner kom från en välbärgad familj, och hans första målningar handlade mycket om att förbättra bilden av hans folk, som oftast behandlades på ett hånfullt sätt i den populära konsten. Han tillbringade några år med att måla bilder som fokuserade på de svarta folkets värdighet. Måleriet hade en terapeutisk funktion för Tanner, då det fanns mycket rasism i Philadelphia där han bodde. 


Senare började Tanner måla bibliska motiv, och hans målningar visar en fascination för kraften i verkligt och symboliskt ljus. 1891 lämnade han USA och bosatte sig i Frankrike, där han spenderade resterande delen av sitt liv. Konstkritikern Rodman Wanamaker blev så imponerad av tavlan "Lasarus uppväckande", att han bekostade en dyr resa för Tanner till mellanöstern. Han resonerade så, att den som målar bibliska motiv bör bekanta sig med mellanösterns miljöer och landskap. Tanner tog tacksamt emot gåvan och utvecklade sitt måleri genom sina studier i mellanöstern. 


Berättelsen om hur Jesus uppväcker Lasarus från de döda återfinns i Johannesevangeliets 11:e kapitel. Jesus var bekant med Lasarus, en vän till honom. Lasarus blev svårt sjuk, och avled innan Jesus kom hem till honom. Lasarus och hans systrar bodde i den lilla staden Betania, som låg nära Jerusalem, på andra sidan Oljeberget. När Jesus kom dit mötte han först Lasarus ena syster, Marta, och Jesus predikade evangelium för henne, som var ett ännu större budskap än att Jesus kan uppväcka döda.

"Jesus sade: "Din bror skall uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen." (Joh 11:23-27).

När Jesus anlände hade Lasarus varit död i fyra dagar. Folket grät. Det står här att Jesus "blev häftigt upprörd" och "Jesus grät". Eftersom han är både Gud och människa har han också mänskliga känslor, fast utan synd. Han grät, liksom andra grät. Han kände med människor.


I samband med uppväckandet bad Jesus till Fadern på ett undervisande, pedagogiskt sätt.

"Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen." Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön." När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk." (Joh 11:39-44).

När Jesus gjorde detta under ville han ära Fadern som sände honom. Och genom att de förstår att Fadern har sänt honom, så förstår de att han är Guds Son. Som han sade vid ett annat tillfälle: "Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull." (Joh 14:11). 

"Lasarus uppväcks från de döda", Rembrandt

Det var många närvarande, eftersom de kommit ut till Marta och Maria som förlorat sin bror. Och många kom till tro när de såg att Jesus uppväckte Lasarus från de döda. Men andra som närvarade gick bort och berättade allt för fariseerna, som genast började rådgöra med Översteprästerna om vad de skulle göra med Jesus. 


Det berättas att Jesus senare återvände till Betania och att man höll en festmåltid för honom. Den uppväckte Lasarus var också med dem. Ryktet om Jesu närvaro spred sig: "En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus." (Joh 12:9-10).


Det här är en märklig vändning i berättelsen. Tänk att de t o m ville döda Lasarus, han som redan varit död en gång! De var förblindade i sin otro. Jag tror att de rationaliserade och tänkte "Lasarus var aldrig död från första början" eftersom de tänkte "Jesus är inte Guds Son". På ett liknande sätt försökte de komma på en förklaring till varför Jesus kropp inte fanns i graven efter uppståndelsen, och de spred ut ett ryckte om att kroppen var stulen (Matt 28:11-15).


De gick bara på vad de kunde se med sina ögon. Och när de såg att många trodde på Jesus och höll sig till honom, så fylldes de av en mordisk avund som påminner om Kains glödande hat mot den rättfärdiga Abel. Otro kan förblinda en människa och göra så att hon hatar och förföljer dem som tror. Den som inte tror, ser saker med andra ögon än den som tror. Apostlarna förutsade också att de kristna skulle möta hån och förtal av dem som inte tror (2 Pet 3:3; Jud 1:18). Därför bör inte en kristen bli förvånad när detta sker.


/Shadow