Den uppståndne Kristus

"Den uppståndne Kristus", Bertel Thorvaldsen

Det här är en skulptur som ganska många känner till, eller har stött på, på ett eller annat sätt. Den är gjord år 1821 av den danske skulptören Bertel Thorvaldsen (1770-1844). Det har gjorts många kopior av skulpturen på grund av dess populäritet. Orginalet finns på Thorvaldsens museum i Köpenhamn. Jag har sett den själv på plats för ett antal år sedan tillsammans med de övriga verk som finns där.

Denna bild av Kristus visar inte den lidande marterade Frälsaren, utan den segerrike uppståndne Frälsaren. Man anar en konungslig värdighet och makt, samtidigt som händerna sträcks fram i omsorg om Herdens får. Det är också händer som sträcker sig ut med en inbjudan till alla att komma till honom. Frälsningen är utförd, färdig. Kristus har återuppstått precis som han lovat, och han skall strax stiga upp för att sätta sig på maktens högra sida i höjden. "Han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Joh 13:3).

Uppståndelsen är som ett kvitto på att betalningen är gjord. Jesus, Guds Son, har ställt sig under lagen, hållt den i vårt ställe, tagit alla våra synder på sig upp på korset, lidit och dött i vårt ställe och så försonat oss med Gud. Han återuppstod från de döda, och alla som tror på Honom skall också uppstå på den yttersta dagen, för att leva i gemenskap med Gud i all evighet.

Det fanns många ögonvittnen till Jesu uppståndelse. Aposteln Paulus skriver:

"Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling" (1 Kor 15:3-9).

Och det vi har att se fram emot är inte endast en slags diffus "hinsides tillvaro", i himlen. Skapelsen kommer att återupprättas. Djävulen kommer att fördrivas och dömas tillsammans med alla hans tjänare. De döda kommer att uppstå med sina kroppar, förhärligas och bli lika Kristus, och de kommer att leva i gemenskap med Gud i härlighet. Eftersom Guds Sons blod, som är dyrbarare än allt skapat i himlen och på jorden, har utgjutits på korset som betalning för vår synd och skuld inför Gud, finns inget som skiljer oss från Gud. I Kristus finns en vidöppen port in i himlen. Allt är redan färdigt.


Jesu uppståndelse angår alla. Det var inte för sin egen skull han kom till jorden eller lämnade den. Jesus säger själv:

"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26).

I Romarbrevet kapitel sex skriver aposteln Paulus om hur vi genom dopet förenas med Jesu död. Och liksom Jesus har uppstått från de döda, skall också vi uppstå.

"Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans." (Rom 6:1-5).

/Shadow