Kristen ABC: Den nya människan

Jag har blivit förlåten! Jag är friskriven alla mina skulder, Gud vill ha mig. Jag hade inte ens kunnat lyda Guds vilja i allt, så det var ingen ide att försöka. Och därför behöver jag inte bry mig om vad Han har sagt i sin Lag nu, för jag är ändå förlåten. Jag är verkligen fri!

Är det rätt..?
Nej, det är det inte.

Förlåtelse och återupprättelse (bild komponerad av Nephele)

Att ha frälsning i Kristus innebär inte att ha diplomatisk immunitet, så att vi kan göra vad vi vill eller rättare sagt; vad den köttsliga delen av oss vill.

Det här är ganska svårt att förklara i ord, då det lätt kan bli en mekanisk skildring av en process som går långt utöver orden.
Det är något som sker inom oss, när vi blir omvända.
Att ta emot tro och ta emot Gud, är att dö bort från sitt gamla jag och födas in till något nytt.

Bibeln talar om den gamla och den nya människan:

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.  Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud." (Rom 8:1-6)

Jag har tidigare i "ABC-serien" skrivit om vad som hände med mänskligheten, hur en enda människas synd drog död över oss alla. Den domen står kvar, som gäller köttet, eller det som kallas vår syndiga natur.
Allt som hör till den, är dömt att dö.
Den frälsning som finns för oss gäller vår själ, men också i detta liv manifesterar sig en äkta tro genom den frukt vi ger, eller uttryckt i andra ord: de handlingar vi gör. Jag kommer att förklara den delen längre fram.

I Romarbrevet 8 läser vi alltså om skillnaden mellan den gamla och den nya människan.
Det talas om Anden.
Vad innebär det, vad är Anden..?

Låt oss läsa vidare, denna gång i Johannes 14:15-17:

"Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er." 

Innan Jesus lämnade jordelivet för att tas till sin egen korsfästelse, talade Han med sina lärjungar och ovanstående citat är några av de tröstande och stärkande ord Han gav. Det var ett löfte, om någon som skulle komma, som skulle hjälpa oss. Förbli i oss, en Sanningens Ande.

Så är det ju med Gud, Han är som tre personer i En: Fadern, som skapade oss. Sonen, som frälser oss. Och den Helige Ande, som också kallas Hälparen. Det är denna Ande som hjälper oss till ett sinnets förnyelse, och det är därför det blir otillräckligt att förklara detta även om det är en stor glädje att göra det.

"Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." (Joh 3:8)


När vi har Gud i oss, när vi går den väg som tillhör Honom, då sker något med oss som inte har med denna värld att göra och därför inte går att skildra precist.

Men det är verkligt, och det är Gud som verkar. Och därför, trots att vi inte kan hålla hela Lagen i egen kraft, får vi hjälp att motstå den synd som hela tiden drar i oss.

När kärleken till Gud blir så stark och kännbar att tacksamheten för räddningen långsamt eldar upp ett hat mot synden, mot förstörelse, mot alla hinder mellan oss och Gud, då kan man läsa dessa ord med en känsla av lättnad:

"Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. " (Rom 6:6-11)
 
Mer om detta ämne följer i nästa ABC-inlägg.

/Nephele