"Kristus på Olivberget", Théodore Chassériau |
"Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" (Matt 17:5).
Med dessa ord gör Gud hela världen salig och övergjuter alla människor med gudomlig glädje och tröst. Hur då? Jo, då jag vet, att människan Jesus är Guds Son och behagar Fadern, då är jag även viss om att allt, vad denna människa gör och talar, är Fadern till behag. Lägg märke till detta.
Då jag nu vidare hör Kristus tala eller göra något mig till godo, så tänker jag på detta Faderns ord, att han är hans käre Son, därav följer, att Kristi ord, gärning och lidande, som han gjort för mig, hjärtligt väl behagar Gud. Men hur skulle Gud kunna rikligare utgjuta sin kärlek över oss än då han säger, att han har funnit behag i att hans Son Kristus talar så vänligt och menar det så väl med mig och med så stor kärlek lider och dör för mig? Tror du inte, att om ett människohjärta rätt kunde känna detta Guds välbehag i Kristus, då han tjänar oss, så skulle det dö av glädje? Ty det skulle då se ner i det oändliga djupet av Guds eviga godhet och faderliga kärlek, med vilken han av evighet älskat oss.
Men vi är kalla, lata och otacksamma syndare och går förbi dessa ord, som om de endast skulle angå Kristus och inte oss, och vi ser inte, att de gäller endast oss och står där för vår skull."
(Martin Luther. Ur "Resekost", 4 Mars).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar