En av lärarna i denna kurs är Randy Clark, som var med och startade den s k "Torontovälsignelsen", en karismatisk rörelse som fick snabb spridning under 90-talet. Torontovälsignelsen har visat många pinsamma och skrämmande exempel på hysteri och massuggestion. Människor kunde sitta och skratta tillsammans i timmar, och ledarna kunde uppföra sig som berusade. Man tolkade det som den helige Andes särskilda beröring. Långa skratt-sessioner sågs som ett uttryck för den helige Andes särskilda beröring.
Randy Clark har undervisat mycket om s k "impartation". Jag vet inte hur man vanligtvis brukar översätta detta ord till svenska, men impart betyder ungefär meddela, förmedla, ge, skänka. Det är hämtat från Rom 1:11 "Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta". På engelska lyder versen "I long to see you so that I may impart to you some spiritual gift to make you strong". Tanken hos Randy Clark och andra är att andliga nådegåvor, och även andliga tjänster, såsom pastor och evangelist, förmedlas från en människa till en annan genom handpåläggning. I en intervju gav Randy Clark ett exempel på en sådan förmedling. Han skall ha lagt händerna på, och bett för, en afrikansk kvinna, som sedan for hem till sitt land, bad för och lade händerna på 12 män, som gick ut och evangeliserade. Detta skulle vara ett exempel på en särskild gåva som förmedlas på karismatiskt sätt. Det är samma typ av kristendom som Benny Hinn och Livets ord står för. Den helige Ande förmedlas inte endast genom Guds ord och genom dopet. Anden förmedlas vid sidan av Guds ord och dopet, på ett synligt sätt.
Att man har sådana här "helandeskolor" följer också den tankegången. Vissa ledare skall undervisa andra, be för, lägga händerna på, och sända ut dem, så att de skall fortsätta att göra samma sak. Detta leder till en ytlig form av kristendom. Vi uppmanas inte i Skriften att gå ut och lägga händerna på folk och lägga betoning på helanden, a la karismatisk kristendom. Det vi skall göra är att predika evangelium rent och klart för människor, och hålla oss till den rena läran i de heliga Skrifterna. Den som håller sig till Guds ord, till evangelium, leds av Anden som undervisar i Ordet. Och Guds ord går inte fram genom suggession, enastående mirakel, sådant som imponerar på ögonen och köttet. Guds ord gör oss till ödmjuka tjänare av evangeliet, som många gånger föraktas, ja man ser ned på dem som håller sig till Guds ord och endast Guds ord. Människor vill ju ha bevis. Ordet är inte nog.
Randy Clark lär också att den nytestamentliga församlingen fick helanden i samband med nattvarden. Låt mig gissa hur han fått fram denna lära (som inte står i Bibeln). Han använder en slags bristfällig uteslutningsmetod, "att läsa ur det tysta". Att dra slutsatser, inte genom klara bibelställen, utan genom att läsa in saker i texten, som faktiskt inte står där. Det står t.ex. i samband med nattvardesundervisningen i 1:a korintierbrevet, att det finns "många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade" (1 Kor 11:30). Av detta kan man inte dra någon slutsats om att det var sjuka och döende där, pga de använde nattvarden fel rörande helande. Skälet till att de var sjuka och döende står ju i texten! "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade" (1 Kor 11:29-30). De var sjuka och döende för att de åt och drack, som vore det vilken måltid som helst, och att de inte "urskiljde Herrens kropp". Paulus börjar med att återge berättelsen från evangelierna, hur Jesus instiftade nattvarden, och att han sa "detta är min kropp" om brödet, och "detta är mitt blod" om vinet. Och därför blir det konsekvenser när man inte tar emot nattvarden som Jesu kropp och blod "Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod" (vers 27). I kapitlet innan hade Paulus redan understrukit att brödet och vinet i nattvarden är Jesu kropp och blod. "Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?" (1 Kor 10:16).
En del karismatiska ledare som betonar helanden som något väsentligt och centralt i förkunnelsen säger också att helanden från sjukdomar hör ihop med Jesu återlösningsverk på korset. De tolkar ord ur Skriften som ett löfte om att de återlösta, de troende kristna, också har rätt att få helanden, i kraft av försoningen. De bibelställen som främst tas upp är Jesaja 53:5 och 1 Petr 2:24, där det står att "genom hans sår är vi helade" och "genom hans sår har ni blivit botade". Vad gäller Jesaja så förbigår man här kontexten. Det står "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade" (Jes 53:5). Låt oss se strukturen på denna vers. Det är ju nämligen samma sak som sägs flera gånger med olika ord. Jag rubricerar för tydlighetens skull:
| Messias lidande | medför | världens återlösning från synd, skuld och straff |
| Han var genomborrad | för | våra överträdelsers skull, |
| slagen | för | våra missgärningars skull. |
| Straffet var lagt på honom | för | att vi skulle få frid |
| och genom hans sår | är | vi helade |
Först talar Jesaja om varför Messias lider (dvs för att han bär vår synd), och sedan vad det medför (att vi får frid med Gud, att vi blir helade och upprättade). Messias fysiska lidande, att han blev slagen, straffad, sårad och genomborrad orsakas av att han bär våra missgärningar, våra överträdelser, och medför att vi får frid och blir helade. Det fysiska lidandet han genomgår blir vår andliga välsignelse - vi tillräknas inte våra synder eftersom han har lidit för dem. Han hade inte någon synd, han höll lagen, han led i vårt ställe, dog i vårt ställe, och uppstod för vår rättfärdiggörelse. Sin rättfärdighet gav han oss, under det att han tog vår synd och vårt straff på sig själv. Detta är evangeliets budskap. Att även orden "genom hans sår är vi helade" handlar om det ställföreträdande lidandet för våra synder framgår av verserna innan, där det står att han var "en smärtornas man och förtrogen med lidande ... Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad."
Vad gäller 1 Pet 2:24 så måste vi även där läsa versen i hela sitt sammanhang. "Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare." (1 Petr 2:19-25).
Se hur Petrus här, istället för som en del karismatiker, räknar med att de kristna får gå igenom mycket lidande. Och för att trösta dem, så att de inte på ett köttsligt sätt skall söka hämnd för de oförätter de får lida och de slag de får ta emot från världen, så hänvisar han till Kristi lidande. Han påminner dem om evangeliets trösterika budskap om försoningen, och visar att deras egen Herre och Mästare själv fick utstå förföljelse, och att han gjorde det utan att hämnas. För att särskilt styrka dem i tron, så att de skall vara uthålliga, tar han upp evangeliet: Jesus led inte för sig själv, utan för er. Han anspelar också på skriftorden i Jesajas profetia om Jesu lidande genom att bl a skriva "genom hans sår har ni blivit botade" (jfr Jes 53:5) och "ni var som vilsegångna får" (jfr.Jes 53:6).
Säger Petrus att Kristus bar våra sjukdomar i sin kropp för att vi skulle bli fysiskt friska? Nej, han skriver ju "våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä".
Hela texten blir absurd om man tänker sig att den tidiga kristna församlingen ständigt sökte fysiskt helande. Skulle de först bli förföljda och slagna, och sedan söka helande i församlingen, för att sedan gå ut och bli förföljda och slagna på nytt, och för att sedan när de blivit gamla, dö den naturliga döden (som i allra högsta grad visar att vårt kött inte är frälst från lidande, sjukdom och död)! Vore det verkligen så att Jesu lidande gav en fullständig upprättelse av köttets välmående så skulle ingen väckelsekristen karismatiker behöva dö - Kristus led ju för alla sjukdomar och allt lidande och har återlöst dem från allt sådant!.
Nej, så kan vi inte läsa texten. Petrus talar om syndernas förlåtelse genom Kristi kors, ett kors som är föraktat i denna världen, och som för de kristna kommer leda till förföljelse, lidande och död. För somliga innebar det förhör under tortyr och slutligen en gruvlig martyrdöd, visar kyrkohistorien.
Vi bör förstå texten som de kristna i alla tider har gjort, och inte låta oss bli förblindade av dem som förespråkar healing i den kristna församlingen.
Peter Fjellstedt skriver i sin bibelkommentar rörande 1 Petr 2:24 att Jesu lidande medför själens helande för dem som tar emot evangelium. Hans sår och "hans helliga blod har i deras hjertan werkat det nya lifwet och den rätta helbregdagörelsen.". Han skriver vidare: "I Jesu sår är ewig helbregdagörelse för själen, hans död är själens lif och helsa."
Likaså finner man inte någon sådan bokstavlig fysisk tolkning av vare sig Jes 53:5 eller 1 Petr 2:24 i verk som Matthew Henrys Complete Commentary on the Whole Bible, John Wesleys notes on the bible, JFB Commentary Critical and Explanatory on the Whole Bible, och The Geneva study bible,
John Wesley stryker under att ordet "helade" i Jes 53:5 syftar på själens frälsning ("Healed - By his sufferings we are saved from our sins."). JFB's bibelkommentar poängterar att detta ord skall förstås som ett andligt helande och hänvisar till Ps. 41:5; ("bota min själ, ty jag har syndat mot dig") och Jer 8:22 ("Finns då ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte helad?")
Men nu säger någon: "Vi får visst förvänta oss att Gud ger oss ALLT vi ber om - för Skriften säger så. Vi får lova människor att de blir friska om de ber i tro". På det kan svaras att Jesus tog ett exempel, då han uppmuntrade oss att inte tvivla, att vi skall kunna "säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske." (Matt 21:1). Skall du av detta dra slutsatsen att om en skara starkt troende kristna ställer sig intill ett berg, ber och tror att det skall falla över de kristnas alla fiender på jorden så kommer det också, med 100 % säkerhet, att ske? Nej, då svarar du förstås: "Det är inte Guds vilja att de troendes förtryckare utrotas på det sättet. Vi måste utstå lidandet liksom de första kristna fick utstå lidande. Men vid uppståndelsen skall vi bli befriade från våra förtryckare" Och med de orden har du själv samtidigt besvarat frågan om huruvida alla sjuka blir friska om vi bara ber för dem i tro. Lidanden, sjukdomar, död, förföljelser osv ingår i skapelsen sedan syndafallet och försvinner först vid uppståndelsen. För de icke troende är dessa saker både till dom och varning. För de troende är dessa saker en tuktan av en nådig och kärleksfull far i himlen.
Att det finns synd, frestelser, sjukdomar, svaghet, lidanden och död, hör ihop med synden som kommit in i världen. Och genom Jesus har en full upprättelse kommit till världen. Men allt är inte klart ännu. Först vid skapelsens upprättande, när Jesus kommer tillbaka och alla döda uppstår och Guds barn får ingå i härligheten tillsammans med Kristus, först då försvinner all död, alla sjukdomar och alla lidanden från skapelsen. Först då kan vi tala om ett garanterat och fullkomligt helande. Det lär ju Skriften:
"Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." (Rom 8:18-27).
Sen är det en annan sak att Gud faktiskt har makt att göra vad som helst, när som helst. Gud lovar också bönhörelse. Men vi skall inte göra Gud till en "varuautomat", och utlova helanden till alla människor som tror. Vi bör be att Guds vilja ske, men tro att Gud verkligen hör alla våra böner. Gud kan hela människor än idag! Många tänker dock inte på att det fanns ett särskilt syfte med att det skedde så otroligt många helt underbara helanden och underverk genom Jesus och apostlarna. Syftet var att bekräfta Guds ord (evangelium och de heliga skrifterna som är samlade i NT) som kom till världen i dessa dagar. Det står på två ställen:
"Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det". (Mark 16:19-20).
"Paulus och Barnabas stannade där en lång tid och talade frimodigt i Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer" (Apg 14:3).
Vi bör alltså inte dras med i moderna villfarelser om helanden, utan pröva allt utifrån Guds ord. Många karismatiska kyrkor har ju obibliska läror om nattvarden, om dopet, om Anden och Ordet, och om helanden. Dessutom låter många av dem exceptionella tecken och under stå för centralt i förkunnelsen, istället för att låta evangelium vara det framträdande. Skriften säger dock:
"Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna," (1 Kor 15:1-3). "Men vi predikar Kristus som korsfäst," (1 Kor 1:23). "Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst." (1 Kor 2:2).
Vi bör inte förundra oss över att det rena evangeliet på sina håll förändras, att man lägger till och drar ifrån saker till frälsningens budskap. Kristus är anstötlig för denna världen, och budskapet kommer att förvanskas, så som Jesaja inleder sin profetia om den lidande tjänaren: "Se, min tjänare skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors." (Jes 52:13-14).
/Shadow
