(fortsättning från del 1)
Mot den heliga Skrifts klarhet har man gjort följande invändningar:
1. Det offentliga predikoämbetets gudomliga ordning. Man har menat, att detta ämbete skulle vara överflödigt, om den heliga Skrift var klar. Men enligt Guds Ord är både det ena och det andra sant: predikoämbetet är en gudomlig ordning, och Skriften är enligt sin egen utsaga klar. Det senare framgår redan av det, att de kristna med hjälp av Skriften skall kunna döma om predikanterna är rätta eller falska lärare, d.v.s. om de förblir i apostlarnas ord eller avviker från det (Matt. 7:15, Rom. 16:17). Därav att predikoämbetet såsom gudomlig ordning finns till vid sidan om den klara Skriften, kan vi se hur varmt allas vår salighet ligger Gud om hjärtat. Var och en kan redan genom läsning av Skriften komma till tro och bevaras i tron (Joh. 5:39). Men för att ingen skall förfela målet med sitt liv, har Gud ställt väktare, som å ämbetets vägnar skall utifrån och med Skriften vaka över själarna med lära, förmaning, straff och tröst (Hebr. 13:17, Hes. 3:18).
2. Som ett argument mot Skriftens tydlighet har man påpekat det faktum, att det bland teologerna råder stor oenighet i tolkningen av Skriftens ord. Orsaken till denna oenighet är dock inte det, att Skriften är dunkel. Det förhåller sig i stället så, att de villfarande lärarna inte förblir i Skriftens ord utan saluför mänskliga tankar om Gud och om de gudomliga tingen (1 Tim. 6:3). Det är därför Luther manar, att man aldrig skall låta en glossa (utläggning) ersätta Skriftens ord (WA 7:271 f). Det, som här sagts, gäller om alla de fall, där oenigheten förorsakats av skriftvidrig lära. Det är naturligtvis klart, att det finns skriftställen, som man kan tolka på olika sätt utan att därigenom förneka Skriftens klara läror (jfr t.ex. uppenbarelseboken).
3. Vad som framför allt invänds mot Skriftens klarhet är, att Skriften innehåller dunkla ställen, något som allmänt medges. Att dunkla ställen finns är ett faktum. Luther säger: "Det är förvisso sant, att somliga verser i Skriften är dunkla." (WA 8,236). Vid sidan om detta måste det andra i Skriften så tydligt betygade faktum kvarstå, att Skriften är fullständigt klar, så klar, att den med avseende på lära och liv är en lykta för våra fötter och ett ljus på vår stig. Närmare framställt: dunkla ställen är antingen sådana, som inte syftar på någon kristen lära utan blott på tids-eller ortsuppgifter, beskrivningar av gamla seder o.dyl., eller också är de sådana, som berör läran på så sätt, att samma lära läres på annat håll i Skriften klart och tydligt. Augustinus, Luther, Chemnitz, Gerhard och andra lutherska teologer betraktar det som ett fast axiom, att alla läror föreligger uppenbarade i sådana skriftställen, som inte behöver någon som helst förklaring (sedes doctrinae). Augustinus skriver t.ex.: "I Skriftens klara ställen finns allt, som hör till tro och liv" (De Doctrina Christ. 11,9). Chemnitz skriver i anslutning till Augustinus: "Många ställen i Skriften är skrivna med klara, begripliga ord, som inte behöver någon långsökt utläggning, utan som utlägger sig själva... och det är i dessa, som föreligger klara, som man finner allt, som hör till tro och liv" (Examen, ed. Geneve 1667 57). Så säger även Luther: "Är det ett dunkelt ord i Skriften, så tvivla blott inte, ty bakom det är förvisso samma sanning, som på annat håll är klar" (WA 8,239). Luther tillägger: "Den, som inte kan förstå det dunkla, skall förbliva vid det klara".
Det låter som ett otillbörligt krav, men det är ändå sant och skriftenligt talat. Dunkla ställen har ett helt annat syfte än att lägga grunden för den kristna läran. De tjänar till att förmå oss att allt ivrigare studera Skriften såsom Guds Ord och att därvidlag tillbedjande förundra oss över Guds höga majestät, som med sin fördolda, himmelska vishet håller upp vår andliga okunnighet inför våra ögon, medan Gud i de Ijusa, klara ställena visar oss vägen till det eviga livet. Man har förebrått Luther för att han måste ha ansett Skriften vara dunkel, eftersom han ständigt och med väldiga ord inskärper, att inte en enda bokstav i Skriften kan förstås utan Den Helige Andes upplysning. Luther skiljer emellertid här mellan den yttre klarheten och den yttre förståelsen av Skriften, som även de otroende kan ha, och den andliga eller inre förståelsen av Skriften, som endast förekommer hos de kristna (WA 18,608). Enligt Luther kan t.o.m. en turk eller en jude eller en hedning rätt förstå nattvardsorden (WA 26,426). Men till den inre eller andliga förståelsen av Skriften räknar Luther i första hand tron på Kristus i dennes ställföreträdande tillfyllestgörelse (WA 18,606).
4. Mot Skriftens klarhet har man vidare gjort gällande, att den innehåller ting, som är obegripliga för det mänskliga förnuftet. Åtminstone i detta avseende kan och måste man beteckna den som dunkel. Så argumenterade t.ex. Erasmus mot Luther (WA 18,607). Denna invändning kan inte sägas vara särskilt vettig. De kristna lärorna, som t.ex. Iäran om Den Heliga Treenigheten, läran om Kristi person, läran om realpresensen o.s.v., är visserligen hemligheter, som är obegripliga för vårt förnuft. Men i troslärorna skiljer våra dogmatiker med rätta mellan "Att" och "Hur". Det förra är något, som är klart uppenbarat i Skriften; det senare skall vi inte försöka utrannsaka. Mot Erasmus skriver Luther: "Skriften bekänner helt enkelt Guds treenighet och Kristi (Guds Sons) mänsklighet och den synd, som inte kan förlåtas. Här är intet av mörker eller oklarhet. Men hur det tillgår med dessa ting, det säger, som du påstår, Skriften inte, och det är inte heller behövligt att känna till det" (ib).
5. Flera skriftställen har använts i syfte att ifrågasätta Skriftens klarhet. Det är framför allt 2 Petr. 3:16 och 1 Kor. 13:12, som utsatts för detta missbruk. När det rör sig om det förra stället, så har våra teologer framhävt följande punkter gentemot romarna: 1. Detta ställe utsäger blott, att somliga ting i Pauli brev är svåra att förstå, men att inte allting är det. 2. Vilka ting, som det är fråga om, framgår av sammanhanget. Det gäller de yttersta tingen, denna världens undergång och den nya himlen och den nya jorden, om vilka det varit tal i det föregående. 3. Dessa hemlighetsfulla ting missbrukas, som aposteln säger, inte av förståndiga kristna, som står på Guds Ords grundval, utan av olärda och obefästa, som genom detta missbruk söker förvränga inte blott det, som Paulus skrivit om dessa ting, utan även det, som står i de övriga skrifterna. Anklagelsen riktas inte mot Pauli skrifter utan mot de oläraktiga och obefästa, som med sin egen fördömelse som följd förvränger, vad Paulus skrivit, och som står i de andra skrifterna.
Det andra stället 1 Kor. 13:12 handlar överhuvudtaget inte om Skriften utan om vår gudskunskap i detta livet, som aposteln jämför med den kunskap om Gud, som vi skall äga i det eviga livet. Under detta livet nalkas Gud oss inte på ett synligt utan på ett bildligt sätt (i gåtan, i avbild) d.v.s. i sitt Ords hölje. I det eviga livet kommer däremot Ordets hölje att vara avlägsnad, och vi skall då få skåda Guds ansikte mot ansikte. Det är alltså med orätt, som detta skriftställe anföres mot Skriftens klarhet.
Vi skall även här påpeka några träffande argument, genom vilka våra gamla teologer lett sina romerska motståndare ad absurdum, då dessa betecknat Skriften som klar, så till vida att den kan utläggas och tolkas av kyrkan respektive påven. Så anmärker Quenstedt: "På så vis kunde även sfinxens gåtor kallas för klara och tydliga, därför att Oidipus förmått lösa dem" (Systema 1,183). Som svar på jesuiten Gretsers ord: "Allt, som upplyser anden, kan man kalla för en lykta och ett Ijus, sedan det blivit utlagt", heter det hos Dannhauser i hans "Hodosophia": "Då finns det inte längre något dunkelt i några som helst vetenskaper, inte någonstans i hela världen" (Hodosophia, Phaenomenon 1,43). Det ligger i sakens natur, att den moderna teologien i likhet med Rom och svärmarna är starkt intresserad av Skriftens dunkelhet. Är Skriften dunkel, så är den ett lämpligt föremål för upplysning genom teologernas jag. Dunkelheten i Skriften är Roms, svärmarnas och även den moderna teologiens livselement. Dunkla gestalter frodas inte i Ijuset."
---
För den som vill läsa mer om ämnet rekommenderar jag:
- Tolkning: Den enda rätta vägen, av David Kuske. Boken finns också på nätet.
- The Clarity of Scripture as it Affects the Message of the Church (With Application to the Creation Account), en essä på engelska av Carl J Lawrenz. Finns också att läsa på nätet. Den finns också som en föreläsning (mp3), tolkad till svenska: Del 1, Del 2
/Shadow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar