"Du är den mannen!" (David och Natan)

Profeten Natan konfronterar kung David. "Du är den mannen!" (2 Sam 12:7).

Dröjer Gud med att ge förlåtelse? Om en människa uppriktigt inser att hon har syndat och bekänner det inför Gud, vad händer då? Måste hon betala tillbaka? Måste hon göra massor av goda gärningar för att väga upp de dåliga gärningar hon gjort?

Det finns en märklig och rörande berättelse i Gamla testamentet. Kung David hade sett en kvinna bada när han vandrade omkring på kungapalatset tak. Han uppfylldes av begär till henne och begick otukt med henne. Sedan såg han till att hennes man, Uria, som var en mycket trogen och lojal soldat i Davids arme, hamnade i fronten i kriget så att han dog. Sedan tog David kvinnan till hustru. Kung David föll alltså i en mycket svår synd och ångrade sig inte. 

Men så kom profeten Natan till David. Han berättade en liknelse för David som löd såhär:

"Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom." (2 Sam 12:1-4).

Kung Davids reaktion kom omedelbart:

"Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: "Så sant HERREN lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig." (12 Sam 12:5-6).

Men David hade inte förstått syftet med denna berättelse.

"Natan sade då till David: "Du är den mannen!" (2 Sam 12:7).

Därefter räknar profeter Natan upp Davids synder. Han säger precis vad David har gjort med Uria och hans hustru (Batseba). 

"Varför har du då föraktat HERRENS ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig." (2 Sam 2:9). 

Och därefter förkunnar profeten vilket straff som Gud kommer att ge honom. Gud kommer att straffa David med svärdet, ta hans hustrur åt ge dem åt en annan, och olyckor kommer att drabba hans hus.

När David hör detta inser han plötsligt sin synd och ångrar sig. Han utbrister:

"Jag har syndat mot HERREN." (2 Sam 2:13). 

Detta är en mycket kort och enkel syndabekännelse. Han säger att han syndat mot Gud och Guds bud när han gjort detta onda. Och omedelbart får han höra av profeten Natan:

"Så har också HERREN förlåtit dig din synd. Du skall inte dö." (2 Sam 2:13).

All synd förlåts omedelbart. Han får dock det straffet att han måste mista sin son, som skall födas. Orsaken var att han genom sin synd hade blivit till anstöt, så att Herrens fiender föraktade honom. De hedningar som hörde talas om allt tänkte väl att David, som menade sig vara gudfruktig, hade en märklig Gud som inte alls är helig. 

En sak som vi kan lära oss av denna berättelse är att när vi bekänner vår synd inför Gud, så dröjer inte Gud med att förlåta oss. Det står skrivet "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9). David fick ju inte höra att han måste göra botgärningar, be si och så många fader vår eller ave maria. David måste inte betala tillbaka. För skulden är redan betald. Han får kort och gott höra "Så har också Herren förlåtit dig din synd". Så är det också för oss. Om vi bekänner synden så får vi verkligen förlåtelse. Jesus Kristus har redan dött för mänsklighetens alla synder. Hur svåra de än är, så får vi fritt, helt gratis, ta emot förlåtelsen från Gud. Vi t o m ärar Gud genom att tro att vi är förlåtna. För den som inte tror att han är förlåten, trots att Jesus Kristus har dött för hans synder, tror inte tillräckligt gott om Gud, och visar inte tacksamhet.

Efter mötet med Natan skrev David en psalm som handlar om syndabekännelse. Det är psaltarpsalm 51 i Bibeln. Den används i många kyrkor i den gemensamma syndabekännelsen i gudstjänsten. Läs den här.

/Shadow