Från bilden "Forgiven" av Blackshear.
Ur Martin Luther's "Stora Galaterbrevskommentaren"
"Jag vet ganska väl, varför jag så ivrigt förmanar att man av Pauli ord skall lära känna Kristus rätt och väl. Ty Kristus är inte alls sådan att han fodrar eller vill ha något av oss. Tvärtom är han en försonare, som har försonat alla människor i hela världen med Gud. Om du alltså är en syndare (vilket vi i sanning alla är, och vi är större syndare än vi tror och förstår), så gör inte, för allt det som är dig heligt och kärt, Kristus till någon sträng domare, som sitter på regnbågen, vredgas mot syndare och vill fördöma dem! På det sättet har man i påvedömet betraktat Kristus. Men gör inte det, för då måste du förskräckas för honom och förtvivla.
Fatta honom istället i hans egen rätta gestalt, så att du erkänner honom vara Guds och jungfru Marias Son, som har utgivit sig själv för hela världens synder, inte för att förskräcka, långt mindre för att förkasta och fördöma bedrövade och nedslagna samveten, utan för att man vill upprätta dem från synd och död, styrka och trösta dem i all ångest och nöd samt göra dem rättfärdiga och saliga...
...Håll fast vid den rätta bilden av Kristus, nämligen att han till sitt egentliga väsen ingalunda är någon Moses, han är inte någon fångvaktare eller bödel, utan en medlare, som har utgivit sig själv, icke på grund av vår förtjänst, helighet, rättfärdighet, vår ära och vårt fromma liv, utan för våra synders skull. Håll envist fast vid att han därigenom har försonat oss arma syndare med Gud och förvärvat oss nåd, rättfärdighet, evigt liv och salighet. Även om Kristus stundom utlägger lagen, så är inte det hans egentliga och rätta ämbete, vartill Fadern sänt honom."
"[Djävulen] får måhända tag i ett språk ur den heliga Skrift, t.ex. något hotelseord av Kristus, och med det ger han vårt hjärta i ett ögonblick, innan vi märker det, en så hård och snabb stöt att vi inte blott mister all tro och tillförsikt till Kristus, utan också blir förskräckta för honom och övertygade om att den som inger oss sådana tankar är den rätte Kristus, då det likväl är själva den lede djävulen.
...Han förehåller oss kanske någon Kristi hotelse, avsedd att förskräcka de ogudaktiga, som t.ex. ordet: 'Om I icke bättren eder, skolen i sammalunda förgås.' (Luk. 13:3) På så sätt förstör han den rätta kunskapen om Kristus med sitt gift och åstadkommer att även om vi tror att Kristus är vår medlare och frälsare, vårt hjärta ändå håller honom för att vara en gruvlig tyrann och fångvaktare."
"Han är tvärtom den som hjälper upp de fallna, tröstar de förskräckta, tar dem till nåd och försonar dem med Gud. Vore han inte det, skulle Paulus tala osanning, när han säger att Kristus har utgivit sig själv för våra synder.
När jag så förställer mig Kristus, målar jag honom rätt. Då omfattar och har jag den rätte Kristus, sådan han skildrar sig själv. Då låter jag också alla höga tankar, alla oroande och svåra invändningar om hans gudomliga majestät och härlighet fara, håller mig fast vid Kristi mandom, i vilken det inte alls finns något skrämmande, utan idel vänlighet och glädje, och lär så genom honom att känna Fadern. Därigenom uppgår för mig ett sådant ljus och en sådan kunskap att jag med visshet vet, vem Gud är och hur han är sinnad, vad jag själv är, vad alla varelser är och vilken illfundighet och ondska, som är i djävulens rike."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar