Obs, spoilervarning för dig som inte sett filmen
///
Att läsa Stephen Kings böcker innebär i regel att man undantagslöst tas med på fantastiska äventyrsresor, ibland rent av halsbrytande. Han är en favorit för mig, men det innebär långtifrån att jag gillar allt han skriver. Inte heller tycker jag att alla filmatiseringar som gjorts på hans böcker är bra.
Igår kollade vi här hemma, för andra gången, på The Mist (2007). Boken har jag dock inte läst (men kommer att göra), så jag kan inte göra någon jämförelse, men filmen är klart sevärd!
Mycket spännande, med relativt små enkla medel.
En familjefar, Dave Drayton, tar med sig sonen Billy och grannen in till den lilla öns matvaruhandel, och förutom en ovanligt tjock dimma verkar allt vara i sin ordning. Men något ligger i luften, en viss oro som är svår att sätta fingret på.
Själva filmen och dess story är intressant nog, men den som verkligen lyfter filmen är "Marcia Gay Harden's" insats som öns religiösa original, Mrs Carmody.
Som en av dem som råkat vara i affären, är hon instängd på samma villkor som de andra och ganska snart inser folk omkring henne att hon har mycket starka uppfattningar om vad det är som händer och varför, inte för att någon är förvånad.
Först ett knappt mumlande: "detta är ett straff från Gud, ser ni inte.."
I en scen, på en toalett, får man se hur hon med tårdränkt ansikte talar till Gud.
"let me help
let me preach your word
let me be shine your light
they can't all be bad..?
someone can be saved, can't they..?"
-"Om jag kan rädda en enda, så har jag väl gjort bra ifrån mig..? Förtjänat min plats hos dig..?"
Hon går ut till de andra igen, denna späda kvnna med det långa mörka håret uppsatt i en knut på huvudet,och med en röst som blir alltmer självsäker förkunnar hon att detta är ett Guds straff.
När dimman spyr ur sig den första äckliga livsformen som ser ut som en insekt från någon förhistorisk era, mot butiksfönstret, tar hon upp sin Bibel ur handväskan och börjar läsa ur Uppenbarelseboken.
"And there came out of the smoke locusts upon the earth: and unto them was given power, as the scorpions of the earth have power...."
Alltefter att filmen fortsätter, börjar folket delas in i två läger. Ena gruppen leds av Dave och ett fåtal andra, som tänker praktiskt och konkret och tar en riskfylld chansning när de lämnar butiken, beväpnade och fast beslutna att ta sig till ett apotek i närheten för att dels hämta medicinsk hjälp till en skadad man, dels ta reda på minsta lilla kunskap de kan om vad som försiggår. Ingen räddning har kommit till dem, och de undrar alla varför.
Den andra gruppen börjar mer och mer lyssna till Mrs Carmody, som nu är i sitt esse. Uppeldad av sitt kall som osjälvisk predikant och vägledande fyr för alla förtappade, tar hon sig an uppgiften att vara Guds språkrör för dem alla i denna svåra stund av världens undergång som hon är övertygad om har kommit.
Man ser hur hennes ansikte glänser av feber, hennes händer sträcks ut mot människorna omkring henne och de som inte lyssnar förhäxat och medryckta i vad hon mässar, kastar konservburkar på henne för att få henne att hålla tyst.
Vad hon vill, vad hon menar att Gud kräver igenom henne är att de alla ska erkänna att de har orsakat detta, erkänna sig SKYLDIGA. Genom att håna Guds skapelse, genom att med rovgirig hunger ha utarmat denna värld, utan respekt för Guds vilja. Vi har själva tagit på oss att manipulera med det som är Hans urgamla lagar, alltifrån att klyva atomer, gå på månen, bedriva stamcellsforskning och göra aborter.
När hon, liksom de andra, slutligen ställs inför faktum vad som har framdrivit dimman och dess dödliga innehåll, förlorar hon kontrollen och kräver offer till Gud. Hennes förtvivlan och extas eskalerar till slut så vildsint att något oundvikligt händer.
Utan att avslöja filmens slut, och vad jag tycker om det, kan jag säga att den är en upplevelse.
Det finns mycket jag skulle vilja skriva om Mrs Carmodys engagemang, i relation till kristna föredömen i krissituationer, men det skulle bli minst en del 2 *L*
Mycket av hennes glödsjuka iver och vad hon säger har helt klart en otäck poäng, men ingenstans i filmen hör jag henne säga att folk borde omvända sig och be om förlåtelse och lita till Kristus, vad som än sker, vad de än har hamnat i för svårigheter.
Men film är film, och kräver alltid sin tribut av drama och överdrifter i olika sammanhang, för att nå ut med ett budskap ;)
Jag ger filmen tveklöst fyra kopparormar av fem möjliga!
/Nephele
-----
Jag minns när den här filmen kom ut 2007 och jag läste en kort recension av den i en tidning. När jag läste om själva upplägget, att ett antal människor är stänger in sig i en butik när en märklig dimma sprider sig över området, tänkte jag att det måste vara svårt att få ihop en story med det här temat. Men Stephen King lyckas, som alltid. Som författare är han oerhört skicklig på att just beskriva intressanta personligheter och mellanmänskliga psykologiska processer. I många böcker får läsaren ta del av flera olika rollkaraktärers inre värld, och hur de stöts mot och formar varandra.
Den här filmen handlar mycket om sådana gruppprocesser mellan människor, om vad som sker när ett antal individer försätts i en krissituation tillsammans och där tolkningen av vad som skett inte finns tillhands. Den här sidan av filmen blir lika central som dimman med dess övernaturliga ingredienser (jag vill inte berätta för mycket för den som inte sett filmen).
Filmen skildrar skickligt de processer som sätts igång då en sekt bildas. Jag är själv mycket intresserad av sekter och har läst många böcker om Charles Manson, Heavens Gate/Hale Bop, Jim Jones osv. Jag tror att sektledarens "super-ego" inte endast kommer från en egen psykopati, utan jag tror att det också kan handla om ett samspel mellan ledaren och hans anhängare som tillskriver honom olika egenskaper och föder honom med uppmärksamhet. Just denna aspekt tyckte jag mig kunna skönja även i The Mist nu när jag såg den för andra gången. Mrs Carmody har redan från början en intensiv personlighet med religiösa övertoner, men tycks förstärkas i sin roll som ledare ju mer uppmärksamhet hon får.
Effekterna i filmen är mycket skickligt gjorda. Stämningen är kusligt skön, och jag förundras över hur man med en sådan enkel "setting" kan få till en så bra berättelse. Filmen blir särskilt bra pga skådespeleriet är utomordentligt. Alla skådespelare passar bra i sina roller, och filmen bärs särskilt upp av några av dem.
Som kristen kan jag känna mig lite led på att kristna människor i filmer ofta skildras som dåliga på olika sätt. Om de inte är febrigt fanatiska och destruktiva, så är de köttsliga hycklare. Men den här filmen är verkligen tankeväckande ur ett psykologiskt perspektiv.
Mrs Carmody tolkar hela händelseförloppet utifrån Uppenbarelseboken. Hennes tro är inte vanlig kristen tro, utan hon ser sig själv som särskilt upplyst, tror att Gud kräver att människor måste offras m m. En del kopplingar till Uppenbarelseboken i filmen tror jag kommer bättre fram i boken. Jag såg en hel del kopplingar i filmen som man endast förstår om man känner till Uppenbarelsebokens innehåll, för de sägs inte alltid rakt ut i filmen.
Slutet är minst sagt dramatiskt, mer än så vill jag inte säga om det.
På grund av den intressanta stämningen i filmen, gruppsykologi som skildras varvat med otroligt skickligt gjorda filmeffekter och skådespelarnas klockrena rollprestationer, ger jag denna film betyget fem kopparormar av fem.
/Shadow
Betyg:
 |
| (Nephele) |
 |
| (Shadow) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar