Christer Hugos kritik är ett skrapande på ytan när det gäller villfarelserna i Svenska kyrkan.

Tidningen Dagen (7/7) tar i en artikel upp en debatt som kyrkoherden och skribenten Christer Hugo har skapat tillsammans med debattören Annika Borg. Den nämnda artikeln har rubriken ”Svenska kyrkans engagemang borde sättas under lupp” - något som jag verkligen håller med om. Svenska kyrkans engagemang borde verkligen sättas under lupp, för kyrkans uppgift är inte att vara en politiskt språkrör (i detta fall vänsterstyrd).

Kyrkans uppgift är att gå ut i hela världen och predika evangelium och lära människorna allt vad Jesus har befallt dem (Matt 28:18-20). Men Svenska kyrkan har sedan årtionden tillbaka gått med i den liberalteologiska trenden att ägna sig åt sociala frågor snarare än att förkunna Bibelns budskap om himmel och helvete rent och klart. I de heliga Skrifterna har vi ett helt underbart budskap om hur människan blir frälst av nåd genom det försoningsverk som Jesus utfört genom sin död och uppståndelse. Christer Hugo tillhörde tidigare en luthersk frikyrka och skrev under den tiden också artiklar till tidskriften Biblicum. I en artikel om mission  citerade han en enkätundersökning från Svenska Sändebudet där man konstaterade: "Uppseendeväckande är att bland Svenska kyrkans sympatisörer prioriteras uppgiften att föra dialog med andra religioner före uppgiften att vinna lärjungar till Kristus och att grunda och stödja nya kyrkor." Christer Hugo tillade:

Med detta som bakgrund är det inte underligt att undersökningen också kunnat konstatera: »Svagast förankrat var missionsintresset i Svenska kyrkan.» Att medlemmar inom Svenska kyrkan inte känner någon större entusiasm inför Svenska kyrkans missions (SKM) arbete är fullt förståeligt. Att uppammma offervilja för att lära av andra religioner kan inte vara lätt. Och en bibeltroende kristen kan knappast vilja stödja en »mission» som består i religionsdialog och socialt arbete.

Christer Hugo skriver vidare:

Utifrån Gamla och Nya testamentets heliga skrifter behöver dock ingen vara osäker på varken vad frälsning är eller vad som är kyrkans missionuppgift. Jesus Kristus har genom sitt verk räddat oss alla för evigt från synd, död och helvete. Det är budskapet om denna räddning vi skall sprida, till omvändelse och tro. Och då finns det gott om arbete för varje kristen, både hemma och utomlands.

Nu är alltså samme kyrkoherde, som skrev så klarsynt på tidigt 90-tal, aktiv präst i Svenska kyrkan och skriver diverse krönikor i Smålandsposten där han försvarar synd, förspråkar den läropluralism som finns i Svenska kyrkan, och uppfattar Bibeln som en dunkel bok. Christer Hugo skriver i Smålandsposten att Jonas Gardells förskräckliga bok om Gud är "en storartad bok", "föda för tanken.. och inte minst för själen... helt rätt i tiden kommer den till oss... till påsk." Och nu har han irriterat sig på Svenska kyrkans politiska hållning i mellanösternfrågor, därför att de inte överensstämmer med den hållning han har själv.

Annat var det förr då han och andra i tidskriften Biblicum öppet kritiserade Svenska kyrkans liberalteologiska och bibelkritiska hållning, och bl a tog avstånd från den övervägande tendensen att byta ut Bibelns evangelium om själars frälsnings mot ett "socialt evangelium" där man tolkar gudsriket som ett jordiskt rike, där social rättvisa predikas snarare än synd och nåd, lag och evangelium.  "Liberalteologin är blind för Skriftens främsta innehåll, det glada budskapet om Kristi fullbordade verk, oss till tröst och salighet. Liberalteologin byter ut Guds rena evangelium mot levnadsregler. Det gäller, menar Philipson, att lära sig »nya sätt att förstå hur det kristna livet kan gestaltas». Man blandar samman lag och evangelium till ett s.k. socialt evangelium, som inte är någonting annat än icke-kristen gärningslära." (tidskriften Biblicum).

"Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller." (1 Kor 10:12).

/Shadow