Bild komponerad Shadow |
"Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?" (1 Mos. 3:1).
Se nu här, hur listigt djävulen angriper Eva och säger: "Har Gud verkligen sagt?" Med denna fråga avfärdar han Guds ord och talar så lättsinnigt därom, som ville han säga: Menar du, att Gud skulle vara så dåraktig, att han skulle förbjuda dig det? Därmed försökte djävulen förbrylla henne, så att hon skulle tänka: Kanske att det är sant? Så rycker han Guds ord från henne och då är allt förlorat. Så länge hon hade ordet i hjärtat, levde hon och stod emot. Därför tänkte han: Ordet måste jag framför allt ta ifrån henne.
Detta är nu den vite djävulen. Han frestar oss inte till grova synder utan till otro. Sålunda tar han här ordet och tron ur kvinnans hjärta, så att hon tvekar och tänker: Vem vet? Det är kanske ändå sant. Adam har kanske inte fattat det rätt. På detta sätt angriper han inte de otrogna utan endast dem, som har ordet, tron och Anden. Och han vet nog, att han inte vunnit, om dessa människor än stapplar, ja, om de än faller i grova synder, så är spelet ännu inte förlorat, ty de kan ännu stiga upp. Därför, tänker han, måste jag börja från en annan sida och ta ifrån dem huvudskatten. Ty, när han bragt det så långt, att vi råkar i tvivel, om det är Guds ord, då har han vunnit spelet."
(Martin Luther. Ur "Resekost, betraktelser för var dag i året", 28 juni).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar